Norrköpings Tidningar 1890-02-13

Sida 1

Prenamerationspriset: 12 kr. för helt år, 9: 25 för tre fjerde

dels, 6: 50 för halft, 3: 50 för ett fjerdedels år och 1; 25 för månad.

På postkontoren tillkommer Icke något särskildt postarvode.

Lösimmmerpriset: 5 öre.

Amiongpriset: 10 öre (för annonser från an ira orter: inländska

12*/j och utländska 20 öre) pr rad petitstil, Ingen annons införes

under 40 öre,

Prenumeration och annonser emottagas å tidningens kontor.

(Norrköping 1890. Norrköpings Tidningars Aktiebolag,)

Torsdagen den 13 Febr.

Tidningen utkommer hvarje helgfri dag på aftonen.

BedaktSren träffas för meddelanden kl 9—lo t. m. i tidningens byrå Vestgötegetu IS.

Utdelning och Liisnnminorfiirsiiljlilng: Norr: Söderling, Ny

strand, N. Storg.; Lindgren & C:o, L. torget; Pette-sson, Sandg.; Erikson,

Slottsg.; å boktryckeriet. Veiter: Vessberg, Oarlatröm k C:o, Thorell k

C:o. Söder: Bröderna Dahl, Petri & 0:o o. Sandberg, Gamla Kådstugng,;

O. Lindblads, Östergrens Scherqvists och Forsmans cigarrb., Ericson

fe O.o, Lennmalm & 0:o; Allm, Tidningsh.; Peterson, S. Kyrkog, Öfter:

Pihlblad, Knäppingb:g,; Fredr. Larson; Aug. Larson, Styrmansg. Salt

ängen: Jonsson, Bodgag.; Moberg vid Uasv. Södra förstaden: Bergström.

Norra Jåntaden: Stylander, Fredriktdal: Hedberg.

1890.

p 1 blifver uti Immanuokkyrkan

F 0CT nästa Lördag kl. 8 på aftonen. Omvex

" ***** ling af föredrag, sång och musik. Kaffe

serveras. Inträdesafgift 25 öre. Alla hjertligt väl

komna. (1616)

Skandinaviska

Kredit-Aktiebolagets ställning

den 31 Januari 1890.

Tillgångar:

Kassabehållning Kr. 4,869,309: 40

Reverser med hypotek af diverse n 21,648,693: 08

VexelrSkningen:

a) Inrikes. Kr. 14,114,104: 80

b) Utrikes. * 4,199,575: 88 „ 18,813,680: 18

Obligationer och Aktier . . . „ 8,740,861: 99

Kassakreditivriikningen . . . „ 4,906,861: 07

På rakningar med inhemska ban

ker m. fl 6,640,816: 93

D:o med utländska d:o m. fl. . „ 1,164,213: 74

Bankbyggnader och inventarier . „ 706,000: —

Utgifts- och diverse tillfälliga

räkningar „ 41,206: 76

Kr. 61 924.642: 06

Skulder.

Aktiekapital, 52,818 aktier å

142 Kr

Reserverade medel:

а) Ordinarie

reservfond Kr. 2,600,052: —

142 Kr Kr. 7,600,166: —

а) Ordinarie

reservfond

б) Till fram

tida dispo

sition af-

satte . . „ 1,400,000: —

B 8,900,062: —

Depositionsräkningen . ... „ 24,602,226: 64

Upp- och Afskrifningsräkningen „ 7,832 684: 90

Bankernas vexlingskassor . . „ 1,176,000: —

„

På räkningar med inhemska ban

ker m. fl „

D:o med utländska d:o m. fl. . „

Postvexelräkningen „

Inkomst- och diverse tillfälliga

räkningar

(1597)

„

11,890,024: 42

8,967,781: 40

1,612,603: 24

64,214: 46

Kr 61.924 642: 05

Döde.

(ö. K. 1 g.)

Att

Handelsbokhållaren

Johan Fredrik Hellström

stilla atled i Linköping den li Februari 1890,

i en ålder af 39 år, 5 månader och 7 dagar,

djupt sörjd och saknad af föräldrar och bro

der, få vi för slägtingar och vänner till

kännagifva. -

Norrköping den 13 Februari 1890.

C. M. Hellström. Anna Catarina Hellström,

(1612) född Jacobsson.

Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla

min ömt älskade Maka

Helena Christina,

sorn stilla afsomnade den 12 Februari, i en

ålder af 67 år och 7 månader, söijd och sak

nad af mig och 2:ne söner samt slägtingar

och vänner, varder endast på detta sätt till

känn&gifvet. C. Milsson.

Sv. Ps 477: 8. (16081

SUBHHm

Födde:

Conrad och Thérése Hennichs dotter i Vesterås

den 9 Februari. — J. och Viva Södergrens dotter

i Klagstorp den 9 Februari. — Alfred och Stina

Torkels dötter i Stockholm den 8 Februari. — Al

fred och Gerda Berlins son i Varberg den 9 Fe

bruari.

— Hugo och Ida Landergrens dotter i Hel

singborg den 10 Februari. — Lennart och Helfrid

Klebergs dotter i Malmö den li Februari.

Döde:

Organisten Carl Johan Kjellberg i Hveliicge

den 10 Februari, 29 är. — Vice häradshöfdingen

Carl Minton i Göteborg flen 12 Februari, 45 år.

—

Bagaremästaren Anders Johansson i Alingsås den

li Februari, 67 år.

— Enkefru Adamina Fredrika

Hallström å Herrhamra den 10 Februari, 71 år.

Sammanträden.

Årets 3:dje inbetalning till Arbetareförenin

gens sjuk- och bepralnlngslonå blifver nästa Fre

dag den 14 Februari 1890 kl.

*/» 8—9 e. m.

Styrelsen jemte de biträdande visitörerna sam

manträda kl. 7,15 e. m.

Obs. Arskorten skola ovilkorligen medhafvas.

Obs. Uppbörd sker vid samma tillfälle af

halfårsafgiften till läkaren.

(1466)

ORDFÖRANDEN.

OVE! NiO 2 sammanträder Tisda

■ K b gen den 18 Februari kl. 6 e.m.

(1595)

årssammanträde eger rum å Hotell W. 6 Söndagen

den 16 dennes kl. 6 e. m.

Norrköping den 6 Februari 1890.

STYRELSEN.

Obs.! Inträde i sällskapet eger hvarje väl

fräjdad person inom Norrköpings samhälle, hvil

ken egnar sig åt affärslifvet och uppnått en ålder

af 18, men ej fylt 40 år.

Bouppteckning.

Skulder och fordringar

uti sterbhuset efter aflidne Öfvertryckaren J. Jo

hanson torde i sterbhuset uppgifvas före Februari

måuads utgång. Charlotta Johanson. (1606)

Bolagsstämma.

Dölegarne i Ångbåtsbolaget Bråviken

kallas härmed till ordinarie bolagsstämma

å Börsen i Norrköping Onsdagen den 19

Februari 1890 kl. li f. m.

Norrköping den 28 Januari 1890.

(987) Styrelsen.

Ordinarie Bolagsstämma.

Lottegarne uti Ångbåtsbolaget Södern

behagade sammanträda till ordinarie bo

lagsstämma å Norrköpings Börs Torsda

gen den 27 Februari detta år kl. li f. m.

Norrköping den 8 Februari 1890.

(1506) Styrelsen.

Kungörelser.

Sparbanks-Kungöreise.

Innehafvare af motböcker med Norrkö

pings Sparbank torde för att få räntan in

förd och böckerna uppsummerade uppvisa

sagda böcker i Sparbankens lokal, som för

detta ändamål hålles öppen från och med

Tisdagen den 4 Februari till månadens slut

alla söckendagar, utom Måndagar, från

kl. 9 till li förmiddagarne.

Norrköping den 1 Februari 1890.

(1226) DIREKTIONEN.

Uppbörds- och Restmöte.

Uppbörd för af mig hållna, till betalning förfallna

auktioner samt restmöte för äldre auktionsinrop

förrättas uti Vikbolands Sparbanks lokal i Norr

köping Onsdagen den 19 dennes från kl. 10 till

12 på dagen.

Bossgård den 12 Februari 1890.

(1600) J. E. ERICKSON.

Tandläkaren

hvars ordinarie mottagningstid är ändrad till kl.

9—1 och 3—4 e. m. alla helgfria dagar, har öpp

nat klinik för gratis behandling af fattiga kl. 4—5

e. m.

Bostad: Drottninggatan 13 (Cyrus’ gård).

ggaan (Cy

(T. v. 10996) 1

a. boki [froil;

Distriktsveterinftr

för Norrköpings stad samt Bråbo, Lösings och

Memmings härader.

JjTräffas säkrast kl. 8-10 f. m. samt 2—3 e. m.

Bostad: Drottninggatan li, Bomanska gården.

(470)

Arbetareföreningens Teater.

Söndagen den 16 Febr. 1890 kl. 7” e. ni.

för »ista. gången:

Hvetebröd och

Rågbröd,

folk-komedi med körer och kupletter i fem akter.

Biljettprisen äro de vanliga.

Obs.! För »låta gången.

(1610) DIREKTIONEN.

A Centralhotellets Konsert-Salong

uppträder

Skandinaviens förnämste Dam-komiker och Sopran

sångare

Herr C. Nielsen-Urdahl

i förening med

Naumannska Solist-Kapellet.

Entré: 25 öre.

Ot>».I Ovilkorligen sista uppträdandet af Herr

Nielsen-Urdahl på Lördag.

Al. Bartel».

Stadshusets Schweizeri.

Hvarje afton

utföres

MUSIK

från kl.

'/• 8 e. m.

Sandbergska liapcllet.

Fri entré.

(11116) I*

. J. Borg.

Hotell W. 6.

Konsert

hvarje afton

Wasa-Dam-Qvartetten

(6 Damer i nationaldrägter).

Fredag afton »Ista konserten.

Fri entré.

(T. v. 1270) A.Itr, Petterson,

Hamburg—Norrköping.

Under innevarande års seglationstid kom

mer regulier förbindelse att underhållas

mellan ofvannämde platser medelst först

klassiga, snabbgående ångare, med beräknad

afgång från Hamburg minst en gång hvarje

månad.

Första ångaren lastar i Hamburg medio

Mars såvida isförhållandena medgifva.

Närmare meddelar

i Hamburg Herr H. M- Gehrckens.

i Norrköping H. Unér. (1202)

Tysk Skrifning.

För att bereda tillfälle till större öfning i tysk

temaskrifning ämnar undertecknad denna termin

anordna kurser för fjerde, femte och sjette klas

serna.

Priset för hela terminen — med ett tema i vec

kan — blir 10 kronor. Anmälningar till delta

gande emottagas — helst före donna veckas åt

gång — dels i skolan dels hemma hos mig: M 48

Gamla Rådstugugatan kl.

•/, li—’/, 12.

Lars NorströmJ

(1591)

Fil. Lic.

Thomasfosfat

säljes från lager i mån af tillgång till kr. 3,85 pr 100 kilo på banvagn härstädes i partier örn 5,000 kilo,

Norrköping i Februari 1890. r

(1254)

J. RINGBORG.

Stor Realisation af Konkursvaror

NYA BODEN.

Rådstugugatan 4 (nära Tyska torget). (1&35)

Subskription

mottages fortfarande

å August Blanches Samlade Arbeten,

nrisbillih ill

ny, prisbillig och illustrerad upplaga, i häften å 25 öre, uti

M. W. Wallbergs Bokhandel.

(1613)

Specialaffär

Dam-Artiklar.

Partiaffär:

Fredsgatan 15.

Butiker:

Regeringsgatan 26.

Ve-iterl&nggatan 34.

Drottninggatan 73 A.

Götgatan 24

HERM. MEETHS

STOCKHOLM.

Största urval

Sybehör,

Garnering s-Artiklar,

Sidenband, Rysch

Balayenses.

Prof ver sändas på begäran gratist

Order från privatpersoner öfTerstigande 20 kr. expe

dieras franko jernvägs- eller poststation.

(1594) (G. 12049)

Veterinär B. Karr,

N:o 83 Slottsgatan.

Träffas säkrast 8—10 f.

(T. v. 780)

I fall ett tillräckligt an-

Dh H

tal Damer och Herrar anteckna sig till d.

15 d. m., gifver undertecknad, infödd ty

ska, en kurs i tyska språkets konversation,

läsning och skrifning. Angenäm och lätt

fattlig metod. Pris pr månad 6 kr. å per

son. Lista till anteckning jemte referenser

och närmare upplysningar i Wallbergska Bok

handeln. Helene Sellmann fr. Stockholm.

(G. 729) (1518)

Vicforiadivanen,

fin Förmakssoffa, som äfven bereder den yppersta

sofbädd, samt ett sorteradt lager af olika Divaner,

såsom enmans, flera storlekar, och äfven tvåltians,

finnas på lager. Obt.! Omstoppningar och klädsel

på stoppmöbler verkställes till billiga priser.

A. M. Hunden.

(1503) Knäppingsborgsgatan 57. Telefon 456.

C. W. Schyberg

träffas å Stora Hotellet Lördagen den 15 Februari

från kl. 9 f. m. till 2 e. m. medförande ett mindre

lager af skodon.

Beställningar och reparationer emottagas.

Obs.! De låga priserna. (1596)

Alb. Rudllngs

“Fix Lut"

till Byk,

hinte ooh oöfverträfflig, kommer att blifva oum

bärlig l hvarje hushåll, då den verkar fort och ej

frätande; är äfven särdeles lämplig vid skurning

och diskning. Säljes i Norrköping hos alla välsor

terade speceri- och diversehandlare.

Partiförsäljare för hela Skandinavien

Ernst Anderson,

(1166) Linköping.

Boye & Thoresen,

Ingeniörer.

Kontor: Telefon N:o 461.

12 Nya Rådstugugatan 12.

Norrköping,

f. d.

Harald Thoresen.

Elektriska belysningsanläggningar,

Elektriska Ringledningar,

Signal- och Telefonanläggnlngar-

(11 öd lumpor.

Edison, Siemen Hauke, Sunbeam (150—1500 nl).

Ali slaga elektrisk mateiiel.

Partiförsäljning af D:r Gassners Torrelement.

Ångmaskiner, Pannor, Turbiner m. m.

Maskin- och Pannarmatur. (1599)

ansträngning det vållade mig att tala. »Skicka

bort Collins. Jag vill säga någonting, som In

gen mer än ni f&r höra.»

»öppna dörren,]) befalde hon.

»Skick» bort Collins ooh bör först hvad jig

har att säga.»

Jag hörde henne yttra ett pär ord tili Collins,

hvarpå denna drog eig tillbaka.

»Lägg ert öra till nyckelb&let, fru Garbutt —

jag vill loke att någon skall höra det jag har

att säga.»

»Jag är här,» hviskade bon.

»Jag vet allt hvad ni bar gjort,» sade jag

med låg, men tydlig röst, »ooh den företa per

son, som mot min vilja träder öfver min tröskel,

skall få böra på hvad sätt ni preparerade den

syltade ingefäran, som ni skickade migl»

Hon svarade icke, men jag hörde henne ut

stöta ea hjertskärande Buck, ooh strax derpå

tillslöts dörren till förmaket efter henne.

Svag ooh darrande återtog jag min plats vid

fönstret, för att vänta på Val. Hor länge jag

satt der, med hufvudet lutadt mot fönsterposten,

vet jag icke. Jag mäste baft flera anfall af

yrsel under denna dag, ty jag har aldrig komat

påminna mig, bur de långa timmarne skredo

framåt. Det enda jBg mine är, att jag envist

vägrade ett öppna min dörr eller smaka någon

föda. Allt annat är insvept i en dimma.

Men i skymningen inträffade något, sorn med

ens väckte mina domnade krafter till lif samt

för några minuter återgaf mig förmågan att

tänka och handla. Genom don tystnad, sorn

berskade omkring det stora huset, hördes ljudet

af en hviesling — det var Vals signal!

Jag reste mig upp och lyssnade. Med hän

derna tryckta mot mitt hjerta stod jag der,

darrande af hopp ooh fruktan. Kunde det verk

ligen vara hani

Ja, der hördes hvisslingen åter — denna gång

närmare — det var de företa takterna af Man

dolinata, ton för ton.

När jag fick klart för mig, att räddning var

nära, började jag skratta! Ja, der jag stod,

med den varmaste tacksamhet mot Gud i mitt

bjerta, var det enda uttryck för den rörelse jag

kände ett skratt, ett tomt skratt. Men så snart

ljudet deraf träffade mina öron, hejdade jag mig

förskräckt.

Åter hörde jag signalen — välsignadt — tre

faldt välsignadt vare detta tecken tili räddning!

Någon rörde sig i nästa rum. Hade hon hort

Vala signal? Ja, hon öppnade fönstret. Det

var frn Garbutt, derom var jag säker. Skulle

hon hindra Val från att träffa mig? Utan tvifvel.

Om han skickade upp sitt kort, skulle hon helt

artigt svara honom, att jag icke längre var här.

Kanske skulle hon — fasansfulla tanke — locka

honom i någon fälla, för att derigenom komma

åt det dyrbara paketet, hvilket hon visste vara

i hans våld!

Om jag skulle ropa från fönstret! Ack, ljudet

af min röst knnde aldrig tränga bort till allén.

Der var han! Jag knnde se honom vid den

gamla eken — han gick hastigt ooh såg upp mot

»Guthrie, kom — korn 1 Fru Garbutt har blifvit

tokig, ooh jag fruktar att hon har mördat den

stackars lilla fröken Phillipe!»

Guthrie eprang uppför trappan, utan att märka

att den främmande följde honom. När de kommo

in i eäogkammaren, eågo de till sin förvåning

endast min sanelösa gestalt på golfvet; frn Gar

butt var försvunnen, men de hörde hnr hon

gick npp och ner i förmaket. När de baro mig

förbi den öppna dörren, etannade hon ett ögon

blick och såg på dem, men säde ingenting.

De förde mig till mitt eget rum och försökte

återkalla mig till lif, men under flera timmar

vaknade jag ur den ena evimningen, blott för

att falla i den andra.

När de sysselsatt sig med mig ungefär en

timme, ringde frn Garbutt, ooh d& Collins kom

ia, frågado hon hvem sorn var i fröken Phillips’

rum.

»Herr Brentmore,» svarade Collins.

»Ar han ensam?» frågade hon, hvarpå Collins

svarade, att han kommit ensam, men att cn

tvänne herrar väntade honom nere i vestibalen.

När hon hörde detta, skakades bela hennes kropp

af en häftig rysning, så att hon måsto stödja

sig mot spiselkanten.

»Gif mig en kopp etarkt té, Collins,» säde

hon, efter ett ögonblicks tystnad. »Jag har

litet att skrifva ooh vill icke bli störd. Säg

till hnsb&Ilerekao, att jag icke vill hafva någon

middag. Tag npp téet och låt mig sedan vara

i ro tilla i morgon.»

När skymningen inbröt, vaoklade jag fram till

fönstret och satts mig ned för att vänta på

Val.

Mörkret inbröt, men han kom röke. Jag hade

hvarken eld eller lampa. Collins hade barit

lampan till min dörr, noén jag vågade icke öppna

den. Insvept i min sjal satt jag i mörkret, ett

rot för de mest stridiga känslor af hopp, fraktan

ooh förtviflan — ena minnten kännande mig

öfvergifven af alla — den andra tackande Gud

för min räddning.

När klockan elog tio, hörde jag fru Garbutt

komma in i förmaket, tala några ord med Col

lins och derpå afskeda henne för natten. När

kammarjangfrnn sflägsnat alg, började frn Gar

butt gå fram och åter — jag lyssnade till det

dämpade ljudet af de afmatta stegen — lyss

nade tills de orimligaste fantasier började röra

eig i mitt hufvud, fantasier, hvaruti de aldrig

upphörande fotstegen spelade en framstlenda

roll.

Jag eof icke, men min hjerna var så öfver

retad, att desea fantasifoster stodo framför mig

med samma klarhet och liflighet som i en dröm.

Jag tyckte, att det eknlle försiggå en afrättning

och att jag befann mig midt ibland de tusentals

åskådare, hvilka samlats för att se den brottslige

lida sitt straff. Jag hörde, att det var en mör

dare, och af en eller annan orsak kände jag ett

ångestfnllt begär att få veta den olycklige synda

rens namn. Men ehuru tusende röster omkring

mig upprepade samma namn, kunde jag foke

uppfatta hvad detta var.

En fasansfull vecka. 18

Sida 2

NORRKÖPINGS TIDNINGAR Torsdagen den 13 Februari 1890.

Norrköping den 13 Febr.

En beaktansvärd motion.

En korresp. till oss i hufvudstaden skrif

ver i går:

Eland den mängd motioner som se da

gen vid hvarje riksdag — och den nu på

gående har som bekant icke varit minst

alsterrik i den vägen — är det klart att icke

få skola vara dödfödda foster, ingalunda

värda det utskotts- och kammararbete samt

de kostnader för papper och tryck, som slö

sas på dem. Till den kategorien af förslag

måste man exempelvis räkna det i år fram

lagda örn rätt för församling att uppsäga

prest till afflyttning vid fardagsårets slut,

ett förslag hvars upphofsman tydligen lef

ver i fullkomlig okunnighet örn bl. a. full

makters rättsgiltiga betydelse. Också fann

lagutskottet planen att göra alla statskyr

kans prester till »löshästar» på de resp. stif

ten värd så litet beaktande, att det icke an

såg sitt afstyrkande böra föregås af någon

motivering alls.

Men jemte sådana mindre väl öfvervägda

förslag förekomma lyckligtvis andra af ett

synnerligen tänkvärdt innehåll, men hvilka

likväl tyvärr icke alltid kunna tilldraga sig

den uppmärksamhet, hvaraf do äro förtjenta.

Det gäller då för vederbörande förslags

ställare att icke låta modet falla derför att

intet resultat genast vinnes. En annan gäng

är en skälm heter det; men en annan gång

har dock — det visa riksdagsförhandlin

garna — skaffat framgång åt många pro

jekt, som vid sin första uppkomst gingo

temligen spårlöst förbi. Pressen kan göra

det allmänna vigtiga tjenster genom att

egna intresse åt det myckna goda som riks

dagstrycket gömmer — gömmer är just

rätta ordet, men som har svårt att göra sig

observeradt utan hjelpande påpekningar.

Af de under innevarande riksdag i an

dra kammaren väckta motionerna är en

ibland de bättre motiverade den af kamma

rens ledamot hr E. Akerlund framlagda om

aflåtande af en skrifvelse till k. m:t med

begäran örn utredning angående möjlighe

ten att bereda tillfälle för mindre bemed

lade att bilda egna jordbruk. Ilr Å. har

icke låtit sig afskräckas deraf, att han vid

föregående riksdag icke vann understöd för

sitt förslag, endast uttryck af en viss ky

lig välvilja för dess syfte, som är att ge

nom ökande af den jordbruksidkande be

folkningens antal förebygga de sociala vå

dor, med hvilka en snar framtid hotar, utan

han har ånyo sökt vinna riksdagens upp

märksamhet för den sak, till hvars föresprå

karo han gjort sig.

»Stärkandet af den grundval, hvarpå vår

statsbyggnad sedan uråldriga tider tryggt

hvilat», nämligen Sveriges allmoge, utgör

enligt motionärens tanke »det vigtigasto och

för oss naturligaste steg till verkligt framåt

skridande», och häri skall hvarje tänkande

fosterlandsvän gifva honom rätt. Man be

höfver icke vara blind för de fördelar som

en lifskraftig fabriksindustri skänker ett

land för att önska, att icke oproportioner

ligt många af landets invånare blifva be

roende för sin utkomst af fabriksarbetet.

»Ju flere arbetare», yttrar författaren, »som

under den goda tiden blifva engagerade i

industriens och städernas arbeten, desto

flere blifva ock de, som mäste uppehållas

äfven under mindre gynsamma förhållan

den.» Yi gjorde derför klokt i, menar han,

örn vi »begagnade den utväg, naturen synes

anvisat oss, och sökte bereda så många af

våra arbetare som möjligt tillfälle att på för

dem antagliga vilkor och på sätt de nog

helst önska, nämligen med utsigt att med

full eganderätt kunna besitta den, förvärfva

så pass mycken dels odlad, dels odlingsbar

jord, att de, örn ock genom träget arbete

derå, skulle kunna försörja sig och sina

familjer».

Härutinnan var sistlidet års statsutskott

ense med motionären; men det skilde sig

från honom vid tillämpningen sålunda, att

utskottet ansåg statsmakterna hafva gjort

något »betydelsefullt» för uppnående af det

nämde syftemålet genom besluten att för

sälja sådana kronodomäner i mellersta och

södra Sverige, för hvilka nrrendeafgiften

icke öfverskrider 200 kr., och sådana i de

norrländska länen, som betinga arrendebe

lopp under 500 kr. Motionären håller dock

före, såsom det synes med rätta, att den,

hvilken såsom köpare af dylik kronojord

måste vara i stånd att afbetala kanske minst

1,000 kr. om året å sin egendom — efter

som det är föreskrifvet att liqviden skall

sko inom 6 år — och dertill så solid, att

han kan anskaffa fullgod borgen för åter

stoden, »den behöfver icke någon hjelp af

statsmakterna», och från honom hotar ej

den sociala fara man vill afvända, ty han

»blifver ej deras handtlangare, hvilka synas

vilja vända upp och ned på allt bestående

— dertill eger han för mycket att förlora».

Förslagsställaren, som vill göra så många

som möjligt af den nu egendomslösa ar

betsklassen till sjelfegande bönder, önskar

att kronodomänerna, i den mån de blifva

lediga från arrendatorer och sedan för kro

nans räkning undantagits större, icke od

lingsbara skogslotter, sönderdelas i mindre

gårdar, hvilka mot en på 40 till 50 år stäld

afbetalning och på i öfrigt så billiga vilkor

som möjligt säljas åt sådana personer, som

antingen icke förut ega några hemman eller

endast mycket små sådana. Hvarje år skulle

afsättas ett visst belopp att användas till

inköp och sönderdelning af större enskilda

egendomar, då sådana för billigt pris kunde

erhållas.

Förslaget, för hvars hufvudsakliga inne

håll här redogjorts, motiveras af hr Åker

lund på ett synnerligen öfvertygande sätt.

Många äro i princip emot att staten afhän

der sig sin fasta egendom; men då vägen

genom besluten örn de mindre krönodomä

nernas försäljning en gång är beträdd, sy

nes ett utportionerande i smålotter af den

svenska jorden ingalunda vara ett förkast

ligt medel att fästa landets barn vid den

egna torfvan. Mot dem, som hufvudsak

ligen eller uteslutande fästa sig vid de eko

nomiska resultaten af jordbruket och som

»hårdt hålla» på de stora godsen, derför att

de antaga att dessa skola kunna skötas billi

gare än små gårdar, invänder författaren,

att han icke kan afgöra huruvida detta anta

gande öfverensstämmer med verkliga förhål

landet, »men vågar deremot påstå att den

trygghet i socialt hänseende, som en talrik

bofast klass af mindre jordbrukare bereder

ett land, minst i vårt upprörda tidehvarf

kan uppvägas af de bättre ekonomiska resul

tat, sorn ett och annat större landtbruk möj

ligen kan framvisa, hvarför det icke heller

är likgiltigt hvilka som rga don svenska

jorden, endast de äro kapitalstarka, såsom

det så lättvindigt ofta yttrades under tull

stridens dagar, då man vågade hänsyfta på

de sociala faror allmogens ruinerande kunde

komma att medföra». Flan fäster vidare

uppmärksamheten på den erfarenhet man

vunnit att, »då en mindre bemedlad person

erhåller ett litet stycke mark, uppodlar han

i de flesta fall och fruktbargör äfven sådana

marker, som i andra händer finge ligga oan

vända, och sådant», tillägger han, »som man

ju ser i alla bygder of vårt land, lemnar ju

ingen liten nationalvinst».

Nej, det är visst, att ju flera of landets

barn som kunna omedelbart intresseras för

jordbruket, desto nyttigare skall det visa

sig vara. Låter det sig göra på det af hr

Åkerlund föreslagna sättet, hvarom härieke

skall uttalas någon bestämd mening, så bör

man icke tveka att använda det. I alla

händelser är motionären värd allt erkän

nande för sitt varmhjertade och sakrika in

lägg i en högvigtig fråga, som hittills torde

blifvit mindre beaktad än den förtjenar.

Märklig ordensutnämniny. Går

dagens Posttidning meddelade en på visst sätt

uppseendeväckande ordensutnämning, hvar

om ock telegram i vårt gårdagsnummer gaf

underrättelse. Sveriges diplomatiske agent

och generalkonsul i Egypten — såsom den

officiella titeln lyder — grefve Carlo Land

berg har nu blifvit nämd till kommendör af

Vasaorden, lista klassen. Då grefve L. i fjol

fungerade såsom orientalistkongressens ge

neralsekreterare och dervid utvecklade en

verksamhet, som åtminstone kan sägas hafva

varit utomordentlig, icke minst genom den

»orientaliska» festen å Grand Hotel, vardt

han, som 1885 blifvit utnämd till riddare

af Vasaorden och 1886 till riddare af Nord

stjerneorden, hugnad med sistnämda ordens

riddarekors i briljanter. Att den ädle gref

ven och generalsekreteraren icke vid detta

högtidliga tillfälle vann kommendörsplaquen,

vare sig af det ena eller andra slagot,

väckte en viss öfverraskning, ehuru san

ningsenligt bör tilläggas, att nämda in

tryck nog på många håll också var pa

radt med en viss tillfredsställelse. Eyktet

visste berätta, att inkast mot grefvens hug

nande med kommendörsvärdigheten blifvit

framstälda af grefvens dåvarande chef under

påpekande, att många äldre och mera meri

terade generalkonsuler icke ännu dermed

blifvit ihågkomna, och det skulle vara på

grund häraf, som kraschanen hastigt och

lustigt reducerades till en briljanterad rid

darestjerna. Huruvida denna historia emeller

tid var riktig, känna vi icke. Nog af, hvad

som icke kom vid kongressen har kommit

nu — och det får väl anses som gifvet, att

grefve Landberg under de månader, som

förflutit efter densamma, hunnit göra sitt

fosterland så vigtiga tjenster, vare sig i

Egypten eller annorstädes, att han dermed

blifvit fullt meriterad för en belöning, som

icke ansågs kunna komma honom till del i

September.

Emellertid synes hr L. hos våra bröder

norrmännen alltjemt utgöra ett slags bete

noire. Ännu i gårdagens nummer af nor

ska Aftenposten läses en ganska skarp ar

tikel mot kongressens generalsekreterare,

deri bl. a. på konung Umberto af Italien,

som gjort honom till grefve, tillämpas

hvad hertigen af Eichelieu lärer yttrat till

konung Ludvig XVIII af Frankrike, då

denne nämde Decazes till hertig: »Ers maje

stät kan göra hertigar; men icke — adels

män.»

I Norge torde man derför mottaga den

utmärkelse, som nu senast träffat de förenade

rikenas diplomatiske agent oell generalkon

sul i Alexandria med temligen blandade

känslor.

Byggnadsverksamheten i Norr

köping är fortfarande liflig. Vid bygg

nadsnämdens sammanträde i dag förevoro

flera ritningar till nämdens bepröfvande,

nämligen:

Från Bergsbro aktiebolag, om uppförandet af

ett större fabrikshus, 100 fot långt och 78 fot

bredt, af 4 våniDgars höjd (godkändes);

Från f. fabrikören S. G. Johnsson, om upp

förandet i qvadraten Åpplet, vid Knäppiogsborgs

gatan och S:t Olai kyrkoplan, af ett trovåuin

gars prydligt och elegant bus, innehållande vå

ningar om 5 rum med kök och hvartill stads

arkitekten K. Flodin nppgjort en mycket vacker

och tilltalande ritning (godkändes);

Från vattenledningsentreprenören A. E. San

din, om uppförandet i qvadraten Haken, vid

Vattengatan, af ett 2l/i våningars hus (god

kändos);

Från slagtaren G. A. Skiöld, om npplöran

det af ett dito i qvadraten Jernstången (god

kändes);

Från byggmästarns Johansson och Hansson,

om uppförandet af ett dito vid Vattengatan i

qvadraten Gördeln (godkändes);

Från inspektoren G. F. Andersson, angående

uppbyggandet af ett s. k. halfhus i qvadraten

Storgatan (godkändes);

Från gårdsegaren G. A. Svensson, för upp

förandet i qvadraten Höfveln af ett 21/, vånin

gars hus. Den sista ansökningen biel hänskju

ten till drätselkammaren med afseende på möj

ligen blifvande reglering af Garfvaregatan.

Hästhällninyen vid brandstatio

nen. Anbud hafva genom kungörelse i

tidningen varit infordrade från dem, som

vore hågade att vid stadens brandstation

hålla tre par hästar för att vid behof i följd

af eldfara, äfvensom vid mönstringar och

öfningar användas för ångeprutornas och den

öfriga brandredskapens framskaffande. In

tet anbud hade emellertid vid den härför

bestämda tiden, den 31 sistlidne Januari,

til| brandstyrelsen inkommit. Sedermera

har dock under hand skjutsentreprenören

P. J. Pettersson inlemnat anbud att mot en

ersättning af 2,400 kronor pr år åtaga sig

omförmälda hästhållning. Herr P. har för

ut mot 1,200 kronors ersättning pr år be

stridt hästhållningen. Såsom vilkor erfor

dras, att djuren skola vara kraftiga, sediga

och väl inkörda samt i öfrigt fullt lämp¬

liga för de körslor, hvartill de skola använ

das, hvarvid veterinärs omdöme af brand

styrelsen eller brandchefen, närhelst de så

önska, kan infordras, och skall hästombyte

ega rum en gång hvartannat dygn. En

garanti således för att hästarne skola vara

goda och för ändamålet fullt lämpliga. Hr

Pettersson skall derjemte hålla ett par re

servhästar, jemte körkarl till dessa, å gäst

gifvaregården. Det nu nämda anbudet kom

mer att underställas stadsfullmäktiges pröf

ning.

Öfningar med en af äng sprutorna

pågå nu dagligen. Detta för att inöfva en

ny maskinist. I dag har öfning pågått vid

Södra hamnkajen, hvarvid man sprutat vatt

net på den invid Strömsholmen varande

skridskobanan.

Vinterliggande ångare. Under inne

varande vinter ligga följande ångbåtar i

vinterqvarter nere vid varfven: Granit (finsk

ångare), östern, Blenda, Eagnhild (från Sö

derköping), Blåviken, Bylgia, Göta och

Skärgården, hvilka nu skola för sommar

kampanjen utrustas. På »Granit» skall ny

panna och ny maskin insättas och på »östern»

har pannan varit urtagen. På de öfriga

fartygen mindre arbeten. Längre upp i

strömmen ligga »Thor», den mindre »Götha»

och lotsångaren i vinterqvarter.

JLenningska stipendiefonden. An

sökningar för erhållande af stipendier ur

denna fond, ett å 1,000 och fem å 100

kronor hvardera, skola vara inlemnade till

Fabriksföreningens ordförande, disponenten

H. Wahren, före den 15 nästkommande

Mars.

Arbetareföreningens teater. På

grund af det stora bifall, hvarmed folk

komedien »Hvetebröd och rågbröd» mot

tagits af publiken, uppföres nämda pjes

ännu en gång, den sista, nästa Söndag,

hvarefter detta stycke kommer att nedläg

gas. Under inöfnii/g å samma teater är för

närvarande Aug. Blatiches storslagna hi

storiska skådespel »Engelbrecht och hans

dalkarlar».

jFörsåld fastighet. Genom auktion

försåldes den li dennes aflidne f. nämde

mannen Olof Anderssons från Bylingstad

sterbhusdelegare tillhöriga ett mantal skatte

Hinnestad i östra Stenby socken till Carl

Magnus Månsson i Löten för 12,300 kr.

Från Ringarum skrifves till oss af

gårdagen:

På extra kyrkostämma den 11 dennes afhand

lades 2:ne från förra kyrkostämman bvilande för

slag. Det första, af pastor Lindhé väckta, afsåg

att afhjelpa den olägenheten, att de s. k. pas

sionsgudstjensterna så litet besöktes, oaktadt man

nndor senare åren hållit deni på Söndagsefter

middagen kl. 4 i stället för på morgnarno kl. 9.

Nu föreslogs att nämda gudstjenster skullo hållas

kl. 10 d. v. s. i vanlig högraossotid, och hög

messan framflyttas till kl. li. Kyrkorådet hade

i sin förberedande behandling uttalat sig deremot,

och i stället föreslagit, att en passionspredikan

skulle hållas kl. 9 på Söndagen samt en andra

t. ex. på Frodagsafton i skolsalen vid kyrkan.

Efter en stunds diskussion skreds till votering,

och afgafs för kyrkorådets förslag 1,163 röster

af 8 röstande och för komministerns förslag 1,205

röster af 15 röstande, hvilket alltså blef stäm

mans beslut. Återstår nu domkapitlets stad

fästelse derå.

Dot andra för församlingen vigtiga ärendet,

som förelåg, var ett af bruksdisponenten Ax.

Westerberg på Gusum väckt förslag, innehållande

att församlingen måtte besluta att vidtaga någon

åtgärd, hvarigenom kongl, kammarkollegii utslag,

rörande klagomålen öfver församlingens beslut i

kyrkofrågan år 1885, kundo snarast bringas un

der kongl. maj:ts pröfning. Efter en ganska

liflig diskussion, hvarunder åtskilliga förslag kora

mo på tal, skreds åter till votering.

Disponenten Westerberg yrkade, att en skrif

velse skulle af församlingen aflåtas till domkapit

let med anhållan att detsamma måtte oförtöfvadt,

jemte egot utlåtande, till kongl, majit ingifva

ofvannämda kammarrättens utslag, för att, då nu

alla hinder blifvit undanröjda för komministerns

förflyttning till Gusum, hvilka förut ogillats af

såväl landshöfdinge-embetet som domkapitlet och

nu senast af kammarkollegium, det måtte en gång

blifva ott slut på det gamla tvistefröet inom för

samlingen.

För detta förslag afgåfvos 4,804 röster af 19

röstande, mot 1,333 röster af 7 röstande för étt

annat förslag, gående i annan riktning.

öfver eorlet af de tusende rösterna bördes

ett annat ljud — klangen af dödsklockan. Plöts

ligen — jag kunde icke fatta någon anledning

dertill —• svälde sorlet nt, så att det blef tjugu

gånger starkare än förut — men lika hastigt

sjönk det till en hviskning, och nu förstod jag,

att det fraktade ögonblicket var kommet.

Jag kunde öfver mängdens bufvuden se den

dystra prooessioneo närma sig till eohavotten

och hörde nu under den graflika tystnaden ännu

tydligare dödsklockans dystra klaug. Men äfven

nu kunde jag icke se mer än att den dödsdömde

var en qvinna. Med ögonen fastade på den

svartklädda figuren, kämpado jag mig med för

tviflans styrka fram mot eohavotten — redan

var jag nästan framme, då fången vände sig

örn och såg på mig med fru Garbutts ögon —

men icke längre skygga och oroliga, utan med

ett stelt uttryck af likgiltighet, sorn väl har

monierade med det bleka, stela ansigtet. Sla

gen af förskräckelse vände jag mig mot ekarp

rättaren, hvilken nu drog mössan öfver hennes

hufvud, men med ett skri drog jag mig till

haka — det var Val Brentmorel

Denna upptäckt var ännu förfärligare än den

andra, ooh med en förtviflad ansträngning ska

kade jag af mig den domning, som höll mig

fången.

Rädd såg jag mig omkring i det mörka rum

met ooh lyssnade. Alltjemt hörde jag det däm

pade ljudet af fru Garbutts steg. Fram ooh

Ater — fram ooh åter — hvilken hopplös för

tviflan låg det icke i denna vandring, sorn mest

slog upp mina ögon ooh såg Val bredvid mig

samt mötte blicken ur hans kära ögon?

När jag försökte att tala, böjde han befallande

handen.

»Tyst,» sade han. »Örn du talar, måsto jag

gå min väg.»

Denna hotelse kom mig att hastigt sträcka

ut handen med en blick så förtviflad, att Val

beskyddande och lngnande lade sin hand öfver

min.

Så sullo vi, nöjda med att se på hvarandra,

ty, för att säga sanningen, var jag så svag, att

jag knapt förmådde framhviska ett par ord. Så

småningom somnade jag och sof lngnt under

flera timmar.

När jag åter vaknade, bröt den gråaktiga dag

gryningen in genom fönstret. Jag satte mig

hastigt upp, ty nu kom jag ihåg, att ett vigtigt

värf återstod att utföra.

Men innan jag går vidare i min berättelse,

måste jag med några få ord omtala hvad sorn

föregående afton tilldragit sig,

När Collins kom upp med Vals kort, fann

hon fru

'Garbutt hastigt gående fram och till

baka i sängkammaren, svängande med armarne

ooh talande så fort ooh osammanhängande, att

ingen knöde förstå henne. Jag låg sanslös på

golfvet.

Gripen af fruktan för att mina förutsägelser,

angående fru Garbutts mordiska afsigter mot

mig, nu hade slagit in, rusade Collins tillbaka

utför trappan ooh ropade till hofmästaren:

dot mörka huset. Åter hvisslade han, ooh detta

väckte hos mig en ny tanke.

Fru Garbutts sängkammare låg betydligt när

mare uppkörsvägen än mitt rum. Kanske knöde

min svaga stämma derifrån nå honom. För

sigtigt öppnade jag min dörr, oob drifven sf

förtviflan ruBade jag framåt korridoren, öfver

det stora rummet och fram till det bortersta

fönstret. Hon var efter mig — jag visste det!

Dörren till förmaket hade stått öppen och hon

måste sett mig springa förbi densamma. Skulle

jag aldrig få upp fönstret I

Jag hörde hennes steg bakom mig — men nu

sprang fönstret uppl Redan kände jag hennes

händer på mina axlar, men med fortviflans styrka

lutade jag mig framåt och skrek:

»Val — Val, jag är häri Rädda migl*

Gud vare tack, han hörde mig. Han såg

upp — nu varseblef han migl Det var nogi

Utan motstånd lät jag fru Garbutt släpa mig

från fönstret.

VIII.

Måndag. Hur skall jag kunna beskrifva ljuf

heten af uppvaknandet från den sanslöshet, hvar

uti jag, vid fru Garbutts anfall, Bjuokit? Hur

skall jag förmå med ord omtala, hvilken frid

ooh säkerhet sorn bemäktigade sig mig, när jag

Brottningen samt storhertiginnan af Ba

den skola, efter hvad tyska och danska tidnin

gar uppgifva, besöka kronprinsessan i Meran,

då hon återvändt hit.

Riksdagen. Kamrarno sammanträdde i

går kl. li f. m. Vid sammantiädonas början

anstäldes val af elektorer för utseende af ju

stitieombudsman. Valmän blefvo:

Af första kammaren: hrr E. F. Andersson, frih.

C. F. K. Barnekow, von Baumgarten, Behm, Berg

man, af Burén, Cederberg, Ericsson, W. Falk, Flach,

Gilljam, Hallenborg, von Hedenberg, Kajerdt, Koc

kum, Lundin, Malmin, Pehrsson, Sandberg, Sjölund,

v. Strokirch, Svedelius, Söderhjelm och Wallberg

(hvardera med 70 röster).

Af andra kammaren: hrr Folke Andersson, An

dersson i Baggböle, Andersson i Löfhult, A. F. Bro

ström, J. Nydahl, Pehrsson i Önnerud, Pettersson i

Tjärsta, raisson i Hemmesdynge, J. Smedberg och

M. Tysk (hvardera med 176 röster) samt J. H. An

drén, Bengtsson i Boberg, G. E. Beskow, J Eklund,

C. F. Höglund, Johansson i Öjebyn, Johnsson i Thors

berg, Jonsson i Hof, S. J. Kardell, G. W. Lyth,

Olsson i Kyrkebol, Pettersson i Runtorp, W. G. v.

Schwerin och P. Truedson (hvardera med 98 röster).

Närmast i röstetal kommo hrr O. A. Brodin m. fl.

(hvardera med 78 röster).

Suppleanter blefvo:

Af första kammaren: hrr Sjögren, Lindqvist och

Lundström (hvardera med 45 röster), samt hrr Alm

gren, Q. Andersson och Kerfstedt (hvardera med 44

röster).

Af andra kammaren: hrr G. A. Wändahl, Carls

son i Nysäter, O. H. Ström, Ollas A. Ericsson, M.

W. Ullman och F. G. Björck hvardera med 95 rö

ster. Närmast i röstetal kommo hrr Andersson i

Upsal, Hansson i Berga m. fl. hvardera med 68 rö

ster.

Teaterobligationerna. (Dagens Nyhe

ter.) I går middag afhemtades i riksbanken

de färdiga teaterobligationerna. De levererades

i 500 paket, hvilka hvardera innehöllo 1,000,

eller tillsammans en half million obligationer,

som nu skola spridas öfver landet för att inom

kort nå de väntande teoknarne. Först om Lör

dag får man emellertid mot interimsqvitton till

byta sig obligationer. En kort redogörelse för

deras utseende torde derför kunna påräkna in

tresse. Hvarjo obligation är tryckt på ett half

ark hvitt papper och bär öfverst på framsidan

årtalet 1889 samt orden: »Premie-obligation».

Närmast derunder återgifves såväl i tryck som

perforering obligationens serie och nummer.

Texten omfattar dels teaterbyggnadskousortiets

förpligtelse att uppfylla sina förbindelser, dels

Stockholms stads garanti att inlösa förfallna

och utlottade obligationer. Obligationerna pry

das naturligtvis äfven af emblem, som angifva

deras uppgift. Så möter man å papperets ven

stra sida bilden af Thalia, återgifven i stål

tryck. Öfversta delen af obligationerna smyc

kas af en grupp, hvilken framställer Apollos

byst omgifven af musikens och skådespelare

konstens genier. Midt å obligationen ser man

initialerna till konsortiets namn i blått fond

tryck. På baksidan återfinuer man ett aftryck

af amorteringsplanen. Utdelningen kommer att

ega rum i dan ordning som köparne anmäla sig

för utbyte af interimsqvitton. Helt naturligt

kan intet val af vissa nummer tillåtas, hvilket

ju för öfrigt är öfverflödigt, då vinstohanserna

äro lika stora på alla nummer.

Kyrkvigsel. I går kl. 2 eftermiddagen

sammanvigdos i S:t Clara kyrka i Stockholm

stallmästaren hos kronprinsan Edvard Sager och

fröken Ida Fock, dotter till bankofullmäktigon,

f. d. kanslirådet friherre Alfred Föök ooh baus

aflidna maka, född Fries. Koret i kyrkan var

smakfullt prydt med lefvande växter, och voro

der samlade ett stort antal anförvandter ooh

vänner till brudparet samt en lysande skara

bröllopsgäster. På utsatt tid framträdde till

altaret brudparet mod sitt brudfölje. Tärnor

voro: Eisa Fock samt fröknarna Agnes Rossan

der, Ellen och Adéle Taube samt Ellen Fors

berg. Marskalkar voro: Claes Öhner, löjtnan

terna friherre C. Rosenblad, friherre S. Herme

lin och C. Akrell samt ingeniör S. Storcken

feldt. Akten inleddes med psalmen 131 v. 1,

hvarefter vigseln förrättades af kyrkoherden d:r

Staaff. Efter vigseln sjöngs en bröllopshymn

af Hallström af operasångaren Arvid Ödmann,

hvarefter till sint sjöngs psalmen 337. Brud

paret med tärnor och marskalkar samt de när

maste slägtingarne återvände efter den kyrkliga

förrättningens sint till friherre Focks hem, der

frukostmiddag intogs. De nygifte afreste med

södra snälltåget i går afton till Mentone för att

der tillbringa någon tid.

En anmälan hos medicinalstyrel

sen. Ur tidningen Halland återge vi ne

danstående till kompletterande af en notis i vårt

Tisdagsuummer:

Enär en till medicinalstyrelsen förlidet år af ar

betaren vid hattfabriken i Halmstad Theodor Hartz

heim ingifven anmälan mot stadsläkaren d:r J. Nord

ström i dagarne blifvit i flera tidningar (allra först

i »Granskaren») refererad, utan att d:r Nordströms

i December i fjol afgifna förklaring ens omnämts,

påminde om det fåDgna lejonets kretsgång i

buren 1

Hvad betydde denna dröm eller vision —

jag vet knspt hvad jag skall kalla den. Hvar

för kunde jag icke afhålla mina tankar från

dess hemska saker? Skulle äfven mina egna

fantasier tortera mig? Jag ville icke drömma

dessa vakna drömmar — men efter några minu

ter fantiserade jag åter, denna gång örn ännu

plågsammare saker. Och hela natten hörde jag

det svaga ljudet af stegen — fram ooh åter —

fram och åter utan rast eller ro

Söndag. Dagsljuset fann mig sofvande, en

orolig elnmmer, hvarur jag väcktes genom en

befallande knackning på dörren. Jag öppnade

mina ögon, men satt alldeles stilla.

»Fröken Phillips, här är er frukost,» hörde

jag fru Garbutt säga. »Öppna dörren I»

Jag förblef tyst.

»Om ni icke öppnar dörren, skall jag låta

bryta upp den!»

Jag reste mig långsamt upp och vacklade öf

ver golfvet. Så svag jag bade blifvit!

»Hvem är der?» frågade jag.

»Jag — fru Garbutt! öppna genast dörren,

annars låter jag bruka våld!»

Detta måste jag förhindra.

»År ni ensam, fru Garbutt?» frågade jag med

så stadig röst jag kunde — hvilken förfärlig

Sida 3

NORRKÖPINGS TIDNINGAR Torsdagen den 13 Februari 1890.

än mindre till sitt innehåll meddelats, såsom ju pa

blicistisk pligt fordrat, anse vi oss redan nu böra

omnämna denna sak, ehuru vi eljest trott lämpligast

att afvakta den medicinska myndighetens yttrande.

Ilartzheims klagoskrift utmärker sig för bitter

skärpa samt utfar särdeles häftigt ätven mot d:

Nordströms läkareverksamhet i allmänhet.

Af denna skulle frarrgä: att d:r Nordström miss

tagit sig på de af Hartzheim beskrifha sjukdoms

symptomen och ordinerat för bröstlidande, ehuru

flickan led af magsjukdom; att d:r N., vran giltiga

skäl, upprepade gånger vägrat att besöka den sjuka,

och att annan läkarehjelp ej fans i staden att tillgå.

Det anförda är emellertid sanning mel betydlig

modifikation.

D:r Nordströms förklaring uppl)'ser nämligen örn

att ordinationen gulde just dcu sjukdom, 1 varaf flic

kan verkligen lod (magkatarr), något soli receptet

bevisar; att uppgiften i dödsattesten om »kroniskt

bröstlidande» tillkommit af misskrifning, och attd:r

N. vid tillfället sjelf var så illamående af influensa,

att han måste intaga sängen, och derför ej ansåg

»ig böra riskera sin helsa genom att på q vållén be

gifva sig ett stycke utom staden. Härtill må den

upplysningen lemnäs, att Hartzheim samma afton

besökt en annan läkare i staden och äfven af ho

nom erhållit recept på medicin.

Den af d:r Nordström afgifna förklaringen är af

följande lydelse:

Till kongl, medicinalstyrelsen!

- Med återställande af hosfogade handlingar, får jag

härmed ödmjukligen afgifva följande förklaring:

Som sagdt, den 28 sistlidne November instälde sig

hos mig kl. half 2 e. m. tyske arbetaren Th. Hartz

heim med anhållan att jag ville ordinera för hans

Bjuka barn, som led af »magplågor och diarré». Då

föreskrefs af mig ol-emulsion och opiidroppar enligt

hosföljande signatur, stillhet och vård i ö;rigt. Kl.

half 5 samma dag, då jag händelsevis var i mitt

arbetsrum, telefonorade fabrikens bokhållare, herr

Lindström, att Hartzbeims hustru sagt, att hon tyckte

barnet vara skralt; jag svarade då, att medicinen

knapt vore erhållen, ej mindre kunnat verka, och

säde mig anse ett dylikt sjukdomsfall tillsvidare

ofarligt. Anhållan örn berök framstäldes ej. Då jag

dagen förut angripits af en häftig förkylning och

influensa, gick jag kl. half 6 till badhuset för att

taga ett varmt bad, gick derefter omedelbart hem

för att lägga mig och derigenom söka kurera illa

måendet. Vid hemkomsten kl. half 7 mötte jag utan

för min port Hartzheim, som nu var onykter och

med hög röst omtalade flickans sjukdom. Jsg sade

då, att jag icko nu kunde göra någon ändring i de

gifna föreskrifterna, och att vi finge se tider, an. Han

följde efter i mitt hem, och sökte jag der, så godt

sig i hans tillstånd göra lät, öfvertyga honom om

nödvändigheten af observation, Bärnt vidaro att man

skulle gifva flickan medicin oftare och under hela

natten, att man örn möjligt skulle skaffa henne ett

varmt bad eller åtminstone vått varmt o aslag, att

jag sjelf vore sjuk, så att jag icke vågade mig så

långt utom staden, utan stöde nu i begrepp att gå

till sängs, samt att jag skulle underrätta; följande

morgon. Kunde ban icke härmed nöja sig, finge lian

vända »ig till en annan läkare så länge. Nu tystnade

han och gick. Följande dag utskref jap på hans

begäran hosföljande dödsattest, hvars innehåll måst

hafva studerats under regnet,

ty fläckig utgick den

icke från mig, ej heller söndrig.

Efter anförande af dessa mina på heder och sam

vete härmed intygado fakta, kan jag icke anse mig

i någon mån ha visat vårdslöshet i ordination för det

sjuka barnet, då jag föreskrifvit hvad vetenskap och

erfarenhet lärt mig, eller pä annat sätt brustit 1

utöfvandet af mitt värf, än att jag till följd af mitt

illamående icke tilltrodde mig på aftonen utom

staden, utan i stället som en annan sjuk gick till

sängs.

Hura jag uppfylt mina pligter sorn läkare under

20 år vid Wallbergs aktiebolags fabriker, till hvilka

hattfabriken hör, torde bäst framgå af bifogade betyg

(utfärdadt af bolagets styrelse). Jag anser ovärdigt

att söka inför eder besvara eller vederläggs de grofva

och obevisade uttryck, sorn af en simpel s. k. sak

förarepenna lagts denne temligen enfaldige Th. Hartz

heim i munnen, ingalunda för att rätta något feladt,

utan för — att chikanera.

I ett fall har jag dock felat; jag har nimligen i

distraktion under morgonexpeditionen med d isa många

vexlande göromål och vid tanken på nyss häfda sam

tal om dylik sjukdom, nedskrifvit i död .atlensten

kroniskt bröstlidande i stället för akut mag- och

tarmlidande. Hvar och en person, sorn kompetent

kan och vill döma och vill jemföra min ordination

och öfriga fakta, mäste finna min miaskrifniug. Detta

är mitt fel, som jag djupt beklagar, men detta har

icke varit vållande tili någon olycka. Hale endast

upplysning härom utgjort II:s önskuingsmål — hvilket

var både billigt oell rättvist — kunde ju hvilken

läkare här på platsen som helst upplyst honom om,

att en misskrifning här förelåge.

Halmstad den 31 December 1889.

1. Nordström.

teiegfaEi.

Kronprinsen.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den 13 Februari. Kronprinsen,

som återkommer till hufvudstaden med ordi

narie snälltåget kl. 9,5 förmiddagen Tors

dagen den 20 donnes, kommer att qvar

blifva i Stockholm under hela nästa månad

och lärer efter konungens och drottningens

återkomst från Norge ärna att i medio eller

slutet af April afresa på ett besök hos sin

gemål.

(Insåndt.)

Apropos kyrkoherdevalet i S:t Olai.

Plats har begärts för nedanstående:

Uti Norrköpings TidniDgar för Måndagen den

10 dennes har en insändaro väckt frågan om

fullmakts användande vid dagen förut skedda

valet af kyrkoherde i S:t Olai församling genom

att uttala klander öfver den röstegando, sorn

emottagit fullmakt af en annan sådan och röstat

annorlunda än donne velat eller han uppdragit åt

ombudet, i följd af svalförrättarens lagtolkning,

att fullmaktsinnehafvaren och don, som utgifvit

fullmakten, nödvändigt måsto rösta på samma

personer», hvilken senaro fråga ina. lemnat obe

svarad såsom omtvistad.

Detta vill jag, för min del, icke medgifva att

denna fråga bör anses vara, emedan det synes

mig alldeles gifvet, att dot fall ofta skall kunna

inträffa, att en röstberättigad, hvilken erhållit

annans fullmakt att i hans ställe framträda till

valbordet och afgifva hans röst, kan finna för

godt då för honom rösta på annan porsoD, än

den han antingen redan förut tilldelat sin röst

eller ook sedermera ämnar rösta på, dertill jag

påstår ombudet hafva obestridlig rätt och derifrån

valförrättaron ej kan lagligen förhindra ombudet,

då det votum ombudet, såsom fullmäktig eller

för egen person, en gång utsagt inför veder

börande — dervid det får antagas blifvit i pro

tokollet omedelbart behörigen antecknadt — icke

lärer kunna i någon mån ändras, utan att der

igenom förfares orätt och förrådes en oriktig

uppfattning nf fullmäktigskapets innebörd, som

omfattar fullkomlig frihet för ombudet att rösta

efter behag, oberoende till och med af fullmakts

utgifvareDS önskan, än mer af någon annans in

verkan vid valtillfällot, då jag icke kan föreställa

mig något lagligt sätt för en röstegande eller

fullmäktig att kunna få förändra sin en gång af

gifna röst, lika litet som ändring låter Big göra

vid omröstning skriftligen med slutna sedlar

Dessutom är det en orimlighet att begära, att

vnlförrättaren skulle under valets fortgång hålla

roda på eller undersöka, om tilläfventyrs en fram

trädando röstande förut varit framme för ogen del

elior såsom ombud — i ändamål att öfvervnka

att samma porson röstar lika i sina bägge egen

skaper.

En annan fråga är den, huruvida fullmakter,

Born varit stälda till innohafvaren, borde god

kännas samt do TÖster upptagas och beräknas

hvilka på grund af sådana fullmakter afgifvits

hvarom, i sammanhang med ofvanstående, jag

tager mig friheten uttala den mening, att dylika

fullmakters godkännande icko öfveronsstämmor

med lagbestämmelserna rörande rättighoten att

utöfva rösträtten genom fullmäktig, hvilka måste

antagas afse, oaktadt dot icko uttryckligen säges

att fullmakten skall vara stäld till viss röstbe

rättigad person, alldenstund eljest säkerhet sak

nas för alt det är just den person, hvilken föro

träder och framvisar fullmakten, som bufvud

mannen öfverlålit sin rösträtt på, då en fullmakt

till innehafvaren lätt kan, med bibehållande af sin

gällande kraft, komma i aunan man» hand samt

äfven hafva, innan den framkommer till valbor

det, gått i flore personers händor, utan någon

trygghet för utgifvaren, att don begagnas på dat

sätt vid röstandet lian med sitt oinbud öfvorens

kommit. Det är derföre alls icke sagdt, att det

behöfver vara någon orättfärdig anledning till att

fullmakten icko blir använd af rätta personen,

ty dertill fordra» endast att denne hastigt sjuk

nar eller får annat förhinder, men hufvudmannen

lider i allt fall ett skgs rättskränkning genom

alt en annan utöfvar hans rösträtt i stället för

den han lemnat förtroendet.

En intresserad röstegande.

(Insåndt.)

Plats har begärts för följande;

För den nyligen lemnade penningegåfvan till

ö. Eneby fattighus vilja fattighjonen på detta

sätt till den ädle gifvaren hembära ott hjert

ligt tack.

Väderlebsupipgift. (Från Meteora

logiska centraiansM-lte» i Stockholm idag):

Baroni eterfall, frisk ostlig vind på Nord

sjön. Klart väder; i Sverige mulet och nä

got dimma.

Utsigtcr: Lugnt och halfklart eller dim

migt väder; i södra Sverige delvis frisk

ostlig vind.

Konungen hade i går antagit inbjud

ning till middag hos ståthållaren & Stock

lolms slott öfverhofjägmästaren Ankarcrona,

Till riksdagens justitieombudsman

återvaldes i går af riksdagens elektorer asses

sorn N. L. A. Claeson med samtliga afgif

na röster, och med 42 röster till hane efter

trädare häradshöfdingen D. G. Restadius.

Frivillig ålderdomsförsäkring. I

l:sta kammaren väckte generalmajoren O.

M. Björnstjerna i går motion om skrifvelse

till k. m:t med begäran att för cn blifvande

ag om ålderdomsförsäkring äfven måtte ta

xås i öfvervägande förslag bygdt på frivil

ighetens principer. Sjelf anser motionären

den frivilliga ålderdomsföreäkringen ega ett

gifvet företräde framför den obligatoriska

och föreslår såsom en lämplig form en

ifränteanetalt under statens garanti, i hvil

ken hvar och en skulle inbjudas alt göra

insättningar. Dessa skulle förmedlas genom

yostkontoren, hvadan anstalten skulle sam

arbeta med postsparbanken. Motion i samma

syfte väcktes inom 2:dra kammaren af folk

skolinspektören G. Bergman.

Dödsfall. Enligt från Karlskrona in

gånget telegram atled derstädes nnstlidne

gårdag kommendörkaptenen af första gra

den i flottans reserv, riddaren af svärds

orden Sven Adolf Carlsson Lagerberg uti

en ålder af 74 år.

Svenska teatern bjöd — skrifver Stockh.

Dagbl.

— i går på nytt program, hvilket

upptog »Bernardo Montina», dram i 3 ak

ter af I. Echegaray, fritt öfversatt efter en

tysk bearbetning. Salongen var väl besatt,

och don på effekter rika dratnen framkal

lade särdeles lifligt bifall. Den erbjuder

nu också många spännande moment, många

drastiska ställen, om den ej uthärdar jem

förelse med samme författares »Galeotto».

Innehållet kan i korthet skizzeras. Bernardo Mon

tina är en rik man och en hedersman, somafgudar

sin unga hustru Ines. Men han år en person med

simpla vanor, och detta tillåter ej fru Ines, som äl

skar elegans och förfining. Detta finner hon hos en af

deras umgängesvänner, markis Ricardo de Alvara,

och är derför ej okänslig för hans galanta uppmärk

samhet, hvilken vid styckets början redan år af rätt

gammalt datum.

Första akten spelas hos markis Ricardo. Det är

supé, Montina med fru äro bland gästerna. Genom

prat och Bqvallcr kommer Montina att misstänka ett

förhållande mellan Ricardo och Ines, och han är ej

nian att vid en dylik upptäckt beherska sig. Men

just medan han gör sin upptäckt beviljar Inea för

första gången Ricardo ett rendez-vous.

Detta har Montina anat, han har till och med

anat mötesplatsen, och infinner sig der åtföljd af

polismän för att konstatera hustruns brottslighet.

Nu har emellertid Ricardo ändrat sig oeh sändt Ine»

ett återbud, och Montina finner ej dem han Böker.

Han finner i stället Ricardos maka, Luisa, med en

af mann»ns vänner. Hon har endast gått dit i syfte

att afvärja en olycka — ty hon har fått nys om det

aftalade mötet — men Montina vill nyttja situatio

nen för att vanära Ricardo i opinionen. Samtidigt

har hana hustru infunnit sig hemma hos den Bist

nämda, hon vill att han skall föra bort henne, ty

för henne har situationen varit långt allvarligare ån

för Ricardo, hon har aldrig tänkt sig att ens för en

gång vara den enes hustru och den andres älskarinna.

Ricardos tvekan öppnar hennes ögon för arten af det

förhållande hon ämnat inlåta sig på.

Montina kommer emellertid från det hus, der mö

tet skulle egt rum, till Ricardos hus. Ilan finner

der sin hustru — något som styrker hans misstan

kar — och han upplyser Ricardo om den hämd han

åmnar taga. En duell mellan de båda männen är

alltså oundviklig.

Denna duell eger också rum i sista akten. Dess

förinnan ha redan Ricardo och hans maka försonats.

Äfven Montina är på väg att fullt försonas med

Ines. som, efter hvad man finner, ångrat sin för

villelse och fått ögonen öppna för hans kärlek. Och

då han sårat sin rival, blir det honom fullt klart,

att det ej varit för denne hans hustru hyst någon

oro. Ridån faller alltså öfver de båda makarne så

som till fullo återförenade.

Stycket har synnerligast mot slutet af andra akten

ställen af stark scenverkan. Början af samma akt

är mera långdragen, och slutakten sjunker verkligen

betydligt, trots de realistiska ducllcffektema. Man

ser nog äfven här att förf. besitter en kraftig dra

matisk begåfning, men man ser här bättre är annars

hur svag han — i hvart fall efter våra beerenn —

är i det tekniska.

Nu skulle ju många svagheter kunna öfverskylaa

»f spelet, men detta är tyvärr ej alltid tillfredsstäl

lande. Visserligen är hr Engelbrechts framställning

af hufvudrollen värd mycket erkännande, den är

både kraftig och varm, och skådespelaren vinnlägger

sig örn att karakterisera, om än rollen medgifver en

ån saftigare karakteristik; visserligen förnekar sig ej

den rutinerade skådespelerskan i fru Dorschs Luisa,

och visserligen är hr Svedberg — trots eu något

otydlig diktion — ganska korrekt som Ricardo.

Men Ines har i fröken Pettersson en representant,

som är utrustad mod cn behaglig apparition, men

ej närmelaevis räcker till för den svåra uppgiften,

hr Ranft är en bra ledsam resonnör och fru Gardt

en mycket litet naturlig verldsdam. Intrycket af

det hela kan då icke varda odeladt angenämt.

Emellertid var bifallet mycket starkt och tog sig

uttryck i ett Btort antal inropningar, hvilka förnäm

ligast torde gullt hr Engelbrechts framställning af

titelrollon.

Barn och eld. Från Stockholm ekrif

ves i Dagens Nyheter: För ett par dagar

Bedan var ett större hus vid Uplandsgatan

nära att bli lågornas rof i följd af att två

ernå barn — som sjelfva höllö på att bli

offer — lomnats åt sig sjelfva med en tänd

sticksask; huset bar JKs. 54 och eges af

landtbrukaren G. Åkerstedt. Det är brand

försäkraat för 112,000 kronor. En mindre

lägenhet 4 trappor upp bebos sf en arbets

karl Skog med familj. Modern var ute i

ett ärende och hade lemnat de två barnen

— Ernst Georg, 6 år, och Sigrid, sexton

månader gammal — ensamma. Mot vanan

läste bon ytterdörren. Sexåringen, som in

nehado en tändsticksask, tyckte Cidet vara

roligt att tända eld på små papperslappur,

hvilka han sedan kastade i en garderob

hvars dörr stod öppen. Verkan utoblef ej.

Inom kort var garderoben i full låga; en

qväfvande rök utbredde sig. Lukten af

densamma trängde in till närmaste gran

nar; de skyndade till dörren, men — den

var löst! Ilur kunna rädda de båda barnen?

Lyckligtvis var dörren till lägenheten för

sedd med eu glasruta; den slogs sönder och

barnen drogs halfqväfda af röken ut genom

öppningen. Arbetskarlen Skog förlorade

större delen af sitt bohag. Det var ej

brandförsäkradt.

»Pojkens» utgifvare dömd. Malmö

den 12 Februari. Ansvarige utgifvaren af

kalendern »Pojken», muraren Hultman, bar

deg af rådhusrätten ådömts tre månaders

fängelse, sedan juryn förklarat skriften

brottslig.

»Aldrig i lif

vet!» i Lund. Lund

den 12 Februari. Geijerstams nya lustspel

Aldrig i lifvetl» uppfördes i afton för för

sta gången härstädes af Lindbergska säll

skapet och hade fullständig framgång.

Telegram,

Den föreslagna konferensen i

arbetarefrågan.

Berlin den 12 Februari. Inbjudning till

en konferens i Berlin rörande arbetarefrågan

öfverlemnades i går till schweiziska förbunds

rådet. Sändebuden i Wien och Rom hafva

redan den 9 dennes blifvit beordrade son

dera sina respektive regeringar.

Rom den 12 Februari. På interpellation

af Luzzatti i kammaren i dag svarade Crispi,

ari Italien medverkade gerna till arbelarc

fiågans lösning. Det af kejsar Wilhelm tagna

initiativet bevisade allt mera, att de vigti

gaste sociala problem kunna lösas under en

monarkisk regering.

Preussiska statsrådet.

Berlin den 12 Februari. Det förljudes,

att statsrådet öppnas örn Fredag e. m. kl.

3 i kungliga slottet med ett tal af kejsaren,

ivilket framhåller statsrådets uppgifter. Ut

skott, till hvilka fackmän tillkallas, skola

förbereda förslagen.

Oroligbeter i Portugal.

Lissabon den 12 Februari. 140 personer,

som i går arresterades i anledning af de

monstrationerna, fördes ombord på ett pan

sarfartyg och cn kanonbåt.

Målet mot hertigen af Orléans.

Paris den 12 Februari. Målet mot her

tigen af Orléans förevar i dag. Hertigen

dömdes till 2 års fängelse. Rättssalen var

öfverfyld; stor rörelse rådde bland allmän

heten, som ropade: Lefve Orléans! Lefve

republiken! Slutligen måste salen utrödjas.

Eljes föreföll intet.

Paris den 12 Februari kl. 2,40 e. ira.

lättegången mot hertigen af Orléans bör

jade klockan 10 förmiddagen. Tillepord af

rättens ordförande svarade hertigen orda

grant: »Jag ber om tillåtelse att utan om

svep vända mig till domstolen. Jag har

kommit till Frankrike för att tjena sora sim

jel soldat. Jag drifver icke politik, som

endast aDgår min fader, hvars underdånige

son och trofaste tjenare jag är. Jag har

icke vändt mig till kammaren, utan till ut

skrifningsbyrån. Jag visste för hvad jag

utsatte mig, men detta har icke hållit mig

tillbaka; jag har velat tjena mitt land i ett

regemente. År detta en förbrytelse? Jag

älskar mitt land. År detta ett fel? Jag

anser mig icke för skyldig, vill icke för

svara mig ocb tackar hjertligt mina defen

sorer för deras hängifvenhet, men ber dem

att icke försvara mig. Jag har i landsflyk

ten lärt att akta mitt lands öfverhet. Jag

skall respektera dess dom och väntar icke

något medlidande. Men blir jag dömd, är

jag säker om att blifva frikänd af 200,000

rekryter af min åldersklass, hvilka, lyck

igare än jag, kunna tjena sitt land.»

Ordföranden anmärkte: »Ni kände den

ng, som förbjuder er att tjena i den franska

armén.»

Härpå svarade hertigen: »Jag skulle icke

vara i consiergeriet, om denna lag icke

existerade.»

Allmänna åklagaren konstaterade, att lagen

flifvit, mot bättre vetande, öfverträdd ooh

ierför borde tillämpas på den anklagade.

Advokaten Roussé svarade, att hertigen

bade kommit till Frankrike för att tjena

som soldat. Han hade endast tagit sin ung

dom till råd och utfört en frivillig person

lig handling, som i hela bans lif skulle vara

en ära för honom. Roussé uttalade den

önskan, att Frankrike i farans stund skulle

hafva så många söner som hertigen (bifall)

samt slutade med att säga, att armélagen,

som ålägger alla militärtjenst, upphäfver alla

verkningarna af landsflyktslagen.

Efter en kort öfverläggning afkunnades

domen, sorn lydde å två års fängelse.

Då allmänheten lemnade rättssalen, före

föll en episod. Några personer ropade:

»lefve hertigen af Orléans», hvilket af andra

besvarades med »lefve republiken». Några

begåfvo sig att lägga en krans på Henrik

IV:des rytearestaty vid Pont Neuf, under

ropen »lefve konungen», »lefve hertigen »f

Orléans». En skara demonstranter ropado

»lefve republiken». Polisen måste skrida

in och arresterade 25 personer.

Paris den 12 Februari. Aftontidningarna

meddela, utt grefven af Paris i går från

Portorico telegraferade till hertigen af Orlé

ans, att han tänkte på den för honom dyr

bara fången.

Korintkanalbolagets liqvidation.

Paris den 12 Februari. Civildomstolcn

har förklarat bolaget för Korinthkanalen

upplöst samt utnämt liqvidatorer.

Oroligheterna på Kreta.

London den 12 Februari. Smith för

klarade i dag i underhuset, att korrespon

densen rörande Kreta snarast förelägges

huset. Det funnes ingen grund att befara

förnyandet af oroligheterna på Kreta.

Ogillade mål.

Stockholm den 13 Februari. Stockholms

rådhusrätt har ogillat såväl det af natarius

publicus Frodell mot husegaren Sjöblom)

häradshöfding Hertzman samt stadsfiskal

Cederborg anhängiggjorda mål angående

falskt åtal, som äfven det af hr Cederborg

mot hr Frodell, för det att hr Frodell af

obetänksamhet angifvit hr Cederborg för så

dant brott, hvaraf mistning af tjensten kun

nat följa.

Nordiska festen i Lund.

Lund den 13 Februari. Det är bestämdt

att nordiska festen skall firas här den 28

Februari.

Dödsfall.

Stockholm den 13 Februari. Majoren

armén, kaptenen vid andra lifgrenadierrege

mentete reserv Fritz Julius Franklin Rosen

quist af Åkershult afled i går afton härstä

des, femtiosex år gammal. Han var ogift

samt senast anstäld sorn kontrollant och

protokollssekreterare hos mantalsnämden i

Stockholm och chef för rotemännen der

städes.

Född deD 9 September 1834 blef den sflidne

den 19 Juli 1855 underlöjtnant vid 2:dra lif

grenadierrogementet och chef för Tjusts kom

pani af samma regemente den 24 Mars 1887

Vid uppnådd pensionsålder erhöll han afsked

och antogs i Joni 1885 till sekreterare i Stock

holms stads mantalsnämd och kontrollant öfver

rotemännen i hufvudstaden. Till major i armén

utnämdes han den 15 April 1887 — så vidt

kändt är företa gången befordran inom armén

meddelats efter erhållet afsked. Rosenqaist var

äfven innehafvare af Svärdsorden.

Drunknad.

Visby den 13 Februari. Engelske oeh

nederländske vicekonsuln John Stare på

träffades i morgse drunknad i Visby hamn

Liket stod upprätt med hufvudet i vatten

brynet och promenadkäppen afbruten

handen. Han hade vid tvåtiden i natt lem

nat då afgående postångaren Sofia. Man

antager, att han på hemvägen snafvat på

kättingarna på Skeppsbron och fallit

vattnet. Ingon har åsett händelsen. Liket

upptogs vid sextiden. Ilan var fyrtiotvå år

gammal och efterlemnar enka samt flere

minderåriga barn.

Hertigen af Orléans.

Paria den 12 Februari på aftonen. Her

i tigens sf Orleans hållning har gjort ett

| godt intryck på don allmänna meningen,

sora uppskattar, att han i sitt tål undvek

politik. Talet antages komma finna stark

genklang i landet. Hertigens uppträdande

har gjort ett behagligt intryck.

Paris den 13 Februari. Manifestanterna

i går lösgåfvos i går qväll. Efter hvad sä

kert förljudes, kommer domen icko att ap

pelleras. Hertigen intog diner i går med

god matlust.

Från Italien.

liom den 13 Februari. En grön bok om

Kreta har framlagts. Den innehåller 87

dokumenter, af hvilka framgår, att England,

Österrike, Tyskland och Italien varit ense

att tillråda Athen moderation och klokhet

och uppmana Porten att använda alla medel

till dämpande af upproret på Kreta, t. o. m.

om det blefvo nödvändigt göra medgifvan

den för grundade fordringar.

Handelsfelegram.

Liverpool den 12 Februari. Bomull: om

sättningen 6,000 baier. Middling 6l/,a d.

Glasgow den 12 Februari.

Tackjern: mixed number W 51 sh. 7 d.

London den 12 Februari.

Betsocker, tyskt, ll3/8 Bh.

Neioyork den 12 Febr. den li Fabr.

Bomull: middling... 11% e. II4/,»

Hvete: loco 857/s c- 86%

» Mars 84*/» c. 84%

» Maj 85 c. 85 V,

» September 85% c. 86%

Kaffe M 7.

Rio low ordinär Mars 16,07 c. 16,02

» Maj 15,97 c. 15,97

Berlin den 13 Febr. den 12 Febr.

April—Maj 170,25 1 72,25

i> Maj—Juni ...... 170 171,76

» Juni—Juli ...... 169,75 171,50

Hamburg den 13 Febr. den 12 Febr.

Smörmarknaflen.

Köpenhamn den 13 Februari. Grosshan

delssocietetens i Köpenhamn smörnotering i

dag:

l:sta klass

2:dra »

3:djo »

4:de »

92—98 kr.

76—86 »

66—72 »

58—62 »

Allt pr 100 danska skålp. (== 117,6 sven

ska eller 50 kilo). Tendens: bättre efter

frågadt.

Hertigen af Orléans.

Paris den 13 Februari. De republikan

ska tidningarna gilla, att hertigen af Orléans

blifvit dömd, då han öfverträdt lagén. Flera

af dessa tidningar mena, att efter de demon

strationer, som i går egde rum, icke kan

blifva tal om benådning eller nedsättning

af straffet.

»Estafette» uppfordrar regeringen att rätta

sina beslut efter motståndarens hållning.

»Journal des Débats» hoppas, att rege

ringen icke skall af royalisternas utmanin

gar afhålla sig från att visa mildhet.

»Republique Francaise» påstår, att all

männa meningen är fullständigt likgiltig för

hela saken.

De royalistieka tidningarna anse domen

lögst orimlig, enär hertigen varit ledd af

ädla känslor.

»Pays» skrifver, att landet skall falla sin

dom och förklara lagar, stridande mot rätt

visan, icke böra existera.

»Figaro» erkänner, att lagen användts med

moderation, men hoppas dock, att allmänna

meningen skall framkalla benådning.

Boulangisttidningon »Presse» anser också

att benådning är oundviklig.

Kaffe: Santos Mars

» » Maj

» » Sept.

» Rio reelt ord.

83%

82%

817.

83%

83 %

827.

817,

Saesssä pesi.

Hertigen af Orleans.

I en ledande artikel i det oss i dag till

handakomna Måndagsnumret af »Standard»

läses bl. a. följande:

»Åttlingen af Henrik IV», såsom hertigen

af Orleans med skarp blick för det effekt

fulla kallar sig i brefvet till presidenten

Carnot, är tydligen alls icke så dum eller

oföretagsam, som de flesta vid tanken på

haus ungdom och under första intrycket af

hans handlingssätt, skulle tro honom vara.

Vi äro för ingen del säkra på, att icke denne

rojalistiske prins på 21 år redan är lika god

valagent som general Boulanger, eller till

och med Constans. Naturligtvis inbillade

han sig icke, att Frankrikes lagar skulle

åsidosättas för hans oförmodade återuppträ

dande på scenenelleriöfverensstämmelsemed

allmänhetens utbrott af beundran öfver lians

önskan att »tjena sitt land.» Han insåg för

tre dagar sedan lika väl som nu, att han

icke kau vinna inträde under de franska

banéren och att straffet för hans uppträ

dande i Frankrike utan regeringens först

erhållna tillåtelse år fängelse under en tid

af 2—5 år. I ,enlighet med lagens före

skrifter fördes hertigen i Lördags inför kor

rektionsdomstolen i Paris, då han anhöll om

uppskof för att skaffa sig en advokat. Den

na begäran beviljades och det lider intet

tvifvel, att hans advokat nästa Onsdag skall

göra sitt bästa att glansa mod ett af dessa

försvarstal, till hvilka man i Frankrikolyssnar

med vagitation» och vmouvementv. Med ett

ord, mr eresson skall försöka lemna ett af

dessa politiska tal, hvilka mer än en gång

i den franska historien framkallat materielt

fördelaktiga resultat. Vi påstå icke, att

detta syftemål skall fullkomligt vinnas. Men

den unge hertigen skall i alla händelser

varda mycket omtalad. Han har också re

dan blifvit en betydande personage. De

monarkiska tidningarna slösar med be

röm öfver haus kallblodighet och käck

het och begynna tala om honom sorn

fosterlandets tillkommande räddare. Offent

liga angelägenheter hafva i Frankrike all

tia behandlats på teatraliskt sätt, och en

politiker, som icke är en smula aktör, har

föga utsigt att få spola någon framstående

roll. På terrorismens tid prisade någon det

modiga och värdiga sätt, hvarpå Ludvig

XVI gick till afrättningen. »Det är ingen

konst för honom», svarade on icke ogyn

samt stämd närstående; »konungar äro upp

fostrade till och vana vid Ia répresentation».

Men det är i sjelfva verket hvarje frans

man, och den vulgäraste demokrat i Frank

rike yfs äfven att vid stora tillfällen upp

träda med konungars hela majestät. En

hvar gör det och väntar och tycker om, att

hvar och en gör detsamma. Hertigen af

Orleans har uppträdt så och visat sig som god

fransman genom att ställa sig i lämplig

attityd vid första lägliga tillfälle; och det

är ieke öfverraskande, att »sonsonssonen till

krigaren vid Jcmappe», i hvilken batalj her

tigen af Chartres otvifvelaktigt käckt åter

förde de af Dumoriez kommenderade trup

perna, då de bragts i förvirring af de öster

rikiska batterierna, med ens vunnit en viss

grad af beundran af sina landsmän. Den

republikanska regeringen skulle hafva hand

lat klokt, om den, i stället för att draga

honom inför domstol, helt enkelt sändt dea

unge mannen öfver gränsen och hedt ho

nom gå sin väg, glad eller ledsen, allt efter

Dehag. Äfven att hålla honom i fängelsq,

sedan domen afkunnats, skulle vara ett miss

grepp lika mycket Born en absurditet. Det

Sida 4

NORRKÖPINGS TIDNINGAR Torsdagen deri 13 Februari 1890.

finnes intet skal, hvarför regeringen skulle,

derför att hertigen är nog äregerig att

vilja spela patriot, sätta honora i stånd

att uppträda som martyr. General Bou

langer förlorade slaget genom att rymma

bort, då han hotades med fängelse; cn ung

rojalistisk prins, som begynner sin bana

med att uppträda i domsalen på de ankla

gades bänk, torde vara en farligare fiende

för republiken.

I franska iFigarov för i Måndags läses:

Polisprefekten mottog under hela går

dagen ytterligare en stor mängd personer,

som anhöllo om tillåtelse att få besöka her

tigen. Men dylik tillåtelse lemnades en

dast familjemedlemmarne, hans advokat och

några intima vänner för att förhindra, att

dessa besök urartade till politiska demon

strationer. Sådana passer-sedlar, som äro

undertecknade af Lozé, äro permanenta, men

gälla endast för vissa bestämda timmar, från

kl. 8 till 10 på morgonen och från kl. 1

till 5 på eftermiddagen. Enligt fängelse

reglementet skall fången intaga sina måltider

ensam, och det är honom strängt förbjudet

att låta någon, hvem det än vara må, slå

sig ned vid hans bord.

Tidningar och bref skickas in i cellen.

På detta sätt tillstälde Georges Berry her

tigen följande bref:

Paris den 9 Februari 1890.

Monseigneur.

En skara unga man från skolorna gåfvo mig

i morgse ett för mig mycket ljuft uppdrag, näm

ligen att tacka er, för att ni gjort anspråk på

rättigheten att för fosterlandet offra ert blod, hvar

igenom ni gifvit ett så vackert föredöme för dem,

som tyvärr allt för ofta söka på alla sätt undan

draga sig denna skyldighet.

I öfverensstämmelse med dessa unge mäns

önskan beslöts äfven, att jag icke skulle göra

något vidare tillägg, för att icke eder så äkta

franska handling skulle få en bismak af politik.

Hvad mig beträffar, monseigneur, beder jag er

vara förvissad örn min vördnadsfulla tillgifvenhet

och min stora beundran.

Qeorgee Berry.

Municipalråd i Paris.

Generalråd i Seine-departementet.

Massör af visitkort hafva lemnats hos her

tig de Luynes vid rue de Varenne för att

tillställas hertigen af Orleans.

På detta sätt har i hufvudsak den tredje

fängelsedagen tillbragts, ett preludium för

många efterföljande, ännu tystare och ensli

gare dagar.

Under den tid, då inga besök förekomma,

ända från dagens inbrott och understundom

tills skymningen inträder, står hertigen un

der flera timmar vid cellens gallerfönster;

stum betraktar han den förbiflytande,outtrött

liga Seinefioden med dess bogserbåtar, slu

par och flottiljer; och denna tafla, som oupp

hörligt upprullar sig för den proskriberades

ögon, är den nedslående bilden af detta

Paris, som icke låter sig gripas, som alltid

■ynes fly undan framför honom.

Kris I Grekland.

Ur tiBerliner Tageblatlt> för i Tisdags åter

gifva vi nedanstående artikel:

WoUFs telegrambyrå utsänder i dag ett

telegram från Athén, hvilket lyder så

lunda:

»Deputeradekammaren, hvars samman

träde ursprungligen var bestämdt till den

30 Januari, har först i går återupptagit sina

»essioner. Cumunduros interpellerade rege

ringen, huruvida do uppgifter voro grun

dade, enligt hvilka officerarne vid de i La

rissa stående trupperna vägrat lydnad och

öfverlemnat till konungen ett memorandum,

i hvilket de för armén begära oafhängighet

från allt politiskt inflytande. Ministerpresi

denten Tucupis förnekade bestämdt dessa

uppgifter och förklarade, att oppositionen

uppdiktat dem. Oppositionens ledare, De

lyannis, förebrådde miniBtéren, att den för

sökte göra oppositionen misstänkt. Om mini

stern misstänkte politiska personer, så skulle

han ställa dem för rätta. Delyannis villo

vidare veta, om officerarne gjort sig skyl

diga till insubordination eller icke. Mini

sterpresidenten hänvisade ännu en gång till

sina redan lemnade förklaringar och tilläde,

att undersökning inledts beträffande till

dragelsen; vidare detaljer kunde han icke

lemna. Saken var dermed tillsvidare ut

agerad.»

Detta för läsaren så svårbegripliga tele

gram är den första underrättelse, som från

officiöst håll lemnäs rörande tilldragelser,

hvilka sedan tvänne veckor tillbaka upp

rört Greklands hela befolkning, tilldragel

ser, hvilka utspélats i flera städer i Thessa

lien och några andra platser i Grekland, i

Nauplia, iEgioh och på Zakynthos. Det är

här tydligen fråga om ett öppet uppvig

lande af deri grekiska armén mot regerin

gen. Genom den långsamma postförbin

delsen med Athén gå de nu föreliggande

berättelserna blott till den 5 Pehr., hvar

emot telegram rörande händelserna tydligen

icke alls fått afgå till utlandet.

Betänkligast låta nyheterna från Larissa;

der skall officerskåren hafva haft för afsigt

att till mihistéren Tricupis öfversända ett

memorandum, hvari en härreorganisation be

gåres skola genast företagas. Regeringen

erhöll dock kännedom om detta förehaf

vande, hvarpå Tricupis don 31 Januari ge

nom telegram afskedade cirka 12 officerare

i Larissa-garnisonen och lät häkta en offi

cer. Kommendanten i Larissa, general Val

bos. telegraferade dock tillbaka, att han

icke kunde utföra denna befallning; rege

ringen måste taga de afskedade tillbaka,

enär hela garnisonen skulle förklara sig soli

dariska med dessa. I sjelfva verket qvar

stannade alla officerarne och allt manskap

i kasernerna, utan att ens en enda officer

lemnade sin post. Dagen derpå reste gene

ral Valtinos till Athen för att meddela konun-

fen garnisonens fordringar. Dessa inne

öllo först och främst en skarp protest mot

arméns subordinerande under ministerpresi

dentens förmenta »clique-politik»; vidare be

gärdes återtagandet af flera på sista tiden

vidtagnaministeriella förordningar, men fram

för allt klagades öfver krigsministeriets öfver

Iåtande till en officer, då detta under tre

år »på det oförsvarligaste försummats aflåne-

ministern Tricupis». Likartade fordringar

framstäldes äfven af truppkontingenterna på

ie andra här ofvan nämda garnisonsplat

serna.

Naturligtvis framkallade dessa underrättel

ser, som af den oppositionella pressen åter

gåfvos mycket öfverdrifna, ofantlig uppstån

delse i hela konungariket. I Söndags åtta

dagar sedan brusade i Athén och Patras

menniskomassorna under högt skrik genom

gatorna; regeringens motståndare hotade att

gifva det grekiska konungahuset samma öde

som monarkien i Brasilien, och »Ephimeris»

uppmanade i en stormartikel konungen att

genast afskeda ministären, som prisgåfve

Hellas åt medborgarkrig och sjelf vore den

farligaste fienden för monarkien.

Regeringen försökte naturligtvis att så

mycket sorn möjligt förringa tilldragelsernas

betydelse, men förstärkningen af polisman

skapet, gendarmernas beväpnande med revol

vrar, konsigneringen af Athén-garnisonen i

kasernerna och de upprepade ministerkonfe

renserna visade till fullo, att regeringen tog

saken allvarsamt nog. Konungen gaf äfven

på Måndagen (3 Febr.) general Valtinos en

flera timmar lång audiens; dock måste denne

förpligta sig att för offentligheten hemlig

hålla resultatet af förhandlingarna, helst som

dessa ännu på Tisdagen för ingen del syn

tes afslutade. Emellertid tog regeringen

verkligen tillbaka afskedet för officerare i

Larissa-garnisonen, hvarpå general Valtinos

återvände till Larissa.

Härtill kom, att deputeradekammaren, som

den 30 Januari skulle återupptaga sina ar

beten, icke kunde öppnas i följd af de de

puterades uteblifvande; af 80 guvernemen

tala medlemmar hade blott 40 infunnit sig;

de 60 oppositionsmedlemmarne hade samt

liga uteblifvit. Författningsenligt måste

hälften af kammarens 150 medlemmar vara

närvarande, hvarför rogeriDgen utfärdade

särskilda kallelser till alla henne närstående

deputerade. Först d. 4 Februari hade dock

69 deputerade infunnit sig.

Den i Bukarest af den rumäniska utrikes

ministerns broder, Lahovary, utgifna och

derför sorn regeringsorgan betraktade »Inde

pendance Roumaine» offentliggjorde den 7

dennes en artikel, i hvilken tilldragelserna

i Grekland uppgifvas bero på agitationer af

panslavistiska agenter, hvilka under de sista

veckorna massvis utdelat antidynastiska flyg

skrifter i Grekland, särskildt i d« norra gar

nisonsstäderna. Vi veta icke, i hvad mån

detta påstående är riktigt. »Indep. Rourn.»

säger sig hafva eina underrättelser »ur sä

kraste källa» och vänder sig derför med en

allvarlig uppmaning till den rumäniska rege

ringen att med obeveklig stränghet förfara

mot de gäster och främlingar i landet, hvilka

hålla på att göra Rumänien till operations

basis för sina för hela Balkanhalfön så far

liga företag.

Frän Stockholms horisont.

Stockholm den 12 Febr. 1890.

En rysk messa.

Det är nästan att anse som en symbol, att

ryska kyrkan, som den kallas — en medelstor

sal med tambur — bar sin plats vid Majors

gatan; ett namn som tyder på militarism —

undergifvenhet och lydnad. Detta som är a och

o i den grekisk-katolska kyrkan, närmast här

den ryska kyrkan, mod sina heliga fäder Jo

hannes Chrysostomus och Basilius den store.

Helige Chrysostomus, urkyrkans store vältalare,

din skapelse, ditt barn öfverflödar visserligen ej

af vältalighet!

Sannerligen ryckte jag inte tili, när jag kom

två trappor upp i huset vid Majorsgatan. Ett

ljus mera rödt glus göt sin glans öfver en bild,

som såg helt lefvande ut; tack vare den my

stiska belysningen. Det var som örn bilden,

under vexlande minspel, velat fråga: »hvad har

du här att göra?»

Jag trädde närmare. Hvilken träffande fram

ställning i färg af ryssen som sådan; hvilken äkta

Leo Tolstoi-typ. Detta ymniga hår och ymniga

skägg i blondrödt; detta djupt vemodiga frälsar

anlote, som endast och allenast en österländing,

och än mer en slaf, är i besittning af!

Det var också en Kristusbild.

In i helgedomen!

Ett egendomligt intryck gör denna tempelsal

— jag använder ett sådant ord. Inte var det

ett ställe, der de fattiga skulle vilja vända sig

till sin Herre och Gud. Golfvet var belagdt

med fina Brysselmattor, och från väggarne log

det ena helgonet efter det andra inom förgyld

ram. Rakt fram blickade hän mot en, bakom

en skär slöja af rödt ljus, till venster en Kri

stusbild, än en gång, och till höger jungfru

Maria och barnet.

Ingen predikstol —• här är ju ock ej fråga

om en förståndets utan örn en känslans guds

tjenst — och altaret doldes af en . . . ja, en

förlåt måhända; jag skulle hellre vilja kalla det

en dekoration — med en dörr på midten (»den

heliga dörren») och en på venstra sidan. De

korationen var prydd med bilder af några gre

kisk-katolska helgon. Ofvanom alla dessa blic

kade med skarpa ögon ned — den ryska Ör

nen!

I öfrigt kunde jag ej undgå att erfara on helt

fosterländsk, en verkligt svonBk, stämning. Färg

melodierna gingo nämligen här i allo i — gult

och blått! »Förlåten» framför altaret, »det he

liga bordet»; tapeterna på väggarne voro gula

och blå . . . Öfre delen af fönstren var belagd

mad gult — så att himlahvalfvet tedde sig

inifrån i denna vemodiga färg — och gardinerna

voro blå.

En anda af vemod herskade öfver det hela;

hvilket jag ook fann vara så äkta ryskt.

»Församlingen» hade anländt; jag räknade

aderton personer, af hvilka tre voro svenskar.

Man må ock erinra sig, att medlemmarne af

ryska församlingen härstädes knapt hinna till

antalet åttio.

Redan en stund förut hade hörts från det

dolda altaret en djup, entonig röst läsa upp

böner. Det var presten som beredde sig till

»den heliga hemlighetens förrättning», som det

heter. Presten har den egendomliga föreskriften

att »vara återhållsam från Fredagen ooh förhålla

sig nykter ända till tiden för gudstjensten.»

I do ryska kyrkorna är dot presten och

diakonen som tillsamman med kören utföra »den

heliga liturgien»; i kyrkan vid Majorsgatan får

kantorn öfvertaga diakonens roll; men som han

är ledare för kören — här en enkel qvartett —

utför kyrkans vaktmästare vid vissa tillfällen hans

åliggande.

Så obetydligt innehåll ryska kyrkans liturgi

än har, skall det dock alltid lända donsamma till

lof, att den utföres på landes tungomål, på det

ryska språket. Derför har denna liturgi en viss

värma, som den romersk-katolska kyrkan, trots

ståten, med sitt kalla, hedniska latin, ej Ilar.

Men hvarjo liturgi — vi säga altartjenst —

har dock i följd af sitt enahanda äfven sitt ovil

korliga släptåg: slentrianen.

Diakonen (kantorn) började att läsa upp en

bön; härunder var han i tillfälle att rulla upp on

af de blå gardinerna och rulla ner en annan,

Bönon var gammaltestamentligt undergifven; elior,

bättre sagdt, rysk. Sora den kostligaste porla

strålade dock, midt i densamma, vårt evangeliums

stora hjerta: »Fader vår!»

Och presten derinne svarade mod böner; allt

under åtskilliga ceremonier.

Och så började »den heliga liturgien».

»Den heliga dörren» till altaret öppnades. Man

såg presten i en kåpa i gult, blått och livitt,

framför altaret. Ofvanför detta en präktig tafla,

föreställande den yttersta domen. Kristus — än

en ny Tolstoi-typ — befann sig i midten; till

höger om honom domedagens bok uppslagen, till

venster ett antal englar — tjensteandar, färdiga

att uträtta domarens befallningar.

Kören hade nu kommit. Presten sjöng en

bön, något liknande vår litania. Vid hvarje punkt

föll kören in:

»Herre förbarma dig!»

Under denna bön i tolf olika repriser.

Den trettonde gången sjöng körén, efter pre

stons bön för »den heliga jungfrun Maria, alla

heliga och oss alla», ett

»Åt dig, o, Herre!»

Och det var melodien till dessa undergifna,

enkla ord af åkallan, som slog mig med, jag är

nära att säga, allsmäktig kraft. Hvad ljöd för

mitt öra; hvarifrån kommo dessa melodier; ve

modiga, långt utdragna, ljuft harmoniska?

Från de dystra, enahanda, men dock så stäm

ningsrika, vida stepperna, der, vid de yttersta

synkretsarne, himmelen sänker sig ner sorn en

förverkligad, fullbordad aning; från det träng

tande, sorgesamma, stora, slaviska, nej, här ryska

hjertat!

Och jag såg mig omkring bland den lilla för

samlingen. Hvilken andakt; jag var nära att

Båga fruktan! De flesta lågo på knä. Ett frun

timmer böjde sitt hufvud djupt ned mot golfvet;

en verklig Maria-Magdalena-typ. I närheten af

henne en annan qvinna med on liten 5- å 6

årig flicka i röd drägt. Jag fästo särskild upp

märksamhet vid barnet.

Och hvilka oskrymtade ryska typer sedan!

Dessa, så att säga, sammantryckta anletsdrag med

smala, men energiska pannor och små, glänsande

ögon! Hår och skägg antingen svarta eller röd

blonda. Jag kände mig som midt inne i Ryss

land ; tyckte mig höra såväl vindens sång öfver

aflägse Btepper som Hamletssuckarno från de stora

städer, dit den vesterländska »civilisationen»

trängt in.

Kören sjöng en gammaltestamentlig lofsång

(Davids ps. 102, 91 och 145), allt under det

att presten och »diakonen» uppmanade till bön.

Så öppnades »de heliga dörrarne», och presten

trädde ut. Och nu höjde körén »de åtta salig

heternas» (Kristi bergspredikan) sång, med melo

dier så sköna och skära, att de aldrig skola

kunna glömmas. Det gammaltestamentliga hade

efterträdts af en nytestamentlig stämning af kär

lek!

Presten skakade rökelsekaret öfver församlin

gen. Den låg på knä.

De undergifna stepp-åkallandena »Herre, för

barma dig» och »Åt dig, o, Herro» ljödo allt

framgent, allt under det att presten sjöng den

ena bönen efter den andra. Här voro böner för

det heliga evangeliet, för do aflidna, för den

helige Chrysostomus och Basilius, och annat mer.

Det blef långdraget för den som ej var ryss;

som ej hade entusiasmen för »den heliga litur

gien» inne. Jag erfor en känsla som jag erfa

rit några gånger förut. Men när?

Jo, när jag läste ideal-ryssen Dostojewskis be

rättelser. Samma veka, fortvarande stämning;

samma tonande enahanda, som utmärker hans ka

rakterer.

Jag sökte efter någon omvexling, och jag fann

don; så innerligt oskyldigt och vackert.

Jag såg mig omkring bland församlingen.

Framför jungfru Mario-bilden med barnet, om

gjuten af det röda ljuset, hade den lilla 6-åriga

flickan med den röda klädningen fallit på knä.

Hon såg med förvånade blickar på »madon

nan»; hon sträckte sina små armar mot barnet.

Jag tänkte: helgondyrkan tillhör barnen!

Och just som den 6-åriga sted upp, och allt

fortfarande med hänförelse betraktade barnet i

madonnans famn, hade kören hunnit till slutet

på stepp-melodierna. Den uppstämde nu, i ju

bel, »Cherubim-lofsången»: Halleluja, halleluja,

halleluja!

Och presten stod med silfverkorset i sin hand.

Den ena efter den andra trädde fram och kysste

korset.

Den 6-åriga flickan först.

Ejnar.

Rättegångs- acil Polissaker.

Sini eritj elni inför Svea hofrätt. Så

som förut omtalats, dömdes förre bruksegaren L. J.

A. Söderhjelm å Nisshyttan af Säters tingsrätt för

oredlighet mot fordringsegare samt bedrägeri och

mened i konkurs till straffarbete i 6 år, 6 månader

och ständig vanfräjd, hvarjemte ogifta Agnes Bodach

från Stockholm för behjelplighet i bedrägeriet döm

des till straffarbete i 2 år, 3 månader och 5 års

vanfräjd.

Svea hofrätt har den 12 Februari nedsatt straff

arbetet för Söderhjelm till 6 år samt för Agnes Bo

dach till 2 år och 4 års vanfräjd.

Göta hofrätts utslag i malen mot

d:r Damm. (Smål. Alléh.) Sedan Sun

nerbo häradsrätt dömt redaktören af den i Malmö

utkommande tidningen Granskaren, häktade fil. d:r

Janne Damm, att för bedrägeri mot borgenärer,

menedsbrott i konkurs samt smädliga yttranden mot

målsegaren, stadsfiskalen N. Aschan, i en bot un

dergå straffarbete i 4 år, böta 100 kronor, som skulle

tillfalla kronan, och för alltid vara medborgerligt

förtroende förlustig, anförde såväl åklagaren, krouo

länsman Sandström, som D. sjelf häröfver besvär

hos Göta hofrätt. I sitt i förgår afgifna utslag yttrar

nu hofrätten:

Hofi ätten, som granskat rättegångshandlingarna,

finner på grund af den i målet förebragta utredning

Damm vara lagligen öfvertygad att hafva mot sina

borgenärer öfvat bedrägeri derutinnan att han dels

medelst särskilda den li Mars 1889 upprättade hand

lingar, enligt hvilka Damm skulle till ofvanbemälda

Björkman upplåtit Bå väl nyttjanderätt till det

Damm tillhöriga ett sjettedels mantal Kärrnäs, som

äfven eganderätt till den å fastigheten befintliga

lösegendomen, under falskt sken af arrende och köp

undandragit konkursboet såväl nyttjanderätten till

fastigheten som eganderätten till den lösa egen

domen; dels ock svikligen från konkursboet undan

dolt ej mindre den af Joe Damm den 30 Juli 1889

till innehafvarén utgifua, i Joe Damms fastighet i

Malmö intecknade skuldsedeln å tre tusen kronor

med ränta jemte ofvan Dämda i Malmö af Sand

ström upptecknade lösegendom med undantag af

snällpressen, hvilken lösegendom likasom nämda

skuldsedel måste anses hafva varit vid konkursens

början Damm tillhörig, än äfven den rätt till om

förmälda vid tryckeriet i Malmö använda snällpress,

som tillkomme Damm, enligt det i målet åberopade,

den 12 Oktober 1887 upprättade kontrakt;

och enär Damm härförutan är förvunnen att hafva,

di han den 16 Augusti 1889 inför vederbörande

domare med ed fästado riktigbeten af sin i konkur

sen iDgifna bouppteckning, mot bättre vetande af

gifvit falsk utsago såväl med hänsyn till den nu

omförmälda egendom som ock derutinnan att han

falskeligen uppgifvit att han icke hade sig bekant,

i hvems hand den af honom den li Mars 1889 ut

färdade, i ett sjettedels mantal Kärrnäs intecknade

skuldsedeln å sjutusen femhundra kronor mod ränta

sig befunne, ehuru han sjelf innnchaft densamma;

alltså och då Damm i en till häradsrätten den 27

December 1889 ingifven skrift förolämpat stadsfiska

len Aschan med smädliga yttranden, pröfvar kongl.

hofrätten rättvist döma tilltalade Damm dels, jem

likt 23 kapitlet 1 § strafflagen att för bedrägeri

mot sina borgenärer hållas till straffarbete i tre år

och vara förlustig medborgerligt förtroende i tio år,

dsls jemlikt 13 kap. 1 och 6 §§ strafflagen att för

mened hållas till straffarbete i tre år och vara med

borgerligt förtroende för alltid förlustig, dels ock

jemlikt 16 kap. 9 § strafflagen att för smädliga ytt

randen mot Aschan böta ett hundra kronor;

skolande alltså, i förmågo af 4 kap. 5 och 7 §§

strafflagen, Damm för alla Bina brott hållas till sraff

arbete i fem år, böta ett hundra kronor och vara

medborgerligt förtroende för alltid förlustig.

Minneslista.

Fredagen den 14 Fehr.:

Böra förmyndare hafva aflemnat sina redogörelse

räkningar till gode männen här i staden.

Kl.

'/, 8—9 e. m.: Inbetalning till Arbetareförenin

gens sjuk- och begrafningsfond.

Kl.

'/, 8—9 e. m.: Månadsuppbörd till »Idoghet».

Jemvägstägen

vict Norrköpings station

från den 1 Oktober 1889.

Norrut:

Nattsnälltåg ankommer 3,4 f. m. afgår 3,10 f. m.

Dagsnälltäg „ 3,59 e. lii. „ 4,9 e. m.

Persontåg „ 9,25 f. m. „ 9,40 f. m.

Bland, tåg „ 9,35 e. m. „ 10,0 e. m.

Godståg „ 7,10 e. m. „ 7,38 e. m.

Godståg „ 2,2 e. m. (stannar i Norrk.)

Söder ut:

Nattsndiltäg ankommer 11,38 e. m., afgår 11,44 e. m.

Dagsnälltäg „ 12,59 e. m. „ 1,4 e. m.

Persontåg „ 7,36 e. m. „ 7,46 e. ia.

Bland, tåg „ 6,46 f. m. „ 6,58 f. m.

Godståg „ 8,9 f. m. „ 8,35 f. m.

Godståg (till Linköping) — — „ 5,30 f. m

Godståg (till NorsholnD — — ., 2.20 e. m

BLIXTEN

Sveriges billigaste illustrerade tidning, som inne

håller nyttig ocb roande läsning, samt tina illustra

tioner, kostar för hela året 1890 Endast 50 öre,

(postarvode 20 öre). Gratis följer till alla tidningens

prenumeranter den tillförlitligaste Läkareboken

populär handbok för alla, af Doktor Josef Roff:

en ytterst praktisk, i alfabetisk ordning uppstäld

rådgifvare i helsans vårdande, i botandet af sjuk

domar, i verkställandet af lättare operationer samt

i tillredandet af läkemedel och dera! användning

m m. Detta praktverk, corn innehäller öfver 4,000

uppsatser samt omkring 700 tina illustrationer,

utgifves häfteavis, och är det fullständigaste och

ypperligaste i sitt slag, som utkommit på svenska

språket. Märk! De trenne häften af Läkareboken

som utkommit innehålla omkring 300 uppsatser

samt 50 tina illustrationer.

Prenumerera genast med en- fältyfAft

dast 50 öro å postanstalt på DIIaH#II»

(G. 12228) (1609)

Såpa

Till salu.

Antika Glasskålar

samt Tallrikar af kristan, en antik Möbel. Adress;

M 52 Handtverkaregatan. Anvisning i Batiken.

(1605)

Kanderad Ingefära

är ett godt medel mot hosta och heshet; det är

mycket välsmakande och kan derför äfven rekom

menderas Born dessert, säljeB å 30 öre pr hektogram

hos

Willielm Bottiger.

(Johan A. Neiiendams eftortr.)

N:o 7 Drottninggatan. (1615)

köpes bäst och billigast. 3

Wilh. Bottiger.

(Johan A. Neiiendams efiertr.)

N:o 7 Drottninggatan. (1614)

Tjenstsökande.

En stark och redbar Man

med vackra betyg söker sig plats sorn dräng nu

genast. I brist på plats något annat arbete. Små

pretentioner. Svar till »E. T.» torde inlemnas å

denna tidnings kontor. (1611)

En Yngling

;ned två års vana å kontor önskar ombyte af plats.

Goda rekommendationer kunna företes. Svar till

»/. P.o, posto restante, Linköping. (1587)

I tjenst åstundas.

Maskinistplatsen

vid Mekaniska Vedhuggeriet är ledig. Nykter och

kunnig sökande erhåller upplyscintar hos

• Eelge Ehrenborg.

(1551) jft a Hamngatan.

Åstundas hyra.

Ett större eller två mindre Kurn,

helst å Norr, önskas hyra. Svar till »J. Å.» torde

inlemnas ä denna tidnings kontor. (1604)

Tre varma och fuktfria Kurn och kök

med vattenledning, centralt belägna, önskas hyra

från den 1 April. Svar i biljett till »A. H.» torde

inlemnas ä denna tidnings kontor. (1607)

Ett Rum med kök

önskas hyra af ett mindre hushåll i närheten af

Öatra skolan, helst med vattenledning. Svar, markt

»100 A. B.», jemte prisuppgift torde inlemnas ä

denna tidnings kontor. (1602)

Utbjudes hyra.

Ett stort, ensamt Ram

inom tambur, passande för en å två personer, fin

nes att hyra från den I April. Adress: Handlan

den F. A. Larson, JM 14 Södra S:t Persgatan.

(1554)

En yacker och fuktfri Lä

genhet örn 2 rum och kök med vattenledning och

klosett m. m uthvres från den I nästa April. När

neddelar Handlanden F. A. Larson, JM 14

mare meddelar

neddelar Ha

mare meddelar

Södra S:t Persgatan.

(t476)

Förloradt.

Onsdagen den 12 dennes borttappades en Natt

tröja, märkt E. R. Upphittaren torde vara god

Inlemna densamma i huset JM 41 Geueralsgatan.

(1603)

Diverse.

önskas låna!

2- å 3,000 kronor önskas låna mot intecknings

eller anuau säkerhet, om svar godhetBfullt inlem

nas ä denna tidnings kontor i förseglad biljett,

märkt »A. S—m.» (1601)

En god Säljare

erhåller genast förmånlig anställning att sälja sy

maskiner för Linköping och dess omnejder. Vi

dare meddelanden af 0. N. Edenholm.

(T. v. 10501 Norrköping.

E. V. L 3ERNIN.

Egendomsförsäljare och Affärsmäklare

samt innehafvare af

Sveriges Plats-Anskaffnings-Byrå.

Adress: Norra Vallgatan 58, Malmö.

Annons-byte.

ö. K. torde observera annonsen å första sidan.

Häfregryn

samt finsiktadt

Hafremjöl

i undertecknades Mjölbod, N:o 99 Slotts

gatan.

(1019) Kjellgrren Sc Ringdahl.

Socker och Sirup

till dagens lägsta priser, flera goda nya Kaffesor

ter från 80 öro pr halft kilo till högre priser hoa

Albert Anderson,

(1458) f. d. J. H. Asklund & C:o.

Prima Honk Istersill

samt Delikatess-Sill (Mattjes) säljes billigast hoa

Albert Anderson,

(1459)f, d. J. li. ASKLUND & C:o.

Finaste Delikatess-Anjovis

af Nösunds och A. E Lundbergs välkända inlägg

ningar samt lös å 50 öre pr kilo hos

Albert Anderson,

(1460) f. d. J. li. Asklund & C:o.

Eli parti prima Yile-Ruggflöck

realiseras billigt hos Albert Anderson,

(1461) f. d. J. li. Asklund & C:o.

finnes till salu vid Gröndalen i Ostra Eneby.

Närmare meddelar

(1514) Lithogniflska Aktiebolaget.

(Östg. samt genom Gumselii Annonsbyrå i D. N.

(l.

-u) 2 ggr, 1 g i v 9 r)

Trädgårdsiäjjenhet.

En större Handelsträdgård, areal cirka 6 tunn

land, med utmärkta åbyggnader samt trädskoior

och växthus, belägen invid Norrköping, är till sala

eller att genast arrendera. Upplysningar och vil

kor m. m. meddelas af Kamreraren A. L. Sundius,

Norrköping. (1598)

Kungörelse.

För upptagande af de i Mars månad

förfallande årsafgifter är Östgöta HypO*

teksförenings kassa öppen den lo, li, 12

och 13 i samma månad detta år kl. 9—1

på dagen. Årsafgifterna kunna äfven med

posten insändas och qvitto afgiftsfritt er

hållas, mot vilkor att pantsatta egendo

mens namn och lånenummer angifvas äl

vensom postadress.

Derjemte får styrelsen tillkännagifva,

att alla gravationsbevis, som hädanefter

i hit aflemnas för låns erhållande och hvilka

utfärdats efter ingången af år 1886, skola,

för att kunna godkännas, grunda sig icke

blott på iuteckuingsprotokoll utan äfven

på inteckuingsbok, vid äfventyr att sö

kanden eljest mäste förete särskildt intyg

om de nyttjande ätts- och andra dylika af

tal, som enligt inteckningsboken möjligen

vidlåda pantsatta egendomen.

Linköping den 12 December 1889.

Styrelsen. (1562)

Styreisen för Östgöta Hyputeksförening får

härmed erinra, att alla tili Styrelsen stahla

inträdes- och låneansökningar, hvilka sö

kanden önskar få pröfvade vid derpå föl

jande styrelsesammankomst, skola i full

ständigt skick ocb åtlöljda af nödiga hand

i lingar vara inlemnade till Föreningens

Ombudsman senast den 20 dagen i måna

den före sammankomsten, vid äfventyr att

ärendet eljest då icke kommer under pröf

ning.

Linköping den 12 December 1889.

Styrelsen. (1563)

Norrköpings Tidningar Torsdagen den 13 Februari 1890

Maskininläst version av Norrköpings Tidningar - Torsdagen den 13 Februari 1890

Sida 1

Sida 2

Sida 3

Sida 4