Norrköpings Tidningar 1890-08-11

Sida 1

Östergötlands

förnämsta

Nyhets- och

Annonsblad.

Östergötlands

förnämsta

Nyhets- och

Annonsblad.

N:o 183.

Prenumerationspriset: 12 kronor för helt år, 9: 25 för tro fjärdedels,

6; 50 för halft, 3: 50 för ett fjerdedels år och 1: 25 för månad, Bk post

kontoren tillkommer icke något särskildt postarvode.

Lösnnmmerpriset: 5 öre.

Annonspriset: 10 öre (för imnonaer från andra orter: inländska 12*/,

och ntländaka 20 öre) pr rad petitatil. Ingen annona införea under 40 öre,

Prenumeration ooh annonser omottagas å tidningens kontor,

(Norrköping 1890. Norrköpings Tidningars Aktiebolag,)

Måndagen den li Åug.

Tidningen ntkommer hvarje helgfri dag på aftonen.

Redaktören träffas för meddelanden kl. 9—10 f. m. å tidningens byrå, Vestgötegatan 18.

Utdelning och Lftsnummérförsäljiiing: Norr: Söderling, Nystrand,

Norr Storg.; Lindgren k 0:o, Lilla torget (Pettersson, Sandg,; Erikson, Biottsg.;

å boktryckeriet. Vester: Vessberg, Oarlström k 0:o, Thorell k O:o Yesterstorg.

Sådor: Bröderna Dahl, Söder tull; Petri k G:o och Sandberg, 6:1a Bådstugng.j

O. Lindblads, östergrens, Scherqvists ooh Forsmans cigarrbutiker, Eric"

son & 0:o, Lennmalm k 0:o, Ålim. Tidaingsh., Fru Petterson, 8, Kyrkog.

öster: Pihlblad, KnäppjngS’g; Fredr. Larson; Äng. Larson, Styrmansg.

Saltängen: Jonsson, Eodg' Moberg vid Gasv. Södra /årstaden: Bergström.

Norra förstaden: A. G. Styrlander. Fredriksdal: Hedberg,

1890.

Stor Fest

i llidodjsilivrkau Tisdagen den 12 den

nes kl. 8 e. m., då Biskop net ry W, Warren från

Amerika och roårga predikanter intråffa här, på

gecomresa från årskonferensen, för att höja fest

ligheten med sin närvaro. Säng och musik.

Entré 25 öre.

(9181)

I. O. G. T. Losen Treenig I. O. G. T.

anoidaar STo.st Tisdagen dea 12 dennes kl 8

e. in. i Ordenshuset, M 21 Garivsiregatan, hvartill

en ärad allmänhet inhjudes vänligen Föredrag af

Pastor Aug Sellön från Göteborg m, fl. Musik ut

föres. Entré 10 öro. Kaffe serveras.

(9205) Komiierade.

Skandinaviska

Kredit-Aktiebolaget

emottager penningar på Deposition

på 4 å 6 mån. uppsägning mot 4 proc.

» ^ » n v 3l/j „

» ^ n n v ^ „

» 1 i } # ’5 V 2'/j i)

samt A Upp- och Afskrifnings

riikniug 2 „

Norrköping den 2 Jiri 1890. (T. v. 8371)

Födde:

Severus och Ellen Sundequists son i Östersund

den 6 Augusti. — Gustaf och Anna Grönfors’ dot

ter i Lund den 8 Augusti.

Förlof vade:

Benjamin Selander i Lidköping och Selma Hå

kanson i Göteborg.

— Ciri Gustaf Janson i Båstad

och Sigrid Krook i Helsing mrg — Oskar Samu

elsson och Agnes Blomberg i Lidköping.

Döde:

Ryttmästsren G. O. Caers i Lund den 4 Augusti,

47 är.

— Stallmästaren Georg Ringsten i Stock

holm den 8 Augusti, 39 år. — F. d. stationsinspek

toren Johan August Södergren i Jönköping den 8

Augusti.

Sammanträden.

Handivsrksföreninsen

sammanträder å Bör6lokaleu Tiedagen den 12 Au

gusti iil. 6,30 e. m.

(8951)ORDFÖRANDEN.

Borgunäreme uti Handlan

den Per Ludvig Edvard Hjorts firma Edvard Hjort

& C:o samt hans hustru Johanna Sofia Hjorts, född

Ekroth, firma Hanna Ekroth, vid härvarande råd

stufvurätt anbängige konkurs kallas att samman

träda Fredagen den 22 i denna månad kl. 1 mid

degen å Rådhuskansliet här i staden, för att be

slu:a i åtskilliga konkursboet rörande angelägen

heter.

Norrköping den 6 Augusti 1890.

(9077) Konknrsförvaltningcn.

Kungörelser.

Till Norrköpings stads handelsregister

är anmäldt:

att Ida Kristina Johansson ämnar under firma

lila K. Johansson idka matvaruhandel och försälj

ning af läskdryeker och öl till afbemtniug.

Norrköping den 9 Augusti 1890

MAGISTRATEN. (9199)

Remontuppköp

För värfvade kavalleriet, artilleriet och

fortifikationen verkställer den af Kongl.

Maj:t nådigst tillförordnade remonterings

kommissionen uppköp af remonter

i LinUöpintf den 8 September kl. 10 f. m.

vid utstillniugslokaleo;

i Katrineholm den 10 September kl. 9 f. m.

vid stationen;

i Skötete den li September kl. 8 f. m. vid ut

ställningslokalen;

i Å>storp den 13 September kl. 3,20 e. m. vid

stationen;

i Holsingbora; den 15 September kl. 11,30

f. m. vid kasera-etablissementet:

i Svedala, den 16 September kl. 12,30 e. m.

vid stationen;

i Malmö den 17 September kl. 10 l m. vid ka

sernen;

i Sjöbo den 18 September kl. 12 midd. vid mark

nadsplatsen;

att remouterna skola vara fyld i 3 &r, men icke

äldre än 6'/, år, samt mäta minst 1,45 meter (4 88

fot) bakom sadeln;

att Kongl. Maja bestämt lägsta inköpspriset till

500 kronor och det högsta till 900 kronor samt

att genast vid köpet erh&lles liqvid af remonte

ringskommissionen, som derefter omhändertager de

inköpta remonterna.

Helsingborg i Juni 1890.

Kongl. Remonteringskom

missionen.

(G. 18900) (7201)

Auktioner.

Auktiois å pantsatt gods.

Genom offentlig auktion, som förrättas å stadens

auktionskammare Fredagen den 22 i denna månad

från kl. 9 f. m., låter Aktiebolaget Norrköpings Pant

aktiebank försälja diverse lösegendom, utgörande för

fallna, men icke utlösta panter, som belånats un

der Mars månad detta år, och för hvilka utfärdats

röda pantsedlar från N:o 7,966 till N:o 10,000 och

frän N;o 1 till N:o 3,341 Litt. C.

Dessa saker få beses Onsdagen före auktionen

till kl. 2 e. m.

Norrköping den 6 Augusti 1890.

(9200)G. W. KELLNER.

Genom olientlig auktion,

sorn förrättas i sockenstugan vid Ringarums kyrka

Onsdagen dtn 27 innevarande Augusii klockan tolf

(XII) på dagen, kommer att till dea eller deen, sorn

åtaga sig afgift för högsta litertal, »tt utbjudas en

genom Konungens Befaliningsbafvandcs i lånet ut

slag den 19 näst idre Juli medgifven rättighet till

utskänkning i Valdemarsviks köping under ett år.

räknadt från den 1 nästkommande November, af

bränvin och andra brända eller destillerade spiri

tuösa drycker. De blifvande anbndens antaglighet

kommer att underställas Konungens Befallnings

hafvandts pröfning Valdemarsvik i Kronoiäns

manskontoiet den 8 Augusti 1890

(9202) Karl Karlholm,

® Strömsholmen, i

g ©

@ I afton Ä

® Stor Instrumental-

w och

| Vokal-Kensert

under anförande sf

® Herr AVxel IPetterssén.

Mdklclajg-x-litmsort trän kl. 2—4 e. m

Söndagar kl. 2 — 3.

Aftonkonsort från kl.

>/, 8—V, li.

Söndagar kl. 7—'/, il

Uppträdandet af

g F:n Arvida Svensson,

Svensk Vis- och Nomanssängerska.

Uppträdandet af

Dvorffkomikern

Gustaf Andersson

från Stockholms Tivoli

Obs! Obs! Obs.!

morgon Tisdag den 12 Aug.

ftC&miljefest.

Sinta störn

Faris-Eiffeltorniilaniination

Ob«. Till publikens beqvämlighet komma

för de blifvande Eifeltornsfesterna flera bord

att anskaffas, hvarigenom det anmärkta und

vikes.

Obfs. Gustaf Andersson uppträder i

Flick-kostym.

Fribiljetter gälla

Entré 25 öre

Artistiske Direktion

A. V. P. .T. Borg.

W. 6-Trädgården.

I dag Måndag den li Augusti

Ista konserten

Damqvartetteji

frän Kongl. Operan

(sex Damer i nationaldrägter)

och

tiaumannska SolistkapeSfef.

Program och biljetter ä 25 öre säljas i biljettkontoret.

Alfr. Petterson.

Ob«J Damqvartetten har vid sina konserter i

Göteborgs Trädgårdsförening skördat det

mest stormande bifall; entusiasmen och

applåderna ha om möjlig varit rikare än

under de berömda Olefine Moe- och

Fexer-KoDserterna derstädes

Endast 5 konserter gifvas här.

fl&rrköpifig—Steckholm.

Från Norrköping afgår:

Angf. Göta Måndagar och Torsdagar I

„ Norden Tisdagar och Fredags,r Jkl.8e.rn.

„ Norrköping Onsdagar och Lördagar!

Från Stockholm afgår:

Angf. Norden Måndagar ooh Torsdagar)

„ Norrköping Tisdagar och Fredagar Jkl. 8e m.

„ Göta Onsdagar och Lördagar)

OBS.! Oxelösund (Brevik) anlöpes.

Obs.! Tur- och returbiljetter gälla 30 dagar.

Närmare meddela P. JANSON & C:o.

Norrköping—Nyköping—Stockholm.

Ångfartyget Söderman landi,

Kapten J. BOLIN,

afgår . ,

från Nyköping till Näfveqvarn och Norrköping Mån

dagar kl. 12 midd.

„ Norrköping till Näfveqvarn och Nyköping Onsdagar

kl. 10 f ra.

„ Nyköping till Stockholm Torsdagar kl. 10 f. m.

„ Stockholm till Nynöping Lördagar kl. 2 e. m.

3. dtagande passagerare och fraktgods,

obw. Qvarsebo och Oxelösund (Brevik) anlöpa!

Närmare meddelaP, JANSON & C:o

Norrköping—Kalmar.

Ångfartyget Östern,

Kapten J. A. SILFVERSPARRE.

afgår hvarje Onsdag kl 4 f. m.

till Vest errik, Gamleby, Oskarshamn,

Borgholm och Kalmar.

Obs. Gods till alla platsar söder örn Kalmar med

tages till genomfrakt

Fartyget afgår från Kalmar hvarje Fredag kl. 3 e. m.

Förändrad afgångstid.

Närmare meddela P. Jaitton & C:0.

Norrköping—Waldemarsvuu

A ngfartvget SKAIMJÅIUIKAi.

Kapten CAEL, HEGGBLAD,

afrår;

frän Valdemarsvik Tisdagar och Fredagar kl. 3 f m.

„ Norrköping Onsdagar och Lördagar kl. 1,45 e m.

Närmsre meddela P. JANSON & C;o.

Norrköping—Visby—Stockholm.

Ångf. Gotland,

Kapten Sandelin,

afgår:

från Visby till Norrköping Tisdagar kl. 8 e. m.

„ Norrköping till Visby hvarje Torsdag kl. O e. m.

„ Visby till Stockholm Fredagar kl. 8 e. m.

„ Stockholm till Visby Måndagar kl. 6 e. m.

Närmare meddela P. JANSON & C:o.

Angi. BRÅVIKENS turer

från staden Torsdagen den 14 Augusti och från

Näfveqvarn Fredagen den 15 Aug. inställas.

Ångaren Blentia afgår till Qvarsebo genom

Norrviken den 14 Aug. kl. 2 e. m. och från Qvar

sebo den 15 Aug. kl. 6 f. m.

Blendas tur från staden Torsdagen den 14

Aug kl. 5 e. m. instället.

Alfr. Otterling.

Norrköping—Göteborg.

(Kanalvägen)

Ångfartyget

Göta Kanal VI,

Kapten Chr. Hansén,

afgår härifrån till Göteborg Onsdagen den

13 Augusti på eftermiddagen, medtagande

traktgods dit samt till mellanliggande sta

tioner.

Obs.! Karlstad och Kristinehamn anlöpas.

Närmare meddela P. Janson & C:o.

Från

Liverpool till Norrköping

afgår ångaren A-brota, Kapten Bell,

omkring den 15 Augusti, medtagande frakt

gods.

Närmare meddelar A. Bodman.

Doktor Bergstens

mottagningstid är under sommaren kl. 9—’/» li f. m.

samt kl. 4—5 e. m. Helgdagar kl. 9—10 f. m.

Obs. Utom vanligt förekommande sjukdomar be

handlas specielt ÖKOnwjukdomitr. (6642)

Prima Finsk U(sades-Råg

af högsta grobarhet hos

0085) P- A. Enhörning.

Reguliera ångbåtsförbindelser

hvarannan vecka

Norrköping—-Löndal!

icsrrköping—Hull

upprätthållas i likhet med föregående år.

Gods tages på genomfrakt från och till

andra platser.

Närmare meddela:

i London Hrr Tegner Price & C:o,

i Hull > Bailey & Leetham,

i Newcastle » Bailey & Leetham,

i Antwerpen * Grisar & Marsily,

i Amsterdam » Nobel & Holtzaplfel,

i Rotterdam » Ph:s van Ommeren,

i Boston » Johnston Line,

i Baltimore » Johnston Line,

i Newyork » Allan Line,

i Norrköping

(1873)J. Ringborg.

Regulier ångbåtsförbindelse

emellan

Göteborg—Antwerpen,

Göteborg—Rotterdam,

Göteborg—Hävre

underhålles medelst

förnyade Ångfartygs Aktiebolaget Gölhas först

klassiga jern&ngare

JAMES J. DICKSON, Kapten C. O. Söron,

CARL O. KJELLBERG, Kapten Joh. Mebins,

ALEX. KEILLER, Kapten Emil Anderson,

ÅGIR, Ka pten I. Fr. Aminoff,

SVEN RENSTRÖM, Kapten E. N. E Sandström,

CARL FR. WJ5RN, Kapten I. R. Söron,

medtagande passagerare och gods äfvensom genom

fraktgods till Stockholm och Norrköping.

Närmare underrättelser angående afgångstiderna

m. m. lemnäs af

G. De Keyser & C;0, Antwerpen.

Knyper van Daln & Sméer, Rrtterdam.

Emile Bnnzin, Hävre.

Pierre André, 47 Rue de Chabrol, Paris.

Jonsson, Sternhagen if C:o.

(T. v. 7181) GÖTEBORG.

JONSSON, STERNHAGEN $ C:o,

Göteborg, ombesörja billigt och om

sorgsfullt vidare befordran af gods

till orter såväl inom som utom Sve

rige. (T. v. 7182)

Pianolektianer.

Undertecknad, som i tre år mottagit un

dervisning vid Kongl. Musik-konservato

rium i Stockholm och der aflagt examen

med höga betyg, samt erhållit belönings

jeton, kommer att från den 1 September

meddela undervisning i pianospel och örn

så önskas äfven i harmoni.

Yalborg Lundberg.

Näimare meddelar: Werner Grönberger,

N:o 3 Jernbrogatan.

(8315)

God Foderhafre

P. A. Enhörning & C:o.

(9091)

Torfströ-Klosetter

mod sjelfverkande ströapparat till pris 45

kronor finnes uti ständigt lager hos

Arvid Palmgren.

(6028) Norrköping.

Ladugårdsinredningar

utföras omsorgsfullt och billigt »f

Östergötlands Asfalt- och Cementgjuteri.

Telefon N:o 27. Norrköping. (T. v. 6942)

“Silvira"

färsk, handgjord 15-öres Cigarr, af utmärkt qvalitet

från

Cigarr- och Tobaksfabriken

”Unionen”

Malmö.

(G. T. A. 3450 X 8) (8998)

Narrköpings Högre skola för kvinlig ungdom

hörjås nästa läsår tisilajre» dea 2 nästkommande september lil. li f. m.

Anmälningar kunna under ferierna göras skriftligen, adresserade till undertecknad, Vilhelmina

X. Öiholm.

Olis.! Undervisningen i främmande språk ordnas så, att om någon så önskar, början kan

göras med franska språket.

Norrköping i juni 1890.

Vilhelmina Löfholm. Hildur Vikblad.

(T. v. 6738)

Sjöförsäkringsaktiebolaget

ÖRE3UKB

i Malmö

afslutar försäkringar mot sjöskada å varor äfvensom försäkringar mot förluster ä frakter,

fraktförakotter, bodmerier, landtransporter m. m. till billiga premier och på

liberala vilkor. Försäkringsuppdrag mottagas af bolagets Agent i Norrköping

(8858) Ivar liundberg*

Fiskeby Svinslagteri

försäljer i parti ocb minut torrsaltadt,

iki

trikinundersökt, rökt och orökt Svenskt Flash (sidfläsk

och skinkor) af utmärktaste beskaffenhet.

Torrsaltadt fläsk bar företräde för laksaltadt, ty det innehåller 10—12 proc. mindre vatten. logen

förlust af näringsämnen eger rum vid torrsaltniug, hvaremot vid laksaltniag utdrages mycket af flä

skets mest smakliga och närande beståndsdelar

Svenskt fläsk är bättre än amerikanskt, sorn lätt härsknar, är löst och oljigt samt icke trikinunder

sökt Huru engelsmänuen uppskatta de olika fläskslagens värde finner man af Svenska statens

mejeriagents rapporter till Landtbruksstyrelsen, att då svenskt och danskt sidfläsk i England betin

gade 60 sh. pr cwt, kostade amerikanskt sådant endast 33 sh, samma vigt

Fläsk från Fiskeby Svinslagteri är det bästa och i förhållande till godheten äfven billigaste.

Svinslagteriets Post- och Telegrafadress: Fiskeby, Telefon: Norrköping. (8989)

Alla sorters Specerier,

Delikatesser,

Konserver,

Viner m. m„ uteslutande prima varor, säljas

billigt i A. Ericson & C:s

Speceri

, Vin- och Delikatessaffär.

i.9193) N:o 4 Drottninggatan, vid Tyska torget.

Prima Sylt-SocSer,

Prima hvit Socker-Sirup,

Prima brun d:o,

Inläggnings-Attika,

Fransk Vin Ättika,

Spansk Peppar i glasburkar,

Stenkärl, Kork, Hartz, Lack m. m. försäljas till

lägsta priser bos

HENNING CASSEL.

N:o 15 Norra Kungsgatan. Telefon 298.

(9040)

detta:

Korderojbyxor 6 kr. paret,

Blåa Ccheviotbyxor 5 kr. paret,

Mollskinnsbyxor från 2 kr. paret.

Mollskinns-Korderojbyxor 2: 50 paret,

K^afttygsbyxor från 2 kr. paret,

Doffel-Kavajer från 10 kr. st,

Schcviot-Kavajer från 7 kr. st.,

Mollskinns- och Krafttygströjor fr. 5 kr.,

Fina helylle svarta Diagonalbyxor 7 kr. paret,

Arbetsvästsr från 1 kr st.,

Kalsonger från 75 öre paret,

Obl. Skjortor från 90 öre st,

B ekta Skjortor 1: 25 st,

Kulörta Skjortor från 1: 25 st,

Blusar från 1 kr. Bt,

Doffel-Öfverrockar 18 kr,,

Somtnar-Öfverrockar 15 kr. st.,

Barnhabiter från 3 kr. st,

Tvinntygsbyxor 2 kr. paret,

Svarta Helylie-Diagonal-Habiter 25 kr.,

Sängtäcken 6 kr. st.,

Sängfiltar 3 kr. st.,

Hästfiltar 2 kr st.,

Tunna Rockar 2 kr. st,

Strampor 25 öre paret,

Stora Bordvaxdukar 75 öre st.

Alla K1Ader äro af starka

»oda Tyger

med äkta färger.

F. A. malmström.

Nya Boden, Sådstugug. 4. Vestra S:t Persg. 48.

Tcicion J81. (8423)

F. W. Nyström,

N:o 13 Norra Strömsgatan,

försäljer i parti till brukspris:

Fönsterglas,

Spegelglas,

Hushållsglas,

Blomvaser,

Lampartiklnr,

Buteljer samt

Medicinglas. (T. v. 7553)

välsorteradt lager, hos

Hilda: Peterson & C:o.

(T. v. 2646)

Socker och Sirup

för tyUning köpes bililgast uti

Norrköpings Specerl-Magasin, N:o 12 Nya torget

(8505)

Hässjelinor

till fahrikspris hos

Gunnar Larsson.

Norrköping. (T. 4. 7782)

Prima Ryskt ångprepareradt

Benmjöl

till billigaste pris hos

Lindner & Gro.

(T. v. 8309) Söderköping.

Ny extra prima

Kron-Hummer,

Ny Silfver-Stjern-Hummer,

Ny Skotsk Delikatess-Sill,

Nysaltad Lax och Laxrygg,

Ny sändning Kapris, Champignons,

Japansk Soya, Vorchester-Sås m. m.

18 månader gammal Grädd-Ost,

God helfet Ost å 1: 40 pr kg,

Valda Renstekar m m. nu inkommet hos

HENNING CASSEL,

(9041) N:o 15 Norra Kungsgatan. Telefon 298.

Syltsocker

och Sirup!

12 olika qvaliteter till de vanliga låga minutpri

serna och med extra rabatt vid köp af minst 5 kilo

hos

Wilh. Bottiger.

(Johan A. Neiiendams eftertr.)

Obs! N:o 7 Drottninggatan. (T. v. 8394)

HvarjohniHlp.

Menniskoätare i Afrika. Den apo-

stoliske undervikarien i Ubanghi, Au

gouard, har i en miasionsberättelse be

skrifvit en resa, sorn han nyss gjort

från Loango till Ubanghi, en stor bi

flod på högra sidan af Kongo. Han

rapporterar, att hans afsigt är att

grunda en station vid öfre Ubanghi,

1,800 kilometer från kusten, midt ibland

menniskoätande stammar, der Blafven

helt simpelt är en charkuteriartikel.

Angående desse eländige kannibalers

tänkesätt ocb seder lemnar han följande

upplysningar:

I vissa trakter af Afrika existerar

kannibalismen endast såsom repressa

lier i krig och för att fråntaga de be

segrade till och med äran af att be

grafva sina fallne. Men i Ubanghi är

menniskokött ett vanligt födoämne.

Det förgår icke en dag, utan att en

eller annan by offrar någon arm va

relse, som är bestämd ait tjena som

hufvudrätt vid en festmåltid. An är

det en höfdings död, än förhärligandet

af en seger, än förkunnandet af en god

nyhet, som tjenar till förevändning.

Svartsjukan och högmodet blanda sig

äfven i spelet, och den ene höfdingen

söker öfverbjuda den andre för att

njuta äran af att offra det största an

talet slafvar.

För desse vildar är en måltid men

niskokött en riktig fest. Hos dem är

det helt naturligt, och de föredraga

detta kött fiamför allt annat, sägande,

att det är en nobel spis, under det att

djurens kött endast utgör ett simpelt

födoämne.

bana tjocka hufvud kanske var för starkt, för

att experimentet aknlle lyckas; men Monutjcy

btslöt icke desto mindre försöka det.

Mr Vimpany återvände från sitt besök, sär

deles belåten med Elg sjelf.

»Borgmästarens moder har skäl att tacka er,

air,» förklarade han. »Örn de icke hade jagat

bort mig, aknlle den stackars gamla varelsea

hafva blifvit qväfd. Det var, vid Jupiter, en

Btrid mellan döden ooh doktorn — ooh doktorn

vanill Jag borde hafva fått förtjenatmedaljen.

Vill ni räoka mig flaskan?»

Han tog karafinen oob såg på den.

»Men hvad skall det beiyda?» frågade han.

»Jag var så säter på, att jag skalle f& taga

käliarnyokeln, då jag kom tillbaka, ocb sä tror

jag, att ni icke druckit en droppe i min från

varo. Hvad skall det betyda?»

»Det skall betyda, att jag icke är värd er

sherry,» svarade Monntjoy; »de spanska vinorna

äro för starka för mig.»

Mr Vimpany brast i skratt.

»Ni saknar nog värdinnans ättika — icke

sant?»

»Ja, det gör jag. Vänta ett ögonblick, dok

tor. Jag har äfven ett ord att säga — och

liksom ni talar jag rent nt nr skä.get. Vär

dinnans ättika är deri finaste Cbäteau Margot,

jag någonsin träffat p&, men den siÖBae bort på

okunnigt folk, som icke förstår sig på den.»

Doktorn svarade i satirisk ton pä sitt van

liga oförskämda sätt:

»Ni har förmodligen köpt detta underbara vin?»

»Ja,» säde Monntjoy; »det är just det, jag

gjörl.»

För första gången i sitt lif kunde mr Vim

pany icke fiona några ord. Han stirrade i stum

förvåning på sin gäst. Mountjny begagnade sig

af tillfället ooh mr Vimpany mottog mycket

beredvilligt en inbjudning att äta middag på

värdshuset dagen derpå Men han gjorde ett

vilkor.

»Om jag icke kaD finna mig vid eit Obåteau —

hvad är det nu ni kallar det? — så tager ni

väl icke illa npp, om jag skickar efter en bu

telj sherry?»

Dagens nästa händelse var ett besök i stadens

gamla, intressanta kyrka. Medan doktorn skötte

sin praktik, åkte miss Henley nied Mountjoy

dit — ooh mrs Vimpany följde dem af artig

het. Då de Sago tillfälle att samtala med

hvarandra, berömde Iris mycket ifrigt doktorns

bustrn.

»Du kaD icke tro, Hugo, bnr älskvärd hon

varit ooh bur fnlikomligt hon öfverbevisat mig

örn, att jag hade orätt, skamligt orätt i att tänka

örn benne, som jag gjorde. Hon kan se, att

da ioke kan fördraga henne, och dock talar hon

sä hyggligt örn dig, »Er iuteiligeote vän glä

der sig öfver ert sällskap!» sade bon; »jag skall

derför bedja er följa med, när jag visar honom

kyrkan » Hur oegennyttigt — — —lo

Mountjoy teg. Han kände myoket väl de

ädelmodiga impnlser, som ofta vilseledde Iris,

och mot hvilka det ioke tjenade till något ett

göra invändningar. Sjelf byste han ännu för-

kade med tungan och tömdo derpå glaset i ett

enda drag; derpå nttalade han ändtligen sin

dom öfver vinet.

»loke så godt som ni menar, sir; men ett

sällsynt lätt rödvin, cblandadt ocb sundt. Jag

vill väl hoppas, att ni icke gifvit för myoket

för det?»

Hittills bade Hugo mycket tåligt spelat den

tappandes roll; nu korn belöningen. Efter dok

torns yttrande såg han, att ban måste vinna

spelet.

Den tarfliga middagen var snart förbi. Natur

ligtvis ingen soppa, gammal fisk i sådant till

stånd, som man ofta får den i afsides liggande

provinsstäder, och stok, som i seghet rivaliserade

med läder, potatis, som såg nt, som örn de

ville säga: »Främling, ät oss icke!», pudding,

som knöde hafva förskräckt till ocb med ett

barn, och den berömda engelska osten, sorn

märkvärdigt nog kommer från Förenta staterna

och biter dea ätande hämdgirigt i munneD.

Men vinet, det präktiga vinet, skulle hafva er

satt alla brister i maten för hvarje annan än

mr Vimpany. Han nedsköljde det ena glaset

efter det sodra af den ädla dmfvan genom sin

törstiga och oknnoiga bals och vidblef sitt på

stående, att det var något lätt vin, ooh ban

knöde ioke glömma den dåliga maten.

»Man ater,» säde den uppriktige mannen,

»örn möjligt äonn sämre bär, än vi åto på sjön

den tid, d& jag var läkare på ett passagerare

fartyg. Skall jag berätta, har jag förlorade min

frosseri. Han reste till London ooh konsulterade

en etor man, en betitlad hnmbugsmakare. Den

berömde läkaren biet honom snart qvitt — skic

kade honom utomlands att plågas vid en bad

ort. Han kom hem sämre än någonsin och vände

sig derpå till mig, deD stackarn. Jag träffade

honom vid middagsbordet, ooh den gamle dnm

bomtnon satt ooh åt, så att han var alldeles

svart i ansigtet. Hans vin passade jast icke

till det öfriga; det saknade både kraft oob väl

smak. Ali, mr Monntjoy, detta tyckes intres

sera er; det erinrar er nog om värdinnans vin,

ioke sant? Nåväl, sir, ni vet, hur jag behaud

lade squiren? Jag gaf honom ett kräkmedel,

och så var han på benen igen. När han nu

föräter sig, skickar han bud efter mig ooh be

talar rnndligt. Jag bar verkligen skäl att vara

honom tacksam. Jag tror, på min ära, att jag

skalle hafva gjort konkurs utan tqnirens mage.

Se på min hnetrnl Hon är alldeles förfärad

öfver mig. Hon menar, att vi borde upprätt

hålla skenet; men det gör jag icke; om jag är

fattig, säger jag det; och när jag botar en pa

tient, gör jag ingen hemlighet deraf. Det får

enhvar gerna veta. Var nu icke surmulen,

Arabella, din man har aldrig af naturen varit

bestämd att blifva läkare, deri ligger det. Ett

glas sherry till, mr Monntjoy?»

Alla sällskapsformer — deri inbegripen den

Instiga engelska seden att skicka bort damerna

efter middagen ooh låta herrarne stanna qvar

vid bordet — fannö en ifrig anhängarinun i

mrs Vimpany; hon reste sig, som om hon pre

Blind kärlek. I. 13

Sida 2

NORRKÖPINGS TIDNINGAR Måndagen den li Augusti 1890.

Gårdagens kappsegling vid Oxelö'

sund.

(Af Norrköpings Tidningars referent.)

Det skulle beträffande de årligen åter

kommande kappseglingarna vid Oxelösund

kunna sägas detsamma som om senapskor

net: från en ringa början hafva de under

årens lopp utvecklat sig till något i sitt

slag storartadt, och segelsportens vänner

både i Södermanlands och Östergötlands

skärgård hafva med alltjemt stigande in

tresse omfattat dessa kappseglingar, kanske

icke minst derför att do lokala förhållan

dena ute vid Oxelösund äro så gynsamma

för utöfvandet af denna idrott.

Afven i år hade icke så få båtegare an

mält sig till täflan, om ock deras antal icke

biet så stort, som man trott sig kunna

vänta. Inalles 18 eller 19 båtar skulle på

den vida, af en frisk bris krusade vatten

speglen mot hvarandra pröfva sina goda

egenskaper och sina förares skicklighet i

segelkonsten.

Redan i Lördags afton anlände täflings

båtar, utom från Nyköping, äfven från Norr

köping och de båda städernas kringliggande

skärgård. På Söndagsmorgonen såg det just

icke mycket lefvande ut med väderleken;

ty vinden var mer än laber, himlen moln

höljd och smärre regnskurar begynte falla.

Nere vid båtbryggan, der eljest på kapp

seglingsdagen ett så rörligt lif plägar råda,

var det ännu vid half 8 tiden temligen öds

ligt och tomt. Man gjorde sig, antag

ligen på grund af den då rådande väder

leken, icke synnerligen brådtom, helst som

chefsfartyget, ångaren Södermanland, icke

skulle anlända från Nyköping till Oxelö

sund förr an vid 10-tiden. Det vanliga

hvimlet af båtar, genomkorsande Breviks

viken och understundom sträckande ut i

öppna hafvet, hade ännu icke kommit i

gång; farkosterna lågo, ehuru mod hissade

segel, ännu bundna vid bryggan eller för

ankrade ute på viken. Det hvilade för till

fället en viss dåsighet och håglöshet öfver

det hela.

Men efter några timmar blef det annor

lunda. Molnen skingrades, regnet upphörde

alldeles, solen bröt fram och en ganska

frisk ostnordostlig vind begynte blåsa upp

vid 10-tiden. Så kom »Södermanland», fyld

af passagerare; jernvägstågen medförde sin

lefvande lnst till Oxelösund ; gående, roende

och åkande anlände i mängd. Förtrollnin

gen var bruten: viken fyldes af segelbåtar,

hvilkas hvita dukar glänste som silfver i

solskenet; och på stränderna rörde sig

fram och åter stora folkskaror, väntande

på det ögonblick, då chefsfartyget skulle

lägga ut från hamnen och kappseglingen

begynna.

Vid 11-tiden ångade »Södermanland» med

prisdomarne och en mängd passagerare om

bord ut i viken och förankrade på sin vid

dylika tillfällen vanliga plats, ungefär midt

för Ekudden. På fartygets ena masttopp,

svajade snart gul flagga under röd; signalen

för de täflande båtarne att samlas kring

chefsfartyget. Det var onekligen en vacker

syn, då alla båtarne, sträckande för fulla

segel och med fräsande böljskum kring bo

gen, styrde kosan mot »Södermanland» eiler

kryssade omkring den i alla riktningar.

Den röda flaggan, som nu flyger upp på

chefsfartygets masttopp, drager båtarne än

närmare: det gäller nu för dem att hålla

sig innanför eller i närheten af utgångs

linien. Slutligen lemnar den röda flaggan

rum för en gul: täflingen begynner.

Med spända segel och liksom ifrig att få

begifva sig ut på kappseglingsbanan skju

ter den första båten med pilsnabb fart förbi

ångarena för. Det går så fort, att båtens

förare knapt hinner att, såsom ordnings

reglorna föreskrifva, utropa båtens nummer

och egare till eskaderchefen, tidtagare och

protokollsförare, som stå församlade på

kajuttaket på »Södermanland». Båten an

tecknas emellertid, tiden för startningen

likaså, och det är knapt gjordt, förrän en

ny båt följer den företa så att säga hack i

häl. Det är ett styft arbete, hrr prisdomare

nu en stund hafva; det, kräfver påpasslig

het och noggranhet. Andtligen har dock

den sista båten startat. Nej, håll! Der

kommer ännu en — »Hebe», som skär

skarpt upp i vinden och manövreras på ett

utmärkt sätt. Men stackars »Hebe» har

otur redan i början. Båten har anländt för

sent till utgångspunkten: den kan icke få

deltaga i täflingen. Båten tvärvänder och

seglar bort.

Men derute på hafvet ilar nu i en lång

vacker linie hela den täflande båtraden

framåt, följd af »undrande och spörjande»

blickar från alla de ombord på »Söderman

land» varande. Banan går förbi Sagagrun

det, rundt Klasgrundot och tillbaka till

chefsfartyget, hvarvid båtarna hafva att in

segla på det sätt, att »Södermanland» inne

slutes i en triangel. Seglingen begynte vid

half 12-tiden och redan vid 1-tiden närmar

eig åter den första båten målet. »Söder

manland», som lättat ankar och medföljt de

seglande ett stycke, får nu brådt att vända

tillbaka. Knapt har ankaret hunnit falla,

förrän prisdomarnes arbete åter vidtager,

Klockan half 2 hafva alla båtarne återkom

mit. Södermanland styr åter mot land.

Just sorn båtarnes insegling pågick, an

lände »östern» och »Norrköping», hvardera

med cirka ett hundratal lustresande ombord,

till kappsegliDgsplateen och fortsatte direkt

in i hamnen.

Ombord på »Södermanland» lägges nu

sista handen vid seglingsprotokollet. På

kajen nedanför den nämda ångaren väntar

en stor folkskara att få kännedom om re

sultatet af dagens täfling, hvilket man an

tager skola ske inom kort. Det dröjer emel

lertid mer än en timme, emedan en af de

seglande råkat i tvist med prisdomarne rö

rande sin insegling. Prisdomarne påstå, att

den ifrågavarande båtens insegling icke varit

riktig, och en motsatt åsigt försvaras af

båtföraren, apotekaren C. Engelbreckt i

Nyköping Vare eig nu hr E. haft skäl för

sitt påstående eller det kom sig af någon

annan anledning — nog af: hr Engelbrecht

utgick som segrare ur striden och hans bål,

Iris, fick, trots sin omtvistade insegling,

pris.

Andtligen kommer det högtidliga ögon

blick, då seglarne skola skörda lönen för

sin möda. Protokollet uppläses. Det har

följande lydelse:

i:sta afdelningen.

(Båtar af 9 summeters storlek till 10,5.)

seglad beräkn.

tid. tid.

t. m. s. t. m. s.

Augusta, H. Norin 1 10 7 1 13 6

Eol O. Lindeberg 1 li 25 1 12 12

Ceres P. Heggblad 1 8 17 1 li 1

Neptun C. H. Asplund 1 9 40 1 9 40

Frou-Frou J. Lind lil 2 lilio

2:dra afdelningen.

(Båtar från och med 7 5 till 9 summeter.)

Iris C. Engelbrekt 1 10 55 1 12 31

Dagmar F. Aminoff 1 17 16 1 18 43

Arla Ericsson 1 9 49 1 12 4

Sally C.M.Zetterstrand! 14 27 1 15 2

Sonja B. Schubert 1 16 13 1 18 30

Festina Bente Häll 1 16 48 1 16 48

3:dje afdelningen.

(Båtar från och med 6 till 7,5 summeter.)

Sigyn J. Johansson 1 13 0 1 13 39

Astrid E. Kjellgren 1 21 10 1 22 6

Svalan C. Wahren 1 17 30 1 17 33

Magda O. V. Berg 1 17 li 1 17 li

Svea C. li. Asplund 1 15 48 1 16 6

Aurora C. L. Lundström 118 0 1 19 li

Med anledning häraf utdelades föliande

priser:

l:sta afdelningen:

lista priset (en silfverpokal) Iris, C. li. Asplund.

2:dra » (en silfverbägare) Ceres, P. Heggblad.

3:dje » • » Frou-Frou, J. Lind.

2:dra afdelningen:

lista priset (en silfverpokal) Arla, hr Ericsson.

2:dra » (en Bilfverbägare) Iris. C. Engelbrekt.

3:dje » » » Sally, C. M. Zetter¬

strand.

3:dje afdelningen:

lista priset (en silfverpokal) Sigyn, J. Johansson.

2:dra » (en silfverbägare) Svea, C. H. Asplund

3:dje » » » Magda, O. V. Berg

Såsom något ganska egendomligt vid denna

kappsegling mä antecknas, att vinden, som

ursprungligen varit nordlig, alltefter som

seglingen framskred, vände ftig alltmer åt

ost, sä att båtarne hela tiden ilade fram för

så godt sorn förlig vind.

Som eskaderchef och startare hade lots

kaptenen E. Smith tjenstgjort; tidtagare

voro häradshöfding Widén och tullförval

taren Schelin, protokollsförare häradshöf

ding Bökman och doktor Norberg.

Protokollet upplästes af Oxelösunds sogel

sällskaps sekreterare bryggaren O. Linde

berg och prisen utdelades af sällskapets ord

förande apotekaren K. Engelbrecht. Efter

prisutdelningens slut höjde den förre ett

»lefve» för pristagarne, .hvilket åtföljdes af

ett fyrfaldigt hurra.

»Efter mödan är hvilan ljuf», säges det,

och antagligen fingo både prisdomarno och

de täflande båtförarne erfara sanningen här

af, då de nu begåfvo sig till det vackra,

med en ypperlig restauration försedda Bad

hotellet, der på en af verandorna gemen

sam middag intogs, vid hvilken som van

ligt tal höllos och skålar druckos.

Det var för öfrigt icke endast prisdomare

och båtförare, som den dagen pröfvade på

Badhotellets anrättningar, utan en mängd

lustresande följde exemplet och fylde un

der flera timmar den stora rymliga mat

salen, smårummen derbredvid och veran

dorna. Afven ångbåtarnes kök togos strängt

i anspråk.

Klockan närmade eig emellertid 6 på af

tonen, och en ansenlig folkström begynte

från alla håll röra sig nedåt hamnen. En

del inskeppade sig och en annan, som följt

vänner och bekanta dit ned, qvarstannade

på kajen och viftade ifrigt farväl till de

bortfarande.

Väderleken var fortfarande den vackraste,

och Där båtarne närmade sig Norrköping,

såg man här och der vid villorna fyrver

keripjeser afbrännas och raketer skjuta

upp mot det nu mörknande himlahvalfvet.

»Göta» besvarade artigheterna: raketer frä

ste, »dykare» sprakade på vattenytan och

bengaliska eldar spredo sitt röda, gröna och

gula skimmer öfver fartyget och dess passa

gerare. Det hela gjorde ett festligt intryck,

som vid uppkomsten i hamnen vid 10-tiden

än mer förhöjdes af den glänsande anblick

»Strömsholmen» företedde med sin »Eiffel

tornsillumination».

Norrköping den li Aug.

Spanska spritfrågan.

Svenska Korrespondensbyrån meddelar oss

följande, dateradt gårdagen:

Detta redan för halftannat år sedan så

grundligt utnötta ämne har nu återuppta

gits till behandling närmast i anledning af

det förestående återbesättandet af den le

diga svensk-norska sändebudsplatsen i Ma

drid.

Med afseende på denna sistnämda har

det sedan någon tid varit ganska väl kändt,

att den skall anförtros åt de förenade ri

kenas generalkonsul i Helsingfors, grefve

C. M. G. Björnstjerna, sorn sålunda kom

mer att återinträda på den dipiomatiska ba

nan, hvilken han för inemot fyra år sedan

lemnade, sås»m man redan då antog, en

dast för en kort tid, för att bekläda nyss

nämda generalkonsulat.

I sammanhang med uppgiften om grefve

Bia förflyttning till ministerposten i Madrid

hafva åtskilliga tidningar uttryckt någon

förvåning öfver, att detta embete ej öfver

lemnas åt legationsrådet A. Huitfeldt, som

»bland våra tjenstgörande diplomater» vore

i tur till denna befordran och skött platsen

på ett synnerligen förtjenstfullt sätt under

ledigheten, då han fylt varfvet att söka ut

reda den spanska spritfrågan, »som under

det senaste året lär hafva inträdt i ett all

deles nytt skede.»

Denna af Aftonbladet uttalade förmodan

är icke alldeles öfverensstämmande med

verkliga förhållandet.

Det har icke varit »under det senaste

året» utan var redan för något mer ån ett

år sedan, som spanska spritfrågan tog en

ny och för Karlshamnsbolagets Bffärer i Spa

nien gynsammare vändning, till följd af

spanska regeringens då visade tillmötesgå

ende root det svenska bolagets önskningar.

Man kan omtala detta utan att förnärma

»grannlagenheten mot den diplomatiska se

kretessen» — förutsatt att man skulle hafva

lyckats intränga i denna. Ett meddelande

om den spanska regeringens nyss antydda

åtgärder stod nämligen för omkring tretton

månader sedan infördt i Spaniens officiella

tidning. Märkvärdigt nog har detta med

delandes innehåll ej banat eig väg till sven

ska presseD, sannolikt emedan de, som här

hemma känt förhållandet, hafva på goda

skäl kunnat vänta, att den för Karlshamns

bolaget så glada nyheten skulle spridas

inom Sverige från samma källa, som förut

aldrig varit sen att förse svenska allmänhe

ten med mer eller mindre exakta under

rättelser i ämnet. Förmodligen hafva emel

lertid bolagets främste målsmän härvid tänkt,

att, såeom ett gammalt ordspråk säger, »hvad

stort sker, det sker tyst» — en säkerligen

i allmänhet riktig grundsats, som förtjenat

ihågkommas äfven under spanska spritfrå

gans föregående behandling, hvilken helt

visst skulle vunnit på, om den varit min

dre larmande. Den utmärktes i stället ge

nom en viss benägenhet att, likt författarne

inom don moderna realistiska skolan, helst

»måla nied svart i svart», under ängsligt

undvikande af alla ljuspunkter.

Man kan framhålla den nyss omtalade

vändningen i den spanska spritfrågana hi

storia utan att dervid förbise den omtanke,

sorn vår diplomati och särskildt hr Huit

feldt mäst oafbrutet egna åt den svenska

spritexportens intressen i Spanien.

Af flere uttalanden i svenska tidningar

vill det synas, som om hr Huitfeldt äfven

hade lyckan att vara en persona gräta för

Karlshamnsboluget och som örn man isyn

nerhet från detta håll skulle baklaga, att

han ej blir vår minister i Madrid. Man

har dock dervid ej kunnat säga, att han

sjelf önskat denna befattning eller vågat

påtaga sig det med densamma förenade an

svaret. Hvad åter angår grefve Björnstjerna

bör väl den praktiska erfarenhet, han vun

nit, först såsom t. f. generalkonsul i Lon

don och sedermera såsom generalkonsul i

Helsingfors, räknas honom till förtjenst, då

frågan är örn skyddandet af ett så prak

tiskt intresse sorn den svenska spritmark

naden i Spanien.

Det torde emellertid knappast behöfva

sägas, att ett af vår ministers i Madrid svå

raste värf skall blifva behandlingen af spörs

målet om spanska traktaten — ett ämne

som väl ändock ej alldeles sammanfaller

med »spanska spritfrågan».

Märklig riksdagsmannaafsagelse.

Enligt i dag till oss ingånget telegram har

lektor Abraham Rundbäck i Vexiö hos konun

gens befallningshafvande inom Göteborgs och

Bohus län afsagt sig det mandat inom l:sta

kammaren lektor R. alltsedan 1887 innehaft

för sistnämda län. Då hr R. på senare

åren varit mycket sjuklig, har man helt visst

att häri söka skälet till denna afsägelse, hvar

igenom en mycket långvarig bana såsom

representant erhållit ett slut. Lektor R. har

blifvit olika bedömd. Den hätskhet, hvar

med han från det s. k. liberala hållet blif

vit angripeD, har dock icke kunnat omin

tetgöra det faktum, att han varit en sär

deles kunnig och talangfull, oförfärad och

fosterlandsälskande representant, den der

under en tidpunkt af vår senaste rikedags

historia — då Posseregimen störtades —

spelat en ganska ingripande och betydelse

full roll. Ehuru hr R., sjelf en hyddans

son, städse varit en uppriktig folkvän, var

det Vexiö arbetare, som vid 1887 års val

till Majriksdagen ej oväsentligen bidrogo

att beröfva honom hans plats inom 2:dra

kammaren samt för öfrigt gjorde honom

till föremål för demonstrationer, hvilka vis

serligen icke kunde för honom utgöra nå

gonting nedsättande; men desto mera för

deltagarne deri.

Gemensam kyrkostämma med Norr

köpings församlingar hölls i dag kl. half 2

rnidd. i S:t Olai kyrkas sakristia, hvarvid

följande ärenden afgjordes:

l:o) Till ny ledamot i styrelsen för Norra

församlingens kyrkobyggnad i stället för

baningeniören J. Hård af Segerstad, hvilken

ur styrelsen afgått, utsågs konsuln A. Swart

ling och till suppleant efter hr S., hvilken

förut varit härtill utsedd, valdes apotekaren

J. E. Holmberg.

2:o) Bifölls styrelsens för Norra försam

lingens kyrkobyggnad vid förra kyrkostäm

man gjorda anhållan om bemyndigande att

beställa glasmålningar till Norra församlin

gens kyrka. Med omkring 7,000 kronor

kommer derigenom kostnaden hvad angår

utgifterna för glas att öfverstiga det ur

sprungliga kostnadsförslaget.

3:o) Till täckande af de ökade utgifter,

som fullbordandet af nu pågånde reparations

och målningsarbeten i Hedvigs kyrka komma

att medföra, beslöts, med anledning af skrif

velse fi ån kyrkorådet i Hedvigs församling,

att dertill anslå 3,500 kronor.

4:o) Erkände stämman Norrköpings stads

församlings skuld till Norrköpings sparbank,

som grundar sig på ännu ej förfallna obli

gationer.

5:o) AfkortningsläDgden å kommunalut

skylderna för 1889 och föregående år god

kändes.

Att justera dagens protokoll utsågos hrr

C. Eberstein och F. Blombergh. Stämman

var fåtaligt besökt.

Den tredje vElfeltornsillnmina

tionsfesten* gick i går afton af stapeln å

Strömsholmen, och en mycket talrik publik

hade äfven denna gång infunnit sig för att

taga det lysande skådespelet i betraktande.

Kapprodden härstädes med Norrkö

pings roddklubb är mi bestämd att försiggå

sista Söndagen i denna månad.

Lustresa till Fogelhamn var i går an

ordnad af logen Linnéa med ångaren Thor,

jemte åtföljande pråm. Lustresan var tal

rikt besökt. Vid 6-tiden på morgonen

skedde afresan från staden. Sedan man

framkommit till den vackra platsen, vidtog

frukoetrast, hvarefter, vid 11-tiden, af pastor

K. Lind från Stockholm förrättades guds

tjenst öfver dagens högmässotext. Sedan

man derpå hållit middagsrast samt roat sig

med landtliga lekar, samlades na«n kl. 4

e. m. till diskussion öfver frågor rörande

nykterhetssaken. Hemkomsten till staden

skedde vid 9 tiden på aftonen.

Lustresande Katrineholmare. Med

extratåg från Katrineholm anlände hit i går

på morgonen kl. 9,10 ett antal af några

och 900 personer, hvilka under dagens lopp

togo staden i betraktande. De besökte

kyrkorna, stadstornet, brandstationen, par

kerna och promenaderna m. fl. ställen, hvar

jemte en mängd syntes såsom åskådare vid

den i går eftermiddag å Kreatursvallen af

Arbetareklubben anordnade demonstratio

nen. De afreste härifrån åter i går afton

kl. 7,16 och skulle vara tillbaka i Katrine

holm kl. 8,52. Tåget bestod af 38 vagnar.

VätfarlelMUppgift. (Från Meteoro

logiska centralanstalten i Stockholm idag):

Fallande barometer i vester och söder,

stigande i norr. Frisk ostlig vind i Skot

land, svagare ostlig eller nordostlig i Sve

rige. Nederbörd gårdagen i östra Sverige.

Utsigter: Delvis frisk ostlig vind, regn

1 södra Sverige. Ostadigt väder i det mel

lersta.

Demonstrationståg. Förliden gårdag

egde åter härstädes en demonstration rum,

denna gång för allmän rösträtt och äfven

nu anordnad af Norrköpings Arbetareklubb.

Samlingen skedde, liksom den l:sta Maj,

på ängen mellan Norra Plankgatan och

stadens begrafningsplats, hvarest myndig

heterna tillåtit de i demonstrationen del

tagande att sammankomma. Kl. strax före

2 på eftermiddagen voro de 13 föreningar,

(Norrköpings Arbetareklubb, Qvinliga arbe

tareförbundet samt för resten fackförenin

gar), som beslutat att deltaga i denna de

monstration, under sina fanor uppstälda på

nämde plats.

Sedan man hunnit ordna sig, satte sig

tåget under musik i gång kl. en qvart öfver

2. Man tågade Broddgatan utför, Norra

Kungsgatan, ut genom Norr tull till platsen

bakom Kreatursvallen. På denna plats var

en talarstol uppförd, och framför denna

ordnade sig alla fanorna. Ett musiknum

mer uppstämdes nu. I talarstolen syntes

först cigarrmakaren E. A. Lindqvist, som

höll ett föredrag örn: »Allmän rösträtt».

Den andre talaren var tidningen Proletärens

redaktör hr A. H. Janhekt, som för sitt före

drag tagit till ämne: »Rösträttens nytta och

värde». En resolution, hvari mötet uttalade

sig för antagande af allmän rösträtt, antogs.

Båda talen helsades med bravorop. Sedan

hr Lindqvist slutat sitt föredrag, hemstälde

han till de församlade, huruvida man, enligt

af t. f. polismästaren erhållit tillstånd, skulle

tåga till Teaterplanen i staden eller örn man di

rekt skulle afmarschera till Tallbacken, hvar

est fest komma att anordnas. Bland de

närvarande uttrycktes temligen allmänt, att

man skulle direkt begifva sig till Tallbacken,

och blef detta äfven beslutadt. Efter före

dragens slut ordnade sig tåget ånyo och

gick stora landsvägen till Norr tull, hvarest

man tog af åt venster och fortsatte vidare

Fredriksdalsvägen till Tallbacken Här var,

som ofvan nämts, fest anordnad, och erhölls

tillträde till denna mot en afgift af 10 öre.

Å platsen utfördes några deklamationenum

mer af ett par personer, dans anordnades

för ungdomen, hvarjemte man roade sig med

folklekar. Festen pågick till efter kl. 8 på

aftonen, då man tågade tillbaka till staden

och upplöstes vid Norr tull, der en mängd

folk samlat sig och mottogo festdeltagarne.

I ofvannämda demonstrationståg var del

tagareantalet vida mindre än vid demon

strationen den 1 Maj för normalarbetsdagen.

En stor del af dem, som åhörde föredragen

vid Kreatursvallen, begåfvo sig efter före

dragens slut direkt åter in till staden.

Riksdagsmannavalet inom Fin

spånga län. Till oss skrifves i dog från

denna valkrets: Man bör ej få på visst

håll oemotsagdt påstå, eller rättare sagdt

söka öfvertyga utom stående, som icke känna

verkliga förhållandet, att valkretsen endast

består af öfvervägande frihandlare och osjelf

ständige protektionister Man tyckes tro,

att de 445, som röstade på P. G. Petters

son, tillhörde endast dessa kategorier; men

så är ingalunda förhållandet. I Risinge och

Hällestad, synnerliga9t i sistnämda socken,

öfvergingo en mängd sjelfständige tullvän

ner på Pettersson i följd af kandidatom

bytot.

Försvunnen. Till härvarande polis

kammare har blifvit anmäldt, att stenar

betaren Carl August Carlsson, boende vid

Vrångstad, S:t Johannis socken, gått bort

från sitt hem i Lördags morgon och icke

återkommit i går afton. Carlsson uppgifves

vara 38 år gammal och var vid bortgåen

det iklädd svart hatt, grå kavaj, mörka byxor,

grå väst och stöflar. Han innehade cirka

35 kronor i penningar.

Lysningar till äktenskap. Följande

lysningar till äktenskap afkunnades för l:sta

gången i går:

Inom S:t Olai församling:

Skräddaren Frans Oscar Peterson Linde från Göte

borgs församling och Hanna Maria Granberg.

—

Muraren Gustaf Harald Lindgren och Alfrida Wil

helmina Ramstedt.

Inom Norra församlingen:

Handlanden Karl Fredrik Andersson och Emilia

Augusta Ahlström.

Inom Hedvigs församling:

Måleriarbetaren Carl Oakar Brattlund och Alma

Alexandra Hylbom.

Våldsamt uppträde ä jernvägs

station. När i går (Söndag) på aftonen gods

tåget från Linköping stannat vid Banke

berg, stego 3 något onyktra drängar af tå

get och etablerade midt å perrongen slags

mål. Det var egentligen två af dem, sorn

ville åt den tredje, och af de förre ut

märkte sig synnerligast en, hvilken ej blott

förolämpade tjenstgörande stationsinspekto

ren utan äfven passagerare, som ville af

styra uppträdet. Vederbörandes uppmaning

till den oefterrättliga drängen att aflägsna

sig från stationen mottogs med hån, och

då han slutligen med våld affördes, vände

han genast åter, dervid ytterligare föroläm

pande passagerare. Som tjenstgörande in

spektoren kände fridsstörarne, kan man hop

pas, att rapport ingår om förhållandet till

vederbörandes näpst.

Arrende. Inspektor Larsson å Aby

Vestergård. St. Äby socken, har mot 3,800

kronors årligt arrende öfvertagit grefve C.

Mörners å Sya egendomar derstädes. Till

trädet sker nästa 14 Mars.

Konungens resa. Såsom förut nämts,

gaf brunossocieteten i Ronneby i Onsdags till

konungens kia en storartad fest, vid hvilken

konungens skål föreslogs af brunnsintendenten

prof. Bendz. Konungens svarstal var af följande

lydelse:

För de vänliga ord, som här blifvit yttrade till

mig, äfvensom det hjertliga och festliga mottagande,

jag här fått röna, ber jag här få framföra mitt inner

liga tack. Endast få af eder kunna på annat sätt

än genom hörsaga ha någon kännedom om den min

neskrans, som i dessa väna bygder knutit sig kring

mina ungdomsår. Det är nu 40 år sedan och, örn

jag icke missminner mig, ett dertill, sedan jag sista

gången gästade dåvarande köpingen och kurorten

Ronneby, men då såsom den unge. Hvar och en

med någon erfarenhet vet, hvad en sådan tid inne

bär och att den icke går förbi utan att lemna spår

af djupa förändringar. Så har ock skett här, såväl

med sjelfva orten som med den forne ynglingen,

hvilken nu går åldrande dagar till mötes. Men huru

mycket som än förändrats, finns dock något, som

enar oss alla: kärleken till ett gemensamt fosterland,

och jag ber eder vara öfvertygade om att denna kär

lek i alla skiften med ungdomens värme lefver qvar

hos den gamle. Det är i känslan häraf jag bringar

eder alla min helsning. Måtte alla de, sorn här i

denna väna bygd söka bot och helsa, vinna detta

det bästa af allt timligt godt, och måtte den gamla

köpingen, numera staden, samt helsobrunnen gå en

lyckosam utveckling till mötes 1 Mottagen samtliga

mitt hjertliga tack!

Ronneby den 9 Augusti. Konungen har nyss

»frest till Kungholmens fästoing utanför Karls

krona, der uppvisning öfvervares. Prins Oecar

och major Haasum medföljde dit.

Prins Fägen har nu anträdt ein Har

dangerresa och anlände i Onsdsgs till Adda,

der hotellerna redan voro fylda med re

sande.

Riksdagsmannar alen. I Ofvan-Sil¬

jans domsaga har vid riksdogsmonnavalet i

Lördags handelsföreståndaren E. Norman i Mora

i 5 af valkretsens 7 socknar crb&llit 246 rö

ster ooh förre representanten M. Tysk 199.

Två andra kandidater erhöilo respektive 103

och 100 röster samt en femte 56 röster. Åter

stående socknar tros ej inverka på valet, hva

dan hr Norman kan anses vald. Han är i lik

het med sin företrädare, hr Tysk, frihandlar».

Lasarettsmälet i Östersund fick, sorn

man vet, sin faktiska afslutning genom sva

randeparten, doktor K. A. Hernbloms nyligen

inträffade död. Den juridiska afelutnit gen för

siggick i Torsdags inför Östersunds rådhusrätt,

som resolverade att ersättning åt t. f. ordfö

randen skall utgå af allmänna medel, hvarpå

målet afskrefs.

Förlofning ingicks i Torsdags i Flens

komministersgård mellan utnämde kyrkoherden

i Gåsinge ocb Dillnäs pastorat kyrkoherden i

Qvarsebo Otto Morén ooh fröken Elin Hallström,

dotter till aflidne borgmästaren Hallström i Eskils

tuna.

Ängfarty g ssamman stötning. Malmö

den 9 Augusti. Ångaren »Mndir» liärifiån sam

manstötte i natt utanför Falsterbo fyr med norske

ångaren »Gustaf Nerman» från Stavanger. Denna

sjönk. Besättningen räddades ombord å »Mudir»,

sorn inkommit hit med ett stort hål å Btyrbords

bog.

Nordiska skolmötet i Köpenhamn.

St. Dgblds specielle referent vid mötet insände

i går följande telegram : De svenska och norska

mötesdeltagarno beslöto i Fredags att genom

sina bestyrelser uppvakta kronprinsessan Lovisa

af Danmark.

Audiensen hos kronprinsessan egde rum &

Charlottenborg kl. li i Lördags. Folkskolein

spektören dir Stenkula var ordförande för depu

taUooen. Kronprinsessan underhöll sig hjertligt

med samtlige beetyrelsemedlemmar. Audiensen

varade tre qvarts timme. Kultusministern Sea

veniua gaf i Lördags en splendid middag i kon

sertpalateet kl. 9. Gästernas antal uppgick till

ett hundra och utgjordes af b®s'yrelserDa ooh

folkekolemän. Kultusministern Soavenius böjde

sitt glas för nordens monarker och höll derpå

tal för skolans framtid. Mångå tal höllos. Folk

skoleinspektören Stenkula tackade & svenekarnes

vägnar. Redaktör Emil Hammarlund hclsade de

närvarande välkomna till nästa möte i Stock

holm. Efteråt hade gästerna anordnat ett sam

qväm i Tivoli, der äfven hultusroi&istern Scave

nius infann sig. Tal höllos och en animerad

stämning var rådande.

Kristina Nilsson råkade i Onsdags p&

östbaDgården i Paris ut för det missödet att

skada sin fot. Hon skulle just stiga upp på

tåget till Luzern, då hon halkade och föll,

hvarvid foten kom ner i en fördjupning i per

rongen ooh skadades.

Stort egendomsköp i Stockholm.

Grosshandlaren Isaak Hirsch har till postexpeditö

ren Tom Gelhaar sålt egendomarna AU 18 och 20

Floragatan för pris som ej bekantgjorts. Egendo

marnas sammanlagda taxeringsvärde är 377,000 kr.

ögonblicklig död. Lokomotivputsaron

Johan Erik Pettersson i Upsala afled i Fredags för

middag plötsligt, under det han ute på Fyrisvall var

tillfälligt sysselsatt med att skära råg. Bast han

gick i arbetet, föll han framstupa och var örn ett

pär minuter död, antagligen till följd af slaganfall.

Tillkallad läkare kunde endast konstatera dödsfallet.

Pettersson, sorn var en ordentlig person, var vid

sitt frånfälle 65 år gammal samt efterlemnar enka

och tvänne fullvuxna barn. >

Revolver atteni atet vid Hambur

gevbryggeriet. (Stookh. Dgbld). Den vid

detta tillfälle af tvänne revolverskott sårade tunn

bindaren Kellner, hvars tillstånd hela tiden varit

betänkligt, afled i Lördags e. m. å Sabbatsbergs

sjukbus. Den ena kulan, suni fastnat i knävecket,

hade man lyckats uttaga, mea den andra kulan, som

inträngt i ena luugan, förorsakade i denna en in

flammation, som omöjliggjorde, en noggrannare un

dersökning och behandling.

Underbryggaren Hepps tillstånd har deremot be

tydligt förbättrats. Kulan är visserligen qvar, men

han kan dock stundtals sitta uppe.

siderat vid en bankett, ooh förde vänligt miss

Henley in i salongen. Iris såg på Hugo; ännu

fans samma frånvarande uttryck i hans ansigte.

Den jovialiske mr Vimpany sköt buteljen

tvärs öfver bordet till sin gäst och Inde fram

en stor bundt cigarrer.

»Nu skola vi begynna njuta af drnfsaften,»

Bade han, »och den bästa af alla cigarrer i hela

England.»

Han hede just fylt sitt glas ooh ländt eld

på en tändsticka, då pigan komin med ett bref.

Några gifva sin harm loft på ett, andra på ett

annat sätt. Doktorn gjorde det med en ed.

»Man talar om slafvari,» utbrast han; »men

tror ni, att det finnes en värre elaf i hela Afrika

än en man i min ställning. Det är icke en

timme hvarken dag eller natt, sorn han kan

kalia sin egen. Här sr cu ett dnmt gammalt

astmatiskt fruntimmer, sorn fått ett krampanfall —

ocb så »åste jag lemna middagsbordet ooh min

vän, just sorn vi skullo till att riktigt njuta af

lifvet. Jag bar till hälften lust att icko gå.»

Den ouppmärksamrae gästen höjde sig plöts

ligen i ein värds aktning, i det han med sken

bart intresse för saken, som doktorn utlade på

ett för sig smickrande sätt, invände:

»Mr VimpanyI Menniskokärlek! Monnisko

kärlek 1»

»Mr Mountjoy! Pengar, pengar I» svarade

den muntre doktorn. »Den gamla damen är

vår borgmästares moder, sir. Ni förstår nog

icke riktigt skämt; var ni blott lugn; jag vill

icke gå miste örn mitt arvode.»

dalösa rykten örn honom, hvilka aldrig blifvit

genomdrifna. Att väoner, på hvilkas trohet

han litat, stillatigande hade dragit eig till

baka från honom, bndo gjort hans hjerta bårdt

och bittert. När främmande, sorn voro i nöd,

vändo, sig till den rike, f. d. köpmannen för

att få hjelp, kundo de icke göra något sämre

Sa att hänvisa till ds goda rekommendationer,

de bade. Fattigo, sorn loke hade ett spår af

godt namn, hjelpte mr Henley allra helst, ooh

när man frågade honom om orsaken dertill, sva

rade bani »Jag hyser sympatier för personer,

sorn hafva dåligt rykte — jag hör sjelf till

dem.»

Då middagen kom, visade sig doktorn på

värdshuset, men han var alls icke i sitt älsk

värda lyone.

»Åter eu daga elit ooh släp,» säde hail. »Jag

skulle gå i qvaf deraf, örn jag icke hade utsigt

att blifva af med min praktik här. London

eller hufvudstadens omnejd är rätta platsen för

en sådan man som mig. Nå, hvar är mi det

underbara vinet? Men det må ni veta: jag sä

ger rent ut, örn jag icke kan med ert franska

vin.»

Mr Vimpany visade, att han kände formalite

terna vid smakandet på vio. Han fylde sitt

glas, höll det upp emot ijoeet och såg med

kännarmin på detsamma, flyttade glaset fram

ooh tillbaka under nåsan, Inktade på det gång

på gång, hejdade ooh betänkte sig, smakade

derefter försigtigt på vinet, som örn han fruk

tade för, att det kttnde vara förgiftadt, smac-

dom mot mrs VimpaDy. Han var förboredd på

att göra upptäckter dagen derpå, bvilka kanske

skulle blifva mycket allvarliga.

Efter att först hafva öfvertygat sig örn, alt

det icko låg i den unga flickans belsotillstånd

något, sorn kundo hålla hennes fröken tillbaka

i Honeybuzzard, fullbordade han sina förbere

delser gonom att återvända till värdshuset ooh

skrifva till mr Henley. Med sträng aktning för

sanningen frnmetälde han i sitt bref dotterns

fordran på fadern från on ny synpunkt. Hurtt

dant än resultatet blef, anmodade han mr Hen

ley att meddela sina afeigter pr telegraf. »Vill

ni mottaga Iris?» var den fråga, det innehöll.

Dot evar han väntade var: »Ja» elior »nej!»

SJETTE KAPITLET.

(Spelet. Mountjoy vinner.)

Mr Honleys telegram kora till värdshuset mor

gonen derpå.

Han var villig mottaga ein dotter, men icke

utan förbehåll. Det svar, ban sande, var karak

teristiskt för mannen — »Ja, på försök!»

Mountjoy blef hvarken ond eller öfverraskad

deraf. Han visste, att de lyokliga spekulationer,

genom hvilka mr Henley samlat ein rikedom,

hade skaffat honom fiender, som utspridt skatt-

Så snart han stäugt dörren efter sig, utbrast

Hugo Mountjoy: »Gudskelofi» och gick fram

ooh tillbaka i rummet, glad att kunna få tänka

i lugn och ro.

Föram&let för hans betraktolser var inflytandet

af ett rus att afslöja den dolda svagheten ocb

lasterna bos en man, genom att ban visar sig

alldeles som linn är, då ban blir frigjord från

det tvång, han i nyktert tillstånd pålägger sig;

och att det fans en svag, möjligen lastfull punkt

i mr Vimpanys nppförande, derom var det knapt

möjligt att tvifla. Hans larmande munterhet,

tonfallet i hans röst, uttrycket i hans ögon,

allt visade, att lian var — för att använda ett

af bans egna, uttryoksfulla ord — en humbug.

Om vinet kunde beröfva honom bana förmåga

att beherska sig, skulle ban förr eller senare

röja sin hustrus sanna förhållande till lord

Harry. Det skulle loke falla sig så svårt att

få honom berusad, då han icke kände skilnaden

mellan godt och dåligt vin, och isynnerhet då

Mountjoy visste, hnr förträffligt värdinnans röd

vin var. Han hade strax funnit, att det var

det finaste Bordeauxvin, sorn döljer ein kraft

för den okunnige gonom ein floo bouquet. Han

måsto få mr Vimpany att vid en middag på

värdshuset säga sin mening om rödvinet som

en man, hvilkens omdöme man sätter värde på,

ooh derjemte låta honom upptäcka, att Hugo

var rik Dog att köpa vinet, och så sknlle upp

nåendet af hans önskan helt enkelt blifva en

tidsfråga. Det gafs ju visserligen den chan

cen, som måste tågås med i beräkningen, att

»Det är afskyvärdt, det ni nu gör»

sade man en dag till några kanni.

baler.

»Tvärtom, det är utmärkt godt, med

Bält och peppar till.»

»Ni fattar väl den skilnad, som fin

nes mellan en menniska och ett djur?

Menniskan hnr förstånd, hon talar till

er i samma ögonblick, som ni tänker

äta upp henne, hon har icke gjort er

något öndt. Och så kan man ju äta

upp er också, i fall ni en dag fölle i

edra fienders bänder ...»

»Det är krigets lott det. Allt hvad

ni säger bevisar bara, hur utmärkt fint

det är att äta menniskokött: ett kött,

som har ett namn ocb som talar. Och

dessutom bar detta kött en alldeles

ovanlig smak.»

Tur. En för detta Eslöfsbo, som

»blott ocb bar» flyttade till en af do

skånska städerna, erhöll der plats på

ett kontor med en lön, som, rätt an

vänd, kunde räcka till för honom och

hans hustru. Men kärleken till den

svenska nektarn drog honom från arbe

tet, hvarför han blef afskedad och för

föll.

En afton godt påstrukeD, kom han

hem och grep till sista resursen, cn

lottsedel, sorn skulle säljas för att för

skaffa honom en »half bier». Hustrun

räddade dock lottsedeln genom att

skänka honom 10 öre. Dagen efter

skedde dragningen, och numret utkom

med 20,000 kronors vinst, berättar

»Norra Skåne».

Höjden af närsynthet är, när man

använder kikare för att se på en ele

fant.

Sida 3

NORRKÖPINGS TIDNINGAR Måndagen den li Augusti 1890.

^snäste tBiegrasi?.

Kungligt besök i Ronneby nästa år.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den li Augusti. Afven nästa

sommar torde Ronneby hafva att förvänta

ett kungligt besök. Konungen yttrade näm

ligen vid middagen på »Drott:» i Tisdags,

att drottningen af Sachsen då möjligen

skulle komma att för sin helsås skull un

der en tid uppehålla sig derstädes. I så

fall torde Fridhem, som nu bebos af prins

paret Bernadotte komma att förhyras som

bostad åt den kungliga brunnsgästen.

Riksdagsmannakandidat.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den li Augusti. Ett 30-tal

jernvägsmän samlades i Fredags afton å ho

tell Continental W—6 härstädes för att utse

en riksdagsmannakandidat. Mötet beslöt att

söka öfverenskommelse med liberala val

mansföreningen örn uppställande af trafik

direktören C. O. Taube sorn jernvägsmän

nens kandidat.

Riksdagsmannavalet på Olands

domsaga.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den li Augusti. Hr A. P. Da

nielsson har vid gårdagens val erhållit nä

stan alla afgifna röster.

Förlofning.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den li Augusti. Förlofning

har eklaterats mellan kyrkoherden i Rin

garum fil. d:r J. A. Annell och fröken

Emilia Froström från Vimmerby.

Kallad till professor.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den li Augusti. Enligt under

rättelser från Amerika har bufvudredaktören

för tidningen »Gamla och ny» Hemlandet»

i Chicago, den utnärado juris doktorn Johan

Alfred Enander, blifvit kallad till professor

i svenska språket vid universitetet i Rock

Island. Doktor E. lär redan hafva mottagit

den smickrande kallelsen och nedlagt sin

befattning som hufvudredaktör för »Hem

landet.»

Kejsar Wilhelms proklamation till

Helgoländarne.

Helgoland den li Augusti. Efter kejsa

rens ankomst uppläste statssekreteraren Böt

ticher en kejserlig proklamation till helgo

ländarne, i hvilken framhölls att helgolän

darne på fredlig väg kommit tillbaka till

det tyska fäderneslandet, hvartill öns hi

storia, läge och vilkor för samfärdsel hän

visa. Kejsaren hyste förtroende till helgo

ländarnes bepröfvade sinnelag, att de för

blifva trofaste mot kejsaren och tyska fäder

neslandet.

Från Belgien,

Bryssel den li Augusti. Vid i går hål

let möte af delegerade för framstegs- och

arbetarepartierna beslöt man skicka konun

gen af Belgien ett telegram, i hviket for

dran på allmän rösträtt betecknas såsom

landets fältrop.

Mötet beslöt hålla kongress den 10—15

September, vid hvilken fraraställes för

slag om allmän strejk. Flere talare för

klarade, att det lagliga tillvägagångssättet

måste aflösas af olagliga åtgärder.

Folket vore suveränt och måste derför

höras.

Oväder ocb olyckshändelse.

Crefeld den li Augusti. Genom oväder

i går afton biöts fördämningen vid kana

len, hvarigenom ett hus, bebodt af 50 per

soner, sammanstörtade. 20 personer räd

dades, 5 framdrogos döda, de öfriga äro

ännu begrafda under ruinerna. Räddnings

arbetet fortfar.

Valet ide mindre östyötastäderna.

Motala-Posten har nu blifvit ännu ondare

än förut — hvilket visserligen ej vill säga

litet. Detta med anledning af den i vårt

senaste torsdagsnummer införda förtecknin

gen öfver de i Motalamötet förra måndagen

deltagande. Denna uppgift förklaras vara

»falsk», och meddelaren antydes tillhöra an

talet af »de invidider, som för att förtjena

en hacka ej sky någon lögn». N. T. upp

manas att »skaffa sig bättre meddelare från

Motala och framförallt folk, som litet mera

håller på sin egen värdighet och på san

ningen». Meddelaren karakteriseras vidare

sorn »samvetslös» och anklagas för att »skan

dalisera» folk.

Ja, så går det när man kommer med

något för M.

-P. mindre behagligt medde

lande. M.

-P försättes då i berserkagång och

hugger blindt omkring sig, hvarpå den smak

fulla antydningen örn »hackan» utgör ett kost

ligt bevis. M.

-P. får dock ursäkta att vi hafva

anledning tro att meddelaren långt från att

hafva farit med lögn,har fullkomligt rätt i sina

uppgifter.

-P:s uppmaning till oss att skaffa oss

»bättre meddelare från Motala» besvara vi der

för med det goda rådet till M.

-P. att icke göra

sig löjlig genom dessa alltjemt återkommande

vredesutbrott, hvilka föröfrigt lika litet gagna

den kandidatur, hvarför M.

-P. i sitt anletes

svett arbetar, som de kunna för M.

-P:s eget

välbefinnande varn nyttiga.

Kronprinsen återvänder från sin Tysk

landsresa till Malmö nästa Torsdag den 14

dennes. Kronprinsen anländer med Stral

sundsbåten på aftonen och fortsätter resan

med snälltåget samma dag till Stockholm.

Kronprinsessan begaf sig i går med

sina tre söner från Mainau till slottet Heili

genberg, der hon kommer att vistas en

längre tid. Kronprinsen åtföljde henne dit,

men skulle som i dag anträda återresan till

Sverige.

mitsdagsmannavalen. Förre rike

dagsmannen Nils Persson i Vadensjö, fri

handlare, har inom Rönnebergs och Har

jagers härads valkrets erhållit 486 röster.

Den nuvarande tullvänliga riksdagsmannen

Jöns Andersson i Örstorp har fått 377

röster.

Valrörelsen. Jönköping den 10 Aug.

På Oxbacken invid Jönköping hölls i e. m.

förberedande valmöte under ordförandeskap

af plåtslagaren Pettersson. Några hundra

tal personer, mestadels kroppsarbetare, när

voro. Redaktör Key inledde diskussionen.

Enhälligt uppstäldes apotekaren Carl Falk

såsom frihandlarnes riksdagsmannakandidat.

Nykterhetsifrarne äro ännu obestämda. Upp

står splittring, blir jernhandlaren Sandvall

(prof.) ovilkorligen återvald.

Olyckshändelse. Örebro den 10 Aug.

I går afton omkring kl. li blef en segel

båt, i hvilken 8 personer befunno sig, öfver

seglad af ångaren lljelmaren i lljelmare

ekären, en half mil från Örebro. Trycka

ren Anton Lindholm drunknade. Signal

hade gifvits af ångbåten, men ej observerats

af seglarne.

Jernvägsmissöde. Göteborg den 10

Augusti. Å Bergslagsbanan urspårade i

afton vid Olskroken ett lokomotiv jemte

en af de efterföljande Iastvagnarne. Miss

ödet förorsakades deraf att en stationskarl,

som skolat kasta örn en vexel, blott till

hälften hann utföra detta innan tåget var

vid stället. Lokomotivet rusade ett stycke

fram och stannade tvärs öfver banan. In

gen menniska skadades, men lokomotivet

erhöll flera skador, dock ingen af större be

ty denhet.

Telegram.

Ryssland och läkarekongressen.

Berlin den 9 Augusti. Do ryske delege

rade på läkarekongrossen förblofvo två da

gar utan svar på en telegrafisk anhållan ho»

czaren om att nästa kongress skulle få hålla»

i Moskwa eller Petersburg. Först då Rom

valts, ankom svarstelegrammet, men utan

definitivt besked. I kongresskretsar berät

tas, att ryska regeringen fruktar för att till

Ryssland inbjuda iäkarckongressen, hvilket

tydligen framgick i Köpenhamn 1887.

Nihilisterna i Frankrike.

Paris den 9 Augusti. Polisen har vid

Chamounix uppdagat en hemlig mötesplats

för ryska nihilister och letar der efter explo

siva ämnen.

Kejsar Wilhelm.

London den 9 Augusti. Kejsar Wilhelm

har lofvat att besöka England 1891 och vid

detta tillfälle också staden London.

Wien den 10 Augusti. »Post» meddelar

från en engelsk källa, som af tidningen

kallas väl underrättad, att kejsarens besök

haft politisk betydelse. Mellan honom samt

drottningen, prinsen af Wales och lord Salis

bury hafva aftal egt rum, hvilkas resultat

skall öfverraska verlden icke mindro än den

engelsk-tyska öfverenskommelsen.

Helgoland.

Berlin den 9 Augusti. »Reichsanzoiger»

meddelar: En kejserlig kungörelse af den

9 Augusti bestämmer, att till dess förhål

landena å Helgoland blifvit författning»

enligt ordnade, föres regeringen i kejsarens

namn af rikskansleren Caprivi på grundval

af den bestående lagstiftningen och med

hänsyn till för handen varande organisation

af styrelsen. Kapten Geisler blifver, med

titeln guvernör, chef för hamnväsendet och

ordnar alla tekniska sjöfrågor samt geheime

rådet Wermouth, med titeln kejserlig kom

missarie, chef för civila styrelsen och rätts

väsendet, hvilka förås efter de rättsnormer,

som gälla på Helgoland. Myndigheternas

hittills varande kompetens förblifver i öfrigt

oförändrad.

Berlin den 9 Augusti. Helgoland öfver

lemnades i eftermiddag kl. 3,30. Statssekre

teraren ankom med geheimerådet Lindau

från Hamburg. Amiral Hollman med artil

leriskeppet Mars och Victoria från Wilhelms

hafen utskeppade en bataljon marinsoldater.

Guvernören Barkly, embetsmän och fram

stående invånare mottogo under salut från

engelska krigsskeppet Calypso de anländande

myndigheterna, som fördes till regerings

byggnaden. Den tyska flaggan vajade här

jemte den engelska till solens nedgång samt

sedermera ensam. Bötticher gaf dinér för

40 personer. Guvernör Barkly gick ombord

å den engelska yachten Enchautress under

ömsesidig salut.

Läkarekongressen.

Berlin den 9 Augusti. Vid läkarekon

gressens sammanträde i dag meddelade Vir

chow en skrifvelse från Criept, i hvilken

denne uttalar sin tillfredsställelse öfver att

Rom valts till plats för nästa kongress.

Vidare meddelade Virchow en inbjud

ning från Chicago för den elfte kongressen»

hållande.

Telegrafiska lyckönskningar hafva mot

tagits från universitetet i Tomsk och kom

munalrådet i Teplitz.

Vid sammanträdet meddelades ytterligare

ett telegram från storhertiginnan af Baden

till ministern Gossler, i hvilket uttalas, att

den aflidna kejsarinnan Augusta skulle, örn

hon lefvat, följt kongresson med stort in

tresse.

Kejsarinnan besökte i förmiddags den

medicinska utställningen.

Berlin den 9 Augusti. Härvarande frans

män gifva i afton en bankett å Hotel Mono

pol, till hvilken Virchow och Bacelli in

bjudits, den förstnämde sorn ordförande för

den nuvarande och den sistnämde som ord

förande för nästa internationella läkarekon

gress i Rom.

Berlin den 9 Augusti. Generalsekreteraren

meddelade, att medicinska utställningen kom

mer att hållas öppen till den 31 Augusti

samt att kultusministern Gossler ämnade

eventuelt upprätta ett medicinskt vetenskap

ligt museum af de utstälda föremålen. I

sitt afskedstal framhöll Virchow, att kon

gressen varit talrikare besökt än någon förut.

Den hade räknat 5,737 medlemmar och 147

deltagare, hvarjemte 1,376 damkort hade ut

delats. Förhandlingarna hade vittnat örn

läkarevetenskapens utveckling och präglats

af broderkärlekens och fredens ande. Ingen

politik eller konfessionel oenighet hade stört

det frodliga arbetet. Han tillönskade ett

gladt återseende i det odödliga Rom. Härpå

följde en rad af tacksägelsetal, hvilka samt

liga helsades med demonstrativt bifall, bland

andra af Billings (Washington), Schmitzler

(Wien), som betecknade kongressen såsom

en länk i en kedja af demonstrationer för

verldsfreden, Szatary (Fest), Oka (Japan),

Sklifanowski (Petersburg), som inbjöd den

tolfte kongressen till Ryssland. Prof. Holm

gren från Sverige talade om stamslägtgka-

pen vid Tyskland, Löpe från Norge i lik

artade uttryck. Bouchard, som inbjöd till

Paris och rörd tackade för det glänsande

mottagandet, väckte isynnerhet hänförelse.

Beccelli omfamnade och kysste under jubel

Virchow. Härefter förklarade Virchow kon

gressen afslutad.

Berlin den 10 Augusti. I morgse mottog

kejsarinnan medlemmar af läkarekongressen.

Valoroligheter i Rom.

Born den 9 Augusti. E t valmöte å Qui

rinalteatern gaf anledning till våldsamma de

monsirationer. Karabiniorer skingrade folk

massan. Sedan egde häftiga gatstrider rum,

till dess att polisen fördrifvit folkhopen och

spärrat hufvudgatorna.

Demonstrationsorsaken var den i Triest

födde redaktör Barzilais kandidatur, för hvil

ken nästan alla de samlade demonstrerade.

De nya bulgariska biskoparne i

Macedonien.

Sofia den 9 Augusti. Den bulgariske bi

skopen Sinessius har afrest från Adrianopel

för att taga sitt biskopssäte i besittning.

Argentinska republiken.

Paris den 9 Augusti. Från Buenos Aires

meddelas den 8 dennes, att regeringen ämnar

upptaga ett nationallån af 100 millioner peso.

I finansiella kretsar är man gynsamt stämd

härför. Börsen öppnas åter den 9 Augusti.

Buenos Ayres den 9 Augusti. Affärerna

börja att blifva lifiigare. Nationalgardet

har hemskickats. I dag har hållits ett of

fentligt möte, som uttalade förtroende till

den nya regeringen. Mot underhandlingarna

om upptagande af ett utländskt lån göras

åtskilliga invändningar. Det projekterade

inländska lånet anses ogenomförbart. Myc

ket sannolikt är att 50,000 dollars ytterli

gare papperspenningar utsläppas. Örn natio

nalbankens ställning cirkulerar ogynsamma

rykten. Guldaigo är 148.

Buenos Ayres den 10 Augusti. Guldagio

146,50.

Koleran.

Paris den 9 Augusti. Ett rykte örn fall

af kolera i Paris dementeras.

Dödsfall.

Wien den 9 Augusti. Skalden Baiaernfeld

afled i dag på morgonen.

Jernvägsolycka.

Paris den 9 Augusti. Vid stationen Quin

camp urspårade i dag ett godståg. En kon

duktör dödades. Eldaren och lokomotiv

föraren blefvo svårt skadade.

Gabelsbergermonumentet i Munchen.

Munchen den 10 Augusti. I förmiddags

aftäcktes Gabelsberger-monumentet. Borg

mästaren Wiedenmeier höll festtalet och mot

tog monumentet. Dessutom talade delege

rade för Wien, Bern, Rom, Köpenhamn,

Helsingfors och Newyork. I stenografmötet

deltogo flera delegerade från Paris.

Tyska höstmanövrerna.

Berlin den 10 Augusti. Norddeuteche All

gemeine Zeitung förklarar ur väl underrät

tad källa, att rykten örn främmande suve

räners deltagande i do tyska manövrerna

äro oriktiga. Blott kejsaren af Österrike

Ungern deltager i de schlesiska manövrerna.

Hvarken konungen af Belgien eller konun

gen af Sverige Norge har uttalat någon ön

skan att deltaga i manövrerna; icke heller

hafva de dertill mottagit någon inbjudning.

Arbetaredemonstration i Bryssel.

Bryssel den 10 Augusti. I dag hålles en

stor socialistisk demonstration för allmän

rösträtt. Talrika extratåg hafva hitfört ett

betydligt antal deltagare från landsorten.

Garnisonen är konsignerad. Polis och gendar

mer hållas i beredskap. Det befaras dock

icke, att ordningen skall störas.

Bryssel den 10 Augusti. Deltagarne i röst

rättsmötet uppgiDgo till 40,000. Ordningen

stördes ej. Kl. 1,15 utbröt ett häftigt oväder,

hvarigenom processionen upplöstes.

Riksdagsmannaafsägelse.

Göteborg den li Augusti. Lektor Abra.

harn Rundbäck har hos konungens befall

ningshafvande afsagt sig uppdraget att i

l:sta kammaren representera Göteborgs och

Bohus län.

Sjelfmord.

Malmö den li Augusti. Skolläraren, nu

varande postföreståndaren i Vestra Nöbbe

löf, Duvander, har begått sjelfmord medelst

hängning i sin bostad. Han var i goda eko

nomiska omständigheter; på senare tiden

har han haft hjertlidande.

Tyske kejsaren på Helgoland.

Helgoland den 10 Augusti. Kejsaren an

kom med »Hohenzollern» och prins Henrik

med »Irene» kl. 10 i förmiddags, kort efter

det manöveiflottan, 4 panearfregatter, 4 pan

sarkorvetter, 2 avisoångare, 2 torpedobåtar

och skolfartyget »Majo» hitkommit. Salu1

gafs från flottan och ön. På landstignings

bron mottogs kejsaren af statssekreteraren

Bötticher och de högsta embetsmännen.

Efter en gudstjenst på öppna fältet höll

kejsaren tal, hvarpå flaggorna hissades un

der kanonsalut. Derefter egdo paradmarsch

af 2,000 man rum. Från inbyggare öfver

lemnades en adress. Kl. 4,30 begaf sig kej

saren härifrån.

Handelstelegram.

Berlin den 9 Aug. den 8 Aug.

Råg: Aug 165,50 164

» Sept.

—Okt. ... 156,20 156

» Okt.

—Nov. ... 152 152

Hvete: Aug 189 189,25

» Sept.

—Okt. 182 182

» Okt.

—Nov. 179,50 179,50

Rubelkurs 244: 40 240: 75

Berlin den li Augusti.

Råg: Aug 166,50

» Sept.—Okt 157,50

» Okt.

—Nov 154

Hvete: Aug 192,50

» Sept.

—Okt 185

» Okt.

—Nov 182,75

Rubelkurs 241: 05.

Hamburg den li Aug. den 9 Aug.

Kaffe: Aug 89 883/*

» Sept 88 V2 88%

» Dec 80% 80%

» Mars 78 78

Tendeneen lugn.

Hamb.

-socker: Aug. 14,30 14,30

» Okt. 13,57% 13,52%

» Dec. 12,27% 12,2772

» Mars 12,5272 12,50

Tendensen fast.

Valrörelsen.

Valmötet i Bankeberg.

(Bref till Norrköpings Tidningar.)

Bankeberg den 10 Aug.

På kallelse af folkmötesbestyrelsen hade ett

rätt stort antal valmän från denna valkrets in

funnit sig bär i dag för att söka uppnå enighet

om den kandidat, som för nästa period bör repre

sentera Vifolka, Valkebo ocb Gullberg. Närva

rande voro med säkerhet bortåt 200, ehuru, som

det senare vid omröstningen visade sig, ej ens

hälften voro röstberättigade.

Mötet öppnades å nämda bestyrelses vägnar af

herr David Nilsson i Åsarp, hvarefter herr Fr.

Larsson i Hornstäfve, son till afl. C. A. Lars

son i Maspelösa, utsågs till ordförande. Han

tackade för förtroendet och hoppades, att någon

fribandlare ej blefve ifrågakommen till kandidat.

Mötesbestyrelsen hada utlyst delta sammanträde,

enär det vid landstinget utsedda kretsombudet af

sjukdom vore förhindradt sammankalla valmännen.

På ordförandens fråga, huruvida den nuvarande

riksdagsmannen skulle redogöra för sin och riks

dagens verksamhet under gångna period, förkla

rade mötet detta obehöfligt, då man af tidnin

garna derom egde tillräcklig kännedom. Der

emot beslöt man, att möjligen uppstälda kandi

dater bordo redogöra för sina åsigter beträffande

de större frågor, som f. n. stå på dagordningen

eller kunna tänkas ifrågakomma under en föl

jande period.

Några andra kandidater än hr G. Andersson

i Himmelsby, den nuvarande riksdagsmannen, och

hr E. Ernander på Harg syntes mötet ej sin

nadt att uppställa.

Tullfrågan.

Hr Ernander. Jag anser de införda tullarne va

rit till stort gagn; de böra bibehållas och utveck

las, Bärskildt hvad industrierna beträffar, der trak

tater hittills lagt hinder i vägen.

Hr Andersson ansåg, att tullfrågan i allmänhet

står der den står och i den närmaste framtiden åt

minstone ej komme att utvecklas. Uppehöll sig en

stund vid traktaterna, hvars kända olägenheter han

något antydde. Huruvida de komma att uppsägas,

beror väl på riksdagens sammansättning; under nu

varande förhållanden torde nog regeringen vara sin

nad för en uppsägning. Traktaterna böra i allmän

het, bättre än hittills varit fallet, tillgodose vära in

tressen. Tull borde sårskildt läggas å alla lyx

artiklar.

Diskussionen skulle utgöra svar på frågan.

Försvarsfrågan

Ordföranden ansåg, då ett nytt härordningsförslag

möjligen kan komma att framläggas till nästa riks

dag, det vore önskligt få närmare kännedom om

kandidaternas åsigt i försvarsfrågan.

Hr Andersson i Himmelsby erinrade om huru riks

dagen nyss afslagit en kongl, proposition af 6 da

gars ökad värnepligt mot 10 proc. afskrifning af

grundskatterna. Det vore ej gerna troligt, att ett

nytt förslag hade utsigt för sig, då det vore tem

ligen säkert, att hvarken regeringen eller l:sta kam

maren toge mindre vederlag än 60 dagars öfning,

som man vet, det minsta 2:dra kammaren hittills

bjudit. Emellertid vore hr A. ganska tveksam, huru

vida hau borde gå ens så långt. Trodde dock icke

att grundskattefrågan kunde lösas utan vederlag.

Försvarsfrågan torda dock tillgodoses. Det funnes

ingen stat, hvars värnepligtige hade så liten öfning

som vår. Norrmännen ha 90 dagar, danskarne 6

månader; i Frankrike och Tyskland exercerar man

i 3 år. Dock vore, det visste talaren, allmänna

opinionen emot en ökad värnepligt. Men opinionen

kan ändras. Efter 1870—71 fransk-tyska krig höllos

ensamt här i provinsen ej mindre än 70 valmöten

för ökadt försvar. En dylik opinion kan åter kom

ma. Bara det inte sker i en sådan stund, att de,

som nu ifrigast arbeta emot ett ökadt försvar, blifva

de förste som önska att landets försvar i tid hade

blifvit starkt och ordnadt.

Hr Ernander. Den nuvarande »tiden vore så be

tänklig», att man i en sådan här fråga borde vara

ytterst försigtig; man bör verkligen lägga märke till

jäsningen bland folket. Att säga det, sedan 1871,

ingenting vore gjordt till landets försvar vore orätt,

tvärtom vore mycket gjordt för stärkande af både

beväring och trupp.

Hr Andersson erinrade, att lian aldrig fält något

dylikt yttrande.

Ordföranden sammanfattade nu de båda kan

didaternas åsigter i denna fråga sålunda: »liv

Ernander har uttryckt sig litet försigtigt om sa

ken, medan hr Andersson vill att värnepligten

något skall ökas mot grundskatteafskrifningen.»

Mötet beslöt, att värnepligten ej borde utsträc

kas såsom a-sättning för grundskatternas afskrif

ning.

Rösträttsfrågan.

Herr Ernander ansåg, att man bör sänka strecket

till 500 kronor. Visste att just för närvarande

många hysa betänkligheter häremot, men trodde en

sänkning ej skulle vara farlig. Trodde, att i slikt

fall ett grundlagsförslag örn ändrad representation

skulle framläggas, hvarigenom proportionen mellan

representantantalet från landet och städerna skulle

råttvist kunna uppgöras.

Ilr Andersson i Himmelsby hade förr också varit

af den meningen, att 500 kronor borde blifva strec

ket. Men vore det ej nu och ville ej vara med om

att »lägga makten i deras händer, som icke bidraga

till landets administrativa förvaltning».

Ordföranden vore för sin del emot streckets bort

tagande, men ansåg det vara oklokt och att »köra

hufvudet i väggen» att ej vara med örn en sänk

ning.

Ilr O. Hall i Spångsholm; »Finge arbetaren rösta

efter egen öfvertygelse, så vore det inte så farligt;

men nu komma lyck6ökande agitatorer och egga

upp honom, och deri ligger faran. Jag röstar för

att strecket skall stå qvar.» (Bravo! bravo!)

Mötet stannade vid det beslut, att dess kan

didat ej må arbeta jör streckets sänkande.

Nykterhetsfrågan.

Hr Andersson hade gjort och tänkte fortfarande,

derest valmännen hedrade honom med förnyadt för

troende, arbeta för inskränkning af rusdrycker. Han

hade ock vid riksdagen röstat för alla der fram

lagda och afhandlade motioner i denna riktning.

Hr Ernander förklarade, att hau »naturligtvis»

också vore en utpräglad vän till nykterhetsarbetet

och ville gerna verka för den sakens framgång, syn

nerligast sorn' den vore en vigtig faktor i den all

männa utvecklingen.

Mötet beslöt enhälligt, att dess representant

skall göra allt hvad den kan för nykterhels

sakens främjande.

Hr David Nilsson i Åsarp hoppades, att valkret

sen ej skulle komma att representeras af någon

annan än en protektionist, men beklagade att med

anledning af tullfrågan två så skarpt markerade

partier blifvit skapade. Och detta partiväsende häm

made utvecklingen. Nu sluta protektionisterna för

bund med de reaktionäre, medan frihandlarne åter

satte sig till den yttersta venstern, ja, t, 0. m. söka

förbindelse med socialisterna. Sjelf vore talaren

vän af nyttiga reformer och hoppades, att dessa åter

liksom under det gamla landtmannapartiets dagar

mätte komma till heders.

Vid derefter företagen omröstning erhöll hr

Ernander 51 och hr Andersson i Himmeisby 34

röster-

Situationen i denna valkrets har genom detta

möte ej i någon nämnvärd mån klarnat. Så

myckot har man dock vunnit, att man erhållit

visshet om protektionismens obestridliga öfver

hand i valkretseD, så att, huru än valet utfaller,

man kaD, derest nu valmännen också fullgöra

sina skyldigheter vid urnan, vara temligon säker

om att få en protektionist vald. Hr Andersson

känner man förut som en synnerligen pålitlig

man, och dot untagiiga är ock att han blifver

vald. Hr Ernander har nu visserligen förklarat

sig för så utpräglad tullväl, att han t. 0. m.

gerna vill vara med om en fortsättning i syste¬

met, och man får väl tro p& hans ord; men

som han har förut haft sväfvande och något

stridiga uppgifter om sina tullåsigter, komma

nog flera att upptaga hans bekännelse i dag med

viss försigtighet. Hr Ers väl mycket undvikande

uttalande i försvarsfrågan var heller ej synner

ligen egnadt att ingifva förtroende.

Betecknande är ock, att här ute i rösträtts

sträfvandets sannskyldiga hemort så få röster

höjde sig för streckets sänkande ooh att hr Er

nander blott på »lösa boliner», för att nu be

gagna ett hvardagsuttryck, och i barnslig för

tröstan på en »representationsförändring» ville

gå ned till 500 kronor. Dermed har han an

tagligen ej vunnit en enda jordbrukare. Ty

dessa frukta mera 500 kronors-strecket, hvar

igenom endast städernas representation vinner,

rnen cj landets, än absolut rösträtt, hvilket också

framhölls under mötet.

Från C. J. Jakobssons valkrets.

Valmötet i Motala.

Motala don 9 Aug. 1889.

Under hufvudrubriken »Program» med »Grund

skattenfslerifning» såsom underrubrik hade »Val

berättigade» till i dag kl. 3 e. m. inbjudit val

männen inom Aska, Dals och Bobergs valdistrikt

till ett allmänt möto & »Gästis» härstädes för att

diskutera om hvad åBigter man fordrar af en

blifvande riksdagsman och med anledning deraf

uppställa riksdagsmannakandidat.

Omkring 100 personer, deribland dock åtskil

liga icko valberättigade, hade infunnit sig.

Mötet öppnades af hr Johan Jönsson i Nyc

kelby, V. Stenby socken, en ifrig anhängare af

det gamla landtmannapartiet och trogen menings

frände till de håda aflidne riksdagskämparne

Jonas Andersson i Häckenäs och C. A. Larsson

i Maspelösa. Man kunde nu förstå, att samman

trädet var tillkommet på föranstaltande af ett

parti härute, som dels är af lika politisk tro med

hr Jönsson, dels af vissa andra skäl äro hr C.

J. Jakobssons antagonister i äfven andra frågor

än de rent politiska. Emellertid framhöll hr

Jönsson, som utsågs till ordförande, huru man

numer ej bör resonnera så mycket örn tullfrågan

och ställa den i förgrunden; den bör hvila så

länge, ty att slopa den vore för tidigt. Utan

skulle man taga itu med en del andra vigtigare

frågor, deribland skattefrågan.

Hr Jakobson är sorn bekant säteriegare ocb

har ifrån början varit emot grundskatternas af

skrifning. Han har i stället gillat aflösnings

teorierna. Men under årens lopp deruppe vid

riksdagen synes hr J. lia ändrat åsigter och, då

intet stod att vinna för afiösoingsvännorna, gått,

delvis eller helt och hållet, öfver till dem, sorn

arbeta för afskrifning. Men dot är just detta,

som somliga ej tro vara fullt allvarligt meuadt;

ninn klandade honora ock derföre, att han »sadlat

om». Herr J. erkände gerna, att han förr hyllat

aflösDingsåsigteu och att denna fortfarande till

talade honom, men enär skilnaden mellan aflös

ning och afskrifning i sjelfva verket vöre bra

liten och ingenting stöde att vinna för den förra,

hade han slutit sig till don senares målsmän.

Och om lindring i rotebesvären vore man med,

»en och hvaronda en i riksdagen, t. 0. ni.

en oell annan stadsrepresontant» (bland andra

kammarens n. v. majoritet). Men dst är om

sättet man ej kan enas. Bogeringon vill lia

vederlag och hr J. m. fl. kunde cj rätt förlika

sig nied, att detta skall utgå i form af ökad

värnepligt. Företedde den der motionen, under

tecknad af ej mindre än 69 protektionister, som

visade, att skattereformen visst icke, såsom man

här nödvändigt ville hafva det, vore emot hvarken

J. elior dennes meningsfränder.

Detta tycktes dock ej hjelpa, utan man höll i

med påståendet, att hr J. vore eruot både skatte

rösträtts- oell andra reformer.

En talare menade, att orsakerna till don splitt

ring och oenighet, sorn fiunas i landet, måste

sökas i skatternas ojemna och orättvisa fördel

ning. De som mi ega mest få betala minst;

och dossa äro just de, som yrka på ett starkt

försvar. De, örn några, vore försvarsDihilister, som,

ehuru egare till mycket, likväl inte »skatta mera

än on torpare». Tullmedlen borde alldeles into

användas till militära ändamål, såsom nu och

hittills varit fallet, utan för skolorna. »När man

för en 40 år sedan beslöt skatt på bränvin, hvad

Ängö vi i stället? Jo, ett års tillökning i värne

pligt för våra ynglingar.» Bränvinsskatten 30

å 40 millioner i 40 år har försvarsverket slukat,

hvilken oerhörda summa räckt till för alla våra

jernvägar och ändock lomnat åtskilligt öfver.

Talaren, han hette Danell i Offerby, en känd

landtbrukare »till venster», yrkade, att cu sådan

kandidat skulle utses, som framför allt arbetade

för rättvis beskattning af kapital, inkomst och

arbete. Tullmedlen bordo, som sagdt, utgå till

våra skolor, ty när folket genom tullar utarmas,

så bör det lia något vederlag.

Mötet fattade du det beslut, att äfven icke

röstberättigado skulle få yttra sig.

En hel dol talare uppträdde. Ordföranden var

emellertid sitt uppdrag allt annat än vuxen, så

att mötet fick en prägel af oordning och viller

valla, ehuru, eftor hrad rofenten kundo förstå,

samtlige tulsro uppträddo värdigt, om också några

med en visB energi. Ordföranden höll för sin

dol envist fast vid gamla landtmannapartiets pro

gram, och hr Hugo Andersson, en son till aflidne

Jonas Andersson i Iläckouäs, villo nödvändigt att

man i enlighet mod kungörelsen om detta möte

skulle diskutera programet och sedan uppställa

kandidat.

Men dot tycktes vara omöjligt få någon roda i

mötet. Ordföranden »bohagado sitta och skämta

emellanåt och utkasta repliker», som en talare

framhöll, och sedan en annan mötesdeltagnre er

hållit ordet och bäst var i farten med sitt an

förande, aflägsnado sig alla de, hvilka voro för

hr Jakobssons kandidatur. De torde lia utgjort

on 70 stycken, om alla voro röstberättigade.

Denna demonstration hade med ganska stor

säkerhet uteblifvit, om mötet haft förstånd

och urskilning att välja en annan ordförande.

Emellertid hade man genem diseessus förut af

gjort, åt hvilket håll majoriteten ville. Den var

för hr Jakobsson.

Hr Hugo Andersson uppträdde, sedan hr Jakobsson

lemnat rummet, med bittra anklagelser mot denne.

Sålunda hade man på »stämmorna» aldrig sett J.på

de »smås sida». Detta vore ett ganska talande skäl,

hvarföre han vore olämplig som medlem af riks

dagen, der alla skola representeras. Och på de se

nare åren har bau derjemte visat ringa intresse.

Ilan har varit hemma 1 månad bland 4. 1 fjol var

han sjuk och i år Ilar det varit andra orsaker, som

vändt hans håg från riksdagsgöromåleu. Det kunde

för den skull hända, att domsagan blefve orepreseu

terad, hvilket alldeles icke vore folkets mening. Hr

A. påpekade nödvändigheten för en representant att

aktgifva på folkrörelserna, mot hvilka J.strede emot.

Han hade ju röstat för »munkorgslagen»! Vöre detta

klokt? Vittnade detta om att J. vore vän af sann

utveckling? Han hade genom att rösta mot försam

lingsfriheten in. m. velat tillskrufva en säkerhets

ventil, som, annars en god afledare, kan blifva farlig.

Hr Jakobsson, hvilken under detta Arn anförande

ånyo infunnit sig, hemstälde, huruvida det kunde an

ses passande, att hr Andersson, hvilken vore nämd

som kandidat, nedsvärtade en motståndare. Visser

ligen hade A. afsagt elg kandidaturen, men afsägel

sen vore kanhända inte så allvarligt menad. Hr J.

invände mot den hr A:s beskyllning, att J. af 4 må

nader vid riksdagen skulle ha varit borta 1, att denna

helt enkelt vore osanning. När i fjol hr J. var sjuk, i

nervfeber, försummade han detta oaktadt intet ple

num; påskferierna hade han som andra begagnat sig af,

och örn han dessutom en gång reste hem för att

tillse sina egna angelägenheter, det kunde valej an

ses vittna örn aftagande intresse.

Hr J. erinrade vidare både emot hr Hugo An

dersson och ett par föregående talare, att hvad för

samlings- och yttrandefrihet beträffar, så kunde man

numera snarare fråga hvad som icke finge sägas och

förehafvas än tvärtom.

En talare ville nu, sedan flertalet aflägsuat sig,

ånyo interpellera hr Jakobsson beträffande det nya

landtmannapartiets program, på hvilkeu framställ

ning bestämdt svar dock ej afgafs. Förut hade J.,

af samme person interpellerad, förklarat sig nied

nöje kunna vara med om största delen af det gamla

landtmannapartiets åsigter; det vöre blott eu rin

gare del af detsamma han ej kunde gilla.

Af deltagare i mötet hade under öfverlägg

»ingen följande kandidater blifvit rämda; herr

Hugo Andersson från Bispmotala, herr Kristoffer

Gustafsson i Yxstad, herr A. Larsson i Kol

bäck och herr J. Berzelius i Borstad, eamt, sif

den aftroppade majoriteten, nuvarande riksdags

mannen herr G. J. Jakobsson i Carlshult. Mino

riteten, 25 personer, utsåg slutligen som sin

kandidat herr A. Larsson i Kolbäck.

Hr Hugo Andersson bad få till protokollet

antecknadt, det hr Larsson vore protektionist

och att frihandlarne nu genom att utse honom

velat räcka protektionisterna handen.

Till sist må antockr as, ett under debatten flera

talare mod kraft uppträdde för hr Jakobsson,

visande att han ej gerna kunnat handla nunor

lunda än han gjort och att h$n antagligen fort

farande hade valkretsens förtroende, derigenom

att flertalet hyllade de åsigter hr J. framburit.

Valmötet i Katrineholm

i Lördags var besökt af så många personor,

som tingssalen rymmer.

En af inbjudarne hr P. Persson i Lund, Ving

åker, öppnade mötet, sorn bads utse ordförande,

d& ur hopen hördes »skolläraren Olsson», som

antagligen skulle vara riksdagsmannen Nils Ols

son ; men då en mängd röster med »prosten

HalLtröm» hördes, blef han enhälligt antagen

till mötets ordförande.

Den värdiga, roen lifliga diskussionen öpp

nades af

Hr P. Persson, som ansåg arbetarefrågan som den

vigtigaste samt föreslog hr N. Olsson i Ättersta som

mötets kandidat.

Hr Arvid Andersson i Katrineholm föreslog baron

Bonde å Gimmerstad sorn folkligt sinnad och befor

drare af reformer.

Fil. doktor Widmark i Bie höll nu ett högstämdt

föredrag i fosterländsk anda. i hvilket han ansåg

tullfrågan vara af underordnadt värde gent emot för

svarsfrågan. Det inhemska krig, som några år ra

sat, borde nu vara Blut, protektionister och frihand

lare räcka hvarandra handen till försoning och frid.

Värt arma fosterland, sade tal., hade aldrig varit

så försvarslöst som nu, icko under Gustaf Adolfs

och Karl XII:s krigiska tider. Det vore ej för tidigt

om man vaknade upp nr den årslånga försoffning,

hvari man slumrat, Rlutade sitt långa anförande mod

att föreslå friherre Bonde till kandidat.

Skolläraren Kahlson i Sköldinge ansåg sig höra

inlägga en gensaga mot det påståendet, att vi vore

alldeles försvarslösa, sjelf vore han så fosterländsk

som någon; men när man i medeltal årligen offrat

omkring 30 millioner till landets försvar under en

längre tidsföljd, och hvartill litet hvar i mån af sin

ställning bidragit, vore det sorgligt, om vi skulle stå

försvarslösa.

Tal. instämde deremot med herr Widmark der

utinnan, att tullvänner och fribandlare borde sluta

fred med hvarandra.

Hr Widmark kompletterade sitt yttrande dermed,

att han ingalunda menade, det försvaret kräfde några

ökade kontanta utgifter, utan det var dåsigheten han

ville ha förändrad till fosterländsk öppen blick för

kommande faror.

Ilr Erik Olsson i Finstorp, bekant från folkmöte

nas gyllene tid och som sjelfgjord riksdagskaBdidat,

talade om onödiga pansarbåtar, som hafsvidunder,

och om allt hvad försvaret slukat, ansåg en skär

gårdsflotta behöflig, orerade vidare örn de förderfliga

tullarne.

Friherre Lejonhufvud å Åkerö instämde med hr

Widmark uti att försvarsväsendet bör ordnas på tids

enligt sätt, ehuru han ej ansåg det så tröstlöst som

i Karl XII:s dagar, framhöll vidare nödvändigheten

af tullfrågans vidare utveckling. Det vore mindre

välbetänkt, om man trodde, att tullfrågan nu vore

utagerad, ty vi hafva franska handels traktaten, som

nog kommer att upptaga en dryg del af nästa riks

dags arbete, utvecklade med sällspord talang tullsy

stemets fördelar såväl för jordbruket som andra nä- •

ringsgrenar, föreslog Nils Olsson i Ättersta till kan

didat.

Hr O. Olsson i Fintorp bade ännu en gång ordet.

Hr Nils Olsson i Ättersta hade ej trott, det tull

frågan skulle behandlas å detta möte, men då så

dant blifvit förhållandet, förklarade han sig varit

protektionist i 30 år eller så långt tillbaka som han

haft klart begrepp om vårt lands ställning gent emot

andra länders, trodde ej att vi hade något gagn af

franska handelstraktaten. Man hade ingått på den

för att gagna Norrland och smeka Norge, som haft

största nyttan deraf, men cj visat någon tacksam

het derför. Anförde som exempel, att Frankrike får

införa sina maskiner fritt, men ett lokomotiv, som

vid våra utmärkta verkstäder göres så, att det kan

uthärda jemförelse med hvilket utländskt sorn helst,

kostar 2,000 kronor i införseltull till Frankrike. De

franska lyxartiklarne, som årligen införas och kosta

milliontals kronor, kunde dels undvaras och dels

tillverkas här hemma. Följaktligen förlora vi på

denna traktat.

Med afseende på försvarsfrågan, så vore han af

den åsigten, att vårt försvarsväsende bör successivt

utvecklas, hvarom man äfven i riksdagen varit ense;

det är endast sättet man icke fått klargjort, trodde

dock att man ej borde göra allt för stora uppoffrin

gar, ty då blefve det ungefär som om man sane lås

vid lås för sina dörrar: man fick slutligen ingen

ting att låsa in.

Stationsinspektoren frih. Fägerskjöld framlemnade

ett från frih. Bonde anländt telegram, som af ord

föranden upplästes och innehöll anledningen till

hans frånvaro samt att han vore oförhindrad mot

taga riksdagsmannakallelscn, örn han dermed för

troddes.

Hr A. Pettersson i Hjelmsätter, Lerbo socken, var

likgiltig antingen kandidaten vore frihandlare eller

protektionist, önskade dock, att han vore intresserad

för sparsamhet med statens medel, hvarmed han

tyckte man misshushållat väl mycket.

Skolläraren Florkvist från Vrena tyckte att under

visningen, synnerligast den som tillhörde folkskolan,

bättre borde tillgodoses. Blefve folket bättre upp

lyst, så skulle äfven nykterheten blifva bättre och

äfven den allmänna sedligheten bättre.

Åtskilliga iner eller mindre lyckado talare

yttrade sig dels om rösträtten, örn grundskat

terna, om nykterheten och om tullarne, oaktadt

ordföranden gjort mötesdeltagarne uppmärksamme

på, att nian kommit från hufvudämnet, valet af

kandidater.

Hr Nils Olsson blef interpellerad i nykterhets

frågan, hvarpå han säde sig alltid hafva röstat

för befrämjandet af föreslagna roformer i donna

fråga, antydde, att det nu är stor skilnad mot

för 30 år sedan; att reformer i on sådan fråga

sorn denna mäste ske småningom, kuude omöjligen

gå brådstörtadt. Att p& lagstiftningens väg in

föra absolut nykterhet vore blankt omöjligt. I

nationens lif vere 30 år en obetydlig tidrymd,

men i individens vore den stor.

Frih. Lejonhufvud, herr Widmark och ett

pär andre ej nämdö talare hade flera gånger haft

ordet, och när nu diskussionen tycktes vara ut

tömd, föreslog hr Kahlson, att någon votering

örn de föreslagna kandidaterna ej måtto företa

gas, enär deraf ej något kunde vinnas, ty de

som ämnade rösta på frih. Bonde gjorde nog

det, likaså de som ämnade rösta på Nils Olsson,

yrkade derföre att mötet måtte besluta sig för

dessa kandidater utau votering.

Sedan frih. Lejonhufvud instämt i hr Kahl

sons yrkande, blef detta också mötets enhälliga

beslut, hvarefter ordföranden tackade deltagarne

Sida 4

KUBBEÖPING8 TIDNINGAR Måndagen den li Augusti 1890.

för don värdiga hållning, Born nu och vid före

gående tillfällen alltid utmärkt mötena härstädes,

önskade framgång åt det stundande valet samt

upplöste mötet.

Antagligen blir Nils Olsson på nytt Oppunda

kretsens kandidat, ehuru fribandlarne nog komma

att uppbjuda alla till buds stående medel.

Frän hufvudsfadgn.

En af våra korrespondenter i hufvudsta

den skrifver till oss följande:

Första reveljen.

Enligt alla tecken att döma, tager valrörelsen i

hufvudstaden i dessa dagar sin egentliga början.

Tvisten för någon tid sedan mellan »liberaler» och

och »demokrater» var endast att anse som »en ba

sun med ovisst ljud»; men snart går — för att an

vända rubriken härofvan — första reveljen.

Demokraterna sammanträdde ånyo redan i går och

Liberala valmansföreningen anordnar i början af

nästa vecka möten för utseende af kretskomiterade

till valrörelsens bedrifvande.

Den föga upphyggliga tvisten mellan de två ofvan

vannämda fraktionerna — hvilka egentligen ej sirö

några fraktioner — torde så småningom förlora allt

mer i betydelse; någon full sammangjutning blir nog

emellertid ej af. Man kan taga för gifvet, att ultra

demokraterna och socialdemokraterna sätta upp egna

listor, under det att de icke ultra förena sig med

de liberala.

Naturligtvis blifva många namn gemensamma för

båda listorna. Några tvistenamn komma att skilja.

Ej kan det vara ur vägen att meddela en — här

förut någorlunda bekant — sak, att det är d:r An

ton Nyström, som stampat fram ur jorden demo

kraterna. Han ville och vill allt fortfarande bilda

ett intransigent folkparti; lösryckt från föregående

kompromisser och halfmesyrer. Detta enligt hans

åsigt. Och i hvarje fråga — utom möjligen den

rent socialistiska — ar partiet god vän och trogen

granne med socialdemokratien. Derför bör förening

ske med denna.

D:r N. är demokraternas spiritus rector. Han

anordnar mötena och är nog med om besluten, om

ock mera sällan personligen närvarande. Demokra

ternas organ, som väntas, svarar han för, i egenskap

af kapitalist.

På ultrademokraternaB-socialdemokratcrnas listor

skulle således namnen Branting, Nyström, Wilhelms

son (boktryckare) och Rylander (arbetare) före

komma. I öfrigt fullblodiga venstermän.

De liberala gå, örn ej »i tusen tankar», så dock i

åtskilliga sådana. De äro mycket betänkta på att

låta hr Hjalmar Branting komma in på en af de

ras listor; »socialdemokratien bör dock representeras.

Hr B. är en trogen venstermän; med sin socialde

mokrati må ban ju gerna uppträda som en ropandes

röst i Öknen». Så heter det. För den af åugköks

föreståndaren Olof Larsson störtade Betan äro de

i regeln gynsamt stämda. Ett och annat namn,

exempelvis grosshandlaren Höglund och grefve Taube,

faller deremot ej på läppen.

Som Dya, gifua kandidater torde framträda grefve

Hugo Hamilton, dir. Gumselius och Edvard Wawrin

sky. Dessa som liberala män i och för sig; den

senaste äfven som nykterhetsvän. Apropos nykter

hetsvän har äfven Fjällbäcks namn nämts.

Frireligiositeten skall äfven ha sin tribut. Man

vill ha qvar J. M. Eriksson, metodistpredikanten,

samt dertill lägga E. J. Ekman, Waldenströmiauis

mens vensterchef. D:r Wretlind synes ej ha syn

nerliga sympatier; haus uppträdande i rösträttsfrågan

kora stor subtraktion åstad.

Som något egendomligt i sitt slag kan förtjena

antecknas, att man torde sätta upp frih. Norden

sköld i Klara valkrets och frih. Fock (om han tar

emot återval) i Östermalms, enär de skulle vara

för konservativa för Adolf Fredriks, der de bo.

Venstermänncn tro mod all visshet, att förening

skall komma till Btånd mellan dem och höger-fri

handlarne, och nog arbetas ej så lite härför. Med

gifvande från venstersidan skulle, som redan först

omtalats, ske i de två mera konservativa valkret

sarne; de sorn ofvan nämdes.

Högernamn har man fått höra: Öfverståthållaren

frih. Tamm, generalpostdirektören v. Krusenstjerna

och godsegaren Wilh. Walldén. De klinga ej rätt

väl i öronen på venstermännen.

Dessa sägas hålla på, att i alla valkretsar kandi

daterna skola vara vänner af allmän eller åtmin

stone utsträckt rösträtt.

Vi stå vid början af rörelsen, och omöjligt är att

förutse, huru den kan komma att vridas och vändas.

Omöjligt är ju ej, att på valdagen, den 26 Septem

ber, uppenbara sig fyra listor: demokraternas-social

demokraternas, de liberales, högerfrihaudlarnes och

protektionisternas.

Inom vcnsterlägret anser man blott och bart Born

en fantasi ryktet att högerfrihandlarne och protek

tionisterna skulle förenas.

Emellertid ha många af de senare — de som vilja

en förening — ej förlorat hoppet. Underhandlingar

•bedrifvas; om ock mera enskildt och personligt.

Det kan ju vara af intresse att erfara, hvad pro

tektionisterna fordra; huru många af de Bina de

vilja ha in på valkretslistorna.

Jag har hört sägas: minst sex, högst åtta. Så

ledes fjerde- eller tredjedelen af hela antalet, tjugu

fyra.

De sex (eller åtta) äro: krigsministern frih. Palm

stjerna, hofrättsrådet Widström, d:r Karl Nyström,

rådman Billing, pastor Beskow och dockmästaren

Werner.

Den sjunde och åttonde äro: rektor C. G. Berg

man och instrumentmakaren Lyth. Grosshandlaren

E. W. Carlsson hade nog kommit ifråga; men han

lär ha bestämdt förklarat sig vilja utgå.

I de två konservativa valkretsarne (tio riksdags

män) skulle antagligen Palmstjerna, Widström, Ny

ström (och möjligen Beskow) bli uppstälda.

Och nu har jag anfört hvad jag fått höra efter

förfrågningar å flera håll.

En befordringsfråga,

sorn ådragit sig stor uppmärksamhet, kanske större

till och med ån någon sådan på de senaste åren,

synes nu nära sin lösning. Det är frågan om hvem

Born skall bli extra ordinarie professor i oftalmologi

(ögonläkekoDst) vid Karolinska institutet.

De s. k. sakkunnige, som blifvit utsedde att yttra

sig om de sökandes, docenterna E. Nordenson och

E. J. Widmark, kompetens, hade — enligt hvad det all

mänt säges på högst besynnerliga skäl — gifvit sitt

förord åt den sistnämde och uppfört honom i första

rummet å förslaget. Dermed var emellertid d:r Nor

denson icke nöjd, utan anförde besvär öfver försla

get och lär i sin ganska vidlyftiga besvärsskrift ha

»till full evidens» ådagalagt sin högre kompetens.

Bland hufvudstadens läkare i allmänhet råder icke

heller mer än en mening derom, att d:r Nordenson

är den som enligt all mensklig rättvisa bort ställas

främst på förslaget och utnämnas till befattningen.

Denna uppfattning lär föröfrigt äfven delas af sjelfva

ecklesiastikministern, enligt hvad han, efter att hafva

tagit del af handlingarna i målet, skall ha yttrat.

Men det fans, eller finnes, ett kotteri, icke man

starkt men energiskt och handlingskraftigt — sans

peur, ehuru visserligen icke sans reproche — som

arbetade mot d:r Nordenson, och detta kotteri lär

väl till slut, af allt att döma, ändå afgå med segern.

Besvären ha föranledt skriftvexlingar och förklarin

gar från olika vederbörande, och slutligen har nu

kanslersembetet hemstält, att kgl. maj:t måtte, utan

afseende på d:r Nordensons besvär, utnämna d:r

Widmark.

Inom institutets lärarekollegium lär frågan gifvit

anledning till ytterst lifliga debatter, och hon har

äfven föranledt meningsbyten i Svenska läkaresäll

skapet.

Detta försök skall närmast varit föranledt af en

Btridsskrift i frågan eller måhända rättare en pamflett,

qvick men obarmhertigt skarp, i hvilken lärarekol

legiets majoritet får sina fiskar varma.

Efter kanslersembetets nyss nämda remiss af hand

lingarna kan man nu när som helst vänta utnäm

ningen, och kgl. m:t lär väl — såsom icke närmare

initierad i frågan — knappast kunna annat än följa

kanslersembetets fingervisning.

D;r Nordenson säges emellertid icke ämna stilla

tigande finna sig i hvad som väntas komma att ske.

Den största oljemålning,

Born antagligen någonsin blifvit offentligt utstäld i

Stockholm (hoc est i Sverige), torde vara den som

inom kort anländer hit och kommer att exponeras i

hr Theodor Blanchs konstsalong. Taflan mäter icke

mindre än 32 fot i längd, hvilket är mera än bred

den af salongens fondvägg, der hon skall ha sin

plats. Hon måste följaktligen ställas något på

sned.

Det är ett mycket framstående konstverk, som på

fjolårets »salon» i Paris belönades med guldmedalj

och väckte det eustämmigaste erkännande af publik

och kritik.

Konstnären är italienare och heter Simoni. Han

räknas bland sitt lands yppersta artister, särskildt

inom det historiska måleriet.

Taflan framställer Alexander den store, Macedo

niens konung, i det af honom eröfrade Persepolis,

det gamla Persiens hufvudstad.

Den väldige eröfraren, en af verldshistoriens mest

storslagna gestalter, åt hvilken grekerna tili och

med egnade gudomlig dyrkan, skattade dock, som

man vet, äfven han åt menskliga svagheter. Så

förde han med sig på sitt stora krigståg en under

skön hetär från Athen, vid namn Thais, och af

denna lät han, efter en orgie der drufvans safter

icke sparats, öfvertala sig att sätta eld på hela det

blomstrande Persepolis, der omätliga skatter fallit i

hans händer. Detta inträffade år 330 före Kristus.

Det är en ytterst effektfull scen från denna till

dragelse, som Simoni framstält på sin stora tafla,

hvilken lär vara mästerlig både i komposition och

utförande.

Annu en.

I hufvudstadens tidningar bar man under senaste

veckorna sett,en annons om en ny större restaurant

med stor trädgård, hvilken vore att öfvertaga. Man

har undrat vidt och bredt hvad det kunde vara för

ett ställe, då här veterligen icke finnes en enda re

staurant af det slaget, som förfogar öfver någon träd

gård, med undantag af den lilla källaren vid Piperska

muren.

Jag kan upplysa att här är fråga om anläggning

af ett nytt stort etablissement vid Kaptensudden,

den gamla Pontinska egendomen vid slutet af Djur

gårdsbron, som har en särdeles vacker belägenhet

vid Djurgårdsbrunnsviken och Btora vägen till Djur

gården.

Det är vinhandelsfirman Forsgrén & Wilcken, som

gifvit planen till företaget och lär vara bugad att

under vissa eventualiteter tillsläppa penningar för

affären, som utan tvifvel, rätt skött, bör blifva ly

sande.

Här är något att göra för en driftig och i sitt

fack fullt hemmastadd källaremästare eller hotell

värd, och sådana finnas ju många äfven i lands

orten.

Efter en afrättning.

Sjelfve skarprättaren Dahlmau antog som en möj

lighet att han efter exekutionen skulle komma att

ej befinna sig väl. Ja, visserligen inträder en reak

tion efter nervspänningen under de ohyggliga ögon

blicken utaf en afrättning. Detta tror jag att alla,

som åskådat en sådan, på Därmaste håll, skola in

stämma uti.

Må det tillåtas — då det i dessa dagar talas så

mycket om afrättningar — att här göra en kort

framställning, huru jag befann mig (nog skulle kunna

sägas, huru man befinner sig) efter Östermans och

Skölds afrättning.

En äldre man afrådde mig på förhand från att

öfvervara denna. »En gång i min ungdom stod jag

i spetsgården nära schavotten», sade han, »och jag

glömmer det aldrig. En märklig inverkan hade på

mig denna afrättning. Jag kunde under en lång

tid inte förtära kött.»

Afrättsplatsen lemnade jag med det fullkomligaste

lugn; jag nästan undrade pä mig sjelf, att jag inte

kände mig uppskakad. Begaf mig med åDgslupen

till hufvudstaden. Dit hade jag före kl. 6 på mor

gonen vandrat långt ut från Sicklaön, hvarför jag

kände mig både trött och hungrig. Den äldre man

nens varning slog inte in på mig; aptiten var gan

ska god.

Efter ett och annat bestyr stälde jag kosan ånyo

ut till Sicklaön. Danviken låg i vägen, jag gjorde

enligt öfverenskommelse besök hos kyrkoherden Ham

marstedt, själasörjare för dem, som på morgonen af

rättats. Ett samtal uppstod, som räckte i omkring

två timmar. Ingen af oss kände sig i ringaste mån

enerverad.

Här må anföras, att hr H.

— som i sjelfva ver

ket var mycket nervös — dagen efter biet sjuk, far

ligt sjuk; men han återkom snart till helsa.

Flera voro nog skälen till den egendomliga stäm

ning, som sedermera kora öfver mig: den föga söm

nen föregående natten, den tida morgonens långa

vandring, afrättningen först och främst, samtalet,

mod sina detaljer, som delvis voro ohyggliga.

Hvad som är visst är, att när jag hunnit ett stycke

utåt Danvikskrokarne, spändes plötsligt mina nack

senor — måhända alldeles som på Österman — och

det föreföll mig, som om en yxa hven bakom. Jag

kommer ihåg, att jag vände mig. Omöjligt kunde

jag slita mig från föreställningen om ett plötsligt hugg.

Jag kom hem. Några bekanta bade anländt; natur

ligtvis för att få veta något om afrättningen. Jag

berättade så lugnt jag någonsin förmådde; men un

der hela tiden, hela qvällen, var det mig, som om

en yxa höjdes öfver hvarenda ens nacke; mina vän

ners, mina närmastes! Jag led verkligen!...

I sanning jag kände det fullkomligt, och jag är

ej en man med dallrande nerver; ej det ringaste en

»fantasiens martyr».

Qvällen hade inträdt — aftnarne voro redan mörka

— min bostad var vid brynet af en skog. När tim

marne blefvo allt mer och mer sena, föreföll det

mig oemotståndligt som örn den djupa, nattliga sko

gen antog bilden af — Östermans ansigte! Denne

brottsling var nämligen mycket mörk. Länge för

följde mig om qvällarue fantasien om skogen och Ö.

En god del af natten efter afrättningen var full

ständigt sömnlös. Jag tyckte, att jag hade den stac

kars varelsen Ö:8 afhuggna hufvud, med sitt svarta

hår och sina gulbleka kinder, bredvid mig!

Märkvärdigt nog, spelade den andre afrättade,

Sköld, inte det ringaste, eller åtminstone mycket

lite, in i fantasien. Det första intrycket var så egen

domligt mäktigt!...

Jag har meddelat det som, i trots af viljestrid,

öfverväldigade mig; oaktadt jag ej är fallen för

exaltationer; vare det än en gång sagdt.

Efter hvad här ofvan framstälts, vill jag med all

kraft ha uttaladt, att ingen, som ej har nerver af

stål, må söka att öfvervara en nutida afrättning, der

man, så att säga, nödgas stå ansigte mot ansigte

med delinqventen. Följderna kunna för svaga nerver

bli farliga.

Emelie och Johan Gabriel.

Yår fräjdade romanförfattarinna, fru Emelie Fly

gare-Carlén har i dessa dagar fylt 83.

Det må väl ej anses ogrannlaga att här offentlig

göra en liten historiett. Jag har den från Emelie

Carléns äldre broder, häradshöfding Edvard Smith;

han berättade mig densamma, der han en förmiddag

satt i förmaket till det gamla Rutger-Smithska huset.

Jag kan säga dagen; det var den 23 Oktober 1867

— Strömstads marknad.

»Emelie», sade han, »hade rott upp sig betydligt

i Stockholm; hon hade 150 kr. pr tryckark hos

Thompson. Hon umgicks i de litterära kretsarne

och fästade sig särskildt der vid en ung »schöngeist»,

som desslikes var jurist. Ilan var superfin både i

klädsel och dikt; det senare oaktadt han anslog folk

melodierna.

I följd af att han visserligen ej kunde erhålla 150

kr. pr tryckark och af många andra skäl dessutom

var den litteräre juristen kroniskt illa ute för »björ

nar».

Namnet må här utsättas: Johan Gabriel Carlén;

den röde republikanen, Bellmaniden, Garibaldis,

Mazzinis och hela verldens vän!

Han gjorde en förmiddag besök hos sin litterära

väninna E. Fl. Men i hans spår »smögo allena två

hofvar», som vännen Bellman säger. Två, ej hofvar,

men »kissar» från öfverståthållarembetets kansli.

De knackade på hos fru F.

»Hvad viljen j?» frågade hon.

»Ett bysättningsutslag på k. sekr. Carlén. Han

är här för närvarande.»

»Ta hit utslaget.»

Och fru Fl. erlade summan — några hundra kr.

En stund derefter kom k. sekreteraren ut; han

visste inte ett dugg af hvad som inträffat.

»Nu är ni min fånge», sade fru F. och presen

terade utslaget. Ett par månader derefter voro de

båda ett par!

Mordbrånnaren C. F. Wykman er

känner sig skyldig till dubbelmord.

Under tilloppet af en ovanligt stor åhörareskara,

som dels till trängsel uppfylde tingssalen och dess

förstuga, dels äfven stod packad utanför tingssalens

öppna fönster, företogs sistlidne Tisdag inför Stranda

häradsrätt i Mönsterås förnyad ransakning med mord

brännaren C. F. Wykman.

Rättens ordförande var nu, likasom vid föregående

ransakning, e. o. hofrättsnotarien Axel Runnqvist.

Då Wykman infördes, hade allmänheten på grund

af hans erkännande inför fängelsepredikanten af

mordgerningen å pigan Stina Flink säkerligen för

beredt sig på att få se mördaren nedslagen, ånger

full och förkrossad. Så var dock ej händelsen. Den

nu 59-årige brottslingen, som med sin kraftfulla

kroppsbyggnad, sina ganska regelbundna, fylliga och

fasta anletsdrag, sitt väl vårdade, mörka hår och

helskägg och med sin fasta, likgiltiga, om än stun

dom något dolska blick, ådagalade en viss trygghet

och säkerhet, skulle gerna kuuuat tagas för en all

daglig herremanualik, oförvitlig landtpatron, om icke

den stundtals kattlika, dolska blicken och det breda,

energiska draget kring munnen förrådt ett fasans

fullt hårdt och okufligt inre själslif. Hufvudet upp

bars under hela ransakningen rakt och till och med

trotsigt, om än åthäfvorna i öfrigt voro, likasom

talet, stilla och ödmjuka, som om de varit beräk

nade på att ingifva förtroende. I sina svar var mör

daren lågmäld, men bestämd, och alla svaren vitt

nade om klok beräkning. Man kunde lätt under

ransakningens gång inse, att mördaren ville erkänna

endast så mycket, som var nödvändigt för att så

fort som möjligt få slut på rättegången, trien allt

annat förtegs envist och bestämdt, troligen i afsigt

att derigenom slippa än vidare vidräkningar för ytter

ligare begångna, fast ännu dolda brott.

Sedan protokollet från föregående ransakning blif

vit uppläst och till alla delar godkändt, upplästes

Wykmans inför fängelsedirektören och fångelsepre

dikanten skriftligen affattade bekännelse, hvilken var

af hufvudsakligen följande helt korta och knapp

händiga ordalag.

»Härmed erkänner jag mitt brott, att jag varit

skulden till pigan Stina Flinks död. När jag for

ut på sjön i en båt för att föra får på bete till

holmarna, var hon med. Båten gungade mycket.

Då kom den tanken öfver mig: jag skall hvälfva

båten. Jag gjorde så, hvarvid jag sjelf, pigan och

3 får kommo under båten i vattnet. När jag åter

kom upp i vattenbrynet, vände jag båten på rätt

köl och fann då pigan och de 3 fåren döda.»

Åklagaren, kronolänsman J. Malmberg, upplyste,

att ransakning om Stina Flinks drunkning förekom

mit förut vid häradsrätten den 18 September 1863

och den 22 Januari 1864 och att Wykman då af

häradsrätten blifvit dömd till 50 kronors böter såsom

genom grof vårdslöshet vållande till Stina Flinks död.

Vid nämda ransakningen hade Wykman an

gifvit händelsens förlopp sålunda. Den 7 Juli 1863

hade han, medhafvande 12 stycken obundna, lef

vande får, tillsammans med pigan Stina Flink, som

då tjenade hos honom, begifvit sig från Byteshäll ut

på sjön i en flatbottnad, rymlig eka för att föra fären

på bete till holmarna Sandskär och Kalfskär. Sjön

hade varit lugn med endast obetydliga dyningar.

Hunna 1 ‘/j timmes väg, halfvägs till holmarna midt

emellan Wiskär, Fläskön och Lasses klint, hade

Såväl Wykman sjelf Born pigan och fåren kommit i

vattnet derigenom att ekan till följd af fårens rö

relse kantrat. Wykman hade då såsom skicklig

simmare räddat sig upp på ett stenskär Fläsköskag.

Två timmar derefter hade tvänne fiskare, bröderna

Anders Johan och Karl Fredrik Nilsson, hvar i sin

båt, ankommit till Fläsköskag, der Anders Johan

upptog W. i sin båt. Fluligt Nilssönernas vittnes

mål 1863—64 hade de efter W:s anvisning derefter

rott till platsen, der ekan kantrat. Der hade Anders

Johan i sin båt upptagit Stina Flinks, genom klä

dernas luftfång flytande, döda kropp, hvarjemte Karl

Fredrik i sin båt upptagit 3 döda får. Nilssönerna

hade föreslagit att försöka genom rullning återkalla

pigan till lif, men W. hade förklarat detta vara

gagnlöst, emedan hon flere timmar legat i sjön. Vid

af tvänne personer företagen besigtning å liket hafva

inga yttre Bkador förmärkts med undantag af en blå

strimma i ansigtet. Stina Flink var vid sin död 26

år gammal, stor och stark till växten samt temligen

korpulent. Den begagnade ekan var 7 alnar i längd

och 6 qvarter bred. På grund af hvad vid ransak

ningarne 1863—64 förekommit hade W., såsom ofvan

nämts, blifvit dömd till 50 kronors böter för det han

genom grof oförsigtighet varit vållande till Stina

Flinks död.

Vid det nu mod Wykman företagna korsförhöret

hvilket fördes mod stor skicklighet af såväl t. f.

domhafvanden som åklagaren, aflade W. nu följande

bekännelse, dervid han dock, oaktadt sin förslagen

het och kloka försigtighet, bragtes till medgifvande

att de af honom uppgifna detaljerna i många fall

voro osannolika.

Svaranden Wykman erkände, att han, då Stina

Flink under färden i ekan omtalat för Wykman, att

hon enligt hennes moders utsago skulle vara haf

vande, helt hastigt under samtalet kommit på den

tanken att bringa Stina om lifvet på det sätt, att

han skulle hvälfva om båten och såmedelst rödja

henne ur vägen och derigenom skydda sig för de

obehag, som pigans hafvaudeskap kunde ådraga ho

nom. Ilan hade derför rest sig upp i båten och

stigit med ena foten på båtkanten, hvarvid alla fåren

kommo på ena sidan af båten, hvilken derigenom

omhvälfdes, så att alla 12 kommo i sjön och under

den omhvälfda ekan. Så fort W. kommit upp i vatten

brynet, hade han hvälft ekan rätt och dervid funnit

pigan och 3 får ligga döda i densamma, troligen

qväfda under den hvälfda ekan. Sjelf hade han der

efter simmande räddat sig i land. W. förnekade

upprepade gånger, att brottet varit förut planlagdt,

likasom äfven att hans moder skulle haft någon vet

skap eller delaktighet i brottet.

De tvennne redan 1863—64 i aaken hörda vitt

nena Anders Johan och Carl Fredrik Nilsson voro

äfven nu närvarande och vidhöllo sina då afgifna

vittnesmål, Anders Johan med det tillägg, att då ban

och W. med liket af den drunknade pigan i båten

kommo i land, hade de der påträffat Stinas minder

årige broder, som satt och metade. På gossens fråga

hvad de förde med sig i båten, hado vittnet svarat,

att det var Stina, som drunknat. Gossen började

då gråta och utropade: »har han nu dränkt henne,

fulingen!»

Derefter förekallades vittnet hustru Sofia Ström

qvist, som berättade följande:

Någon helgdag under jultiden 1863 hade Strömqvists

fästman, drängen E. Larsson, kommit till henne på

besök. Han hade dervid visat sig i högsta grad

upprörd och förtviflad. På Strömqvists upprepade

höner att omtala hvad som så svårt tyngde på hans

samvete hade Larsson berättat, att han varit ett

åsyna vittne till hurusom Wykman mördat Stina

Flink. Larsson hade suttit och metat i vassen in

vid en stenhäll, då Wykman och Stira kommit ro

ende i ekan. Stina hade skött årorna. Plötsligt

bade Wykman rest sig upp i båten, fattat tag uti

Stina och skuffat henne i sjön. Då hon sökte fatta

tag uti båtkanten, hade Wykman slagit henne med

åran och sedan med densamma hållit henne i sjön.

Derpå hade Wykman rott ett godt stycke framåt.

Hunnen närmare land hade hau kastat sin batt och

sina skor i sjön. Derefter hade Wykman sjelf hop

pat i vattnet och simmande uppnått Fläsköskog, der

han sedan upptogs af fiskaren Nilsson. Då Wyk

man någon tid efter tilldragelsen fått spaning om

att Larsson egde någon kännedom om tilldragelsen,

hade han hotat honom till lifvet, om han yppade

något, samt derjemte gifvit honom en större summa

penningar för att han skulle tiga. Sedan Larsson

berättat detta för Strömqvist, hade hon uppmanat

honom vända sig till presten för att hos honom lätta

sitt samvete. Men Larsson hade härtill svarat, att

detta vore honom omöjligt, ty han hade ju tagit

penningar af Wykman och derigenom blifvit delaktig

uti dennes brottslighet.

Åtta dagar efter detta samtal emellan Strömqvist

och Larsson hade denne senare helt plötsligt aflidit

utan föregående sjukdom.

Wykman visade under hela vittnesberättelsen ett

orubbligt lugn. Han bestred hela vittnesmålet. Till

vittnet Strömqvist framstälde han den frågan, hvar

för hon ej förr omtalat detta.

Härpå genmälde Strömqvist, att hon ej vågat eller

kunnat göra detta, emedan, då Larsson var död, hon

ej kunde bevisa någonting.

Wykman bestred fortfarande vittnesmålet och på

stod, att han aldrig samtalat med Larsson än mindre

gifvit honom några penningar.

Vittnet Strömqvist tilläde, att Larsson varit ofär

dig, så att han begagnade träben; att han uppgifvit,

att han ej vågade vid dådets begående gifva sin när

varo tillkänna, hvarigenom han skulle kunna rädda

Stinas lif, af den anledning, att han fruktade, att

Wykman då skulle kommit upp till berghällen, der

Larsson satt, och då äfven kastat honom i sjön.

På framstäld fråga hvad W. trodde om Larssons

hastiga död svarade W.: »det kan jag ej göra nå

got vid, antingen han lefde eller dog.»

Vittnet enkan Christina Carlsson berättade, att hon

ombestyrt den drunknade pigans svepning. Liket

hade varit mycket uppsväldt, på ena kindbenet hade

förmärkts ett blått märke. Samma dag som Stina

omkommit hade dennas moder på morgonen för vitt

net omtalat, att Stina vore hafvande, hvaröfver mo

dern var mycket ledsen och uppbragt. Vittnet hade

genast, då hon fick höra talas om Stinas drunkning,

misstänkt, att W. tagit lifvet af henne, isynnerhet

som vittnet genom moderns berättelse var förberedd

på dylikt. Stinas moder sade alltjemt, så länge hon

lefde, att W. bringat Stina om lifvet. För öfrigt

hade vittnet hört, att W. före Stinas död bragt äfven

en annan piga, om icke flera, i bafvandeskap. Denna

piga hade W. hotat mod döden. Äfvenså hade per

soner kommit på W., då han var i färd med att

sätta eld på det hus hvari nämda piga bodde. En

person C. Moberg på Dalåsa hade för vittnet om

talat, att han, samma dag Born Stina drunknade, på

morgonen skola taga mått till ett par skor åt Stina,

men att då såväl W. som hans moder förklarat, att

det kunde vara detsamma tills Stina återkom från

sjön. Samme person hade jemväl vid samma tillfälle

hört W. och modern ifrigt hviska med hvarandra

strax innan W. begifvit sig ut på sjön med Stina.

Vittnet Margreta Sofia Strömqvist tilläde till sitt

förut afgifna vittnesmål, att Wykman alltid varit an

sedd för en svår man för sin liderlighet, hvarför vitt

net ofta hade afrådt Stina Flink att gifva sig i tjenst

hos honom.

Wykman bestred alltjemt de nu aflagda vittnes

målen.

Åklagaren begärde uppskof i målet för närmare

utredning af åtalade brotten, hvilka åklagaren för

sin del ansågo hafva varit planlagda, dessutom äfven

för utredning angående C. Larssons hastiga död.

Rätten afkunnade det beslut, att förnyad ransak

ning med W. kommer att hållas Fredagen den 15

instundande Augusti, kl. 10 f. m.

Mordbrånnaren och mördaren Wykman

ytterligare skyldig till äfven ett giftmord.

Sedan ofvan refererade ransakning var afslutad

och rätten skiljts, anhöll häktade Wykman, som i

afvaktan på fångskjutsens ankomst, hölls i förvar i

häradsbäktet, att få enskildt samtala med allmänna

åklagaren kronolänsman Malmberg. Denne infann

sig då hos W. i häradshäktet. Wykman erkände nu,

att han äfven var saker till C. Larssons död. Wyk

man hade bjudit Larsson hem till sig och gifvit

honom ett glas punsch att dricka, hvaruti W. ned

lagt en bit arsenik af en ärts storlek. Följande dag

hade Larsson aflidit.

Att rättegången angående alla dessa förfärliga

brott, begångna långt tillbaka i tiden, af en kallsin

nigt beräknande, genomförhärdad bof, uppskakat allas

siunen, derpå är ej att undra. Men hvad som ännu

förefaller förvånansvärdt är, att den förhärdade brotts

lingen ännu ej tycks hafva kommit till någon ånger

öfver alla sina brott, och att han ännu allt jemnt

fortfar att blott Båga sanningen till en del, ehuru

förtigandet af densamma numera knappast kan för

honom vara till minsta gagn, utan snarare tvärtom.

Man betages af vämjelse och fasa vid anblicken af

ett dylikt odjur i menniskohamn. Nästa ransakning

torde kanhända bringa ännu flera gräsligheter i dagen.

(»Barometern».)

(Insändt.)

Till Norrköpings Tidningars redaktion!

Anbålles ödmjukast om plats i eder tidning

för nedanstående rader.

Sedan nu valstriden är slutad i Vikbolands

domsaga, valet afgjordt och sinnena åter lugnat

sig, torde nedanstående insaga rörande hr C.

Landströms valbarhet m. no. vara på sin pists.

Undertecknad vill nämligen i eget ooh säkerli

gen ej blott i allas dems namn, som röstat på

hr L., utan äfven i hvarje Krokeksbos namn ooh

i allas deras namn, som känna br L , protestera

mot tonen och innehållet i den artikel, som un

dertecknad X. förekommit i Norrköpings Tid

ningar rörande hr L. strax efter valet. Man

må hysa hvilka tankar som helst om br L—s

va'barhet, så måste dock erkänna", att artikeln

i fråga är af mindre god balt. De temligen

tvärsäkra uttalanden, att hr L. gifvetvis är

utan rösträtt och valbarhet, lemna vi åt deras

värde. Vi känna oss deraf alls icke öfrerty

gade. Det skulle nämligen vara mer än be

synnerligt, om en person, som alltid fullgjort

sina skyldigheter, såväl kommunala Born politi

ska, och ej flyttat utom sin kommun och som

städse haft rösträtt ooh ej någon tid varit

»under strecket», skulle sakna röettält och val

barhet en viss tid på året. Vare sig dermed

burn som helst; säkert är, att på samma sätt

kan bevisas, att ej en enda valman i denna val

krets och troligen ej i bela landet fiones, tom

eger obestridlig valrätt, ty allas vår taxering är

ännu »beri ende på pröfning». Denna sak le otia

vi dock derhän, roen tvifla helt ooh hållet på

X —s kompetens att afgöra frågan. Hvad vi

vilja isynnerhet framhålla är, dels att då frå

gan är svårlöst och hör till statsrätten, okun

nighet deri hvarken är något brott eller har

något att göra med kommunala insigter eller på

minsta sätt bevisar, att en person är oduglig

till riksdagsman; hr X. sjelf är trots försäk

ringarna i denna siik efter all sannolikhet i

saknad af statsrättslig juridisk bildning likaväl

som insändaren, men det vore utun tvifvel falskt,

att deraf sluta, att vi båda sakna alla insigter

i kommunala värf, eller att hr X. derför anser

sig platt oduglig till riksdagsman. Statsrätts

liga auktoriteter är det ondt örn, men riksdags

män utan djupare insigter i denna eller andra

frågor, ja utan bildning ooh duglighet i de

flesta frågor finnas tyvärr mångå. Bland riks

dagsmännen bade hr L. utan tvifvel ej blifvit

en bland de sämre. Men det, sorn vi allra

mest vilja inlägga en gensaga mot, är don för

såtliga och belt och hållet sanniigslöss insi

nuation, hvarmed hr X—s artikel slutar, att

»det nu kommit i dagen, att Krokeks kommunal

behöfver bättre tillses ocb beaktas» än hittills

Bkett. Ett sådant påstående, s& godt som en

utslungad beskyllning (?) för grof försummelse (??)

eller kanske t. o. ra. underslef(???), är krän

kande ej blott för hr L. utan för hela den

kommun, han tillhör; och vi fråga: hvad är det

då, som nu kommit i dagen af otillbörligheter

i kommunal måtto? hvilka berättiga en sådau

tillvitelse? År någon försntnmelse skedd? År

svek eller underslef å färda ? Hr L. kao med

jemnmed bära sådana insinuationer; men vi

öfriga, sorn känna honom, ooh sorn veta, huru

mycket han gjort »ig förtjent under mångå år

af sin kommuns tacksamhet ooh förtroende, vi

harmas öfver orättrådigheten i elika uppsatser,

de må nu komma från höger eller venster.

Härmed har undertecknad ej blott uttalat sin

egen, utan mångas tankar, sorn önska att rätt

skall vara rätt. Krokeksbo, som icke röstat på

hr L. till riksdagsman, men som städse vill

rösta för sanning och rätt åt alla och en hvar

samt har äran teckna J. P. L.

Sj öfartsunderrättelser.

Inklarerade:

Göthe (å), J. Ternström, från Stettin: styckegods.

Agathe (å), R. Weiss, från Newcastle: J. Ringborg,

648 tons stenkol.

Specifikation af ångaren Sydkustens last från Lybeck:

A. V. Svenson, 60 st. hudar; J. & W. Nerman,

1 låda cigarrer; J. Schlesinger & Komp., 4 lådor

ylleväfnad; R. Änderson, 6 kolly etiketter; J. Nils

son, 1 låda band och 104 kolly hudar; A. R. An

derson, 5 lådor stärkelse; R. Wahrens bolag, 33

balar ull och 1 låda maskindelar; J. F. Schubert,

2 lådor d:o; Vigognebolaget, 3 lådor d:o; Drags bo

lag, 1 fat färg; Schutz & Lundgren, 5 fat olja;

Litografiska bolaget, 1 låda bronspulver; W. Carl

ström, 1 balja ost; Scherini & Komp., 1 bal färg;

F. W. Forssberg, 5 kolly diverse; A. Andersén &

Komp., 1 låda d:o; Fiskeby bolag, 1 bal maskin

delar.

Utklarerade:

Dana (å), C. E. Paulsson, till Lybeck: P. Janson

& Komp., 420 kg spik; A. Ekblom, 3,172 kg

stångjern och 500 kg jerntråd; Fiskeby bolag, 120

kg papper; Holmens bolag, 6,867 kg d:o.

Göthe

, (å), J. Ternström, till Tyskland via Hernö

sand: Ä. Ekblom, 9,953 kg stångjern; E. B. Gel

haar, 3 lådor flyttsaker.

Till Oxelösund inkomna fartyg:

Den 2 Augusti.

Giese, från Stet

Den 6 Augusti.

Ångaren Svionia, Giese, från Stettin: barlast.

Den 6 Augusti.

Ångaren Julius Caesar, von Hamm, från Stettin: bar

last.

Den 9 Augusti.

Ångaren Helsingör, Boesen, från Stettin: barlast.

Från Oxelösund afgångna fartyg:

Den 2 Augusti.

Ångaren Helsingör, Boesen, till Stettin: G. D.

Fraenckel, 1 250,000 kg jernmalm.

Den 5 Augusti.

Ångaren Svionia, Giese, till Stettin: G. D. Franc

kel, 1,200,000 kg jernmalm.

Den 7 Augusti.

Ångaren Julius Caesar, C. G. von Hamm, till Stettin:

G. D. Franckel, 1,260,000 kg jernmalm.

Ångaren Bergsund, I£. Aminoff, till London: Alrutz

& Komp., 1,138 kbm furuplankor.

Minneslista.

Tisdagen den 12 Aug.:

Kl. 10 f. m.: Ordinarie bolagsstämma med Öster

götlands nya brandstodsbolag å Stora hotellet i

Linköping.

Kl. 12 på dagen: Ordinarie bolagsstämma med

Östergötlands kreatursförsäkringsbolag å Stora

hotellet i Linköping.

Torsdagen den li Äng.:

Kl. 12 på dagen försäljes genom auktion egendo

men Kulla med utjorden Ådalahagen i Krokeks

socken.

Fredagen desi 15 Äng.:

BörjaB nya kurser i afd. A. och B. i John Len

nings väfskola.

Kl. 9 f. m. börjas höstterminen vid Norrköpings

handelsskola.

Järnvägstågen

vid Norrköpings station

Norrut:

Snälltåg ankommer 7,45 f. m., afgår 7,51 f. m.

Snälltåg (natt-) » 2,31 f. m. » 2,37 f. m.

Persontåg » 4,9 e. m. » 4,15 e. m.

Blandadt tåg » 9,47 f. m. » 9,57 f. m.

Bland, tåg (till Åby) — — » 1,45 e. m.

Godståg ankommer 7,13 e. m. » 7,50 e. m.

Godståg » 8,54 e. m. (stannar i Norrk.)

Godståg » 2,13 e. m. (stannar iNorrk.)

Extra godståg » 5,49 e. m. (stannar iNorrk.)

Söder ut:

Snälltåg ankommer 10,18 e. m., afgår 10,24 e. m.

Snälltåg (natt-) » 1,57 f. m. » 2,4 f. m.

Persontåg » 1,11 e. m. » 1,19 e. m.

Blandadt tåg » 7,49 e. m. » 8,2 e. m.

Bland, tåg (fr. Åby) 2,17 e. m. (stannar i Norrk.)

Godståg ankommer 8,23 f. m., afgår 8,53 f. m.

Godståg (till Linköping) — — » 5 f. m.

Godståg (till Linköping) — — » 6 f. nr

Godståg (till Norsholm) — — » 2,25 e. m.

i Till sahi,

Bordeaux-Ättika

Norrköpings Utskänknings-Aktiebolag.

(80681

Tidningsmakulatur

till salu å denna tidnings kontor.

Prima Hvetemjöl,

Rågsikf,

Korngryn,

Kli celi Gröp 8 i parti och mi

nut h03

Kjengren & Ringdahl

Kontor: N:o 10 Vestgötegatan.

Minutföträljning: N:o 99 Slottsgatan.

(8678.

A. F. KLEIN! i Lund

Impregnerade Regnkappor

Amerikanska Regnkappor

skydda emot

köld lech damm.

Regn

(3049)

Sylt-Socker,

Extra fin Sirup,

Syltkrukor, Höganäs,

D:0 Norska,

Glasburkar,

sorterrdt lager, billigaste priser, hos

Alfred Nilso

(T. v. 8659)

Nya torget.

Alfred Nilson.

Rörsjöns

- Cichoriefabrik,

Malmö,

rekommenderar, utom de vauliga, välkånda sorterna

Cichoria och

Kaffetillsiittning,

Bie a nya fabrikat i torr form

National-Intubi

Snltana

IVindsor-

'orm

»om erhållas i minut hos de flesta herrar speceri

ster och i parti å

Rörsjöns Cichoriefabrik.

Malmö.

(G. T. A. 3000 X 4) (7837)

KAFFE,

Doktor Fr. Londgiol»

äkta patenterade

Björkbalsam

försäljes i Norrköping endast hos

Herr F. W. Fors

(T. v. 76671 Broddgatan.

Herr F. W. Forssbers-

Åsta lidås köpa.

Totiifaf,

Sirnpsf.it, Tjärfat,

Oljefat och Fotogenfat

uppköpas till högsta pris af

P. Janson & C:o.

(8563) Norrköping.

I tjenst åstundas.

En 15 å 17 års Gosse,

sorn åtnjuter föräldravård, får plats som spring

gosse genast. Anvisning å boktryckeriet.

(T. v, 8286)

En Barnkär Gumma

eller Flicka kau genast få plats. Adress: M 36

Tunnbindaregatan. t920S)

Utbjudes hyra.

Två Lägenheter,

bestående af rum och kök, finnas att hyra den 1

Oktober i Abrabamsons gård vid Lilla Gjuteriet

J» 7.(9163)

Tvä propra Rum

vid S:t Olai kyrkoplan i Brukspatron Ekelunds f. d,

gård, passande (ör ungherrar. Anvisning i huset

M 14 Knäopingsborgsgatan. (9186)

Fern Rum och kök

jemte sorveringsrum cch alla nutida beqvämligbe

ter i undertecknade nybyg.ia gärd samt ett Kurn

och kök i samma gård Joh. Aug Lindell. (9185)

För mindre hushåll:

Ett Rum och kök, ett Jernspiselrum och ett Ka

kelugnsrum, belägna 2 tr. upp, hos

(9094) P. A. HELLMAN. Söder tull.

En fin Våning

med godt läge i närheten af Drottninggatan om 6

rum och kök samt 2:ne Vindsrum uthyras från den

1 Oktober genom Sixten Floetwoods kontor.

(T, v. 8864)

I mitt nya lius

åt fiakhamnen finnes att hyra från den 1 nästkom

mande Oktober en stor Butik med till den

samma hörande ett större, ljust rum åt gården

(2:dra butiken från Drottninggatan).

Lokalen äfven särdeles passande till kontor, för

enadt med bostad.

(T. v. 7973) Jean Lawski.

Förloradt.

En Kanariebastard

är bortfluget?, och torde tillvarutagareD mot veder

gällning återlemna densamma i huset M 15 Skol

gatan, en trappa upp. (9203)

Divers®,

Klädes-Agentur

lör Norgre

sökes af i väfnads-sffären fullt hemmastadd per

son, sorn nu i September och Oktober kommer att

besöka alla Norge» städer. Prima referenser Svar,

märkt »P. W », Fritsla.(9207)

Inackordering,

helst vid något enstaka beläget hern, sökes för

eu medelårig man, som varit å Vadstena hospital,

men nu blifvit utskriften med intyg, att han icke

är på något sätt vådlig. P< rsonen ifråga kan, med

lämplig ledning, förrätta lättare eyselor. Närmare

upplysningar erhällas genom korrespondens med

undertecknad. Gustal Olson,

Bokhällare. '

(9201)

Adress: Reijmyre.

J ag tior bild .

All jagt å Lovisberg, Gåsetorp, Rist, Simons

torp, SjOgsåttcr. Bonsätter och Snåret i Östra Eneby

och Risinge socknar är strängt förbjuden. Hvarje

obehörig öfverträdelse häraf kommer enligt lag att

beifras. C J. Pettersson, Skogvakbre.

(9204)Lovneberg.

Mu genast kulina folgra ordent

liga Flickor få lära sig sy moderna Fruntimmers

kläder. Adress: Wilhelmina Göranson

(9174) N:o 4 Norra Kyrkogatan.

Annons-byte.

Kungörelse.

Östgöta llypotekslörcnings kassa

hålles öppen den 10, li, 12 oell 13

nästkommande September kl. 9—1 på

dagen för upplagande af då förfallande

årsafgifter, hvilka äfven kunna med po

sten insändas och qvitto afgiftsfrilt er

hållas, mot vilkor, alt pantsatta egen

domens namn och lånenummer angitras

äfvensom postadress.

Linköping i Juni 1890.

Styrelsen. (oi98)

Genom auktion, som förrättas å Stora

Hotellet i Linköping Torsdagen den 4

nästa September kl. 12 mield., utbjudes på

arrende under tio års lid från den 14

Mars 1891 Göta Kanalbolag tillhöriga

egendomen % mantal kronoskatte Hulta

Kimstads socken af Memmings härad,

Östergötlands län.

Egendomen, som är väl bebygd för ståndsper

soner och särdeles naturskönt belägen vid Göta

kanal i närheten af sjön Asplången och 06 mil

frän Norsholms jernvägs- och kanalstatioo, har,

utom skogsmarken, ea egovidd af omkring 362

qvadratref, deraf omkring 156 qvadratcef åker och

återstoden ängs- och betesmark

Högsta anbudets autagligbet beror på Direktio

nens för Göta Kanalbolag pröfning.

Närmare upp ymiugar meddelas af Herr Majo

ren Carl Ahnström, Linköping.

AuktioriMtörriittaren. (9197)

nuNhålliuiigs-Sällskiipets

Kungörelse.

Östergötlands laus Kongl. Hushållnings

sällskaps resp. Ledamöter kallas till extra

sammankomst å Sällskapets Arkivlokal i

Linköping Lördagen den 30 innevarande

månad kl. li f. m., hvarvid följande ären

den till behandling och beslut före

komma:

Lo) Godkännande af Förvaltnings-Utskottets åtgär

der för spridande inom provinsen af medde

landen om väderleksutsigter.

2:o) Förslag tili frän Kongl. Landtbruksstyrelsen

infordradt yttrande öfver Kaptenen S. Flacbs

förslag till ordnandet af nötkreaturspremierin

gar inom riket.

3:o) Förslag till från samma styrelse infordradt

yttrande angående inrättandet af ett Landt

bruksråd.

4:o) Inkommet meddelande om beviljadt statsan

slag för utrotande af olionborrar och möjligen

med anleduing deraf ifrågakommande bidrag

af Sällskapet.

Linköping den 6 Augusti 1890

Robert De Ia Gardie.

(9086) C. Adolf BIDm.

Hushållnings-Säliskapefs

Kungörelse.

Örn tiel i statsanslaget lör lirén

1890—1S9J för utrotande af

Ollonborrar.

Med anledning af frän Kongl. Landtbrukrsty.

reisen inkommet meddelande, att för åren 1800—

1892 anvisats ett statsanslag stort 60,000 kronor

för utrotande af Ollonborrar, att utgå i dea mån

motsvarande belopp af enskilda kommuner, lands

ting eller hushållningssällskap för ändamålet till

skjutes, tiilkännagifves härmed, att de, som vilja

komma i åtnjutande af de anvisade medlen, skola

löre elei» SO innevarande Augu

sti månad derom göra anmä an till För

valtning;s-UCsliottet, för att derifrån

före samma månads utgång insändas till Landt

bruksstyrelsen, samt för bedömande huruvida an

ledning föreligger att hos Sällskapet göra fram

ställning om bidrag

Linköping den 6 Augusti 1890.

Föryaltning;s-U tskottot.

(9087)

Länsskogsmannen Allr. Jonsson

biträder afg ftsfritt med alla sådana skogsförrätt

ningar, tili hvilka »kosTt-ungrenicit-s åtgärd

ej erfordras dock ieke under Decem

ber månad.

Reqvisitioner, med uppgift om förrättniugsända

mål, förrättningsställets namn och afstånd från

närmaste gästgifvaregård eller jernvägsstation samt

tydlig postadress, insändas till Herr .Jiitfmä.

sturen E. Gsston Hjort, adress liisa,.

Linköping i Juni 1890

Förvaltnings-U tekottet.

(6937)

Länsraejeristen norr Ernst

Petersson

biträder vidalia inom mejelihandteringen före

fallande behof; anmälningar insändas till iför-

Viil t ili li 1' t—leo 11 et,

För tidta liga upplysningars erhållande är hans

telefonadress JN:o

Linköping i Juni 1890.

Fö'

rvaltnii)frM-U (skottet.

(6938)

Norrköpings Tidningar Måndagen den 11 Augusti 1890

Maskininläst version av Norrköpings Tidningar - Måndagen den 11 Augusti 1890

Sida 1

Sida 2

Sida 3

Sida 4