Norrköpings Tidningar 1890-10-31

Sida 1

Östergötlands

förnämsta

Nyhets- och

Annonsblad.

N:o 253.

(A)

Östergötlands

förnämsta

Nyhets- och

Annonsblad.

c«^.

eaBmera^9BSPr*,e*: kronor för helt Är, 9: 25 för tre fierdedel».

.)0 för halft, 3: BO för ett fjerdedel, år ooh 1: 25 för månad, Pii poat>

kontoren tillkommer icke något eårekildt postarvode,

Lösnummerpriset: 5 öre.

Annonspriset: 10 öre (för annonser från andra orter: inländska 18'/,

utländska 20 öre) pr rad petitstil. Ingen annons införes under 40 öre.

Prenumeration och annomer emottagas & tidningens kontor.

(Nköi

och

gor.

(Norrköping 1890. Norrköpings Tidningars Aktiebolag.)

Fredagen den 31 Okt.

Tidningen utkommer hvarje helgfri dag på altonen.

Redaktören träffa» för meddelanden kl. 9—10 f. m. t tidningens byrå, Vestgötegatan 18.

Från den 1 Nov.

emottages prenumeration å

Norrköpings Tidningar

till årets slut med kronor 2: 50.

å 1 månad 1: 2öl

Allhelgonadag predika:

1 >?•

'! Olai kyrka: Högmässan (kl. 3): Kyrkoherden

bandberg. Aftonsången (kl. 6): Komminister Hägg

ström.

Kollekt upptages lill medellöse studerande.

Högmässan för Norra församlingen (kl. 10 f. m.):

vice Pastor Arbin.

Skriftermål för Norra församlingen kl. 9 f. m.

Kollekt upptages till medellösa studerande.

I S:t Johannis kyrka: (Gemensam gudstjenst för 8:t

Johannis och Hedvigs församlingar): Kyrkoher

den Fogelqvist.

Kollekt upptages till medellösa studerande.

I Central-fängelsets kyrka (kl. 10 f. m.): Judemis

sionären Pb. Petri.

Under loppet af denna vecka äro vid Pastors-Ex

peditionen inom 8:t Olai församling anmälde:

Födde. 2 qvinkön.

Döde: Flickebarnet Anna Sofia Aronsson, 5 år,

7 mån. och 1 dag.

— Ogifta Gustafva Johansdot

ter, 68 år, 1 mån. ocb 19 dagar.

Vigde: Arbetaren Karl Axel Pehrsson och Ida

Charlotta Karlsdotter. — Arbetaren Per August

Svensson från S:t Johannis församling och Anea

Maria Karlsson. — Arbetaren Karl Johan Peters

son från Ostra Eneby och Emilia Maria Setter

Ström. — Drängen Karl Johan Karlsson från Hå

radsbammar och Inga Helena Karlsdotter — Sten

tryckaren Oskar Emil Kjellgren och Maria Char

lotta Westin — Drängen Gustaf Wilhelm Eriks

son och Kristina Matilda Petersson.

— Måleriar

betaren Knat Johan Stefanus Sundberg från Norra

församlingen och Amalia Charlotta Mattsson. —

Arbetaren Axel Fredrik Magnus Gustafsson från

Hedvig och Klara Fredrika Petersson.

Vid Pastors-Expeditionen i Norra församlingen äro

denna vecka följande anmälde:

Födde: 2 mankön och 2 qvinkön.

Döde: Väfvaren, förre Gardisten Karl Fredrik

Engström, 49 år, 6 mån. och 12 dagar. — Fabriks

arbeterskan Anna Charlotta Gran, 19 år, 8 mån

och 13 dagar.

Vigd»; Arbetaren

*Nils Fredrik Nilsson från S:t

O ai och Lovisa Wilhelmina Magnusson. — Press

mästaren Karl Oskar Fredrik Petersson och Hilma

Charlotta Andersdotter. — Drängen Johan Fre

dtik Johansson och Ida Mari» Andersdotter. —

Smaltmästaren Anders Peter E'g frän Hammars

församling af Örebro län och Mariana Hallgren.—

Arbetaren Albert Harry Karlsson ocb Klara Amanda

Samut-lsaon. — Stenhuggaren Johan Ferdinand

Jansson och Anna C tarlotta Elisabet Karlsson.

Vid Paetors-Expeditionen inom Hedvig anmälde:

Födde: 1 mankön och 1 qvinkön.

Döde: Enkan Anna Katarina Wessén, 70 år, 1

måu. och 20 dagar. — Sjömannen Rive Kristian

Qvar (å hafvet i April månad), 45 år, 2 mån. och

9 dagar.

Vigde: Sjömannen Gustaf Viktor Carlsson och

Amalia Gunilla Norrman.

— Snickaren Joban Fri

tiof Sundstedt och Hulda Sofia Kullman.

Vid Paetors-Expeditionen inom S:t Johannis an

mälde;

Utdelning ooh Lösnnmmerlörs&ijning: Norr: Söderling,

Nystrand,

Norr Storg.; Lindgren & O;o, Lilla torge t,

-Pettersson, Sandg.; Erikson, Slottsg.;

Vester: Vessberg, Garlström k 0:o, Thorell k Oro Vesterå torg Söder: Bie

derna Dahl, Söder tull; Pira, Gila Bådstugug.; Törnberg, Nya Torget; O. Lind

blads, Östergrens, Scherqvists och Forsmans cigarrtjutikor, Ericson k 0:o,

Lennmalm k 0:o, Allm. Tidningsh., Frn Petterson, 8. Kyrkog, öster: Pihl

blad, Knäppings-g; Fredr. Larson; Ang. Larson, Styrmansg.; F. A. Larson,

S:a S:t Persg. Saltängen: Jonsson, Bodgag.; Moberg vid Gasv. Södra förstaden:

Bergström Norra förstaden

i: A, G. Styrlander. Fredriksdal: Hedberg.

1890.

Född 1 mai: kön.

Döde: Arbetaren Karl Fredrik Anderssons dot

ter, Elvira Elisabeth från Fredrikslund, 3 mån. och

4 dagar.

— Ogifta Fredrika Skölds son, Jon Va

lentin från Larstorp, 6 mån. och 24 dagar

Vigde: Inspektoren Gustaf Edvard Strömvall och

Mamsell Wilhelmina Charlotta Nilsson, båda från

Thorönsborg, S:t Ann®.

Metodistkyrkan.

Tacksägelse och offerdag. Söndag kl half 10

bönemöte. Predikan kl. 10 f. m. och 5 e. m. af

Pastor K. R Norström.

Sammanträden.

Norrköpings Roddklubbs

höstsammanträde Fredagen den 31 Oktober 1890

kl 9 e. m. i Elementarläroverkets gymnastikslokal.

■'

ST"—

(12767) YRELSEN.

"—

YRELSEN.

Ingeniörsklubben

sammanträder å Stadshuset Lördagen den 1 Nov.

kl. 7 e m Medlemmar af Sv. Teknologföreningen

äro vä komna. Ordföranden. (12792)

OBS. Förändrad lokal.

Obs.! Obs.!

Ekonomiförening!

De personer, som önska inträda i en »Ekonomi

förening», behagade infinna sig Lördagen den 1

November kl.

'/> 8 på Herr Axel Beckmans Snic

kerifabrik. Obs-! 28 personer äro antecknade,

och är detta det andra och Bista sammanträdet.

J. Mischke. C. Sandberg. E. Egnell.

G. Arvidsson. j. Kindberg. C. Kullman.

(12758)

Norrköpings Brödraförening

har månadssammanträde Söndagen den 2 Novem

ber 1890 kl '/» 5 e m, hvarvid nya ledamöter in

tagas, anmälningslistan föredrages samt diskuteras

den bordlagda frågan om förändring af reglemen

tets 27 och 32 paragrafer — Månads-uppberd för

sjuk- och nödbjelpsfonderna blifver Lördagen den

8 dennes kl. 7—9 e. m

Som sjukvisitörer under November månad tjenst

göra N:o 654 W. Andersson, N:o 656 G A. Berlin,

N:o 659 J. F. Andersson och N:o 661 J. A Thorén.

02799) STYRELSEN.

Delegarne nti Handtverkände liorger

skapets Sjuk- och Begrafningskassa samt Nödhjälps

fond behagade sammanträda uti härvarande Börs

lokal Måndagen den 3 November 1890 kl. 7 e. m.

(12729) STYRELSEN.

Ktsngäreise.

Till Norrköpings stads handelsregister

är anmäldt:

att Anders Gustaf Swensson ämnar under firma

A. Gustaf Swensson idka möbelhandel; samt

att Väfveri-Aktiebolaget Hallens sfyrelse, enligt

bolagsstämmoprotokoll den 30 September 1890 ut

göres af i Norrköping boende Curt Kiirzel och Her

man Josef Dahmen, af hvilka Kiirzel ensam teck

nar bolagets firma.

Norrköping den 29 Oktober 1890.

MAGISTRATEN. (12814)

Stora Teatern.

Söndagen den 2 November

gifver

Djurgårds-teaterns i Stockholm Sä!lskap

sin luta föreställning.

För lista gången:

Hvetebrcd och Rågbröd.

Folk-lustspel i 5 akter med körer och kupletter. Fri

bearbetning af A. Bosin & E. Wallmark.

(7,30-10,30 e. m,)

Måndagen den 3 November

(l:sta Abonnements-föreställningen.)

För lista gången:

Mexikanarn.

Lustspel i 4 akter af Carl Laufs och G. von Moser.

(7,30—omkr. 10 e. m.)

Slutbal

anställes

Lördag-en den 1 November

å Stadshusets Festivitetsvåning.

Elevdansarne, hvilka afslutas med Flaggmarsch,

utförd af 32 elever, börja kl. 7 e. m. och sluta kl.

9, hvarefter balen för äldre vidtager och fortgår

till kl. I.

Biljetter å 1: 50 för äldre och 1 kr. för barn

finnas att tillgå från och med Torsdagen i J. &

W. Nermans bokhandel Bärnt balaftonen vid in

gången.

(12587) Sofi Lange.

Murarefackföreningen

firar sin 3:dje årsfest Lördagen den 1 November

kl. 8 e. m. i Arbetareklubbens lokal, M 20 Knäp

pingsborgsgatan, med Musik, Föredrag, Humori

stiska vi»or, Monologer samt Dans. Entré 50 öre.

(12629)

KOMITERAJDE.

E. Hoffmanns

Panoptikon

i W. 6' Paviljong

förevisas ovilkorligen endast

till och med Söndagen den 2 November.

Entré: 15 öre, för barn 5 öre. (12835)

Central-Hotdlets

Konsert-Sal@ng.

Hvarje afton bl. Va 8—% U

Stor Konsert

Musikdirektör Herr Theobald Bober med Kapell.

I dag Fredag

ppträda

Operasångerskan

sista, uppträdandet af

Frn Olefine Moe.

Lördagen den 1 November

första uppträdandet af

Damkomikern

Herr Nilson Urdahl

samt den i Stockholm mycket omtyckte

Munharmonike-Virtuossen

Axel Norrman.

Entré 25 öre.

A. Bartels!.

(Inregistreradt varumärke)

Begär alltid

Kullans

rena

Auktion anordnas af logen Carl Eken

stam Lördagen den 1 November kl. 8 e m. i

Good-Templars lokal, en tr. upp. Sång af qvartet

ten Stjernan. Kaffe och Läskdrycker serveras.

Entré 10 öre. Komiterade. (12839)

P.orrképiog—Stsckiiol^.

Från Norrköping afgår:

Angf. Gita Onsdagar 1

Norrköping Fredagar > tidigt pä morgonen.

Norde* Söndagar

Frän Stockholm afgår:

Angf. Norrköping Onsdagar j

v Norden Fredagar > tidigt på morgonen.

r Göta Söndagar J

Obs.! Tor- och returbiljetter gälla 30 dagar.

0BS.I Oxelösund (Brevik) anlöpes.

Passagerare skola vara ombord före kl. 12 nat

ten till afgångsdagen.

Närmare meddela

P. JANSON & C:o.

Rorrkäping—ftaltiamarsvik.

Ångfartyget SKÄRGÅRDEN,

Kapten CARL HEGGBLAD,

afgår:

Från Norrköping Torsdagar och Söndagar kl. 4

f. m.

» Valdemarsvik Tisdagar och Fredagar kl. 4

f. m.

Närmare meddela P. JANSON & C:o.

Norrköping-Sandviken-Näfveqvarn.

CACAO

Utmärker sig- genom följande

fördelar:

Lo. Matnyttigt och lättsmält.

2:o. Upplitvande och dock ej hetsande.

Lo. Matnyttigt och lättsmält.

2:o. Upplitvande och dock ej

3so. Fullkomlig renhet.

4:o. Fin aromatisk smak.

5:o. Lätthet i tillredandet.

6:o. Billigt näringsmedel, emedan till en

kopp endast fordras en tésked af detta

pulver.

Särdeles omsorgsfullt tillverkadt af ut

sökt finaste cacaoböuOL

I högsta grad lått lösligt.

Leninar ingen bottensats.

Blist — Drygast — Billigast

I burkar om 7t

, V, kilo,

pris pr burk 80 150 275 öre.

Tillhandahålles hos Herrar Specerister.

(12815)

Blist — Drygast — Billigast.

Stort lager af Möbler,

Lifff lkldd-

deribland Liggsoffor af valnöt, klädda med- fint möbeltyg, från 45 kronor till

högre priser hos

Joh. Aug. Lindell & Böner.

(12716)

loku med CiåS!

(T. v. 9678)

Ångaren Hr

(iviken,

Kapten P. HEGGBLAD,

från Nälveqvarn Tisdag och Fredag kl. 8 f. m.

M Norrköping Onsdag och Lördag kl. IS midd.

Stationerna vid Norrviken anlöpas Fredag o. Lördag.

Förändrad afgängstid frän Norrköping.

Närmare medd-lar ALFR. ÖSTERLING.

Norrköping—Kalmar.

Ångfartyget Öster»,

Kapten J. A. SILFVERSPARRE,

i medio af nästa vecka

till Vettervik, Gamleby, Oskarshamn,

Borgholm och Kalmar.

ot>8. Godt till illa plattor oödor om Kalaar ned

(agot till genomlrakt.

Fartyget afgår från Kalmar hvarje Lördag kl. 6 I. m.

Solstaström anlöpes.

Närmare meddela P. Janeon fi C:0.

Restaurant W. 6.

Cafét och Biilarden äro i anseende till repara

tion stängda i morgon Lördag och Söndag.

Högaktningsfullt

(12f88) C. li SvouHHon

Från

Stettin till Norrköping

afgår ångaren &rof/«£, Kapten John Tern

ström, omkring den 9 November, med

tagande fraktgods.

Närmare meddelar A. Bodman.

Kurs i träsnidning

anordnas från och med den 1 november för s&väl

yngre som mera försigkomna elever mot bulig af

gift Närmare meddelar Fröken V. Löfholm, JW 27

Knäppiogsborgsgatan. (12816)

Norrköping—Helsingborg.

Ångfartyget Kapten

Aug. Svensson, afgår härifrån till

Oskarshamn, jtalmar, Karlskrona,

Karlshamn, Åhus, Kstad, Malmö,

Landskrona och Helsingborg Månda

gen den 3 November kl. 2 middagen,

medtagande passagerare och fraktgods.

Ol>S.! Eventuelt andra kustham

nar.

Förändradjafgångstid.

Närmare meddela P. Janson & C:o.

Norrköping—Helsingborg.

Ångfartyget Tran si t J*:o 3,

Kapten E. T. LENGQVIST,

afgår härifrån till Påskallavik, Kalmar,

Borgholm, Karlskrona, Karlshamn, Åhus,

Ystad, Malmö, Landskrona och Helsing

borg i morgon afton, medtagande passa

gerare och fraktgods.

Obs.! Eventuelt andra kusthamnar.

Obs.! Gods till Oskarshamn, Ronneby, Söl

vesborg, Cimbrishamn, Trelleborg, Köpenhamn

och Göteborg emottages och omlastas på

andra af bolagets ångare.

Oxelösund anlöpes.

Förändrad afgängstid

Närmare meddela P. Janson dt 0:o.

JM orrköping—Liibecl*.

Ångaren Worsletösot», Kapten

J. Camitz, afgår från Norrköping till Lu

beck omkring Tisdagen den 4 November

medtagande passagerare och fraktgods.

Obs.! Kalmar, Karlskrona och Vestervik

samt eventuelt Oskarshamn anlöpas.

OBS! Förändrad afgängstid.

Närmare meddelar H. Unér (12741)

Teater-Obligationer.

Ett litet parti sådana säljas mycket billigt. Adr:

Jit 16 Nya Rådstugugatan, 2 trappor upp. (9—10)

(12480)

0. Svenssons Paraplymagasin

Drottninggatan 13

rekommenderas för säsongen med ett stort och välsorteradt lager af fina och ordinära Paraplyer

i moderna mönster till mycket billiga men bestämda pris.

Ölklåddh

Ölverklådnader och reparationer utföras skyndsamt.

Obs.! Ingång i porten, Cyrus’ gård. (12001)

Frn KABIN DAHLGBEN,

HAririsSrska,

träffas å Stora Hotellet Lördagen den 1 November kl. 10—2 och 3—10.

Obs.! De som önska försäkra sig om någon bestämd tid, torde godhetsfulit derom under

rätta i Fröken Anna Hagbergs Modeaffär, Drottninggatan 10. (12467)

Uti Nya Garn

, Väfnads- och

Tricot-Magasinet,

G, ©. PITTIiSGN, 1« Drottninggatan |«

Ilar nu inkommit och försäljes till billigaste priser:

Ullgarn i vackra färger till koft- och strumpstickning,

Victoriagarn och Väfgarner,

Stickade Koftor och Västar, Ylledukar, Halsdukar,

Victoriagarn och Väfgarner,

Stickade Koftor och Västar, Yll

Supémössor, Sjalar och Vantar,

Kjolar, stickade och i flit,

Skjortor, Tröjor, Kalsonger och Strumpor i ylle, halfylle och bomull för Herrar, Da

mer och Barn,

Flaneller, hvita, kulörta och randiga, Stort urval,

Tricotlif, moderna, svarta och kulörta,

Trådgardiner i vackra mönster frän 42 öre pr meter (= 25 öre aln) till högre priser,

Kulörta Gardintyger, Täcktyger, Möbeltyger, areton samt Borddukar,

Hvita Sängtäcken, flera qvalitéer,

Linneborddukar och Ser vietter samt Handdukav äf,

Alnsbreda Ylle- och Jutemattor, goda qvalitéer,

Vaxduk, Vaxduksborddukar och Vaxduksförkläden

Brodérväf, hvit och kulört, samt alla Blags Juteväfnader,

Vaxduk, Vaxduksborddukar och Vaxduksförkläden samt Oljeduk,

Filtar, hvita och kulörta, samt

Filtsjalar, släta och rutiga,

Klädning styg er, svarta och kulörta, i hel- och halfylle, samt Vigognetyger m. fl. ariklar.

(12144)

Vid stadens Gasverk

är från och med den 1 November priset å alla sorters Cokes nedsatt med 25

öre pr hektoliter. (12804)

Stort lager nu inkommet af:

Hvita och Kul. Gardintyger,

Gardinkornischer, Gardinhållare,

Rullgardiner, giftfria, alla slag, jemte tillbehör,

Möbeltyger, Möbelsnören, Täcktyger,

Stickade Täcken, Hvita töcken, Filtar,

Mattor till de billigaste priser hos

Silf*. 2U)lftröm & <£:o.

(11651)

LENNMALM & C:o REALISERA HAPPElt.

(T. V.811805)

Hvarjehanda.

Ett jättemonument åt Christoler Co

lumbus. Med anledning af att 400:de

årsdagen af Amerikas upptäckande när

mar sig, hafva Förenta staterna utfär

dat en inbjudning till täflan för upp

förande af ett monument åt den be

römde upptäckaren. En plan har re

dan framlagts, hvilken ställer Eiffel

tornet och liknande vidunder i skuggan.

Dess upphofsman är ingeniören Alberto

de Palacio i Bilboa.

Planen går ut på att bygga en kolos

sal jernglob med 300 meters diameter,

i hvilken till och med en af Egyptens

pyramider kan rymmas. Globen skall

hvila på en 80 meter hög fotställning

och öfverst skall den krönas med en

afbildning af det fartyg, Columbus be

gagnade på siu verldsberyktade resa.

Sjelfva globen skall utvändigt målas

Born en karta med olika färger. Eqva

torn framställes medelst ett galleri, en

kilometer långt och 14 meter bredt.

Från eqvatorn till nordpolen dragés en

lysande spirallinie på 3,000 meters längd,

och inne i globen bygges från sydpolen

till eqvatorn, likaledes i spiralform, en

väg, hvilken blifver dubbelt så lång.

Öfversta halfvan af jordgloben skall

invändigtföreställastjernhimmelen samt

lemna plats för en väldig panorama ooh

en teater, större än någon annan i verl

den. Allra öfverst bygges ett meteorolo

giskt observatorien.

1 fotställningens nedersta rotunda

reses en jettestod af Columbus, omgif

ven af statyer af de berömda sjöfarande,

är allt förbi. Ingenting i verlden ksn upplifva

minnet af ledsamma händelser, om vi blott kom

ma öfverens örn att glömma dem. Hvad sorn

skett kan nu aldrig mer blifva upptäckt. Ingen

menniska vet något atom doktorn, ooh tusentals

mil skola skilja honom ooh osa . . . Men hvad

går åt dig, Iris? Hvad tusan går det åt dig?*

Iris hade varit upptagen af sin läsning, noder

det hennes nian fortfor att tala; nu föll plöts

ligen boken ur hennes hand ooh hoD böjde sitt

bleka anaigte mot honom ooh etirrade förskräckt

p& honom.

»Hvad är det?» frågade lord Harry.

»Gnd, är det sanning?»

»Hvad för något?»

»Jag kan ej säga det. Store Gud, kan det

vara sanning?»

»Hvad? Tala, IrisI»

Han reste eig häftigt.

»År det upptäckt?» frågade han förskräckt.

»Upptäckt? Ja, allt, allt, allt är upptäckt!»

»Hvar? Harn? L&t mig se det, Iris 1 Fort!

Hvem vet det? Hvad vet man?»

Han ryokte till sig boken. Hon drog aig un

dan honom, sköt bort atolen ooh stod liksom

beredd till sjelfförevar, i det hon betraktade ho

nom som om han varit ett farligt djur.

Han läste ifrigt sida efter sida, nyfiken att

veta hvad boken innehöll, derefter kastade han

den på bordet.

»Ån sedan?» säde han utan att lyfta lipp ögonen.

»Mannen mördades,» sade hon hviakande, thån

mördades I»

Han svarade ej.

»Du såg på, då han mördades! Du gjorde

intet att förhindra mordell Da är en mördare!»

»Jag hade ingen del eller skald i det. Jag

vieste ej, att han skalle förgiftas.»

»Du visste det redan, när jag var hos dig.

Ob, den döde mannen, den mördade mannen var

i huset redan då. Dina händer voro fläckade af

blod, när dn sände bort mig för att ni sknlle

vara befriade från mig och jag ej sknlle få

veta .. .»

Hon tystnade, hon knnde ej fortsätta.

»Jag visste det inte, Iris, inte med säkerhet.

Jag trodde han var döende, när han kom i vårt

hne. Han dog dock ej, han började tillfriskna.

Doktorn gaf honom medikamenterna, sedan den

der qvinnan aflägenat eig och jag hyste miss

tankar. Då han dog, stärktes mina misstankar.

Jag frågade honom d& derom. Han förnekade

det ej. Men tro mig, Iris, jag gaf aldrig mitt

samtycke dertill, ej heller visste jag af det.»

»Da förhindrade det ej. Dn samtyckte alltså.

Du skulle hafva hotat den — den andre mörda

ren att dn sknlle angifva honom, i fall mannen

deg. Dn profiterade af hBns död, som satte dig

i tillfälle med min hjelp utföra ditt bedrägeri.

Med min hjelpl Jag är tvänne mördares med

brottsling I»

»Nej, nej, Iris, du visste ju af ingenting.

logen kan n&gonein anklaga dig ...»

»Dn förstår då inte, att jag anklagar mig sjelf.»

»Hvad beträffar hvad denna qvinna skrifver,»

fortfor hennes man, »så är det sant. Jag för-

af dessa brott, sorn man ser omtalade i tidnin

garna ooh som komma obs att undra hvad slags

vilda djur, som kunnat föröfva ett dylikt brott.

Kanske undrar man då äfven hvad slags qvinnor

det är, sorn blifva sådana mäns medbrottslingar.

Min man är ett af dessa vilda djur, min mani

Min makel Ooh jag är en af dessa qvinnor,

som äro ett passande sällskap tor dylika vilda

djur!»

»Du får kalla mig hvad dn vill, Iris; hvad

dn vill.»

»Jag har insett — det var först sedan jag

kommit hit, jag börjat förstå det — jag vet nu,

att jag har förspilt mitt lif genom en blind

kärlek. Jag bar älskat dig, Harry, ooh det har

varit min olycka. Jag följde dig trota allas råd,

ooh nu har jag fått min lön. Vi måste dölja

ossi Örn vi blifva npptäokta, skall man kasta

oss i fängelse. Lyckliga nog äro vi, om vi ej

blifva anklagade för mord ooh dömda att med

vårt lif plikta för vårt brott. Detta är lönen

för min kärlek!»

»Jag bar aldrig byoklat inför dig, Iris 1 Jsg

har aldrig låtsats ega dygder, dem jag ej har.

S& långt.. .»

»Tyst, tala inte till mig! Jag har ännu något

att säga dig, ooh sedan Bkall jag aldrig mer tala

till dig. Tyst! Låt mig samla mina tankar.

Jag kan ej finna erdi Jag kan ej... Vänts,

vänta 1»

Hon sjönk ned på Btolen ooh brast i t&rar,

men det varade blott en kort stand, derefter

reste hon Big plötsligen ooh torkade bort tårarne.

Hon hade ej svårt att finna reda på hvad

hon önskade. The general transatlantique oom

pagnies ångfartyg lemoade Havre hvar åttonde

dag. Detta var den väg de skulle fara. Ju

mer hon öfvertänkte Baken, desto mera nödvän

digt föreföll det henne, att de skulle resa. De

skulle åtminstone slippa ur sitt nuvarande fän

gelse. Det sknlle blifva en förändring i deras

lefnadssätt. Hvilken sorglig lott att ej hafva

annat val i lifvet än mellan landsförvisning ooh

fängelse, intet annat att hoppas än ett fortsatt

bedrägeri, förnyadt mod hvarje postdag, som

förde till dem pengar.

När hon inhemtat alla nödiga upplysningar,

återstod det henne ännn öfver en timme till

tågets afgång. Hon beslöt att tillbringa tiden

med att vandra omkring på Bryssels gator. Lif

vet ooh rörelsen på gatorna, den mängd nya

menniskor hon e&g, behagade henne. Det var

så länge, sedan hon sett en af menniskor upp

fyld gata. Hon gick långsamt upp ooh ned för

gatorna, i det hon allt emellanåt stannade och

e&g i butikfönstreo. Hon e&g en bokhandel ooh

gick in ooh köpte några engelska romaner. Hon

började känna elg trött och ämnade återvända

till stationen, då bon plötsligen ib&gkom de före

skrifter bon gifvit Fanny Mere angående bref.

»Jag undrar,» sade bon till Big sjelf, lorn

Fanny har skrif vit till mig.»

Hon frågade efter, hvar postkontoret var be

läget. Hon hade ännu tid att g& dit, om bpn

skyndade sig.

Blind kärlek. li. 30

Sida 2

rroORKÖPINGS TIDNINGAR Fredagen den 31 Oktober 1890.

Norrköping—Lftbeek.

Ångfartyget MPana* Kapten C. E. Pauls

aon, afgår härifrån till Lubeck Söndagen

den 2 November på morgonen, medtagande

passagerare och fraktgods.

Obs.! Vettervik, Kalmar- och Karlskrona

anlöpas.

Närmare meddela P. Janson & C:o.

Reguiierä äEgbÄtsförbii! (leiser

London — norrköping

Huli — Norrköping

Newcastle— Norrköping

Liverpool — Norrköping

likhet med föregående år.

på genomfrakt från och till

likh

på ge

upprätthållas

Gods tagea

andra platser.

Närmare meddela:

i London Hrr Tegner Price & C:o,

i Hull > Bsiley & Leetham,

i Newcastle » R. S. Story & C:o,

Liverpool

Antwerpen

Amsterdam

Rotterdam

Boston

Baltimore

Newyirk

Norrköping

(1873)

Peter Mac Gullie & C:o.

Grisar & Marsity,

Nobel 3 Holtzaptfel,

Pb s van Ontneren,

Jofcnstcn

JMsnstasi Lina,

filan Line,

JF. Ringborg.

OI)i.! Ängarna, hvilka afgå hit:

från Liverpool omkring 30 Oktober,

Hull » 10 November,

London » li S>

Newcastle » 4 »

äro tillfölje utsigterna af tidig vinter sannolikt de

sista lägenheterna detta 9r.

Hamburg—Norrköping.

Ångaren orrIsöpir» g

, Kapten P.

Blohm, beräknas afgå från Hamburg till

Norrköping omkring Lördagen don 8 No

vember, medtagande fraktgods

’

Obs.! Antagligen sista lägenheten tor året.

OBS. Förändrad nfgångstid.

Närmare meddelar H. Unér. (12501)

För Sockerbagare.

Stort vålsorteradt lager af fc

Guld

, Siitvsr- or.h Silkespapper J

sadit

Tallar och Deviser * ’

nkommet och sälje» till platsens billigaste

pris uti

. Si. W. Normans Bokhandel.

28 Drottninggatan 28 (12800)

Väml mi

■|3pum|iufj.iBej (Oile) (01981 o)

sXtoastj.rBII H**»ca[ lin J6epua

gntdpsiijoiij i ‘aijui nuspaTOn ipo -ni juibs Sani

suunsjputj aimaf soanjpopannijjpj spajgq qoo ifértn

örn ‘ipmuire ttjarann aouosiod

‘[opauu^H «in«i|9(j[83iij

sS.t,xjpnirj

‘njtidjMJdu&SdH

North British & Mercan-

ktie Sns. Oosm,

London,

stiftadt 1809,

Kapital 54,000,000 kronor,

me,ddelar genom undertecknad, Bolagsts befullmäk

tigade ombud, alla slags Brandförsäkringar till

gällande premier.

(t. t. 3550) Fredr. Swartling.

B A SKIA

Försäkrings-Botag mot; brandskada,

grundadt 1863 i Bisel (Schweiz), grund

kapital kr. 7,200,000, meddelar genom un

derl, ocknade alla slags brandförsäkringar

till billiga och fasta premier.

<a2nl Schiitz

å Lundgren.

Norrköpings

Nlagasins-Aktiebolag

Kontor och Magasiner: Slottsgränden 2,

emottager till

magasinering och belåning

Spaniflå! oell r v:

ombesörjer

Brandförsäkring, Spedition, Förtullning

och inkassering

samt

uppköp och försäljning af varor i kommission,

verkställer

Ritorkning

af sjöskadad och pft annat sätt rå Spanmäl på kor

taste tid til! billigaste pris.

Telegraf-adress: Magasinsbolaget.

Telefon N:o 203. (T. v. 12803)

UrandtörsäkriDgsaktiebolaget

iilMtMli

meddela! genom undertecknad, Bolagets befullmäk

tigade ombud, alla slags Brandförsäkringar till

gällande premier. illi:m Dubl.

(T. v. 11717) OaTfvaregatan 6.

Norrköping den 31 Olif.

Grandet och bjelken.

Tidningen »Vårt Land» har under den

senaste tiden varit föremål för mycket häf

tiga angrepp från frihandelspressen med an

ledning af flere i tidningen publicerade

uppsatser med öfverekriften »Farliga bul

vaner», deri vissa bolags förhållanden på

pekats och klandrats. Dervid hafva ogil

lande omdömen om ett par höga statefunk

tionärer gjorts, och då dessa personer rå

kat tillhöra frihandelssidan, har man deraf

tagit sig anledning framhålla dem såsom

föremål för politisk förföljelse från »Vårt

Lands» sida.

För egen del hafva vi tills dato i våra spal

ter ej ens omnämt »Vårt Lands» artiklar och

striden derom, och vi skola ej heller nu ingå

på sjelfva frågan. Emellertid har »Sydsv.

Dagbladet», som senast uppträdt mot V. L.,

tagit sig före att hålla en föreläsning för

sin omnämda protektionistkollega öfver an

gelägenheten af god ton inom pressen,

hvaraf tyckes framgå, att det värda Malmö

bladet sans fapon vill beteckna V. L. så

som bland svenska tidnmgar särskildt fel

aktigt i det omnämda, af Sydsv. Daghi, på

tal väckta cfseendet.

Sydsv. Dagbladets uppsats innehåller i sina

• /v *i a. t». lauf lo lii »B : .

11:

allmänna slutresonnemanger åtskilligt, som

år tänkvärdt. Men det hade otvifvelaktigt

varit bäst, örn tidningen dervid adresserat

sig till samtliga Sveriges tidningar, ty un

der partistridens hetta lärer litet hvar, och

dervid visserligen icke Sydsv. Daghi, sjelft

undantaget, hafva kunnat någon gång fela i

fråga örn det sätt, hvarpåmanbemöttsinamot

ståndare. Allra mest af nöden hade dock varit,

att Sydsv. Daghi, icke låtit alldeles falla

sig ur minnet och tankarne, hurusom åt

skilliga dess egna meningsfränder, ingen

nämd och ingen glömd — bland dessa tid

ningar, hvilka helt visst icke vilja räknas

till andra eller tredje klassens press,

utan nog apse sig tillhöra den sven

ska publicitetens främsta led — behandlat

misshagliga personer inom tullpartiet. Dag

ut och dag in har man i dessa blad sett nämda

parti och dess åtgöranden förkättras, hånas och

belackas, och dervid har man visserligen icke

inskränkt sig till de handlande personernas

politiska uppträdande, utan äfven gång efter

annan och mod påtaglig tillfredsställelse be

rört deras -enskilda förhållanden. Vi erinra

exempelvis om den i hög grad ovärdiga

behandling, den systematiska förföljelse, som

en så framstående man som hr Liss Olof

Larsson rönt inom en stor del af fri

handelspressen. Ett annat exempel kan

framhållas i fråga örn en känd landt

mannarepresentant, hvars enskilda lif till

och med angreps inom sjelfva riksdagen,

dervid klandraren slutligen vardt nödsakad

att bedja örn ursäkt. För ej länge sedan

var det vår obehagliga pligt att tillrättavisa

en Stockbolmskollega, hvilken tagit sig före

att ohemult klandra en af tullpartiets med

lommar för en för öfrigt fullkomligt lojal

handling, hvilken han såsom enskild porson

vidtagit, men af hvilken för tidningen miss

hagliga åtgärd donsamma tog sig anledning

till angrepp på honom såsom riksdagsman,

hvarjemte den påtagligon afsåg att, om

möjligt, underminera hans ställning äfven

på annat håll.

Dessa exempel äro endast i hast gripna

ur högen, så att säga, på måfå. Tonen

inom dep antydda delen af pressen är

emellertid notorisk och välbekant för alla,

sorn något sysselsätta sig med dessa publi

kationer. Under sådana omständigheter

kan man ej undra på om Sydsv. Dagbladets

här berörda uppsats ovilkorligen erinrar om

■»grandet och bjelken». Och detta intryck

förminskas i sanning icke deraf, att man i

detta ögonblick ser tidningsverldens i fråga

om sina motståndare hänsynslösaste och

hätskaste organ helt dygdesamt och sal

velsefullt aftrycka Sydsv. Dagbladets upp

sats — förvisso troende sig dermed hafva

krossat det hatade »Vårt Land»; men icke

inseende, att uppsatsen ofelbarligen, om

än mot sin afsigt, riktar blicken just på —

dem sjelfva.

Anordnande af torgplatser. Drät

selkammaren lärer till stadsfullmäktige hafva

hemstält om upplåtande tillsvidare af en

öppen plats mellan qv. Spinnrocken, Sto

pet och Aspen till salutorg för exempel

vis hö och halm samt%skogsprodukter.

Äfven lärer kammaren hemstält att tills

vidare och intill dess det å stadsplanen

upptagna Norra torget kan för ändamålet

upplåtas den utmed Stationsgatan belägna,

nyplanerade delen af qv. Bäfvern må upp

låtas till torgplats för allehanda lifsmedel.

Detta för att i någon mån afhjelpa den rå

dande bristen på salutorg å norra delen af

staden.

Norra kyrkan. Arbetena derstädes

kunna nu, såsom förut blifvit antydt, anses

vara afslutade för i år och komma att återupp

tagas till våren 1891, då golfven skola in

läggas. Under den förflutna sommaren har

tornet blifvit plåtbeklädt, trapphusen äro

fullständigt uppförda, likaså de båda i ve

ster belägna röktornen och tvärskeppen skif

ferbeklädda. Målningsarbetena i taket äro

äfven afslutade, hvaremot arbetet med väg

garnes målning först kommer att utföras

nästa år. Å kyrkans yttre äro väggarne

till stor del fogstrukna. Ringklockor och

urtaflor, tillverkade i Stockholm, hafva blif

vit uppsatta på sina platser. I det cement

gjuteri, som blifvit inredt intill kyrkan, bar

arbetet pågått hela sommaren. Derstädes

hafva alla infattningar, konsoler samt några

af de i koret uppsatta pelarne blifvit för

färdigade. (I parentes kan nämnas, att här

äfven utföras de föneterplattor, portinfatt

ningar och öfriga listverk, i cement och

mosaik, eom komma att användas till det

nya badhuset vid Spången.) '

De å kyrkan anbragta cementarbetena sä

gas vara särdeles omsorgsfullt utförda; oak

tadt de, som förra året förfärdigades, under

den förflutna vintern varit utsatta för både

frost och snö, lära de likväl vara i samma

skick, som då de först uppsattes. Kyrkans

golf, eom skall bestå af mosaikarbete, kom

mer, såsom ofvan nämdes, att inläggas först

i vår. Meningen hade varit, att de skulle

inläggas redan nu i höst; men den kalla

väderleken kom emellan och hindrade arbe

tet härmed tillsvidare.

Stenläggningen utanför Tekniska

skolan. På denna förut omnämda sten

läggning har man arbetat länge. Dén torde

dock nu om cirka en vecka vara färdig.

I gatan utanför skolan läggas tvänne kör

banor af trä, bestående af plankstump, eller

s. k. kuts, af tall och gran, som ställes på

kant. Plankstyckena bestrykas med asfalt;

mellan fogniDgarne anbringas cement, som

äfven utgör underlag, Mellan dessa båda

körbanor har gatan belagts med tuktad sten.

YO.der leksuppgift. (F rån Meteoro

logiska oentralanstalten i Stockholm i dag):

Den förra ovädershvirfveln ligger nort om

Haparanda, en ny norr om Skotland. Mesta

dels klart med svag nordvestlig vind i Sve

rige; sydlig vind i Nordsjön. Stark neder

börd. 21 millin), gårdagen.

Utsigter: Efter hand blåst och regn i ve

stra och norra Sverige; eljest tvifvelaktigt.

Slutbal. På fru Sofi Langes slutbal i

morgon afton å Stadenussalongen taga vi

oss friheten fästa uppmärksamheten.

Arbetareinstitutets Lördagsföreläsnin

gar ha enligt styrelsens beslut öfrorflyttats

till Fredagarne, och eger den första Fre

dagsförelasningen rum i afton kl. 8.

Rörande nidingsdådet å jernvä

gen i närheten af Marieborg förliden Mån

dags afton hvilket, såsom förut år om

taladt, bestod deri, att någon illasinnad per

son passat på att öfverijcrnvägsspåret lägga

en 2-tums-planka just som tåget skulle pas

sera fram derstädes — hölls i förgår polis

undersökning af biträdande kronolänsman

nen Erikson i närvaro af- öfverbanmästaren

Gustafsson samt den banvakt, som har till

synen öfver den bansträcka, der händelsen

inträffade, jemte en fjerdingsman. Nämde

banvakt uppgaf under det förhör, som vid

undersökningen egde rum, att han strax

förut, innan tåget anlände, undersökt om

banan var klar, hvilket äfven varit förhål

landet. Han hade icke vetat om någon

ting, förrän från Norrköpings station utsänd

banpost utkommit på linien och anträffat

honom samt omtalat hvad som varit på

färde. Spåret hade då genast blifvit befri

adt från det ifrågavarande försåtet och allt

gjorts klart för väntadt tåg. För öfrigt

framgick, att den såsom försåt utlagda plan

kan hade af lokomotivhjulon blifvit afhug

gen i 3:ne delar, och får man häri se or

saken till att olycka afvärjdes. Några obe

kanta personer hade aftonen i fråga synts

gå öfver banan. Man tror sig vara ger

ningsmannen till nidingsdådet på spåren.

För sjöfarten farligt beläget vrak.

Kapten Af. P. Herström, förande Göteborgs

ångaren Alexander, hvilken för närvarande

lossar stenkol härstädes, har meddelat, att

han på resan till Norrköping passerat i Nord

sjön Söndagen den 25 Oktober ett fartygs

vrak med botten upp och en fockrå fly

tande vid sidan, hvarjemte en mängd plan

kor flöto på vattnet deromkring. Fartyget

anses hafva varit en skonert af cirka 200

tons. Dess läge är latitud N. 55°55'

.long.

O. 6° 25' och följaktligen i den mest tra

fikerade kurslinien mellan Hanstholmen och

London. Således en farlig belägenhet, hvil

ken vraket antagligen under flera veckor

kommer att innehafva.

Ordinarie kyrko- och kommunal

stämmor höllos sistl. gårdag i Kudby

socken — meddelas derifrån —

, dervid

bl. a. faststäldes utgifts- och inkomststaten

för nästkommande år. Förutom ordinarie

inkomster och personliga afgifter å 24 öre

pr man och 12 öre pr qvinna beslöts en

uttaxering för kyrkans och skolornas räk

ning af 27 öre pr fyrk, och för kotnmunal

och fattigvårdens räkning af 34 öre pr fyrk

eller tillsammans 61 öre. Af förstnämda

uttaxeringspo8t utgår en mindre del på

prestgårdsskyldigt fyrktal, alltså ej å hela

det allmänna fyrktalet, som f. n. inom sock

nen utgör 10,209. Därjemte ingår i samma

post en uttaxering af 2 öre pr fyrk till

försköning af en bergkulle invid kyrkan.

På för någon tid förut hållen extra kom

munalstämma utsågs till nämdeman hem

mansegaren Anders Jonsson i Visärka i

ledighet efter närademannen Joh. John

son i Örminge.

Fattigvärdsmål. Genom utslag den

29 dennes har konungens befallningshafvando för

pligtat Östra Eneby socken att återgälda Norrkö

pings stad dess kostnader tor ogifta Clara Charlotta

Eriksson och hennes minderåriga barn.

— Samma dag har konungens befallningshafvande

ålagt Östra Ryds socken att ersätta Borgs kommun

de 10 kronor, dess fattigvårdsstyrelse den 15 sist

lidna April måst tilldela hustru Johanna Sofia Hem

miugsson; men i vidsträcktare mån har ansökningen

icke bifallits, hvarjemte Östra Ryds fattigvårdsatyrelse

Iemnats obetaget att af vederbörande söka sitt åter

efter befogenhet.

— Den 1 Februari detta år ålade konungens be

fallningshafvande Norrköpings stad att ersätta Eskils

tuna fattigvårdsstyrelse dess kostuader för sjöman

nen Fritz Oskar Forsbergs vård och underhåll å

Eskilstuna epidemiska 3jukhus med 2 kr. om dagen.

Kammarrätten, der fattigvårdsstyrelsen sig i målet

besvärade, har faststält konungens befallningskafvan

des utslag.

Håstpremieringen. Såsom penninge

belöningar för hästar, hvilka under de nu

senast försiggångna besigtningsmöten hör i

länet till täflan framfördes, komma ett inal

les utdelas 3,110 kronor, således icke min

dre än 1,660 kronor mera än förlidet år och

1,460 mera un år 1888. Häraf utgå 1,610

kronor 10 öre af statsmedel samt återstoden,

1,499 kronor 90 öre från det anslag, länets

hushållningssällskap för ändamålet anvisat.

Bland hästegare inom vår ort, hvilka så

lunda erhållit belöningar för hästar, märkas

följande:

A.) For hingstar:

Norrköpings hästafvelsförening 150 kr., länets

hushållningssällskap 150 kr , grefve Ludvig

Douglas på Gerstorp 150 kr., Norrköpings häst

afvelsföreniDg 100 kr., godsegaren W. Heyman

på Idingstad 100 kr. samt brukspatron Carl

Ekman på Finspong 100 kr.

B.) För fölston:

Landtbrukaren Edv. Nelzen på Slefringe 100 kr.,

landtbrukaren Emil Segersteen på Malma 75 kr.,

d:o d:o d:o d:o d:o 75 kr.,

landtbrukaren C. L. Brogren, Distorp, 75 kr.,

d:o d:o d:o d:o 75 kr.,

landtbrukaren Otto E. Ekerman, Kättsätter, 75 kr.,

landtbr. O. A. Casperison, Uttersberg, 75 kr., ooh

brukspatron Carl Ekman på Finspong 75 kr.,

godsegaren O. de Marö, Mauritzbolm, 50 kr.,

landtbrukaren G. A. Gustafsson, Öfverstad, 50 kr.,

grefve Ludvig Douglas, Gerstorp, 50 kr. samt

landshöfdingeu, grefve R. De. Ia Gardlo, 50 kr.

Derjemte utdelades vid besigtniugsmötenas

slut åtskilliga skådepenningar, hvarför vi emel

lertid redan förut redogjort.

1891 års vårting. Allmänna samman

trädena under nästa års vårting i Lysings

och Göstrings härads domsaga taga sin bör

jan nied:

Lysings härad i Ödeshög:

Första sammanträdet Måndagen den 19 Januari,

Audra d:o d:o don 1C Marsoch

Tredje d:o d:c deo li Maj.

Göstrings härad i Hogstad:

Första sammanträdet Måndagen den 16 Februeri,

Andra d:o d:o don 13 April,och

Tredje d:o d:o don 8 Juni.

Amerikaarf. Sedan Anders Oskar Hul

tin härifrån länet nyligen afiidit i Amerika,

har af hans efterlemnade förmögenhet ett

belopp af 1,325 kronor 46 öre öfversöndts

till k. befhde i länet för att tillställas don

aflidnes broder Johan Alfred Andersson i

Kammarbo, Åtvidaberg, ooh öfriga dennes

medarfvingar.

Värfningspatent. Förre fanjunkaren

Vilhelm Fagerlin har erhållit förordnande

att tillsvidare inom länet anställa värfnin

gar för Svéa lifgardes räkning.

Utskänkningen i Valdemarsvik.

K. befhde har tillåtit vinhandlenden Fr.

Berggren att, mot en afgift efter 35,000 liter,

under 1 år från och med den 1 instundande

November i hans i Valdemarsviks köping be'

lägna utskänkningslokal få under vissa vil

kor idka utskänkning och försäljning af

spirituösa drycker.

JBrånyinskontrollen. K. befhde har

inkallat öch förordnat nedannämda personer

att såsom brännerikontrollörer tjenstgöra å

följande ställen, der tillverkningen börjar:

Den 6 November vid Tororp, Klockrike socken,

vice häradshöfdingen Albert Aspegren;

Den 10 November vid Habblarp i Mjölby soc

ken, agronomen O. Fr. Nordenskiöld;

Den 10 November vid Täcktö, Klockrike soc

ken, f. sjökaptenen Gösta Tisell.

Dessutom har k. befbde förordnat t. f. lands

kontoristen Henrik Örn ntt den 3 November

såsom kontrollör vid Gumpekulla utanför Lin

köping aflöna f. majoren Anton Brakel.

sked smiddag. Från Linköping skrif

ves i Östg. Korresp.: På inbjudning af

landshöfdingen grefve R. De Ia Gardie,

oorgmästaren Fr. Stånggren och stadsfull

mäktiges ordf. lektor R. Östling hade ett

70-tal medlemmar af Linköpings samhälle

Onsdags samlats till en afskedsmiddag å

Stora hotellet härstädes för den afgående

rådmannen C. A. Håkansson. Bland del

tagarne märktes, utom inbjudarne biskopen

och domprosten, cheferna för båda lifgre

nadierregementena, landskamreraren, samt

lige medlemmar af magistraten och flerta

let stadsfullmäktige m. fl. Vid slutet af

middagen föreslogs hedersgästens skål af

landshöfdingen, som dervid uttalade samhäl

lets tack till den nu efter mer än 40

årig verksamhet i stadens tjenst afgående

rådmannen. Den hyllning, som egnades

honom, gälde ej blott den samvetsgranne,

humane och nitiske embetsmannenutan äfven

den flärdfrie, redbare, enskilde mannen, sorn

under sin verksamhet i staden gjort sig

ika afhållen af hög och låg. För lands

höfdingen sjelf var det kärt att få göra sig

till tolk för det allmänna tänkesättet, så

mycket mer som dervid knöt sig minnet af

att rådman Håkansson just var den, sorn först

offentligt helsudc honom välkommen hit till

samhället. Han tackade honom för allt hvad

han uträttat i samhällets tjenst och önskade att

han länge måtte få njuta af det otium cum

dignitate, som utgör det långa och trägna

arbetets välförtjent» belöning. Tal. ville

äfven nu fullgöra ett uppdrag som han mot

tagit, nämligen att till rådman H. på denna

hans hedersdag öfverlemna ett vedermäle

af h. m:t konungens nådiga bevågenhet.

Landshöfdingen öfverlemade mi i ett etui

Wasaordens riddarkors, hvarefter ett tre

faldigt hurra höjdes för hedersgästen. Råd

man H. tackade, rörd, för den honom eg

nade hyllningen. Många vänliga minnen

bunde honom vid Linköping, der han börjat

sin bana som lärjunge vid stadens skola,

samt sedan under mer än 40 år haft sin

verksamhet. Han vore således fastvuxen

vid detta samhälle och ville äfven här fram

lefva sina återstående dagar, tills han Ange

flytta ut till de kära vänner och anförvand

ter, som bäddats ned i stadens griftegård.

För Linköpings framgång uttalade lian sina

varmaste lyckönskningar, med hvilka han

besvarade den skål, som egnats honom.

Efter middagen intogs kaffe, dervid borg

mästaren föredrog följande tili honom ano

nymt öfversända vers, hvilken äfven i tryck

vid tillfället utdelades:

Hur mången än Du dömt

till straff för brott och fel,

ditt domslut vardt ej gömdt

af hat i någons själ.

—

Det kännes ej så tungt,

när Blidhet delar slagen;

det tages mera lugnt,

när Godhet läser lagen

för arme syndaren ...

Din storhet var just detta;

och derför allas vän,

Du hedras nu med rätta!

Efter middagen fortsattes ännu en stund

den angenäma samvaron.

»Det Linköping som går». (Östg

Korresp.) I dagarnc har man börjat rifva

den gamla vanprydande byggnadslänga, som

varit belägen på

^Lårsonska bryggeriets tomt

vid Ågatan midt emot Stadshuset. Menia

gen är att på den sålunda lediga tomtplat

sen uppföra ett tidsenligt stenhus i 2 vå

ningar mod kontors- och bostadslägenheter.

Byggnaden kommer att sluta åt öster i den

nya linien för S:t Larsgatan. Afven går

den Ar. 19 Storgatan (strax nedanför Lands

kyrkotorget) har börjat rifvas. Der skall

uppföras ett trevånings stenhus.

Kronprinsparets resa. Medicine noén

tiaten O. A. R. Landberg har anslutit sig till

kronprineparots svit för att såsom läkare vara

kronprinsparet följaktig under rosan i Egypten

Till middag hos prins Eugen i den

nes våning i Arffuretens palats är i dag inbju

den konungen med uppvaktning.

öfversvämning i Göteborg. Från

Göteborg skrifves i går i Göt. Aftonbi.: I Datt

kl. mellan 1 och 2 väcktes de personer som bo

vid och i närheten af Jerntorget af rop att tor

get stod under vatten och att alla källare der

intill, hvilka till största delen användas till mö

belmagasin och handelsbodar, äfvenledes voro

fylda med vatten. Bud sändes till vattenled

ningsverket, hvarifrån nödigt manskap mod be

fäl skyndsamt anlände till platsen. Tack vare

deras energiska åtgöranden, hade nian vid 3-ti

den redan hunnit förebygga vidare vattenflöde

Anledningen till katastrofen uppgifves vara att

kulverten, bygd öfver s. k. Olivedalbäcken oob

gående under Jerntorget samt utmynnande inar

heten af Jernvågen, blifvit täppt och vattnet

sålunda sökt sig annat aflopp. Vid närmare un

dersökning besannades detta antagande. Nere

vid mynningen hade nämligen en fördämning

blifvit anbragt för att kunna hopfoga kulvertens

gamla rör med nya sådana, hvilka blifvit utlagda

från hamnen och upp till Jernvågen. Då mi

sålunda som sagdt vättnet ej hade fritt utlopp

och då såväl det myckna regnvattnet som det

hvilket kommer från afloppsröreD, sorn äro ledda

från de respektive egendomarne till kulverten,

flödade till, trängdes massan upp gonotn gallren

och ut öfver torget samt ned i källarne. Af i

dessa förvarade möbler ooh handelsvaror hafva

största dolén lidit skada af vattnet. Att ens

jemförelsevis nu kunna beräkna värdet af det ska

dade är omöjligt, men att det uppgår till flera

tåsen kronor kan man med säkerhet antaga. En

liten episod från denna öfversvämning i minia

tyr må här meddelas: I en källare vid en af

L&nggatrena, hvarest en arbetarefamilj var bo

ende, syntes en soffa flyta på vattnet »beman

nad med två ernå barn».

Konkurs. Bokhandlaren Pehr Bundy

i Söderköping har försatts i konkurs.

Förrymde v. konstd Krips. Enligt

telegram till Shanghai har den från Wuhu afvikne

svensk-norske v. konsuln Krips blifvit gripen i Seoul

på Korea af Kinas resident der på platsen och öf

verlemnad till tysko konsuln i Cbemulpo.

Malmö störste våghals är, säger Sk.

D., utan tvifvel den tjuguårige yngling, som i Sön

dags, under det högmessogadstjensten pågick i Petri

kyrka, klättrade upp på spetsen af den timmerstock,

sorn med ansenlig böjd skjuter upp öfverst på det

under byggnad varande tornet. Experimentet följ

des med icke ringa intresse af en del promenerande

å närgränsr.nde gator. Åskådarnes intresse förvand

lades snart till stum häpnad, då de sågo våghalsen

lägga sig på magen på spetsen af spiran och balan

serande på denna punkt utföra en del sprattlingar

med händer och fötter. Sedan den nervstarke unge

mannen på detta sätt under några långa sekunder

förv&Dat sitt publiknm, äntrade han med mycken sä

kerhet ned från den farliga platsen.

Återupptagna betalningar. Enligt

telegrafiskt meddelande från Köping har handlanden

A. Johansson, hvars betalningsinställelse förut till

kännagifvits, till följd af erhållen hjelp nu återupp

tagit sina betalningar.

Den stora tullprocessen i Belgien.

För några månader sedan meddelades att tullstyrel

sen hade stämt åtskilliga belgier och tyskar för att

ha lurendrejat stora qvantiteter sprit från Tyskland

in i Belgien. Denna 90-gradiga sprit expedierades

i små fat, som voro gömda i stora fat, fylda med

färgstoft eller olja. Hiek, som var anstäld i tull

kammarens tjenst, hade blifvit mutad för att dessa

lurendrejerier skulle kunna ega rum. Stationsinspek

toren Depres i Welkenraedt är äfven inblandad i

denna process och anklagad att icke ha uppfylt

sin pligt att öfvervaka hvad som försiggick pä hans

station.

Tullstyrelsen gör anspråk på att erhålla tullafgif

ten för den lurendrejade spriten 681,633 francs 50

centimer, dess tiodubbla värde i böter 6,816,635

francs, spritens värde 145,084 francs, värdet at de

små spritfaten 12,234 francs, värdet af de stora fa

ten, i hvilka de små doldes, 2,039 francs, värdet af

jernvägsvagnarna, i hvilka den lurendrejade spriten

forslades, 250,000 francs, eller tillsammans 7,.907,

‘C,lä

francs 50 cent.

Detta stora mål började att förhandlas inför dom

stolen i Verviera den 23 dennes. Nitton personer

äro anklagade. Af tyskarne instälde sig blott två,

Kolping och Koefer. Af belgierna instälde sig alla,

utom bröderna Do Beukelaer i Antwerpen, som rymt

från Belgieu straxt efter det ltrrendrejericrna upp

täcktes.

Upphofsmannen till detta lurendrejeri är gross

handlanden Joseph Meyers i Ltittich. Han har förut

blifvit fast för lurendrejerier och dömdes dä att be

tala 3,500,000 francs eller undergå tre månaders

fängelse. Han valde fängelset.

Köpenhamnspot isens godtycklig

het gentemot allmänheten har blifvit en visa,

och nu senast omtalas i danska blad ett nytt exem

pel derpå. Tre tidningsman, anstälde vid olika blad,

törnmo härom natten upp från Blanchs restaurant

i Vimmelskaftet och samtidigt med dem några

andra personer, dock ingen berusad. Som nu de

tre tidningsmännen stannade för att vexla ett god

natthandslag, Ängö de af en förbigående poliskon

stapel en temligen barsk tillsägelse att »passera

gatan». Do tre brottslingarne frågade höfligt, på

hvad sätt de kränkt gatnfriden, till svar hvarpå

poliskonstapeln bad dem följa med till Nörregades

polisstation. Följd af två, konstaplar satte sig pro

cessionen i gång. En åskådare anmodade kon

staplarne örn tillåtelse att vara vittne. Detta bi

fölls ooh sex man stark ryckte processionen in på

polisstationen.

Den gamle ofverkonstapeln, som väcktes ur sin

behagliga slummer, gjorde sig underkunnig om

samtlige herrarnes namn eoh adress oeh slog miss

troget upp adresserna i en flitigt begagnad, flottig

adresskalender. Två af de anhållne, som voro

juris kandidater, Ängö milda varningar att en annan

gång hålla sig på lagens grundval. Allt efter som

förbrytarne tillbörligen inregistrerats, Ängö de gå,

och följdes af en konstapel ned på gatan. Hela

den en smula komiska processen varade en half

timme.

Sedan polisrapporten inglfvits och stämningarne

burits kring i östan och vestan, tog ransakningen

i går sin början inför polisdomstolen. De tre an

klagade samt vittnet uppropades och placerades

framför skranket, bakom hvilket assessorn satt,

vackert uniformerad, jemte sin sekreterare och

assistent. Till höger stodo de båda konstaplar,

hvilka af hänsyn till den offentliga säkerheten satt

i gång hela denna apparat.

Konstaplarne upplyste att ett tiotal menniskor

på en gång kommit ut från Blanchs restaurant.

ilen var det då förbjudet att komma ut deritrån?

Nej, men de hade hort ett skratt. Vardetdesso

herrar, som skrattat? Konstaplarne vågade ej påstå

det. Hvad hade de anklagade gjort? De hade

vägrat »passera gutan». Men dertill sade de an

klagade nej och sporde om det vore förbjudet att

stå en half minut i Vimmelskaftet och taga farväl

af en vän. Klockan yar ju 2 och gatan alldeles tom.

Efter det denna Hälga förhandling tagit i anspråk

en half timme af assessorns tid, beviljades uppskof

l målet för flere vittnens hörande.

Huru grefve Moltke sörjer för

sina underlydande på Kreisau.

Grefve Moltke har inrättat en sparkassa för barnen

till sina underlydande p& godset Kreisan, och in-

På postkontoret fana ett bref till henne, och

ficr.n Dier ett gaket, soln tycktes innehålla en

bok.

Hon mottog det och skyndade tillbaka till

etatioDen.

I kupén ronde hon sig roed att genomögna

de böcker bon köpt, Fam y Mores bref efenlle

hor, läsa efter middagen.

Vid middagsbordet spr&kade de verkligen.

Lord Pany kände sig lif vad vid tenken att åter

vända till verldeo. Han bade largo Deg varit

eremit, sade han; nn önskade han sällskap.

»Gil mig kanibaler till sällskap,» säde ban,

»och jag skall lefva i godt förhållande mod dom,

men att lefva ensam, det är outhärdligt. I mor

gon börja vi v&r nya flykt.»

Efter middagen tände ban sin cigarr och fort

for att tala örn framtiden. Iris kom då ihåg

det paket bon erhållit på postkontoret, och hon

öppnade det, Det innehöll eD liten fullskrifven

skrifbok ooh ett kort brof. Hon läste brefvet,

lade det ifrån sig och öppnade skrifboken.

TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.

(En sista upptäckt.)

»lag tycker om ntt bli farmer,» fortfor lord

Harry att berätta, tinder det Iris öppnade Fannya

Man det vs jr föjr sent. Jsg såg doktorn tillreda

den sista drycken, och när han förde den till

den ejnkes läppar, såg jag i hane ögon, att det

var döden ban drack. Na bar jag eagt dig allt,»

tilläde han.

»Dn har sagt mig allt!» uppropade hon. »Allt!

Store Gådi Allt!»

»Jag har ej dolt något för dig. Nn är det

intet mer att omtala.»

Hon stod fullkomligt orörlig med samman

knapta bänder, blekt ansigte ooh stel blick.

»Hvad jag nu har att göra,» Hade Lod, »ligger

klart ooh tydligt framför mig.»

»Iris, jag bönfaller dig, gör inga förändringar

i mina planort Låt oss resa, sorn vi beslutat!

Låt det förflutna vara glömdt! Följ mig...»

»Följa dig? Dig? Dig? Huli

Hon ryste.

»Iris, jag Lar sagt dig alill L&torn oss nn

handla, sorn om dQ ipgenting börti Vi konna

ej lefva mera skilda åt än vi varit onder dessa

tre Bista månader. Låt allt förblifva oas emellan

sorn det nn är, tills den dag kommer, då du

åter kan hysa några ömmare känslor för mig,

då dn kan hysa medlidande med min svaghet

oob förlåta mig!»

»Du förstår into. Förlåta dig? Det är ej

fråga örn att förlåta, Hvem är jag, »tt min för

låtelse skulle ega något värde för dig eller för

någon?»

»Hvad är det då fråga om?»

»Jsg vet icke. Ett fasansfullt brott bar blif

vit begånget, ett fasansfullt, hemskt brott, ett

modar det ej skulle gagna till något att förneka

sanningen. Hon var alltså dold bakom gardinen I

Hon börde och såg allt. Tank om Vimpany

bade upptäckt henne! Han bade rätt, hon var

en ytterst farlig qvinna. Ja, hon bar meddelat

dig hvad som handt. Hon hyste då alltjemt

sina misstankar. Vi borde hafva Kändt bort

henne och ändrat våra planer. Så är det, när

man vill vara alltför försigtig. Doktorn ansåg

mannens död alldeles nödvändig. Jag hoppades,

vi hoppades båda, att ban skulle dö en naturlig

död. Det gjorde hen inte. Utan att hafva ett

lik att begrafva voro våra planer ontförbara.

Vi måste förskaffa oss ett lik. Iris, jag skall

ej dölja någonting längre för dig, hvad än se

dan må bända. Jag skall bekänna allt för dig.

Jsg visBte, att ban måsto dö. När han började

tillfriskna, nppfyldes jag af farhågor, emedan

jag visste, att doktorn aldrig skalle tillåta ho

nom att lemna oss. Hur skulle vi väl eljest

kunna förskaffa oss ott lik? Man fean ej stjäla

ett lik, man kon ej tillverka ett. Vi mäste

hafva en död menniska, hvars dödsattest man

bande skrifva. Jag erkänner alltså,» fortfor hao,

ooh rösten lät holt hes och skroflig, »jsg erkän

ner alltså att jag visste, att han måste dö. Jag

läste bans dödsdom i doktorns ansigte. Och vi

hade inga pengar qvar att börja et» nytt experi

ment, i fall Oxbye skulle tillfriskna ooh lemna

oss. När d& stunden kom, greps jsg af dödlig

ångest. Jag efenlle gerna hafva afstått från allt,

gifvit allt i verlden för att den mannen skulle

bafra stigit npp fj&u Bia plats ooh aflagsnat sig.

manuskript ooh började ott läsa det. »Att efter

alla mina äfventyr slå mig ned i en Ingo trakt

och odla jorden. Om torgdagarne fara vi till

sammans in till staden.»

Han talade sorn om Kentucky voreWanytokshire.

»Jag bar mod mig säckar mod säd och du en

korg med smör ooh grädde. Det blir ett högst

angenämt lif vi komma att föra. Vi skola äta

middag på vanlig tid, och efter middagen skall

jag röka min pipa ooh drioka min grogg, under

det jag resonnerar örn väder och vind ooh skör

den. Ooh under det vi så lefra i rår undan

gömda rrå af rerlden, skall bär, på denna sidan

Oceanen, ända till namnet Harry Nerland glöm

mas. Lägg märke till det! Vi ska’ lefra länge

och räl, långt efter sedan ri för rerlden äro

döda ooh begrsfna. I romaner lefra personer

npp, sedan de äro förlorade, förolyckade, drunk

nade ooh för länge Bodan döda. Men är man

räl glömd, så lefver man ej npp igen, eå framt

man ej är Rip Van Y/inklo. Derför, Iris, när

vi bli garni», skola ri återvända till de gamla

kära platserna, der vår ungdom förflutit. Det

blir någonting att hoppas på, någonting att lefra

för, inte sant? Jag känner mig fullkomligt lyck

lig i afton, Iris; lyckligare än jag på länge varit.

Sanningen att säga bar detta ställe varit odräg

ligt för esa båda. Jag är ej anlagd för dyster

het, men detta ställe har gjort mig dyster och

dig oobså. Dn bar här börjat att fundera öfver

Baker ooh ting. Hrad mig beträffar, tycker jag

om att taga rerlden från dess glada eida. Na

bryta ri helt ooh hållet med det förflutna. Det

fältherrar och missionärer, hvilka gjort

hans upptäckt nyttig för mensklighe*

ten. Bakgrunden skall utgörns af amfl

teatraliekt ordnade allegoriska fram

ställaingar af alla från spanska folket

härstammande amerikanska nationer.

Vidare skall fotställningen inredas till

auditorier och museer för undervisning i

naturvetenskapernn.geogrnfiochskepps

byggeri, äfvensom till lokal för spanska

geografiska sällskapet, och slutligen skall

der inredas åtskilliga förlustelseställen,

kafféer oeh restaurationer. Monumentet

skall samtidigt kunna rymma 100,000

menniskor.

Jetteplanens upphofsman anser, att

monumentet bör kunna motstå till och

med den häftigaste cyklon, i det han

lagt ett vindtryck af 21,195.000 kilo

gram till grund för sina beräkningar.

Monumentets bela höjd blifver nära 400

meter, dess grundyta 282,600 qvadrat

meter ocb dess inre rymd 14,137,875

kubikmeter. Utgifterna för dess upp

förande beräknas till 31,496,000 pesetas

eller omkring 25*/, millioner kr. Så

som garanti för beräkningarnas riktig

het anföres, att ingeniör de Ia Palacio

uppfört åtskilliga mycket svåra jern

konstruktioner, som alla bestått profvet-,

hvilket förskaffat honom högt anseende

bland auktoriteterna på detta område.

På sommarnöjet. »Jag kan omöjligen

begripa, hvart mia man tagit vägen;

han har nu varit borta nära tre tim

mar.»

»Kanske har han gett sig ut att fiska ?»

»Nej för ali del, han är inte ute ooh

fiskar, ty konjaksflaskan står qvar i

skänken,»

Sida 3

NOBBKOFINGS TIDNING AK Fredagen dea 31 Oktober 1890.

sättningarna utbetalas jemte upplupna räntor, när

barnen fylt 14 år. De unga erhålla dock dervid

icke blott sina egna besparade medel, utan dubbelt

så mycket, som de sjelfva insatt, enär grefven vid

hvarje insättning i sparkassan tillägger lika mycket

af egna medel. Vidare bar grefven på sitt goda

inrättat en barnkrubba, der barnen åtnjuta vård,

medan deras föräldrar äro upptagna af arbete utom

hus. Barnen få här sin föda på grefvens bekostnad.

De sju nödåren i Egypten. Bibeln

har ännu en gång kommit egyptologien till hjelp.

Den lärde Brugsch bej har nyligen vid Luxor an

träffat en papyrus, i hvilken uppgifves, att Nilen

hade under sju år instält sina öfversvämningar,

hvaraf följden var en förfärlig hungersnöd. Då

Brugsch bej beräknade tiden för denna hungersnöd,

faun ban att den mätte hafva egt rum just vid den

tid, då enligt bibeln Jakobs söner fara till Egypten

och der i Faraos förste minister återfinna sin bro

der Josef.

■ Senaste tetegrm

Rådman i Stockholm.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den Sl Oktober. Till rådman

i Stockholm har utnämts stadsnotarien vid

Stockholms rådhusrätt P. E. F. A. Löwen

hielm.

Ny chef för lista lifgrenadierregcmentet.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den 31 Oktober. Chefen för

Yestgöta-Dals regemente P. li. W. Reuter

svärd har transporterats till chef för l:sta

lifgrenadierregementet efter friherre Lsgor

felt, sorn beviljats afsked med tillstånd att

som generalmajor i generalitetets reserv

qvarstå.

Från Holland.

Haag den 31 Oktober. Andra kammarens

betänkande angående utrikesdepartementets

budget godkänner nästan till alla delar mi

nistérens hållning till frågan om införseltull

i Kongo, utan att underkänna antielafveri

aktens humanitära uppgift, som berättigar

till visea offer.

Nedskjutna utvandrare.

Berlin den hl Oktober. Ett större antal

utvandrande ryska bönder sökte i natt att

öfverskrida preussiska gränsen vidSculpse(?j.

4 nedskötos af den ryska gränsvakten.

Jernvägsolycka.

Linköping den 31 Oktober. På Norsholm

—Veeterviks-banan i dag, strax söder örn

Gamleby station öfverkörde och dödade ett

persontåg två kor. Lokomotivet urspårade

ooh välte, två vagnar krossades. Förare

och eldare kastades våldsamt på fältet, dock

utan skada.

Från Grekland.

Athen den 31 Oktober. Delyannis har på

förfrågan förklarat, att han icke vore äl

skare af krig, hvilket de engelska tidnin

garna påstått. Han tänkte icke störa Eu

ropas fred och hade icke angripit Trikupis

af den anledningen, att han icke militäriskt

intervenerat å Kreta, utan derför att han

utlemnat ön till turkarne utan garanti. Han

skulle alltid värna Greklands ära och vär

dighet, men skulle aldrig vara angripande.

Dödsfall.

Munchen den 31 Oktober. Berömde kirur

gen professor Nussbaum atled i morgse.

Handelstoleyram.

Hamburg den 31 Okt. den 30 Okt.

Kaffe: Okt 90 90

» Dec 82% 83%

» Mars 7 7 72 787,

» Maj 76% 777,

Tendensen: fast.

Humb.

-socker: Okt. 12.60 12.577,

» Dec. 12,677a 12,727,

» Mars 13,00 13,00

» Maj 13.20 13,00

Tendensen: lugn.

Sjöfartsunderrättelser.

Inklarerade:

Fylla, R. Jensen, från Nykjöbing: barlast.

Caroliua, C.

'Johnson, från Stettin: Tb. Gullberg

& Komp.: 200 kolly saltsyra, 200 kolly svafvclsyi'a.

Skåne (å), J. .1. Skantze, från Grimsby: Bergsbro

bolag: 1,004 tons stenkol.

Utklarerade:

Sydkusten (å), H. Dellgren, till Lybeck: P. Janson

& komp: 10,021 kg. etångjern, 90 lådor spik; A,

Ekblom, 20,000 kg. knippjern, 17,330 kg. stång

jern; Schermi & Komp., 120 säckar kummin; J. J.

Tesdorpf, 1 låda punsch.

Riga (å), P. Kori!’

, till Portsmouth: E. Öhmans söner

& Komp., 688,500 kg hafre.

Rifondo, H. A. Olsen, till Calais: H. Ehrenborg, 577

kbm. plankor och battens.

Kyrkostä m ma. Från Söderköping

meddelas oss i dag: På i dag hållen och

af 5 personer besökt kyrkostämma godkän

des kyrko- och skolrådets utgifts- och in

komstförslag för nästa år. För kyrkliga

ändamål kiäfdes 5,000 kr., af hvilket be

lopp 3,800 kr. måste fyllas genom uttaxering.

För skolans behof hade beräknats 3,800 kr.

Statsbidraget utgör 1,200 kr., från Mulach

ska fonden 1,000 kr. Resterande summa

1,600 kr. I enlighet med* kyrko- och skol

rådets förslag beslöts, att en personell afgift

af 50 öre för 469 mantalsskrifna män och

25 öro för 680 mantalsskrifna qvinnor skulle

utgå, och skulls resten af erforderliga me

del för kyrka och skola uttaxeras efter be

villniugen mod kT. 1: 51 på hvarje bevill

ningskrona. Detta bolopp utgör 10 öro mer,

än hvad som uttaxerats under detta år, be

roende derpå, att ytterligare en lärarinna

antagits och att hyran för såväl en skol

lokal som för en lnrarinnebostad höjts. YL

dare omnämdes, att restlängden i prestlö

nerna utvisade ett belopp af 137 kronor

99 öre.

Olyckshän delse. Från Söderköping

meddelas oss i dag: För några dagar se¬

dan inträffade, att grefve Erik Sparre, sedan

några år tillbaka bosatt vid Mern, under

jagt fick ena foten i en grop, hvarvid hail

halkade och afbröt ena benet, nära foten.

Det är att hoppas, att den ungdomlige

åldringen snart skall vara återstäld och åter

kunna med lif och lust idka sitt kära nöje,

jagten.

Skärkinds sparbanks hufvudmän

hade den 30 Oktober sitt ordinarie årssam

manträde i Skärkinds sockenstuga. Sam

manträdet öppnades af styrelsens ordförande

godsegaren N. Fosser på Halleby, sorn ut

sågs att leda dagens förhandlingar, skrifves

till oss från Skärkind.

Den af revisorerna inlemoade revisionsbe

rättelsen föredrogs och i enlighet med reviso¬

e¬

ail

so¬

rernas förslag beviljades styrelsen full ansvars

frihet för föregående räkenskapsårs förvaltning

af sparbanken.

Under nämdö år bade i sparbanken blifvit in

satte kr. 12,807: 28. Delegarnes fond ut

gjorde den 30 sistlidne Juni kr. 103,709: 02

och grundfonden utgjorde samma dag kronor

11,464: 55.

De i tur att afgå varande styrelseledamöterna

godsegaren N. Fosser, nätndemäonon Peter Svens

son i Skärkind oell Aud. Jonsson i Hostad om

valdos enhälligt ooh Dämdemannen P. A. Svens

son i Hagelstad nyvaldes i stället för kommi

nistern Anton Erickson, som blifvit utsedd till

sparbankens räkenskapsförare efter den afgångno

räkonskapsföraren, kantor L. P. Pettersson.

Till suppleanter i styrelsen omvaldes landt

brnkarne P. J. Andersson i H^rzberga, C. A.

Niklason i Skinnstad samt Dyvaldes landtbruka

ren C. J. Anderson i Björksäter.

Styrelsens tvänne öfriga ledamöter d:r Axel

Breman och nämdemonuen E. A. Svensson i

Kältcrstad q^arstå.

Till revisorer omvaldes godsegaren Äng.Hen

ricson & Karlelund och landtbrnkaren K. J.

Larsson i Viggeby samt nyvaldes hemmaus

egaren Gustaf Johansson i Herrmanshult.

Till revisorssuppleanter valdes hr J. M. Palm

gren, Norsholm och nämdemannon A. P. Johans

son i Öjeby.

Till hufvudmän i sparbanken invaldes gods

egaren Eman. Haglund på Åby, inspektörerna

Israel Larson å Lunnebjörke och P. J. Gustaf

son å Skörtinge, stationsföreståndaren A. Person

i Halleby, handlanden Axel Svenson i Skärkind

samt landtbrukarno And. Niklason i Bäckeby, Ar

G. Dahlgren i Skäfvid, ri. T. Anderson i Fri

stad, J. V. Appelgren i Hagsäter, Erik Hoff

berg i Herrmansbult, Joli. Jonson i Smedstorp,

S. F. Carlson i Gulltorp, C. A. Svenson i Qvä

stad, Carl Olai i Augustenhill, P. Petterson i

Vesterby och A. M. Olofson i Stymbla. Efter

årsstämmans slut sammanträdde styrelsen och

utsåg till ordförande godsegaren N. Fosser och

till v. ordförande doktor Axel Broman.

Sparbanken har varit i verksamhet sedan den

4 Juli 18G4, cch har undor hela tidon gods

egaren N. Fosser varit styrelsens ordförande,

nämdemannon P. Svenson styrelseledamot och

kantor L. P. Petterson räkenskapsförare. Som

ofvan nämdes lemnar nu hr Petterson på grund

af flyttning från församlingen denna sin plats,

hvilken lian städso skött till sparbankens fromma

på ett nitiskt, pligttroget och i alla hänseenden

mönstergilt sätt.

Efter sparbnuksammanträdeta slut höllos årets

ordinarie Oktoberstämmor — kommunal- och

kyrkostämma hufvudsakligen för att uppgöra kom

munens utgifts- cch inkomststat till nästa år.

Härvid beslöts att utom de personella afgifterna

330 kr. utdebitera kr. 5,470, hvilket boräknadt

efter församlingens fyrktal utgör 44 öre pr

fyrk.

Deformations

fest i Tyska kyrkan

i Stockholm. (Stockh. Daghi.) Reforma

tionsdagen {iros i dag i Tyska kyrkaa af

»der kircblichc Gesangvcrein an St. Gertrud»

nied én årsfest, sorn börjaf kl. 6 e. ni. Vid

sidan af det musikaliska programet förekom

mer föredrag af församlingens pastor d:r

Sterzel öfvor ämnet: »Christliche Klänge im

deutechen Volksliede». Så väl föreningens

medlemmar som kyrkosångens vänner i all

mänhet hafva tillträde till festen.

ZJnlonsdagen, sorn infaller nästa Tis

dag, kommer, skrifver Stockh. Daghi., att

sorn vanligt firas i norska ministerliotellet

med en festmiddag, till hvilken excellensen

och fru Gram inbjudit svenska och i Stock

holm varande norska statsråd, högre erabets

män m. li.

Strandning. Falkenberg den 30 Okto

ber. Annu ett skeppsbrott bar timat här,

sedan orkanen, som på förmiddagen något

bedurrat, åter ökats. Strax på eftermiddagen

kom norska barkskeppet Astrakan, hemma

hörande i Fredriksstad och fördt af kapten

Sisseler, med tillsätta segel och tornade på

strax söder örn hamnarmen härstädes. Före

etrandningen lemnade den af 12 nian be

stående besättningen fartyget ooh uppnådde

lyckligt kusten. Fartyget, sorn innehado

last af firewood, kom från Torneå och var

destineradt till England.

Förlist fartyg. Söderhamn den 30

Oktober. Den på Storjungfruns storgrund

strandade engelska ångaren Abeona har i

natt under storm sönderslagits och kommit

flott. Akterskeppet har försvunnit, föiskep

pet har i öppna sjön anträffats af ångelu

parno Valborg och Spring, sorn inbogserat

det på Lilljungfrune redd.

Olyckshändelse i grufva. Från Öst

hammar telegraferas den 30dennes: I Herr

ängs grufva fick i går skjutaren Blom ven

stra handen stympad af ett sprängskott.

Två andra arbetare blofvo äfven skadade.

En fjerde arbetare, Löfgren, blef af den

lössprängda stenmassan svårt lemlästad. På

lasarettet härstädes har Blom amputerats.

Löfgren atled i morgse.

Jernvägsolyckshändelse. Sina ben

öfverkörda fick i går afton vid Upsala jern

vägsstation af ett framilande bantåg 60-årige

banvakten J. Blomqvist. B., hvilken varit

anstäld vid statens jernväg i ett 30-tal af

år, var känd som nykter och pålitlig.

Nationalekonomiska föreningen

hade, skrifves från Stockholm i Stockh. Dbld,

i går afton sammanträde i svenska läkare

sällskapets lokal undor ordförandeskap af

bankofullmäktigen d:r J. W. Arnberg. Efter

inval af nya ledamöter i föreningen höll d:r

I. Heckscher ott föredrag örn terminshan

deln, dess fördelar och faror.

Terminshandeln är cn företeelse af modernt ur

sprung och modern tendens. Hvad som är för den

samma utmärkande är sträfvaudet efter organisation,

den vill bringa in de numera nödvändiga köpeafta

len på leverans under ett fackmessigt system. Ter

minshaudelu började först i Östersjöprovinserna, i

Stettin i början af 1830-talet och derifrån spred den

sig snart till tyska, holländska och franska handels

platser. Men den Bköt egentligen fart först i New

york, Hävre och Liverpool. Den omfattade landt

bruksprodukter — hvete, kaffe och bomull — som

icke bör förvåna, då här leveransen kan vara regel

bunden, vidare produkterna af boskapsskötsel — talg,

ull, ister — men mera undran måste det väcka, att

jern, tenn m. m. bli förem&l för terminshaudcln och

isynnerhet när baukpapper blifva det.

Orgauisationen framträder dels vid köpeaftalens

ingående, enär man iean bestämma viss dug för leve

ransen elier att den skall sko under loppet af en

eller flera månader, dels vid affärernas afveckling.

I sista fallet blir lättnaden isynnerhet märkbar, der

liqvidationskassor finnas. Handeln underlättas ge

nom dessa kassor derigcuom att deltagarna i affä

ren fritagas från stort arbete då aftaleu icke upp

fyllas iu natura, utan kompenseras. Det blir ej

längre aftal mellan köpare och säliare, utan mellan

köparne och kassan å ena sidan samt säljarne och

kassan ä dea amira. Fullgör någon deltagare ej sin

skyldighet, skrider kassan till exekution, köper eller

säljer för honom.

Terminshandeln har blifvit en ekonomisk strids

fråga. Förnekas iian svårligen att don medför stora

fördelar, men faran ligger i den yrkesmessiga spe

kulation, hvartill den ger anledning. Spekulation

måste finnas i all handel, mea termiashandelns or

ganisation medför också spekulationens organisation.

Det utvecklas en klass börsspelsre, som aldrig vijj}

köpa

sålja.

mann

känn

på h

term

Term

tid

länk

rar

Term

bildn

dast

äro

rikti

att

prof

Kron

möte

ning

börs

geno

nom

låta

eller

stift

telse

rum

räfs

frön

den

kom

jat

gro

kla

gjo

son

kre

ris

rer

pli

frå

tus

äk

fö

lä

köpa de varor de köpa och aldrig sälja de varor de

sålja. En af terminshandelns fördelar är att köp

mannen får en öfverblick öfver marknaden och

kännedom om alla de faktorer som kunna inverka

på hans risk. Denna instruktiva verksamhet utöfvar

terminshandeln i bög grad genom prisnoteringarna.

Terminshandeln har dessutom förmåga att till hvarje

tid skaffa köpare och säljare, utgör eu förenings

länk mellan produktion och konsumtion, och regle

rar den efterfrågan som förr eller senare inträder.

Terminshandeln utöfvar äfven inflytande på pris

bildningen.

Motståndare till terminshandeln framhålla, att en

dast ett försvinnande minimum af terminsaffärerna

äro verkliga transaktianer, och detta eger nog sin

riktighet. Men framstående affärsmän ha betonat,

att bästa medlet att få bugt med spekulationen ex

professo är att låta den hållas, den skall då liksom

Kronos äta upp sina egna barn. På de senaste jurist

mötena har den frågan varit föremål för öfverlägg

ning, om och hur statsmakten kan ingripa mot denna

börsspekulation. Den kan göra det på tre Bätt:

genom att påbjuda spekulation i vissa grupper, ge

nom att beröfva spekulationen rättsskydd eller till

låta den, men motarbeta dess missbruk genom straff

eller kontroll. Men enligt talarens åsigt borde lag

stiftningen här ej gå i främsta ledet, utan förplig

telsen att motarbeta dylika missbruk tilikom i första

rummet handelsståndet sjelft, som borde anställa

räfst inom sina egna råmärken.

Tal. insåg att terminshandeln i sig innebure många

frön till framsteg i kommersielt hänseende. I Nor

den fins ingen termiushaudel, våra handelsförhållan

den äro för små och osjelfständiga. Men den kan

komma att införas; i Köpenhamn har den redan bör

jat användas i effektmarknadon.

Efter föredragets slut begärdes ordet af

grosshandlaren J. F. Rossander, som för

klarade sig ur alla synpunkter vara en af

gjord motståndare till terminshandeln. Per

soner, som ej begripa det ringasto, ge sig

in på dylika affärer, deltagarne förlora sin

kredit och fördelarno stå ej i paritet med

riskerna. För oss nordbor borde termins

handeln i all synnerhet vara ogynsam, då

den endast kan skötas genom kommissionä

rer på platserna. Sedan d:r Hechscher re

plikerat, afsiutades sammanträdet.

Telegram,

Fröken Mohrenheims bröllop.

Berlin den 30 Oktober. Enligt telegram

från Paris blef fröken Mohrenheims bröllop

anledning till en politisk demonstration.

Under färden till kyrkan utbragte den till

tusental uppgående folkmassan lefverop för

baron Mohrenheim, czaren och Ryssland.

Brudgummen har befordrats till kapten utom

ancienniteti Paristidningarna skrifva ledare

om händelsen och se på rent allvar i bröl

lopet mer ali ett älskande pärs förening och

en symbolisk förbindelse mellan ryska di

plomatien och den franska armén — ett

äktenskap mellan Ryssland och Frankrike.

Frankrikes tullpolitik.

Paris den 30 Oktober. I tulltariffutskottet

förklarade Jules Roche afsigten med det

dubbla tariffsystemot. Regeringen ville und

vika olägenheterna af en klausul om de mest

gynnade nationer, hvilken den kunde komma

att tillämpa på cn nation, som blott med

gaf obetydliga fördelar. Två vilkor uppstäl

las för minimitariffens användande: dels måste

den tariff, som medgifves Frankrike, vara

vederbörande nations mest fördelaktiga ta

riff gent emot främmande nationer, dels måste

denna sistnämda tariff innehålla nedsättnin

gar af betydenhet. Regeringen förbehåller

sig att bestämma, om minimitariffen skall

inedgifvas på viss tid eller utan begränsning

af tiden. Parlamentet skall i hvarje fall

höras.

Méline beklagade, att spanmål och boskap

blott vore upptagna i maximitariffen, hvar

igenom/ett medel till öfverenskommelse med

vissa länder, såsom Italien, vore omintet

gjordt.

Från Frankrike.

Paris den 30 Oktober. Yid deputerade

kammarens sammanträde föreslog Gaillard

(radikal) att uppmana regeringen att fram

lägga förslag till skattelindringereform i

demokratisk riktning. Déroulédc föreslog

budgetförslagets återförvisande till budget

utskottet. Rouvier motsatte sig återremiss,

som äfven förkastades med 345 röster mot

33. Gaillards förslag antogs med 356 rö

ster mot 41. Högern röstade icke. Man

beslöt med 356 röster mot 54 börja diskus

sionen af de enskilda punkterna.

Handelsteieyram.

Liverpool den 30 Oktober. Bomull: Om

sättning 10,000 balar. Middling 59/I6 d.

Tendensen: lugn.

Glasgoio den 30 Oktober.

Tackjern: mixed numbers W 51 sh. 7 d.

London den 30 Oktober.

Råsocker: lugnt, fast.

Raffiuadsocker: fast, god efterfrågan.

Betsocker: 127» ^ 12% eh.

Newyork den 30 Okt. den 29 Okt.

Bomull: middling 10 c. 10 c.

Hvete: loco 1099/i c- 1097» c-

» Oktober 1087s c- 107% c

» November 108 V8 c- 108 c.

» December 109 c. 108*/ * c.

Kaffe M 7.

Rio low ordinär Nov. 17,37 c. 17,65 c.

» Jan. 16,02 fc. 16,32 c.

Berlin den 31 Okt. den 30 Okt.

Råg: Okt 179 180

s Okt.

—Nov 174 173,50

» April—Maj 165,20 163 20

Hvete: Okt 197 198

» Okt.

—Nov.... 188 188

» April—Maj... 189,50 190

Rubolkurs 247: — 244: 70

Ny olyckshändelse på teater.

(Enskildt till Norrköpings Tidniugar.)

Stockholm den 31 Okt. Från Marseille

telegraferas: På härvarande Alcazarteater

bar inträffat samma olycka som ett par da

gar förut på teatern i Kristallpalatset, i det

statister uffyrade skarpa skott. Donna gång

fick en statist ansigtet förstördt.

Utländsln ortienr,utnämningar.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den 31 Oktober. Kejsaren af

Österrike hsr ut u ani t till riddare af Öster

rikiska Jernkroneordens första klass v. ami

ralen Virgin, till riddare af samma ordens

andra klass kommendörkaptenerna Hjelm

och Carlheim-Gylleuskiöld och direktören

vid marin-ingeniörsstaten Lilliehöök samt

till riddare af samma ordens tredje klass

kaptenerna vid flottan Sandström, v. Ecker

mann och grefve Ehrensvärd, till kommen

dör med stora korset af Franz-Josephs-

orden kontreamiralen v. Otter, till kommen

dör af samma orden med kraschan kom

mendörerna af Klercker och v. Hedenbeig,

till kommendör af samma orden kommen

dörkaptenerna frih. Palmstierna, Puke och

Smith, samt till riddare af samma orden

löjtnanten vid flottan Gyldén.

Forskningar i antik jord.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den 31 Oktober. Från Berlin

telegraferas: Enligt underrättelser från Athen

bar franska regeringen förklarat sig villig

att betala Grekland en half million francs

för att få nedrifva grekiska byn Caetri,

stående på Delfis klassiska mark, der

franska arkeologiska institutet vill företaga

forskningar och gräfningar.

Dagans post.

Mo'tkefesten.

I dansk T>Nationaltidendesj> oss i dag till

handakomna gårdagsnummer läses följande

artikel:

Vare sig man nn är utpräglad Moltke-boun

drare eller icke, måste man beundra den kraft

och uthållighet, som don lyskn härons »äldste

soldat» i dessa dagar utvecklat. Dot är icke

småsaker, som fältmarskalk Moltke presterat.

Den värsta ansträngningen, fackeltåget, Ladö man

varit nog försigtig att förlägga till dagen föro

födelsedagen. Man kunde dock med skäl hafva

väntat, att den efter årstiden alltför långvariga

högtidligheten skulle hafva tröttat den gamle ju

bilaren. Fackeltåget var Berlins fest, och det

var lätt begripligt, att hufvudstaden gjort allt

för att göra den så glänsande sorn möjligt. Väl

hade en sparsam referent på förhand underrättat

Berlinborna örn, att nila naturligtvis icke kundo

få facklor, med den något påfallande motiverin

gen att de kostade 85 pf.!! stycket. Man hade

dock äfven kommit lyckligt öfver denna utgift.

Fackeltåget var verkligen storartadt, och Krollsgar

tons egaro hade förbättrat belysningen vid seger

pelaren. Allt gick efter programet med undan

tag af, att en mindre, lycklig sammanstötning

skedde i den famösa defiléu mellan Kranzlors

konditori och Bauera kafé, och trots enstaka

smaklösheter lade sig en verklig folkentusiasm

i dagen i den hyllning, sorn bragtes den gamle

fältmarskalken aftonen före hans 90:de födelse

dag.

Morgonen derpå var Moltke fullkomligt rask

och i betraktande af sin ålder rörlig, och mod

samma sinneBjemvigt, hvarmed han vid Sadova

lyssnade till berättelserna om, att en armékår

icke kunde fiona sig till rätta i den stora skog,

der en af hufvudstriderna levererades, och som

icke Btod på kartorna, hörde han i Söndags

morgse på de morgenständchener, som bragtes

honom först af on barnkör, så af Berlins lärare

förenings sångkör, derefter af jeruvägsrogementet.

Genast då barnen begynto koralen: »Lobo den

Herren», lemnade Moltke sitt rum och gick fien

den till mötes. Derefter måste han höra på ott

tal af pastor Braun, men begick så likväl ett

strategiskt fel af stor betydelse, i dot han rik

tade ett par uppmuntrande ord till barnen. Deras

led begagnade ögonblickligen den bresch, mar

skalken sjelf gifvit sig, och med Englaterzetteu

i Mendelssohns »Elias» och koralen »So uiintn

deon moine Hände» riktade barnköron ett nytt

angrepp mot fältmarskalken, som dock med oför

svagad kraft kunde mottaga lärarnes stormlöp

ning, hvilken inleddes med Beethovens hymn:

»die Himmel» och fortsattes nied en bön af

Weber och en ny hymn — derefter fick mar

skalken ännu en morgonmusik, under hvilken

repeterades: »Lobo den Herren» och Beethovens

hymn; resten var ett nytt program. Man förstår

dock den gnrnlo strategens uthållighot, då man

i »Norddeutsclie» läser den från det ofiioiösa

bladets ståndpunkt nästan otroligt naiva upplys

ningen, att »grefven under musikprestatienerna

läste de ingångna telegramen och lyckönsknin

garna» — telegrafverket hado i stora kor

gar bragt honom en förtraf på 2,000 tele

gram.

Kl. 11,40 kom kejsaren, dot militära skåde

spelet med fantåget begynte, och sedan fanorna

forts upp till marskalkens tjenstebostad i gene

ralstabsbyggnaden, hvilken han behöll vid sin

demission, kom det stora momentet i festen, den

lyckönskan, som kejsaren, omgifven af tyska

furstar, med konungen af Sachsen i spetsen, och

generalitetot bragto jubilaron.

Kejsar Wilhelm hade, såsom naturligt var vid

ett sådant tillfälle, som man icke kan fråukänna

en historisk prägel, tydligen mot vanan utarbetat

sitt tal på förhand. Talet var något långt för

att vara ett festtal af sådan art, inon det var

ett vackert och högst smickrande erkännande,

som den UDgo herskaren skäokte den gamle

strategen. På en enstaka punkt, visserligen buf

vudpunkten i festtalet, som häntydde på den

särskilda ära, monarken hade visat Moltke ge

nom att låta föra fanorna till hans bostad, ut

talade kejsaren till och med ett erkännande af

Moltkes förtjenstor, som gick något längre, än

det säkerligen öfvoronsstämmer med den höge

talarens egentliga uppfattning af Moltkes andel i

händelserna 1866 och 1870—71.

När man läser de tyska tidningarnas Moltke

artiklar, får man det intrycket, att hakon) de

flesta af dessa artiklars pompösa vändningar lig

ger en viss reservation. »Nat. Ztg», hvilken

sorn vanligt utmärker sig genom en icke alltför

svulstig stil, har till och med fält on ganska

moderat dom öfver Moltkes betydelse. Alldeles

särskildt framhåller det nationalliberala hufvud

organet, att Moltke icke var oinskränkt herro,

utan blott goneralstahsohof. »Er ersaun dio

Scblaohten, aber er seblug sio nicht» — »konung

Wilhelm I förde sina arméer och ledde slagen

vid Königgrätz och Sedan», och vid Königgrätz

voro kronprinsen och prins Friedrich Karl do

segerrika härarnos ledare.

Man kunde till förmån för Moltkes eftormäle

invända mycket mot dessa ultalandon, men de

motsvara säkert kejsar Willielm II:s uppfattning.

Kejsaren har i föregående tal firat sin fader och

prins Friedrich Karl som do rätta härförarne, den

förste sora don preussiske kronprinsen par ex

cellense, den andre som typen för en proussisk

fältmarskalk. För kejsaren äro Hohenzollrarnes

bedrifter hufvudsaken — och hvem vill förtänka

honom det? Kanske skall nian i denna tanke

finna don djuparo orsaken till Moltkes afsko

dande; man måste under alla dessa omständig

heter deri söka orsaken till Bismarcks fall. Kej

sar Wilhelm li vill sjelf stå i nationens ögou

som den rätte horskaren både till namnot och

gagnet; han vill också tillerkänna siri farfader

och do medlemmar af den hohonzolleruska släg

ten, hvilka stodo vid Wilhelm II:s sida under

de stora krigsåren, så mycken ära Born möjligt

för dessa bedrifter. Aldrig har någon statsman

visat mindre psykologisk skarpblick än Bismarck,

då han mot nationen och historien bekämpade

Roggenbachs och Geffckens påstående, att kejsar

Wilhelm II:s fader var den rätte skaparen af

det tyska kejsarriket — att »kejsartanken» till

hörde honom.

Det var derför en särskild utmärkelse, kejsar

Wilhelm li visade Moltke, då han i sitt tal i

Söndags förklarade, att i de fanor, Born stöde

framför honom, »låg en historia, som Moltke till

största delen skrifvit». Dessa ord betogo talet

och dagens festligheter något af den matta prä

gel, som egentligen hvilade öfver dem — äfven

öfver fosttuffeln i Potsdam — och som till cn

del förskref sig derifrån och fick uttryck derigenom,

att kejsaren icke hade någon ny utmärkelse att

gifva den gamle fältherren i form af én hertig

titel eller något liknande, såsom bebådats.

Den intressantaste afdelningen i kejsarens tal

var dock slutet. »Hamb. Nadir.» offentliggör i

början af sitt aftonnummer för Måudagcn mod

anledning af Moltkedagen ett uttalande på fem

ton rader, som nästan ser ut, som om det a£

Bändts pr telegraf från Varzin, och som föröfrigt

starkt framhåller den stora hyllning, som kom

mit Moltke till del — äfven i pressen i Wien

ooh London. Den lilla artikeln slutar med or

den: »Politiska moment kunna naturligtvis icke

afvinnas dessa demonstrationer.» Dolta gallor

dock icke kejsar Wilhelms tal och särskildt dess

sluthyllning åt Moltko, hvari han särskildt tnc

kado jubilaren, emedan denne i sin storhet för

stått att icke stå allena utan hilda on skola.

Till och mod om kejsaren icke genom att

starkt betona ordvt Dallenav hade understrukit

sin tanke, skullo enhtar lätt hafva upptäckt den

udd, som orden innehöllo, och a t den var rik

tad root f. d. rikskansleren. Många synas hafva

väntat, att furst Bismarck skulle komma till Ber

lin i Söndags. Han skulle säkerligen hafva

handlat rätt deli, men roan åtsifinner i hans

underlåtande att personligen lycköuska Moltke

samma fruktan för att sätta sin popnlaritet på

prof i hnfvudstaden, som han visst getioru att

hålla sig borta från Berlin efter sitt fall, ehuru

den äregirige mannen dock icke kan vänta att

återfinna makten, sorn han så bittert saknar, på

andra ställen än just der. Hans fruktan är sä

kerligen ogrundad, och han skalle genom att

hafva i Söndags infunnit sig vid Segerpelareo

hafva beredt sig sjelf en ovation och sina mot

ståndare stor förargelse. Nu stannar förargel

ken på hans tida. Blott sparsamt skall han

fioua sitt namn i festartiklarna — »P. st. Lloyd»

har till och med blott framdragit det för att

tacka för Bismarcks uttalande om, hur föga han

egentligen som rikskansler intresserade sig för

Österrike ooh alldeles sänkildt för Ungern, ge

nom att framhålla Moltke och Röön såsom det

tyska likets egentlige stiftare, sorn räddade Bis

marck från att fortfarande vara en halft löjlig

person! Den ungerska tidningens nttalande är

alltför orättrist att kunna träffa Bismarck, men

att det förargar honom, lider intet tvifvel —

och af dylika förargelser bar han haft åtskilliga

i dessa dagar, hvilka han kunnat undvika genom

att i Söndags infinna sig i Berlin i stället för

att nöja sig med att sända ett hjertligt tele

gram, sorn Moltke, hvilken säkert hor skarp

uppfattning af Bismarcks känslor vid detta till

fälle, genast besvarade, en ära, sorn han eljest

blott visade potentater.

Men äfven genom sitt uteblifvande drog

Bismarck uppmärksamheten till sig, ooh om än

hans gamla press med »Norddeutsclie» i spetsen

sviker honom, lemna dock kejsarens ord ett

vittnesbörd om, att den fallne rikskanslern är

en för framstående person att glömmas. Kej

sarens ord måste med eller mot haus vilja rikta

uppmärksamheteu på don man, som saknades

vid festen, och de tyske generalerne ooh fur

starne hafva säkerligen vid kejsarens slutord

känt dissonansen starkare än den entusiasm, sora

den kejserlige talaren genom Bia motivering

sökte framkalla för Bismarcks gamlo medarbetare.

Från ftitivudststton.

En af våra korrespondenter i hufvudsta

den skrifver till oss följande:

nfloftke pä HasssIfcacKeit.

Moltke år dagens hjelte. Det kanske kan för

tjena erinras om att dan »store tigaren» i Augusti

1881 hedra le vår hufvudstad mod ett, dock helt

kort, besök.

Bland annat tillbragte han on eftermiddag på

Hasselbacken. »Jag skaffade mig tillfälle — skref

V. S. i G.

-P:n — att beskåda den ryktbare 81

åringen på riktigt nära håll, då han efter friherre

Bildts middag på Hasselbacken intog sitt kaffe och

rökto sin cigarr på Stora balkongen. Jag smög mig

— med vederbörlig tillåtelse förstås — in i ett af

förmaken alldeles bredvid och satt der en god stund

mod kikaren för ögonen, i ostördt betraktande af

»det höga originalet».

Nej, »hög» är gubben Moltke icke då han sitter,

och då ser han också skäligen gammal och ruggig

ut i Bin ytterst enkla, civila drägt, utan så mycket

som en liten bandstump i knapphålet och med den

ruskiga filthatten långt neddragen i pannan. Men

— då han reser på sig!

Det är »was anders»!

Når han då rätar ut sin ståtliga figur och kastar

de skarpa, djupt liggande ögonen omkring sig, då

är det någonting af en stridslysten falk i blicken,

och mannen sqr i detta ögonblick icke ut att vara

äldre än omkring 60 år.

Men når han satt der hopkrupen med den ry

kande kaffekoppen i den ena handen och den tanda

cigarren i den andra omhvärfd af rökmoln från

bådadera, såg han snarast ut som en gammal hung

rig gam inhöljd i blodångor och kanonrök.

Man har förut skildrat hans utseende såsom mildt,

nästan patriarkaliskt, och derom ge äfven de por

trätt, som man förut skådat, en viss aning, men i

verkligheten ser han mycket bister ut, och jag såg

honom under hela tiden sitta och samtala med frih.

Bildt, utan att en enda gång dra på munnen.

Marskalken helsades med »AVacht arn Rhein», och

»Heil Dir im Siegeskranz», hvilka melodier han af

hörde sittande. När svenska folksången »Ur sven

ska hjertans djup» ljöd från orkesterpaviljongen,

steg han npp och deltog ganska flitigt i handklapp

ningarna efter sångens slut.

Middagen lär ha varit jemförelsevis enkel, gan

ska enkel, ty marskalkens lefnadsvanor äro mycket

enkla och han är, i motsats tili furst Bismarck, all

deles ingen vän af bordets nöjen.

Mau har brytt sina björnör om anledningen till

hans hitkomst. Den allra enklaste förklaringen är

den att han, som aldrig förr besökt Sverige eller

åtminstone Stockholm, fallit på dori tanken att bese

äfven detta land, innan han blir för gammal att

företaga längre resor.»

Jenny Lind och Barnutn.

Jag nämde i förra brefvet, på tal om den bebå

dade stora Jenny Lind-biografion, att cn skildring

ur hennes konstnärslif jemväl föreligger i en gam

mal med författarens porträtt å omslaget »illustre

rad» bob: »Baruum, Puffarnes korning. En sjelf

biografi». I ett särskildt kapitel skildras ganska

utförligt de olika utvecklingsskedena af Jenny Linds

spekulationen, då konstnärinnan i början af 1850

talet gjorde lysande konsertfärder genom Amerika,

hvilket äfven skullo blifva hennes sista artistiska

triumftåg, ty knappt var tournéen slut, förrän hon

1852 i Boston gifte sig nied pianisten Otto Gold

smidt och drog sig tillbaka till en förtjusande villa

invid London, delande siri tid mellan familjclitvet.

kristlig välgörenhet och nit för sill konst.

Barnumsboken är å titelbladet försedd med ett

motto, som är alltför kostligt för att icke förtjena

att hår reproduceras:

»Kom Jenny, du är den Born ännu saknas i min

hand 1

Lemna Konungar och Kejsare, här är det fria Iand,

Der helsås du välkommen; af glädje hvarje hufvud

svindlar,

Du skall deras hiertan tjusa, och öppna deras

penningbindlar (1!)

Och när vi ej mer förtjena — publiken är ju blind —

Då är mitt namn ej Barnum, och ditt ej mera Jenny

Lind (lil)»

C. G. Hellqvists familj

befinner sig, genom de härda slag som drabbat fa

miljefadern, i ganska bekymmersamma omständig

heter. Med anledning deraf kommer till deras för

mån att föranstaltas ett lotteri örn 1.500 lotter till

pris af 2 kr. lotten. Vinsterna utgöras af 27 af

Hellqvist utförda aqvareller. Dragningen beräknas

vara verki tahl innan den 1 Mars nästa år.

Man har all anledning antaga, att det behjertans

värda företaget skall omfattas med sympatier hos

alla dem som lärt skatta och värdera den olycklige

konstnärens artistskap.

Fjellstedts bibel.

Såsom något lör vårt land ovanligt vilja vi

omtala, att Fjellstedts bibelverk, som i dessa dagar

ligger färdigt i ny upplaga, i år hunnit fårdigtryc

kas och spridas i 32,000 exemplar.

Elfva snällpressar ha varit sysselsatta med tryck

ningen från Mars till Oktober månader, elfva tusen

ris tryckpapper ha åtgått och för att skaffa skinn

till bibelverkets bindande (hvarje bibelverk bindes

i tre delar) ha måst slägtas tjugutusen får.

AdMe Almati,

den unga begåfvade sångerskan, som under de se

naste åren vistats utomlands, företrädesvis i Italien,

lär om ett par veckor vara åter att hitförvänta, då

hon kommer att låta höra sig ä vår opera i några

af sina favoritroller.

Huruvida fröken Almati med kontrakt kommer

att fästa sig här för den återstående delen af sä

songen, är deremot icke bestämdt. En redan i höstas

synlig uppgift att dylik kontraktsuppgörelse redan

skulle skott var nämligen förhastad.

”Giuntarne.

”

—

Det är nu öfver fyra decennier sedan Gunnar

Wennerbergs friska »Gluntar» sågo dagen och göto

sitt frigörande balsam öfver 1850-talets första år i

Sverige, som just då inträdt i ett poetiskt afmätt

uingsskede efter ett årtiondes väldiga rörelser, af

hvilka, så vidt då syntes, inga frukter skördats.

Men »Giuntarne» lefva nu ett naturligt lif, genom

egen poesi och egna melodier. För dem är det visst

icke tid »att tänka på refrängen».

De ha redan gått ut i ett par upplagor, och 1882

lät författaren-tonsättaren dera beledsagas äfen, för

öfrigt ytterst intressant och orienterande »historisk

inledning» till tjenst för »det vexlande flertal, som

allt mer och mer måste känna sig främmande för

de tids- och ortförhållanden, under hvilka Glnn

tarue en gång växte upp, och kanske åfvan förmå

ätt ställa cn och annan bild, som under tidernas

lopp mist sin ursprungliga belysning, åter i rätt

dager.»

»Giuntarne» komma nu inom kort att presenteras

för sina många vänner i en ny form. Under för

beredelse till utgifning föreligger nämligen en upp

laga af den populära ducttsamlingen, arrangerad en

dast för piano med bifogad text.

Cleopatra

har i veckan uppenbarat sig å Stockholms drama

tiska horisont — ja, ja, jag menar icke Sardous

nyaste skådespel, deri Sara Bernhardt uppträder med

lefvande ormar vid sin svällande (?) barm, utan ett

af godsegaren och kanslisten vid kgl. mapts orden

grefve Isidor Lundström författadt »skådespel» (å

Ia Rudolf eller Blodbadet på Sicilien», »Roms kata

komber» o. d.), Cleopatra. Det glada och qvicka

stycket, ett minne från den lid då författaren var

direktör för Stockholmska nationens »spex» i Up

sala, har, på bekostnad af en härvarande litterär

grosshandlare, mycket ifrig boksamlare, i synnerhet

samlare af dramatik, nu utgifvits i en upplaga om

endast 25 exemplar.

A-tt en dylik bibliotil-nyck kan bli kostbar nog,

bevisas af denna luxuöst utstyrda 25 exumplars

raritet, hvars tryckning (hos Knut Beckman) och

inbindning (hos Hedberg) lär gått till den vackra

sumtnan af — 800 kr.

Men också är denna »Cleopatra» en perla bland

svenskt boktryck och svensk bokbindarekonst.

Talande dockor.

Vi lefva i underverkens tid. Det menskliga geniet

lemnar oss beständigt nya, alltmera sällsamma föremål

tor vår förvåning och beundran. Det är icke länge

sedan fonografen gjorde sitt inträde i våra bygder,

öfverallt väckande en storartad sensation. Hvem

bryr sig numera om fonografen? Man finner flen

der maskinen ganska naturlig, »något ofullkomlig

förstås — eudast ett uppslag till något bättre...

som vi väl snart få hit, för den der Ldison ger sig

mtel» Ja, det kan ni lita på — inte ger han sig

i första taget! Nåväl — så hör då: fonografen är

död, lefve de talande dockorna! Ty en af sille

ingeniörens allra senaste uppfinningar är den ta

lande dockan.

Af en annan person som haft förmånen göra be

sök hos Edison, Emil Durer, lånar jag ur hans inom

kort. på svenska utkommande Elektriska skizz-sam

ling »Edison hemma hos sig» följande:

»I hvarje barns hjerta rör sig önskan att liksom

mamma ha ett sött litet barn att vagga på sin arm,

att gråta eller skratta med. .

Till och med från den grå stenåldern ha vi lem

ningar i behåll, som tydligt visa, att det redan för

årtusenden sedan funnits leksaker som motsvarade

våra dockor. Talrika arkeologiska fynd göra att vi

ej kunna betvifla, det bruket att leka med dockor

ar lika gammalt som menskligheten sjelf.

Den i hvarje barnabjerta slumrande bärmn.rngs

driften, behofvet att kalla en liten varelse sin egen,

har skapat dockan, lika väl för fattiga barn sorn

för rika. Hvart barn har sin docka och är tack

samt mot den som skänkt det den.

Hvilken väldig jubelstorm skall icke skalla ur

hundratusen barnstrupar den dag, då Thomas Alva

Edison skänker don glada skaran en liten varelse,

som icke blott kan säga god morgon och god afton,

utan kari sjunga vackra vaggvisor oell prata en lang

stund med sin egare eller egarinna?

Äfven barnen skola lära att älska och beundra

detta snille, som hittills blott sysslat mod att lösa

för hela menskligheten vigtiga problem, när han

kommer till dem med den kostliga julgåfvan.

Edison är redan färdig att bereda de små denna

öfverraBkning.

Hans för några veckor sedan fullkomnade talande

docka är en af hans kärleksfulla hjertås vackraste

skänker, och den präktiga leksaken skall tillverkas

i alla former, så att den kan bli tillgänglig för alla.

Den rike bankiren köper sin lilla dotter en docka

som är klädd i sammet och siden, smyckad med

glänsande ädelstenar. Borgaren får en ung dam i

enkel hemdrägt och för den fattige finnas små linde

barn, sora dock tala lika tydligt de som bankirens

modedocka.

Mina läsare fråga utan tvifvel hur detta underverk

går till och jag är gerna beredd att ge dem några

upplysningar om saken.

Låtom oss betrakta den talande dockan i genom

skärning. .

Vi träffa under vår anatomiska granskning på en

gammal bekant, den Edisonsba löuografens vaxcy

lindcr. Cylindern vilar på ett slaga trådväfnad, sorn

viel närmare undersökning risar en spiralfjäder, som

nfir den dräs upp kan sätta cylindern i långsam

mare eller hastigare rotering. Den lilla häfstång

med dubbel axel, genom hvilken uppdragningen sker,

är dold i vecken af dockans kläder.

Då man drar npp fjedern, börjar cylindern sorn

sagdt vrida sig krieg sin axel. Under sin vridning

möter den flon lilla nål med kula vi vid beskrifning

på fonografen lärt känna. Då vaxcylimlern redan

på sin yta har det af den andra nälen inristade

fonogrammet, så kommer den membran, vid hvilken

nålen i dockan är fäst, att vibrera, och den lilla

damén har sin monolog färdig. Ett litet ljudrör

leder ljudvågorna till munnen, som öppnar sig, ögo

nen röras och den vackra lilla fröken pratar med

ett lif och en naturlighet, som äro förvånande.

Den talande dockan kommer antagligen, når dea

slipper ut i verldsmarknaden, att ba on framgång

sora blir allonaståonde i leksakshistorions ma

man ursäkta mig det nykonstruerade ordet, men

det fins verkligen en dylik vetenskap —- annaler.

Sedan ofvanstående skrifvits, har den talande doc

kan redan kommit ut i verldsmarknaden. En sär

skild fabrik i Boston har nu full sysselsättning med

att tillverka dylik:» dockor. Fabrikationen harupp

drifvits till 5- ä 700 dockor om dagen.

Men hittills har endast Amerika haft monopol på

denna affär. .

Nu har ett patent på Europa utfärdats och ofver

lfttita på ett kapitalstarkt boing i London. Teck

ningssumman för detta, bolag fick man ihop på några

timmar, hvilket talar för affärens »framtid».

En företagsam person Ilar i Stockholm har med

det engelska bolaget på ort och ställe öppnat un

derhandlingar, som ledi till det resultat, att vi snart

nog äfven hos oss få tillfälle att stifta bekantskap

med de märkvärdiga dockorna. Fonografapparaterna

komma naturligtvis att förskrifva sig utifrån, men

sjelfva »dockomhöljet» skall tillverkas dock här på

platsen. .. , , ir

De billigaste dockorna lära komma att kosta lo

å 25 francs. Och det kan väl icke tå anses för dyrt.

Sida 4

NORRKÖPINGS TIDNINGAR Fredagen dén 31 Oktober 1890.

Sällskapslif.j

Vårt sällekapslif är ett dyrt och besvärligt

maskineri. Umgänget med goda vänner och

bekanta är ett nöje, som alla borde kanna till

låta sig; men sådana förhållandena äro, blir det

bara de mera välbnrgna, som ha råd till den

soken. Och så länge vi inbilla oss, att vi icke

kanna komma tillsammans och trifvas ihop utan

ali den myckna trakteringen, så blir det icke

annorlunda. Men den som är nödd att hålla

sig utanför ocb lefva ensam, blir lätt sur och

tråkig och afundsam. Mången kan derför icke

stå ut, nian följer med så godt han kan och

låter den oundvikliga ekonomiska katzenjammern

komma efteråt.

Hnfvudsaken i det sällskapliga umgänget är

nu för tiden i regel just trakteringen. Tref

naden och nöjet får det vara som det kan med,

bara maten är god. Det är de rika, som go

tonen, och efter samma måttstock skola alla ba

det. Man måste ju ha »sorn andra», heter det.

Ju mindre samhällena äro, desto mera märkeB

detta. I de riktiga småstäderna är det en eller

annan matador, sorn regerar och följaktligen

äfven inom sällskapslifvet dominerar situationen.

Men för folk med litet att lefva af passar icke

matador-måttstocken.

Att ha kalas är icke blott orimligt dyrbart,

utan också fasligt besvärligt för de husmödrar,

Born icke hafva öfverflöd på god hjelp. Lägg

blott märke till huru trött och utslspad värdin

nan ofta ser ut. Hon konverserar med feber

aktig ifver, med älskvärd, men förströdd min,

medan tankarna äro i köket hos allt det myckna,

Born skall in varmt. Hon väntar vid middagen

nervöst på de sista gästerna. Att de icke

kunna vara punktligal Tänk fisken, sorn står

och faller sönder i pannan. Hon lider verkliga

qval. Många tro, att det hör till god ton att

göra ursäkter, äfven om undfägnaden är aldrig

eå fia. »Ni ser, att det är i ali enkelhet —

det är icke alla, sorn kunna ba det såsom Ni».

Och eå går det på med ursäkter från värdin

nans sida och komplimanger från gästernas.

Och efter alltihop kommer kritiken. »Det är

märkvärdigt, att folk icke kan lära sig att salta

soppan lagom. Och kände du på fogeln: så

torr och seg — grädda hade den aldrig sett.

Och uppassningen sedan 1 Jag formligen skäms

på hennes vägnar». — »Ja, och sådant vin du,

värre än bläcki» Och under allt detta drager

värdfolket en lättnadens suck: »Gud vare lof

att nu det är gjordtl»

Yi borde tänka: så och så bar jag råd till

att ba det, och på det bjuder jag, hvem jag vill

och så många jag vill. Men ingen törs bryta

Beden; vi äro eå hjertinnerligt fega inför det

der konventionella lagbudet örn hur »det skall

vara», och att opponera sig mot det, det är en

farlig sak. Fruktan för att bli ansedd såsom

girig eller småaktig o. d. är allt för stark.

Eu reform i sällskapslifvet är det först och

främst fruntimmernas sak att drifva igenom.

Om bara någon af husmödrarna, hvar i sin krets,

började, så skulle snart fleraföljaefter,tyigrunden

tyckte nog de flesta örn reformen. Låt det der

»i all enkelhet» bli något annat än ett tomt tale

sätt.

Och säkert är, att ett angenämt sällskapligt

umgänge, som både värdfolk och gäster kundo

ba glädje af, verkligen kan ega ram, utan att

bvarje bjudning behöfver vara ett mora elior

mindre öfverdådigt mat- och dryckesgille.

Men huru skall den gamla slentrianen kunna

utrotas? Det fir med detta förhållande som med

eå många andra, att en enskild drager sig för

att börja och icke heller bar synnerlig utsigt

till att ensam kunna genom föredömets makt

uträtta något. Det finnes dock e t sätt, sorn

vi tro skulle leda till målet. Hvarje familj har

ju en någorlunda bestämd umgängeskrets. Örn

xtu husmödrarna i dessa mindre kretsar genom

frivilligt aftal komme öfver ens örn att inskränka

öfverflödig undfägnad, så tro vi, att det vore

ett bra sätt. När vi säga husmödrarna, eå är

det naturligtvis derför att dessa 1 afva lejon

parten af allt det bråk, sorn stora maibjudnin

gar medföra, och hafva bryderi med

.att få hus

hållepengarne att räcka, sedan en oproportioner

lig del af dem slösats bort på ett par tillfällen.

Genom sådana aftal skall man vinna, att vi

här i landet som hos andra civiliserade na

tioner kunna mötas oftate ocb med större glädje

till utbyte af tankar och åsigter, till bildande

eamqvära med menniskor, hvilka vi sätta värde

på. Ens gäster behöfva hvarken svälta eller

törsta, äfven i fall det göres ganska Stora in

skränkningar i den nu i regel vanliga undfäg

naden. Och eå skola flera och flera få klart

för sig att afsigten med att man kommer till

sammans i ett sällskap icke skall vara att

öfverlasta sig med mat och dryck, utan att ha

det trefligt och angenämt tillsammans med med

menniskor. (B. L. T)

(Insändt.)

London den 28 Oktober 1890.

Till Redaktionen af Norrköpings Tidningar.

Anhålles vördsamt om ph.ts i Eder ärade tid

ning för nedanstående upprop till allmänheten från

Skandinaviska sjömanshemmet.

Under det flydda året har döden gjort eu så

rik skörd bland våra välgörare att vi — menskligt

att döma — kunna göra oss den frågan: »huru

skall vår jul nu gestalta sig?» Vi hafva förlorat

den ädla, varmhjertade markisinnan of Airsa, den

frikostige beskyddaren mr David Carnegie, don

vältalige förespråkaren mr Bevan, hvilka fått ingå

i sin Ilerras glädje för att skörda lönen för hvad

de här utsått. Så länge Skadinaviska sjömans

hemmet finnes till, skall minnet af dessa ädla

vänner lefva i välsignelse och vördnad, deras

namn skola varda förevigade i hemmets annaler,

och följderna af deras verksamhet skola förnim

mas under flera generationer.

Vi misströsta likväl ej i afseende på hvem

eller hvilka, som skola intaga deras platser i det

glesnade ledet; vi veta att Herran utser hjelpare,

der hjelp behöfves. Vi anropa honom att gifva

våra qvarblifna vänner förmåga att arbeta med

ökade krafter, vi hoppas, att han vill uppväcka

nya vänner, som skola intressera sig för våra

sjömäns välgång, och vi tro fullt och fast, att

vi på förhand skola kunna glädja oss åt den

kommande julen.

Det som göres för att bereda sjömännen en

glad jul uppskattas på ett verkligt rörande sätt

af dessa oroliga stora barn. De glädja sig åt

gåfvorna, de vilja göra allt för att få bidraga

till hemmets högtidliga dekorering och för att få

deltaga i julfröjden. Må våra vänner tänka derpå!

Må de bistå oss mod sina böner, glädja oss med

sina gåfvor och hjelpa oss i vårt arbete!

Gåfvans värde ökas i betydlig grad, om den

samma åtföljes af tydlig adress (ej endast nam

net). Dels kunde vi då med större lätthet er

känna dess emottagande, dels blifva »gossarne» i

tillfälle att sjelfa skrifva och tacka för julklap

pame de fått. Detta utgör ett så stort nöje, att

vi tro det vära vänliga gifvare gerna vilja för

skaffa gossarne detsamma. De synas föreställa

sig, att gåfvan blifvit gifven till hvar och en

personligen, då de få tillfälle särskildt uttrycka

Bin enkla taok. Låten dem få denna glädje!

Hemmet har redan att frambära en hjertlig

tack till fru Qvensel i Upsala, för en särdeles

praktisk och välkommen gåfva, bestående af en

sändning grankottar, apterade till ljushållare

på våra julgranar. Nu återstår för våra öfriga

vänner att sända oss af våra vackra goda svenska

sterarinljus, hvars make ej står till att få i Eng

land. Ljusen böra vara s. k. kronljus eller van

liga ljus i paketer med fem stycken i hvardera,

och ej af den mindre sorten, emedan de ej brinna

länge nog.

Julklapparna i öfrigt böra nu som alltid helst

bestå af yllestrumpor, halsdukar, nålväskor —

med tillbehör s. k. sjömanshustrun — underklä

der af flanell m. m. samt om möjligt är ej sändas

senare än första veckan i December.

Med varmaste tack & våra sjögossars vägnar

till alla dem, som förut egnat dem sitt intresse

och deltagande förblifver jag

Eder i Herren förbundna

Agnes Hedenström Welin.

P. S. Försändelserna kunna adresseras till

kapten Ericsson, ångfartyget Bele, Göteborg, all

denstund han med vanlig välvilja lofvat ombe

styra deras fortskaffning öfver Nordsjön.

Handel och Sjöfart.

Linköping flen 29 Ott. Torgpriserna hafva i dag

varit:

Hvete - - -

Räg - - -

Arter - - -

Korn - - -

Blandsäd -

Hafre - - - -

Kött - - -

Fårkött, färskt

D:o saltadt

Fläsk, färskt

D:o saltadt

Talg ....

Ister - - -

Ost, sötmjölks

D:o skummjölks

Smör ...

Potatis - -

Ägg - - - -

pr 100 kilo.

14: 50 å 16: —

12: - å 12: 50

li: 75 å 12: —

li: 50

8: 50 å 9: —

8: - å 8: 10

pr kilo.

- 0: 70 å 0: 80

- 0: 60 ä 0: 65

- 0: 59 å 0: 71

- 0: 75

- 0: 90 å 0: 95

- 0: 60 å 0: 65

- 0: 90 å 1: —

- 1: 12 å 1: 15

- 0: BO å 0: 60

- 1: 60 å 1: 75

pr hektol

- 3: 25 å 3: 50

1: 15

pr 20 skålp.

T: - å 1: 10

'!: 02 ä 1: 06'

'1: — ål: 02'

‘0: 98]

‘0: 68 å 0: 77]

0: 68 å 0: 69]

pr 20 sk&lp

'6: — å 6: 80'

'5: — å 5: 50'

'5: - å 6:

'6: 20]

'7: 60 å 8: —

'5: — ä 5: 40]

'7: 60 ä 8: 40'

‘9: 40 å 9: 80'

'4: 20 å 5: ■

'13: 60 å 14:

pr tunna.

[6: — å 6: 50]

å 1: 20 pr tjog.

Frän Oxelösund afgångna fartyg:

Den 25 Oktober.

Ångaren Magdeburg, A. Schwabe, till Stettin: G.

Gyllsdorff, 600,000 kg jernmalm.

Den 29 Oktober.

Ångaren Agnes, Bruntz, till London: Alrutz &

Komp., 978 kbm furuplankor och battens.

Minnes) i sta.

Lördagen tion 1 Nov.:

Kl. 7 e. m.: Slutbal å stadshuset.

Kl. V, 8—9 e. m.: Inbetalning till Norrköpings nya

arbetareförenings sjuk- och begrafningsfond.

Kl. 8 e. m. firar Murarefackföreningen sin årsfest.

Söndagen den 2 Nov.:

Böra ansökniDgar för erhållande af årsräntan från

»A. P. Söderbergs donationsfond» vara nedlagda

i Arbetareföreningens breflåda.

Kl.

•/, 5 e. m. sammanträder Brödraföreningen.

Kl 8 e. m.: Konsert af Björlingska qvartetten i

Brödraföreningens lokal.

Mndagen den 3 Nov.:

Kl. 9 f. m.: Uppbörd å förfallna räntor och kapital

afbetalningar å lån i Söderköpings stads med

kringliggande häraders sparbank.

Kl. li f. m utbjudes till försäljning genom auk

tion å stället egendomen Ullstorp Neder- och

Mellangård i Östra Ryds socken.

Kl. 7 e. m.: Sammanträde med delegarne i Handt

verkande Borgerskapets sjuk- och begrafnings

kassa samt nödhjelpsfond ä börsen.

Tisdagen den 4 Nov.:

Kl. li f. m.: Extra bolagsstämma med Östergötlands

kreatursförsäkringsbolag å Stora hotellet i Lin

köping.

Kl. 12 på dagen försäljas genom auktion tomten n:o

1 i qvadraton Trätan ett par i nämde qvadrat vid

Slottsgränden belägna, staden tillhöriga byggnader.

Onsdagen den 5 Nov.

Kl. li f. m. försäljes genom auktion på stället Afve

slätts landtegendom i Törnsfalla socken och Södra

Tjuts härad af Kalmar län.

Kl. li f. m.: Ordinarie årssammankomst med Bråbo

och Lösings häraders med Norrköpings stads hus

hållningsgille å Centralhotellet i Norrköping.

lemvägstägen

viel INorrtöping» station

Norr ut (ankomma Böder ifrån):

Snälltåg ankommer 3,4 f. m., afgår 3,10 f. m.

Persontåg „ 3,59 e. m. „ 4,9 e. m.

Blandadt tåg „ 9,25 f. m. „ 9,40 f. m.

Blandadt tåg „ 9,35 e. m. „ 10 e. m.

Godståg „ 7 e. m. „ 7,38 e. m.

Godståg „ 2,2 e. m. (stannar i Norrk.)

Extra godståg „ 5,49 e. m. (stannar i Norrk.)

Godståg „ afgår 4,40 f. m.

Säder ut (ankomma norr ifrån):

Snälltåg ankommer 11,38 e. m., afgår 11,44 e. m.

Persontåg „ 12,59 e. m. „ 1,4 e. m.

Blandadt tåg „

7,36 e. m. „ 7,46 e. m.

Blandadt tåg „ 6,46 f. m. „ 6,58 f. m.

Godståg „ 8,9 f. m. „ 8,35 f. m.

Godståg (till Linköping)

„ 5,30 f. m.

Godståg (till Norsholm)

„ 2,20 e. m.

Godståg ankommer 6,30 e. m. (stannar i Norrk.)

Dessutom afgår hvarje

Lördag ett blandadt tåg

mellan Norrköping och Åby sålunda: från Norrkö

ping kl. 1,15 e. m., ankommer till Åby 1,29 e. m.,

afgår derifrån 1,35 e. m. och är åter i Norrköping

kl. 1,47 e. m.

Anmälde resande.

Stora Hotellet.

Den 29 Oktober 1890.

Öfvorstelöjtnanten E. v. Boisman från Hagneryd,

arkitekten Torolf Prytz från Kristiania, handlanden

C. G. Ohlsson från Malmö, ingeniören li. C. Petter

son från Stockholm, köpmannen li. Edstrand från

Malmö, fru Ilill från Alingsås, ingeniören L. Krause

och häradshöfdingen G. Wolffelt från Stockholm,

köpmannen Vict. Carlström från Göteborg samt löjt

nant Gahm från Kåfalla.

Den 30 Oktober.

Hr Bror Ericsson från Stockholm, grosshandlaren

John Broms från Vestervik, köpmannen Fridolf Wåhl

från Stockholm, civilingeniörerna James Keiller och

Keiller j:or från Göteborg, grosshandlaren John Carl

son och bandirektören A. T. Lindencrona från

Stockholm, köpmannen li. W. Jespersen från Dews

bury, herr C. F. Palmgren från Stockholm, fabri

kören Fredr. Asp från Motala verkstad, löjtnanten

H. Trägårdh från Borggård, köpmännen Johannes

Ödum från Mjölby, Frederik Lansen från Hamburg,

Tisell från Nurnberg, Alfr. Ericsson från Stockholm,

grefve Fr. Strömfelt från Hylinge samt köpmannen

Sigfr. Hernström från Göteborg,

Den 31 Oktober.

Landtbrukarne J. Alfr. Bergholm med fru från

Mariefred och Sven Söderholm från Strengnäs, köp

mannen Äng. Sundström från Stockholm, grosshand

larne G. A. Du Rietz och Arthur Du Rietz från

d:o samt köpmännen Emil Suber från Malmö och

Henning Hesse från Falköping.

Al konungens befallningshafvsnde al

gjorda mai:

Ben 29 Oktober. På ansökning af: garfveri

fabrikören Frith. Agrell i Vestra Harg samt ombuds

mannen hos Östgöta hypoteksförening, vice härads

höfdingen Pehr Orre.

Innevarande års s. k. förskrifningar

inom S:t Olai församling komma att för

rättas i församlingens sakristia och före

tagas i följande ordning:

Dalsqvarteret:

Måndagen den 3 November:

kl. 9 f. m. Spar’ven.

Bergsqvarteret:

kl. 10 f. m. Kopparhammaren, Gamla Byn, Väf

stolen, Gryt, Vestra Lund, Strömbacken

och Nedre Segern;

kl. li f. m. Öfre Segern och Bommen;

kl. 12 midd. God Vän och Röken;

kl. 1 e. m. Hornet och Klockan.

Norrköping den 22 Oktober 1890.

G. V. Sandberg.

Förskrifning i Hedvigs församling.

För reglering af husförhörsböckerna före mantals

skrifningen kallas härmed husegare inom Hedvigs

församling att sjelfva eller genom ombud infinna

sig å Hedvigs pastorsexpedition å dagar och tim

mar, som nedanföre nämnas, för att meddela upp

gift öfver qvarboende samt in- ocb utflyttade per

söner inom gårdarne. Vid samma tillfälle, eller

åtminstone före mantalsskrifningen, mottagas de

från andra församlingar inflyttades prestbetyg, för

sedda med Tillsyningsmans påskrift:

Måndagen den 3 November:

kl. 9 f. m. med qvadr. Bakugnen, Ruddammen,

Vattenkonsten och Rustkammaren;

kl. 10 f. m. med qvadr. Lybeck, Danzig, Jern

stången och Amsterdam;

kl. li f. m. med qvadr. London, Triangeln, Rom,

Ostindien, Fiskalsängen, Hospitalsholmen,

Risängen och Sylten.

Onsdagen den 5 November:

kl. 9 f. m. med qvadr. Saltängen;

lil. li f. m. med qvadr. Buten, Tr

Fredagen den 7 November:

lil. li f. m. med qvadr. Buten, Träten och Lillån.

Fredagen den 7 November:

kl. 9 f. m. med qvadr. Dockan, V. Kronomaga

sinet och Gamla Spinnhuset, Jungfrun och

Hofvet;

kl. 10 f m. med qvadr. Accisen, Munken och

Nunnan;

kl. li f. m. med qvadr. Spinnhuset, Stenhuset,

Gubben, Renströmmen, Hejdelberg och

Banvaktarestugan.

Norrköping den 20 Oktober 1890.

J. P. Fogelqvist.

Till salu.

Hummer,

i dag kokt, i Forssbergska baudeln vid Skepps

brom(12818)

Nu inkommet:

Stort lager af Vin.torha.tta»- hos

Wilhelmina Anderson.

(12837)JS» 24 Broddgatan.

Krabbar

Källaren Kräftriket

finnas till cala uti

(12834)

Salt Feiströmming

sk och Al från Loftahammar

sk och Al

samt Torsk

salu vid Fiskhamnen.

finnes till

(12836)

Kassa-Apparat

för 50 kronor säljes i huset M 21 Drottninggatan.

Underrättelse hos

(12829) Fru Mina. Enberg;.

prima hvit och kri

stallklar, säljes un

der innevarande

lysår till 18 öre pr

liter ; då 10 liter köpas, lemnäs rabatt hos A. IV.

Norrman, N:o 35 Sandgatan. Telefon 507. (12805)

Fotogen!

Supé-Mossar

ossar från 1: 50 pr st.,

fodrade, från 50 öre paret,

er från 90 öre styck hos

Mina. Enberg.

Drottninggatan N:o 21. (12831)

C^rsetter

För vinnande af utrymme åt inkommande

Jul varor

Realiseras

under de närmaste 14 dagarne:

Kragar,

Manchetter,

Broderade Skjortveck

i Mina Ellbergs Hvitvaruhandel.

Drottninggatan 21. (12830)

Svart helylle

Cachimir o. Tibet,

god qvalitet, hvaraf de finare sorterna

säljas till

ealisationspriser h08

Milia Enberg1

21 Drottninggatan 21. (12832)

Förnicklade

Ljusstakar och Kaffekannor

till billigt pris i Eskilstuna-Boden, 93 Slottsgatan.

(12802)E. G. Andersson.

Doktor F. Lendgiel’s

äkta patenterade

Björk-Balsam

försäljes hos Herr F. W. Forssberg, Broddgatan.

Redan sedan urminnes tider Kr den vegetabiliska

saft, som utflyter ur björken, då dennas stam bor

ras, känd sorn det utmärktaste skönhetsmedel, men

beredes, efter uppfinnarens föreskrift, denna saft

till en balsam, så åstadkommer denna en nästan

underbar verkan. Bestrykes till exempel örn afto

nen ansigtet eller andra hudställen med denna

björkbalsam, så afskilja sig följande morgon nästan

omärkliga fjell af hudén, hvilken derigenom blif

er bländande hvit och mycket fin.

Denna balsam borttager på ganska kort tid Fräk

nar, Lefverfläckar, Födelsemärken, Näsrodnad, Por

maskar och andra hudorenligheter.

Ett krus af denna balsam jemte bruksanvisning

kostar 3: 50. Den dertill hörande Opo-Pomada

och BenzoeB-Tvål säljes ä 1 krona pr stycke eller

5: 50 kronor satsen.

OBS. Den äkta D:r F. LendgiePs Björkbal

sam, å hvilken patenträtt här i Sverige erhållits,

försäljes i Norrköping endast, hos Herr F. W.

Forssberg. (7667)

Yiteflock

Kullin & Rydelius.

till sängkläder hos

(12262)

Prima ny Storsey

ocb Medelsey till lägsta partipris hos

(12523) Kullin & Rydelius.

Tessin-Cement.

Kalk- och Cement-Aktiebolaget Teseina utmärkta

illverkning från kommissionslager hos

(T. v. 40108) Alfr. Österling.

Emalj-Färger

lör alla ändamål,

alla kulörer,

Lennmalm & C:o.

(11196)

Torr % Bjerk- och Barrved, såväl huggen lorn

ohuggen, levereras billigt.

Hellge Ehrenborg.

(12703) Kontor: Hotell Bellevue.

I Eskilstuna-Boden,

93 Slottsgatan 93:

Spik, Jern

, Bleck- och Zinkplåt, Hästskor

och Söm, Oxskospik, Jerntråd, Stål, Decimal

vågar, Transportflaskor, Skyfflar, Spadar och

Grepar, Kaminer m. m. till billigaste pris.

(12801)E. G ANDERSSON.

Parlilager

Sönftjertlaé

till lägsta nettopriser bos

(10548) SV. O. HOLMSTEN k C:o.

Gratis!

Money-Kaffe böra alla ekonomiska hus

mödrar köpa. Det är en sammansättning af fint

ångiostadt Javakaffe och bolläDdskt besparings

krffe och kostar endast 1 krona 80 öre pr kilo

gram. Profver erhålla våra ärade kunder tillsvi

dare gratis hos

Wilh. Bottiger.

N:o 7 Drottninggatan. (12768)

h I Mffi M MM ftAKj

'»©'irnnco Wranocin SS ccEÄ Suco

1 Återstående lager

liillgardine^

] och

! Tapeter

slutförsäljes billigt.

Norrköping den 21 Oktober 1890.

Lennmalm & C:o.

från 1 kr. st., plyscherade Tricot-Lif från 3: 25 st.

hos

Aagusta Rndqvist.

N:o 9 Drottninggatan N:o 9. (12546)

Priskurant

från

Godtköpshandeln,

N:o 7 Gamla Rådstugugatan

(midtför Immanuelskyrkan).

Färgad Domestik från 20 öre meter (12 öre aln),

Oblekt d:o » 22 » »(ungef. 13» » ),

Klädningstyg, kamgarn-, från 55 öre metern (unge

fär 33 öre aln),

Filtsja lar, stora svenska, å 4,25 st.,

Damkoftor, helylle, trän 3 kr.,

D:o kamgarrs, prima, från 4,50 st.,

Damvästar » » » 2,40 »

Muffar af skinn » 1,60 »

Mansvästar, ylle, » 2,75 »

Gossvästar, ylle, » 2,50 »

Galoscher, Dam

, yllefoder » 2,40 paret,

D:o » trieotfoder » 2 kr. »

D:o mans-, yllefoder » 3,50 »

D:o » trieotfoder » 3 kr.

o. s. v. o s. v. o. s. v.

Obs.! Ett större lager af Yiiedukar, Västar och

Koflor nu inkommet i

Godtköpshandeln.

N:o 7 Gamla Rådstuvugatan (midtför Immanuels

kyrkan). (12426)

Lidéns Téer,

utvalda af nya skördens bästa plockningar, finnas

hos Herrar Specerihandlare. (T. v 3811)

åkta Giktringar

af P. 0. Hellsunds i Arboga patenterade tillverk

ning å 2 kronor stycket.

Då försök gjorts och göras af personer, som san

ningslöst kalla sig mina elever eller medarbetare,

att efterhärma mina ringar, som i varaktighet och

utseende likna 18 karats guldringar och för sin

läkekraft fortfarande, enligt många intyg, äro de

mest erkända och eftersökta, så varnas respektive

köpare för efterapningar och ombedjas noga be

aktade äkta giktrmgarnes stämpel:

och att de i Norrköping säljas endast hos

Norrköping säljas

G. V. Rundström.

Obs.! Ringarna lemnäs på öppet köp.

Arboga i Februari 1887. P. 0. Hellsund.

(T. v. 2352)

Hummer

samt Kräftor finnas dagligen i

(12699)

Källaren Kräftriket.

Maskinstickade

Darckoftor

från 2: 75 st.,

Moderna Tua-Västar från 2: 50,

Helylle-Tricot-Lif från 3: 25,

Plyscherade Vintervantar från 50 öre paret,

Moderna Smljedukar och Mössor uti

Nya Handsk- och Tricotmagasinet

N:o 5 Tyska torget (uti s. k. Gamla Börsen).

(11947>

Åstundas köpa.

Hafre

uppköpes för export för räkning Hrr E. Öhmans

Söner & C:o till högsta pris af

(T. v. 10550 Edw. Ståhlbom.

Hafre och Blandsäd

nppköpes till högsta pris af

Gunnar l Airsson.

Norrköping. (T. v. 11233)

Hafre, Blandsäd

och Arter

uppköpas af

P. A. Ku börli illy; «St C:o.

Norrköping. (11660)

Tjenstsökande.

En anspråkslös ocb pålitlig Yngling,

som räknar säkert och är kunnig i bokföring, ön

skar sig plats i handel, men i brist deraf någon

annan sysselsättuiug. Hem finnes och någon lön

begäres ej, blott att plats fås. Svar, märkt »A—F»,

torde godhetifullt inlemnas ft denna tidnings kontor.

(12810)

1 LILJEHOLMENS STEARIKUllS.

Guldmedalj i Paris 1878.

§ lista pris vid 1888 års utställning i Köpenhamn

”för stor tillverkning af utiaiiiEkta feteaa iBsljns”

OBS.! Hvarja IJns af Superior och Prima sort är stampladt LILJEHOLMEN.

Hj OBS.! Hvarje paket Innehåller 425 gram eller 1 skålp. ntom papperet.

| Kulörta spiralferniade Kronljus

i vackra giftfria färger i paket om 6 ljus försäljas Loa de hesta handlande i riket.

(SS Derjemte rekommenderas fabrikens tillverkningar af:

|| Olein och Glycerin*

Liljeholmens Stearinfabriks Aktie-Bolag.

jag Telegrafadress: Slearinbolaget. Stockholm,

JäjEj Bell Telefon 298. Allm. 23 40. 21 B Stora Nygatan 21 B.

SIS Riks- » 310. (10098)

■c8

»0

«*2 «s

CÖ

®- ©

Ä Sts

* d * s,

I i\ya

Skomakerietablissementet

vid Fbkhamnen tillhandahålles slarkt och välgjordt t:sta klassens arbete af

god materiel.

Alla sorters beställningar och reparationer emottagas och utföras skynd

samt och till moderata prisar.

Alla sorters Småbehör för skodon säljas äfven hos

(T. v. 12163) A. P. Wahlander.

Skånska Margarin-Fabrikens

i Malmö

hittills i förhållande till priset erkändt bästa fabrikst tillhandahålles allmänheton bos de flesta detalj

handlare i riket. Kontor: Stora, Njq;iitun I>.

Tillverkning sker under Statens kontroll. (G. 22)68i (1016

C. A. Larson d C:s Vinhandel.

Filial af J. C. Teilmann & C:o, Köpenhamn. Nordens mest omfattande vinaffär, med öfver 300 filialer

i Sverige Norge, Finland, Ryssland och Danmark, rekommenderar deras öfver Norden bekanta goda

äkta Drufviner.

Bordeauxviner från Herrar J. Lanoire fils k Co. i Bordeaux, egar.! af Cbåteau Lagurgue, Chåteau

Lanoire, Chåteau Serbat, Prieur de Cazeaux och Chåteau Sanssonci, samt leverantörer till H:s Majestät

Konn gfn at Sverige och Norge.

Portviner flån dea ansedda och verldsbekanta firman Herrar Hooper Brothers i Oporto rekommen

dera vi Herrar läkare vid sjukdomsfall, ordinera dessa milda, äkta Portviner.

Sherryviner från Herrar Gonzales Byass å; Co, Zeres de Ia frontera, verldens största Sherry

exportörer.

Madeiraviner från Herrar Cossart Gordon * Co., i Madeira, etabl. år 1746; denna firma exporterar

omkring häften af hela Madeiraexporten.

Champagne, Rhenska och söta Ungarska Viner i finaste qvalitéer.

Onginalprisen äro stämplade i kapslarne.

Priskuranter utlemnaa. (11008)

• N. J. HELLSTBÖn. |

ädderiaffär. « Hospitalsgatan ö. gil

Ip Rekommenderas i vänners och kunders benägna åtanke. |||

H Lager af alla sorter nu brukliga 'T^g-er, utvald qyalité. .3

0 Beställningar utföras skyndsamt, väl och billigt. Telefon 215. (t *. 10957) q

illltHIMHIltS I&9MM M»W M

Fiskeby Pappersbruk

uppköper tillsvidare frisk oell gräsfri

till kronor 1: 60 pr 100 kgr, fritt levererad vid bruket.

(T. v. 9840)

Nya moderna TYGER,

inkomna för hösten och vintern, oell rekommenderas för beställningar, som ut

föras elegant oell modernt på kortaste tid och till billigaste priser.

J. A. CYRUS.

(T. v. 10704) JDrottning-g-atari 13.

En 20 års Flicka,

sorn genomgått 8-klaseigt elementarläroverk och

handelsskola samt dessutom tagit privata lektioner

i språk, önskar sig nu eller till nyåret plats på

kontor. Goda betyg kunna företes. Svar till »V.

20 är», Norrköping, pöste restante(12781)

I tjenst åstundas.

En duglig och ordentlig Tygväfvare

samt Väfverska erhålla plats hos

(J2813) Victor Anderson.

En fullt pålitlig

Knapphålssömmerska

erhåller anställning i Damsömmeriet, M 62 Prest

gatan. (12808)

Åstundas hyra.

Ett snyggt möbleradt Ram

med eldciDg och städning, passande för en nng

karl, i närheten af Bergsbron eller Qvarngatan.

Svar torde lemnäs snarast möjligt i Bergqvists Fär

geri, Qvarngatan, då Ohlsson efterfrågas. (12806)

Utbjudes hyra.

Ett trefligt Rum

inom tambur, i närheten af Stadskyrkoplanen och

Nya torget, uthyres billigt, med eller utan möbler.

Adress: M 27 Kuäppingsborgsgatan, nedra botten.

(12817)

ånnons-byte.

(0. K. samt genom Gummlii Annonsbyrå i D. N.

och S. D. S 1 g. 4 r.)

”Kassörska”

Platsen är tillsaft. (nso9)

Billiga pris!

Tid Tinnerbäckens ångsåg i Linkö

ping finnes ständigt i lager sågadt virke

i alla brukliga dimensioner äfvensom bjel

kar, hyfladt virke och sågspån. På be

ställning utföras särskilda dimensioner af

sågadt och biladt virke. Promt och bil

ligt. (10933)

Arrende.

Förloradt.

En hvit Rapphönstik, något gultecknad omkring

öronen, lydande namuat Miss, bortgick Onsdagen

den 29 Oktober. Tillvaratagaren torde godhets

fullt mot vedergällning återföra densamma till Tand

läkaren Wingqvist, M 24 Nya Rådstugugatan.

(12941)

Tillvarataget.

En Portmonnä, innehållande en mi..dre summa

penningar, är upphittad och kan af rätte egaren

återfås i huset M 16 Luntgatan, då Norrbom ef

terfrågas. (12812)

Diverse.

Önskas låna

2- å 300 kronor mot fullgod säkerhet och hög pro

cent. Svar till »300» torde inlemnas å denna tid

ningskontor.(12307)

Nå^ra ungherrar

kunna erhålla Spisning hos Fru Carin Forssén.

(12811) Jfl 64 Preitgatan.

Bärsta, 2 mantal i Stigtomta socken, med

omkring 200 tunnland åker i bä-ta växtkraft, tili

eu del täckdikad,

'/, mil från Stigtomta station

och mejeri, att öfvertagas den 14 Mars 1891. När

mare meddelar Äng. Frölnnrt.

(12147) Thorsta pr Stigtomta.

Arrende.

Thorsta och JLätla med väderqvarn, 2

mantal rusthåll i Nykyrka Bocken, med omkring

200 tunnland åker af bästa beskaffenhet, goda be

ten,

’/» mB Från Stigtomta och Vrena jeriiTSgssta

tioner, V» mil GG mejeri att öfvertagas den 14

Mars 1891. Närmare meddelar

A.«sr. Frölund.

(12148) Tborsta pr Stigtomta.

Af förekommen anledning fä

vi härmed underrätta våra ärade kunder,

att de hyflade trävaror vi utsända i mark

naden äro märkta med vårt lagligen inre

gistrerade varumärke

X BOXHOLM X

X X X X XXX

detta till förekommande af förvexling med

hyflade trävaror Iråu annan firma härifrån

platsen eller i dess närhet.

Boxholm den 4 Oktober 1890.

(11839) Boxholms Aktiebolag.

Helso-Ost!

En ny hittills okäod ostsort utbjudes hårmed

till försäljning.

Helso-Ost ersätter fullständigt helsosslt och an

dra dyiika medel.

Helso-Ost bör icke saknas på något smörgås

bord.

Helso-Ost återställer aptiten.

Helso-Ost säljes till pris al 10, 15 ocb 25 öre pr

st., återförsäljare mot rabatt.

Helio-Ost tillverkas endast vid Sandbäckens me

jeri i Linköping. (12560)

Sida 5

(A n n o n s b i B a g a.)

Norrköping, Norrköpings Tidningars Aktiebolag, 1890.

N:o 253 (B)

Fredagen den 31 Oktober.

1890.

Hr Kapten Axel Abelin på Norsholm

har begärt nedanstående rättegångshand

lingars införande i Norrköpings Tidningar

såsom annons.

Då vi redan förut ansett oss icke kunna

vägra bifall till en af motparterna hrr Lund

qvist, Ehrenborg och Werner på i tidningen

(jmfr N.T..T?! 76 (B) förd. 2 April 1890) anförda

skäl framstäld anhållan örn ett likartadt publi

cerande af diverse bland deras inlagor i

samma mål, hafva vi funnit oss förpligtade

tillmötesgå äfven hr Abelius ofvannämda

framställning.

Red. af N. T.

(Insändt och betalt.)

(Transsumt)

Utdrag af domboken i brottmål,

hållen inför Rådstufvurätten i Norr

köping å Rådhuset den 18 Maj 1889.

§ 104. Herr Kaptenen och Riddaren Axel

Abelin hade till denne rättegångsdag uttagit

stämning å Grosshandlanden Helge Ehrenborg

här i staden, Förvaltaren Oskar Werner i Lin

köping och Bruksegaren C. Lundqvist å Höf

versby med påståenden, innefattade i följande

stämningsansökning:

Till Rådstufvurätten i Norrköping.

Enligt kontrakt, upprattadt mellan mig,

å ena, och Bruksegaren C. Lundvvist å Höf

versby, å andra sidan, den 14 December

1882, köpte Lundqvist af mig från mig till

höriga egendomen Björkvik med under

lydande hemman i Linköpings län 50,000

stycken träd furu och gran stående på rot

från och med minsta diametern tio verk

tum tjugu fot från marken till och med

största groflek mot ett pris af fem kronor

50 öre för stycket af furu och tjugu pro

cent lägre för stycket af granträd att, med

rätt för säljaren att för gårdens behof un

dantaga 19,000 träd, af köparen afverkas

under loppet af fem år, räknadt från den

i Januari 1883, hvilken tid, i händelse af

behof, kunde förlängas med ett år. Betal

ningen skulle erläggas för hvarje års afverk

ning och minst för en femtedel årligen med

halfva beloppet före afverkningens början

eller senast den I December, sex tusen

kronor den 1 Juni oc'h återstoden den 1 Juli,

allt årligen.

Bland kontraktsbestäm.melserna förekom,

att alla tvistigheter eller ersättningsanspråk,

som kontraktet kunde föranleda, ej finge

dragas inför domstol utan skulle, örn öfver

enskommelse i godo ej kunde ske, afgöras

igenom en kompromiss, bestående af tre

sakkunnige män, utsedde i den ordning,

kontraktet bestämde, och hvilken kompro

miss skulle ega domstols makt.

Med anledning af olika uppfattning rörande

kontraktets rätta tydning i åtskilliga hän

.seenden enade vi oss, Lundqvist och jag,

aredan år 1884 örn tillsättande af en kom

promiss, hvilken sammanträdde den 18

Eebruari nämnda år och i affattadt proto

koll af samma dag meddelade sitt utlåtande,

angående kontraktets rätta tydning och

sätter f°r dess behöriga tillämpning, i de

punkter &om vi hvar för sig hänskjutit till

deras bedö

nlaiK*e' Härigenom förklarades

bland annat atlt n%on bestämd föreskrift

örn i hvilken trmkt af skogen afverkningen

skulle börja icke fwflnés j kontraktet, att

utstämplingen skulle,

sa yl<^ ske kun^e»

omfatta möjligast jem.

^60^ afvc.

rkmng, ga

nära lika det ena året soAA ändiä, att

köparen vore skyldig att rfiotta^a ali den

enligt kontraktet till honom bortsluta de sko

gen i mån som den i samråd med hoA01^

utstämplades, så vidt träden voro så beskai

fade som i kontraktets 3:dje och y:de punk

ter med den af kompromissen gjorda tc'lk

ning bestämdes, samt att köparen skul le

betala köpesumman på fem år och sålundO

med en femtedel hvarje år, så vida den i

kontraktet föreskrifna utstämpling vederbör

ligen skett och tillgången af träd ansåges

räcka till det antal af 50,000 stycken, hvarom

köpeaftalet skett. Denna kompromissens

tolkning af kontraktet hade sålunda för

ko.ntrahenterna närmare bestämt kontraktets

innehåll, och företogs i öfverensstämmelse

deni Ted också af mig utstämplingarne till

Lundqwist.

Hå t emellertid Lundqvist underlät att af

den 1 j uli 1887 förfallna del af köpesum

man inbe tala ett resterande belopp af kro

nor 11,91 G,3° nödgades jag derför lagsöka

honom

och oaktadt hans invändning att på

grund deraf, att jag enligt hans påstående

skulle vid utsyning hafva undantagit om

kring 4 g’oo träd med kontraktsenlig stor

lek af den vackraste skogen, Lundqvist

skulle ega a» af mig fordra godtgörelse af

kronor 17,249,1 orpligtades Lundqvist genom

Konungens Befi illningshafvandes i länet ut

slag den 2 Nc^< ernber 1887 att till mig ut

gifva fordrade be ‘l°PPct jemte ränta.

Lundqvist påkallade derpå i början af

1888 en ny kompromiss för bedömande af

hans ersättningsanspråk. Till honom hade

då utstämplats 52,421 stycken träd, af hvilka

han dock vägrat att mottaga 4,782 stycken

såsom enligt hans mening icke kontrakts

enliga, men af hvilka jag dock ansåg honom

skyldig att mottaga och betala 107 stycken,

som, ehuru behäftade med fel, dock inne

höllo i kontraktet föreskrifna antalet af tjugu

kubikfot frisk virkesmassa. Lundqvist yr

kade inför kompromissen ersättning för för

ment skada till följd deraf att han på sista

årets utsyning skulle blifvit lidande der

igenom att jag å den s. k. Öfvertorps-sko

gen skulle undantagit 4,447 stycken träd

af bättre beskaffenhet än dera Lundqvist

bekommit, hvilken skada Lundqvist beräk

nade sålunda att som dessa qvarstående träd

enligt hans mening skulle ega dubbla vär

det mot kontraherade priset, kronor 5,30,

alltså uppkomme ett öfverskottsvärde af

kronor 23,569,10, på grund hvaraf Lund

qvist nu yrkade utfående af sistnämnda be

lopp jemte 6 procent årlig ränta från den

1 Juli 1887. Han ansåg sig nu alltså be

rättigad att höja sitt förut hos Konungens

Befallningshafvande framstälda anspråk, men

jemte det att han sålunda fordrade godt

görelse för att han skulle blifvit lidande på

utsyningen, bestred han mina yrkanden att

mottaga så väl förenämnde 107 träd som

fyllnad i det försålda fulla antalet 50,000

träd, hvilken erbjöds honom.

Till kompromissarier utsågs af mig Herr

vice Häradshöfdingen O. F. Schillberg i

Norrköping, af Lundqvist Förvaltaren Oskar

Werner i Linköping och sedan desse icke

kunnat ena sig örn en tredje, men, såsom

jag förmenat utan lagligt bemyndigande

dertill, hos Domhafvanden i Skärkinds hä

rad framstält förslag å två personer, af

nämnde domhafvande den ene af de sålunda

föreslagne Grosshandlanden Helge Ehren

borg i Norrköping.

Nämnde kompromiss sammanträdde i

Norrköping först den 17 Februari 1888 och

meddelades den 25 Februari 1888 af de

tvenne ledamöterna Ehrenborg och Werner

beslut, i hvilka den tredje ledamoten Schill

berg varit skiljaktig eller icke deltagit, och

genom hvilka mina yrkanden dels örn upp

skof för förebringande af bevisning, dels

om skyldighet för Lundqvist att uttaga och

betala fyllnaden i det köpta trädantalet med

2,361 träd, häribland jemväl förenämnde

107 träd, ogillades, hvaremot jag förplig

tades att till Lundqvist i ofvanberörda hän

seende utgifva fordrade beloppet kronor

23,569,10 jemte sex procent årlig ränta derå

från den 1 Juli 1887. Oaktadt alla bristerna

hos detta domslut har det icke lyckats mig

att förhindra Lundqvist att erhålla hand

räckning till dess verkställighet, utan har

detsamma af exekutiva myndigheterna an

setts lika gällande som laga kraft vunnen

dom, till följd hvaraf jag ock nödgats full

göra detsamma genom utgifvande af nämnda

belopp med ränta, endast minskad enligt

Lundqvists medgifvande med 150 kronor

10 öre.

Det lärer väl icke finnas något tvifvel

derom, att örn kontrahenterna till ett kontrakt

öfverenskomma att till skiljomän öfverlåta

bedömandet af sådana rättsförhållanden, som

föranledas af kontraktet, så hafva de der

med icke afsett annat, än att förhållandena

skola bedömas efter just den handling, som

utgör det befintliga uttrycket för konfra

henternes aftal, eller kontraktet. I detta

fall innehåller kontraktet derjemte, att kom

promissen skulle ega »domstols makt*: deraf,

så vidt sådant icke ligger i sakens allmänna

beskaffenhet, synes uppenbarligen följa, att

hvad sorn enligt kontrahenternes uttryckliga

aftal, borde utgöra normén för bedömandet,

skulle vara kontraktets innehåll jerqfördt

med Sveriges lag, hvilken sistnätiinda så

ledes jemväl borde vara bestämmande för

kompromissrättens behandling af saken.

Den sorn åtager sig ledamotskap i en dylik

skiljomannadomstol, har således, förutom att

det honom skänkta förtroende i och för sig

synes ålägga lion om det, atagit sig att,

efter bästa förstånd åtminstone, handlägga

oell bedöma saken enligt lag och kontrakt

såsom utgjorde den föremål för laga dom

stols handläggning och bedömande. Det

torde vara en allmän regel att en viss makt

bör åtföljas af deremot svarande förplig

telser, hvadan i detta fall den kompromis»

sarien tillmätta en domares makt, å ena

sidan, ock mäste för honom betinga en do

mares förpligtelser, å den andra.

Då jag genom

aftalet med Lundqvist örn

hänskjutande af de tvister, sorn bunde för

anledas af kontraktet till afgörande af en

komp.romissdomstol icke kan anses hafva

afsagt mig rättigheten att erhålla kompro

missdomstolsledamöternes åtgöranden och

beslut underkastad pröfning af laga dom

stol, för så vidt åtminstone rörer förhållan

det mellan dem och mig, eller huruvida

de behörigen uppfyllt sitt åtagande eller

icke, och deraf mellan mig och dem be

fintligt rättsförhållande, och bemälde Herrar

Ehrenborg och Werner enligt min uppfatt¬

ning helt och hållet hafva åsidosatt de plig

ter som i allmänhet och särskildt i detta

fall tillkommit en skiljedomare, utan i stället

ansett sig berättigade att handla efter god

tycke så väl genom förvägrandet afbehöf

ligt uppskof för mig med sakens afgörande

i ändamål att nied motbevisning bemöta

vederpartens sanningslösa uppgifter och be

visföring som genom sitt utslag, hvarigenom

jag på grunder, helt och hållet stridande

mot lag och kontraktet, blifvit ådömd be

talningsskyldighet, i hvilket afseende de

måste anses hafva öfverskridit sin befogen

het och icke motsvarat det dem lemnade

förtroende, så måste jag ega full rätt att

af dem såsom uppsåtligen vållande till min

förlust för densamma fordra skadestånd.

Äfven Lundqvist har genom osanna upp

gifter inför kompromissen, och derigenom

att han anskaffat och inför densamma gjort

bruk af intyg och handlingar, hvilkas inne

håll han vetat eller bort inse icke vara med

sanna förhållandet öfverensstämmande, i sin

mån till egen fördel bidragit till ofvanbe

rörda kompromissbeslut.

Under åberopande af det ofvan anförda,

anhåller jag vördsamt örn stämning å Gross

handlanden Helge Ehrenborg i Norrköping

och Förvaltaren Oskar Werner i Linköping

samt Bruksegaren C. Lundqvist å Höfversby

med påståenden, dels att de samtlige, hvil

kendera gälda gitter, måtte förpligtas att

hälla mig skadeslös för hvad jag på grund

af sakens godtyckliga behandling och det

orättmätiga kompromissbeslutet, enligt hvad

ofvan angifvits, fått utgifva jemte ränta derå,

dels att Lundqvist måtte för hvad ofvan

angifvits ligga honom till last ådömas laga

ansvar.

Norsholm den 17 April 1889.

Axel Abelin

enligt fullmakt genom

Ernst Uddenberg.

Kontrakt.

Till Herr C. Lundqvist försäljer jag från

Björkviks egendom med underlydande hem

man i Linköpings län 50,000 stycken träd

furu och gran stående på rot från och med

minsta diametern tio verktum tjugo fot från

marken till och med största groflek, emot

ett pris ä 5 kr. 50 öre för styck af furu och

tjugo procents lägre för styck af granträd,

samt för öfrigt på följande vilkor:

1:0) Den sålunda försålda skogen afver

kas af köparen under loppet af fem år, räk

nadt från den 1 Januari 1883 till den 1

April 1887; skulle något år så menliga vä

derleksförhållanden inträffa att timmerdrif

ningen försvåras eller omöjliggöres, med

gifver säljaren ett års prolongation för at

verkningen.

2:0) Betalningen för träden erlägges för

hvarje års afverkning och niinst för en

femtedel årligen, med halfva beloppet före

afverkningens början eller senast den 1

Dec., sextusen kr. d. 1 Juni och återstoden

den 1 Juli allt årligen; och får icke något

träd fällas innan den första halfva liqviden

erlagts samt utsyning och påstämpling skett.

Utsyning och påstämpling eger köparen

rätt fordra sedan halfva liqviden såsom of

van blifvit nämndt guldits. Som säkerhet

för den liqvid köparen skall erlägga i Juni

och Juli lemnäs säljaren rättighet att dispo

nera öfver det sågade eller osågade virket

så, att icke något deraf får bortsäljas eller

bortföras af köparen innan denna liqvid

blifvit betald, hvarförutom köparen jemväl

skall aflemna borgensförbindelse att liqvi

den på rätt tid och i sin helhet erlägges.

3:0) Träden tagas efter säljarens anvis

ning i samråd med köparen och tagas alla

träd från och med största groflek till oph

med tio verktum tjugo föt från marken,

med undantag af hvad i 7 punkten säges.

Af de träd som hålla lo och li verktum

29 fot från marken eger köparen rättighet

tillgodogöra sig till och nied sju tums topp

stock; men af de grofsta träden, endast

t. 0. rn. 8 tums toppstock; stubbar, skator,

grenar, ris och bilspån tillfaller säljaren,

4:0) Den årliga afverkningen skall ske

till hälften i häg- peli till hälften i skogs

marker örn köparen så påfordrar, men ej

på de i io:de punkten undantagna platser;

skulle menligt väglag inträffa, eger köparen

få utsyning af skog sorn är belägen sjöarne

Höfvern oell Lången så nära som möjligt,

5:0) Afverkningen skall ske på så sätt

att de utsynade träden tages jemt med sig

såväl på höjder som i dalar.

6:0) Köparen erhåller fria och nödiga

yägar öfver egorna likasom rättighet att

fritt begagna egendomens vattendrag för

flottning.

7:0) De träd som befinnas behäftade med

röta, rödved eller synbara fel är köparen

icke skyldig taga oell betala såvida icke

felen upphöra inom sju fot från rotändan

eller vid fällning af sådana träd befinnes,

att icke tjugo kbft frisk virkesmassa er

hålles.

♦

8:0) Vid fällning och transport af träden

skall den möjligaste varsamhet iakttagas,

att ej genom oförsigtighet och vårdslöshet

växande träd och buskar nedslås eller ska

das; örn säljaren så önskar eger han rättig

het tillsätta högst 2:ne uppsyningsmän,

hvilka köparen aflönar, för att öfvervaka

fällnings- och körpersonalen. All skada

som i ett eller annat hänseende genom

denna afverkning tillskyndas egendomen,

med undantag af den skada som vid sko

gens omsorgsfullaste fällning och framfors

ling är oundviklig, godtgöres af köparen

efter hvarje års afverknings slut.

9:0) Afverkningen och körningen får ej

pågå längre än till den i:sta April och

endast längre tid ifall käle finns i marken.

10:0) Säljaren frikännes från allt ansvar

i händelse skogen tillfölje af skogseld, miss

räkning eller ej på förhand beräknade olyc

kor skulle räcka till det beräknade antal

69,000 st. träd, hvaraf för egendomens be

hof undantages 19,000 stycken hufvudsak

ligen på följande ställen nämligen: Långö

med hela dess vidd Björkviks får- och häst

hagar samt Syttorps hela egoområde. De

granträd, sorn anses åtgå till spånklyfning

för eget behof, eger säljaren rättighet un

dantaga der sådana finnas.

11 :o) Detta kontrakt får icke till annan

person utan säljarens medgifvande öfver

låtas; ej heller får uppgörelsen och köpe

summan af hvarken köpare eller säljare be

kant- eller offentliggöras.

12:0) Såsom handpenning erlägges vid

detta kontrakts underskrifvande 10,000 kr.

hvilka skola hos säljaren innestå utan ränta,

såsom säkerhet för kontraktets fullgörande

till dess sista inbetalning skall verkställas

och skola dessa 10,000 kr. till köparen ge

nast återbetalas för den händelse kontrak

tet skulle genom kompromiss förklaras bru

tet, likväl efter afdrag af den ersättning

som genom samma kompromiss möjligen

kan komma att tillerkännas säljaren.

13:0) Säljaren förbehåller sig att framför

någon annan, låta eget folk fälla och ut

köra timmer örn han så önskar med det

antal dragare som vid utsyningen tillkänna

gifves, mot samma forslön som främmande

körare erhålla.

14:0) All mätning sker i verktum och

utanpå barken af träden.

15:0) Alla tvistigheter eller ersättnings

påståenden, som detta kontrakt kan för

anleda, få ej dragas inför domstol, utan

skola, örn öfverenskommelse ej i godo kan

ske, afgöras genom kompromiss, bestående ’

af tre sakkunnige män, deraf säljare och

köpare utse en hvardera och dessa båda

den tredje, som skall vara boende inom

länet, och eger denna kompromiss domstols

makt. Skulle de af säljare och köpare ut

sedde personer ej kunna enas örn den tredje,

då uppdrages åt Domaren i orten att välja

denna. Kompromissen skall sammanträda

senast 14 dagar efter det dea ene parten

derom hos dep andra gjort skriftligt yr

kande, oell skulle någondera parten urakt

låta att inom 14 dagar välja kompromis

sarie, öfverlåtes äfven i detta fall valet åt

Domaren i orten.

Med förestående kontrakt förklara vi oss

3 ömse sidor nöjde.

Norsholm den 14 December 1882.

Ax. Abelin.

C. Lundqvist.

Egenhändiga namnteckningen intyga:

f. Arén. A, Arnberg.

(Transsumt.)

Protokoll hållet vid sammanträde å

hotel Göta vid Norsholm den 18 Febru

ari 1884, med kompromiss, tillsatt för

att afgöra tvister om rätta tydningen

af ett emellan Herrar kaptenen och

riddaren Axel Abelin och bruksegaren

C. Lundqvist den 14 December 1882

upprattadt kontrakt rörande ett parti på

rot stående timmerträd som Herr Lund

qvist af Herr kapten Abelin sig till

handlat,

Närvarande kompromissarier:

Jägmästaren C. W. Gistrand vald af kaptén

Abelin, och bruksegaren John Örwall vald af

bruksegaren Lundqvist samt bruksdisponenten

R. Almgren, kallad af de tvenne först nämnda

af parterna utsedde kompromissarierna.

Parterna närvoro, kapten Abelin genom om

bud, inspektoren J. Arén på Björkvik, och

bruksegaren Lundqvist personligen.

Parterna hade skriftligen medgifvit att bruks

disponenten Almgren, ehuru ej boende inom

Östergötlands län, skulle såsom kompromissarie

godkännas, (se Bil. 1 & 2.)

Dessa sålunda af parterna framställda fråsy,r

besvaras af kompromissen på följande ^att f

Herr Kapten Abelius:

1:0) a. Ingen bestämd förgift örn, i hvil

ken trakt af skogen afv^rfönngen skall börja,

finnes i kontraktet.

b. Utstämply/igen skall, så vidt ske kan, om

fatta möjligast jemngod afverkning, så nära

lika som möjligt det éna> året som det andra,

och kan icke emot köparens bestridande tagas

i hagarna till större del än hälften af årets

utsyning.

2:0) Köparen är icke berättigad att först

erhålla utsyning af bästa träden och i tjell

ligaste trakterna, utan skall utstämplingen ske

på sätt i § 1. b. här ofvan föreskrifves.

Köparen är skyldig att mottaga all den eri

ligt kontraktet till honom bortslutade skogen,

i mån som den i samråd med honom utstämplas,

så vidt träden äro så beskaffade som kontrak

tets 3:dje och 7:de punkter, med här nedan

af kompromissen gjorda tolkning, bestämma.

3:0) Ehuru § 2 i kontraktet föreskrifver att

»köparen jemväl skall aflemna borgensförbindelse

att liqviden på rätt tid och i sin helhet erlägges,»

så — då § 12 bestämmer att de såsom hand

penning lemnade 10,000 kronor skola innestå

till säkerhet för kontraktets fullgörande till dess

sista inbetalningen skall verkställas, samt be

stämmelserna i 2:dra § rörande förbud för

köparen att disponera det sågade eller osågade

virket för året, innan alltsammans blifvit till

fullo liqvideradt, synes kompromissen innebära

full säkerhet för säljaren att af köparen ut

bekomma öfverenskommen liqvid, i synnerhet

om föreskrifterna i § 1 mom. b. här ofvan så

noggrannt som möjligt iakttagas — torde ser

skild borgen eller annan säkerhet utöfver den

i ofvan åberopade paragrafer medgifna, icke

böra affordras köparen, så vida han icke gör

anspråk på att erhålla utsyning å serskild trakt

af skogen, som kan anses innehålla gröfre eller

bättre virke än hvad i medeltal å hela den

qvarvarande skogs- och hagmarken finnes att

tillgå, i hvilket fall köparen anses bereda sig

fördelar som kunna minska den öfriga skogens

värde, hvadan han — i så fall — bör ställa

borgen, om sådant af säljaren fordras, vid ut

stämplingea för 1885 för femtontnsen

’

kronor,

och om den fordras vid utstämplingen för 1886

för tiotusen kronor; och bör denna borgens

föi bindelse till köparen återlemnas sednast den

1 Juli 1886, alldenstund den aflemnade hand

penningen anses innebära full säkerhet för sista

årets afverkning,

4:0) Säljaren har icke i någon punkt af kon

traktet förbundit sig att garantera köparen att

erhålla prima skeppningsgildt sågvirke eller ens

sågtimmer.

5:0) Då köparen enligt § 7 icke är skyl

dig att taga och betala de träd som befinnas

vara behäftade med röta, rödved eller synbara

fel, mäste det vara säljarens skyldighet att genom

fällning af dylika träd styrka att dessa, ehuru

behäftade med sådana fel, äro af den beskaf

fenhet att de enligt samma § af kontraktet

böra af köparen mottagas- och betalas.

Köparen bör dock ersätta säljaren kostna

den för fällning af de träd som han (köparen)

blir skyldig att mottaga, och anses denna fäll

ningskostnad skäligen kunna beräknas till 20 öre

för hvarje träd.

Med synbara fel menas hufvudsakligen svamp,

ihåligheter, sprickor och ruttna qvistar samt

kådskölar å granar m. m. äfvensom sådana

krökar som göra trädet odugligt till såg- och

hustimmer eller bjelkar.

6:0) Köparen är skyldig mottaga alla träd

som enligt kompromissens bestämmande i före

stående punkt äro kontraktsenliga.

7:0) Säljaren har, e»iligt kontraktet, icke

garanterat någon viss proportion mellan träd

af 10 å ii vérktums diam. vid 20 fots höjd

och gröfre.

8:0) Köparen är icke skyldig att mottaga

sådana träd, som, 20 fot från marken, på något

håll understiga 10 verktum i diameter.

9:0) Med hänvisande till 5:te § i kontraktet

bestämmes, att köparen bör, sednast under ett

påföljande år afverka och bortföra honom till

höriga träd och virke som från det föregående

året finnes qvar i skogen, så vidt ej sådana

hinder inträffa som i kontraktets i:sta § om

förmälas.

10:0) Köparen är skyldig att erlägga ränta,

beräknad efter sex procent per år, för de

liqvider sorn ej ingå på i kontraktet föreskrifna

tider.

11:0) Köparen bör betala hela köpesumpiian

på fem år, och sålunda en femtedel hvarje år,

såvida den i kontraktet föreskrifna utstärnpling

vederbörligen skett, och tillgången af träd anses

räcka till det antal af 50,000 stycken hvarom

i köpeaftalet skett.

Herr C. Lundqvists:

16:0) Med 20 kubikfot frisk virkesmassa

bör förstås denna qvantitet i sådan form att

den kan tillgodogöras såsom sÄ

xguinmer, bygg

nadstimmer eller bjelke, oef under inga för

hållanden mindre än 12 f ; längd.

18:0) För de träd Aom af säljaren tillföljd

af felaktigheter böra .återtagas, men af köparen

blifvit fällda

^ skall ilen sednare af den förre

erhålla ersättning för fällningskostnaden med

20 öre för hvarje träd.

Kostnaden för kompromissen, Åttatio kronor,

betalas till hälftea af hvardera parten.

År och dag som ofvan.

Robert Almgren. C.

' IV- Gistrand. John Örwall.

Sida 6

Protokoll, hållet vid sammanträde å

Stora hotellet i Norrköping den 17

och 25 Februari 1888 med kompro

missrätt, tillsatt för afgörande af tvi

ster, som emellan Herrar Kaptenen

Axel Abelin å Norsholm samt Bruks

egaren C. Lundqvist ä Höfversby upp

kommit rörande ett mellan dem den

14 December 1882 upprättadt kon

trakt om skogsafverkning,

Den 77 Februari 1888.

Närvarande kompromissarier:

Herr v. Häradshöfdingen O. F. Schillberg,

utsedd af Herr Abelin, Herr Förvaltaren Oskar

Werner, utsedd af Herr Lundqvist, och Herr

Grosshandlaren Helge Ehrenborg, som, då de

begge af parterne utsedde kompromissarierne

icke kunnat örn den tredje sig förena, efter af

dem afgifvet förslag, hvilket äfven upptagit

Herr Direktören Gustaf Beckman, blifvit af

Herr Domhafvanden i Hammarkinds härad till

kompromissarie förordnad.

Af parterne var Herr Lundqvist tillstädes

personligen och Herr Kapten Abelin genom

lagligen befullmäktigadt ombud Inspektoren J.

Arén.

Detta protokoll fördes, enligt anmodan, af

undertecknad, vice Häradshöfding.

Herr Arén hemstälde, huruvida Herr Ehren

borg kunde vara jäfvig såsom kompromissarie

på den grund, att han haft och ännu hade

virkesaffärer med Herr Lundqvist; men så väl

Herr Ehrenborg sjelf, som uppgaf att han äf

ven haft affärer med Kapten Abelin, som Öf

rige kompromissarier förklarade berörda om

ständighet ej utgöra något jäf, utan ansåg kom

promissrätten sig behörig att taga befattning

med saken i fråga.

Vice Häradshöfdingen Schillberg tilläde emel

lertid, till protokollet, att han, derest han haft

kännedom om det nu af Herr Arén anmärkta

förhållande, ej skulle ansett lämpligt att hos

Herr Domhafvanden föreslå Herr Ehrenborg

till kompromissarie.

Som ostridigt skulle antecknas, att Herr

Lundqvist fått till sig utstämplade 52,421 träd

och af dem behållit 47,639, samt att i an

talet 52,421 st. inberäknats de 107 träd, hvilka

Herr Lundqvist nekat att emottaga, men för

hvilka Kapten Abelin fordrar betalning.

Härefter föredrogs i parternes närvaro proto

koll angående vittnesförhör, som parterne hvar

för sig låtit anställa vid Norrköpings Råd

stufvurätt, Herr Lundqvist den 12 nästlidne

December och Herr Kaptenen Abelin den 28

i samma månad. Å ingendera sidan anfördes

jäf emot motpartens vittnen; Och åberopade

hvardera parten, hvad de på dess begäran af

börda vittnen i saken intygat.

Ut supra.

In fidem

G. L. N. Jungstedt.

1888 den 2g Februari.

Närvarande Kompromissarier: Herrarne Schill

berg, Werner och Ehrenborg.

Af parterna var Herr Lundqvist tillstädes

personligen och Herr Kaptenen Abelin genom

samma ombud som förut, Herr J. Arén.

b Vidare anförde Herr Lundqvist, att han en

ligt kontraktets 4:de punkt väl hade rätt, men

ingalunda, såsom motparten påstått, någon skyl

dighet, att taga hälften af trädantalet i hag

marker; Och åberopade slutligen Herr Lund

qvist följande handlingar:

1:0) ett skriftligt anförande (se bil. Litt. O.).

2:0) ett intyg af J. A. Johansson i Nyrödja

m. fl. (se bil. Litt. P.).

3:0) ett intyg af C. A. Svan (se bil. Litt. Q).

och 4:0) ett intyg af Oskar Andersson m. fl.

hemmansegare i Kåkne by (se bil. Litt. R.)

Herr Arén bestred allt afseende å sistbe

rörda 3: ne intyg, hvilka, i likhet med Öfrige

af parterne åberopade handlingar, föredrogos;

och förklarade han sig vilja till domstol in

stämma de personer, som utfärdat intygen, för

att få dem på ed hörda angående det de in

tygat.

F'örutom redan antecknade handlingar fans

äfven till ledning för kompromissen tillgängligt

protokollet öfver den kompromiss, som år 1884

varit tillsatt för att bedöma åtskilliga tvister

emellan parterne angående tydningen af jem

väl nu ifrågavarande skogsafverkningskontrakt,

äfvensom en del andra handlingar.

Sedan parterne afträdt, tog kompromissrätten

de särskilda tvistepunkterna och yrkandena i

.öfvervägande, hvarefter omröstning till utslag

skedde i följande ordning.

A. Angående invändningen emot kompro

missens behörighet.

»I fråga härom beslöts, utan meningsskilj

aktighet, följande utslag.

»Då kompromissen är sammansatt i enlighet

me-d kontraktets föreskrift, lemnäs invändnin

gen utan afseende.»

B. Angående Kapten Abelius begäran örn

uppskof.

Med afseende härpå yttrade

Herr Schillberg: »Då det ej| bör betagas

någondera parten att förebringa den bevisning

och utredning, han för sin talan finner behöf

ligt, samt härtill konmner att de å ömse sidor

hörde vittnenas intyg' delvis sta i uppenbar

strid med hvarandra rörande förhallanden, sorn

ej kunna frånkäi 'nas betydelse, finner jag, pa

det tillfälle må b,

“redas Parterne, att få sine

vittnen mot h varam ^ra inför domsto1 hörde>

skäligt bevilja en måi.

'^s med ären"

dets behandling.»

Herr Werner: »Då c> af L>pten Abelin

åberopade vittnesintyg syn as afse hei!* ldve

.^"

ningstiden, men tvisten me,

'Ian parterne g

* er

endast sista afverkningsåret * samt alla bevis,

som kunna för kompromissr ätten hafva någon

vigt och värde, mi förefinna 5, bör utan vidare

uppskof saken nu företagas till hufvudsakligt

afgörande.»

Herr Ehrenborg: »På V ]e af Herr Werner

anfonia skäl och dessutom .. särskildt på grund

era , att parterna genor A kompromissens be¬

slut den 17 i denne månad förständigats att

i dag förebringa all sin bevisning, bör saken

nu till hufvudsaklig pröfning företagas»,

—

hvilket alltså blef kompromissens beslut.

C. Angående sjelfva tvistefrågorna.

1 :o) Angående ifrågasatt skyldighet för Herr

Lundqvist att emottaga och betala flera träd

än dem han redan bekommit.

I fråga härom yttrade

Herr Schillberg: »Enär genom det emellan

parterne afslutade kontrakt antalet träd, som

blifvit till Lundqvist försålde, är bestämdt till

50,000 stycken, samt ostridigt är att köparen

under den tid, afverkningen pågått, låtit åt sig

utstämpla och fälta tillsammans 52,421 stycken

träd, af hvilka dock 4,782 på grund af sådana

fel, som i kontraktets sjunde punkt omförmä

las, såsom icke kontraktsenliga af köparen ej

emottagits utan återgått till säljaren, så att

hela antalet träd, köparen hittills uttagit och

betalt, utgör blott 47,639 stycken; alltså och

som i fulla antalet af till köparen försålda

50,000 träd återstår 2,361 stycken, som kö

paren ännu icke uttagit, och köparens skyldig

het likasom ock hans rättighet att i mån af

tillgång uttaga och tillgodogöra sig fulla an

talet af till honom försålda träd lika litet kan

vara beroende af det större eller mindre antal

icke kontraktsenliga träd, hvilka, utsynade, eller

icke utsynade, köparen ej haft skyldighet att

emottaga och som sålunda icke kunna inräk

nas bland antalet till köparen försålda träd,

som af säljarens i kontraktet angifna beräk

ning öfver skogstillgången å de upplåtna trak

terna eller antalet träd, som säljaren sig för

behållit, finner jag köparen pligtig att, enligt

säljarens medgifvande och yrkande, låta åt sig

utsyna så många träd, som kan erfordras till

fyllande af hvad som återstår uti hela antalet

af till honom sålda 50,000 stycken träd utan

annat afdrag än som kan blifva en följd af

kompromissens beslut i fråga om de 1 o 7 stycken

redan fälde träd, som Kapten Abelin på grund

af verkstäld undersökning yrkat, att Lundqvist

må förpligtas betala; Och åligger i följd häraf

Herr Lundqvist att till Abelin ej mindre åter

bära den i kontraktet aftalade handpenning,

än ock för ifrågavarande återstående träd,

hvilka bort tillhöra sista årets utsyning, erlägga

betalning så snart utstämpling deraf skett och

beloppet derigenom blifvit bestämdt, med 6 °/o

ränta från den 1 sistlidne Juli; och berättigas

Lundqvist att erhålla denna utstämpling i Öf

vertorpsskogen till så stor del, som kan åter

stå, sedan de kontraktsenliga träd, hvilka un

der föregående år på Lundqvists begäran blif

vit förbigångna, nu i utsyningen medtagits.»

Herr Werner: »Då säljaren, Herr Kaptenen

Abelin, år 1880 uppräknat sig ega 69,000

träd, af hvilka han vid skogsförsäljningen den

14 December 1882 förbehållit sig 19,000 träd

å angifna platser, hvilka ej berörts vid afverk

ningen, samt försålt till Herr Lundqvist re

sterande 50,000 träd, »stående å rot», måste

blifvande ut stämpling en af 50,000 st. träd an

ses hafva legat till grund för köpet, af hvilka

50,000 träd alla skadade eller ruttna enligt

förbehåll skulle återlemnas, och då äfven säl

jaren måste ansett detta vara riktigt, enär han

vid sin lagsökning af köparen yrkat slutliqvid

med 11,915 kronor 30 öre, ogillas yrkandet

om skyldighet för Herr Lundqvist att af Kapten

Abelin emottaga flera träd.»

Herr Ehrenborg: »Alldenstund utstämplin

gen, enligt vanlig praxis, måste vara det, som

afses, då i köpekontraktet trädantalet bestäm

mes, alltså och på grund af den i samma kon

trakt gjorda, af Herr Werner omnämda kalkyl

angående trädens antal samt med hänsyn jem

väl dertill, att Kapten Abelin efter första årets

afverkning, då 9,989 träd blifvit utstämplade,

erkänt sig hafva för det året bekommit slut

liqvid, äfvensom att Kapten Abelin erkänt sig

hafva för sista årets afverkning erhållit slut

liqvid med det belopp, han efter lagsökning

hos Konungens Befallningshafvande bekommit,

instämmer jag i det slut, hvartill Herr Wer

ner i denna punkt kommit;—och blef således

detta kompromissens beslut.

2:0) Angående skyldighet för Herr Lund

qvist att betala 107 i Kapten Abelins räkning

särskildt upptagna träd, hvilka blifvit till Herr

Lundqvist återsynta.

I fråga härom förenade sig Herrarne Wer

ner och Ehrenborg i följande beslut:

»Då dessa träd blifvit af Kapten Abelin fälda

och undersökta först då, när all snö var borta

och vintervägarne blifvit ofarbara, frikännes

Herr Lundqvist från skyldighet att betala så

väl dessa träd som kostnaden för deras under

sökning och kubering.»

Från detta kompromissens beslut var Herr

Schillberg skiljaktig och yttrade:

»Då de 107 stycken träd, Kapten Abelin

yrkat att Lundqvist måtte förpligtas att såsom

kontraktsenliga emottaga och betala, enligt hvad

styrkt är och jemväl ostridigt befinnes, inne

hålla hvartdera så stor frisk virkesmassa, att

Lundqvist, enligt sjunde punkten i kontraktet

jemte föregående kompromissrätts tydning deraf,

varit pligtig dem emottaga och betala, samt

den af Lundqvist föregifna omständigheten att

träden blifvit af Abelin fälde på en för tim

merkörning otjenlig tid, icke kan inverka på

frågan örn Lundqvists berörda skyldighet, då

Lundqvist varit oförhindrad att dem fälla och

undersöka på tid, som för honom varit mest

tjenlig, förpligtar jag Herr Lundqvist att till

Kapten Abelin betala ifrågavarande 107 träd

efter åsatt pris jemte ersättning för fällnings

och undersökningskostnad med tillsammans 641

kr. 60 öre med 6 °/o ränta derå från den 1

sistlidne Juli.»

3:0) Angående Herr Lundqvists yrkande örn

ersättning för skada i följd af beskaffenheten

hos sista årets utsyning.

I fråga härom yttrade Herr Schillberg:

»Beträffande Herr Lundqvists anspråk att af

Herr Kaptenen Abelin utbekomma ersättning

för den skada, han uppgifvit sig hafva lidit i

...

■* deraf, att den åt honom för sista årets

ioJ^

-o. utsynade skog skall varit mindre

afverknm0 J °

värdefull, än

.undqvist, på grund af det emellan

....

"*0 kontrakt, anser sig varit

parterne uppra au v,ar jag jnhemtat bland

berättigad att erhålla, . J*

. Noyember mä.

annat: att vid lfrågavarancm

nad 1886 företagna och 1 närv~.

qvists ombud verkstälda utsyning 11,069 träd

blifvit efter anvisning af säljarens ombud så

som kontraktsenliga utsynade och med begge

parternes märken utstämplade; att Lundqvist

sedermera icke allenast låtit fälla utan ock

från skogen utforsla, försäga och tillgodogöra

sig virket efter ifrågavarande utsyning och först

sedan tiden för erläggande af sista inbetalnin

gen derför infallit, mot utsyningen tillkänna

gifvit missnöje med afseende å dess beskaffen

het och derför fordrat ersättning, hvilken han

hos Konungens Befallningshafvande, der Abelin

lagsökt honom för resterande betalning för vir

ket, efter angifven beräkningsgrund uppskattat

till 17,249 kronor och sedermera förliknings

vis nedsatt till cirka 6,000 kronor, men numera

inför kompromissrätten höjt till 23,569 kronor

10 öre.

Då emellertid, för den händelse Lundqvist

haft verklig anledning till missnöje med den

erhållna utsyningen, det ålegat honom att härom

göra anmälan hos säljaren samt, om sådant

varit behöfligt, för rättelses vinnande enligt

kontraktets föreskrift påkalla afgörande genom

kompromiss, innan han genom afverkning satt

sig i besittning af och tillgodogjort sig utsy

ningen, men Lundqvist underlåtit detta, och

låtit vid den erhållna utsyningen bero, finner

jag denna omständighet i förening med de

vidtagna åtgärderna att tillgodogöra sig den

erhållna utsyningen, genom trädens fällande,

bortförande och försågning innefatta ett full

ständigt godkännande af ifrågavarande utsy

ning, hvars beskaffenhet Herr Lundqvist genom

detta sitt godkännande sjelf uteslutit från om

rådet för tvister,. som emellan kontrahenterne

kunde rörande deras kontrakt uppkomma; alltså

och då Herr Lundqvist i följd häraf saknar

rättighet att i fråga om ersättning för skada

genom samma utsyning påfordra, likasom Kap

ten Abelin skyldighet att underkasta sig af

görande af kompromissrätt, dertill Abelin ej

heller kan af kompromissrätten förpligtas, un

dandrager jag mig på dessa grunder att ingå

i någon pröfning af Herr Lundqvists vexlade

ersättningsanspråk, hvilken pröfning för öfrigt

beträffande tillförlitligheten blifvit af Lundqvist

omöjliggjord, då i följd af hans åtgärder det

utsynade virket ej mera förefinnes till jemförelse

med den qvarvarande skogen å de till afverk

ning upplåtne egotrakterna; varande Lundqvist

härigenom obetaget att i frågan hänvända sig

till allmän domstol.»

Herrarne Werner och Ehrenborg förenade

sig i följande beslut:

»Då Herr Lundqvist i kontraktets tredje

punkt berättigas att erhålla alla träd från och

med största groflek till och med 10 verktum

20 fot från marken; och säljaren det oaktadt

från just den skog, Öfvertorpsskogen, som i

främsta rummet förevisats Herr Lundqvist så

som ingående i köpet, undanhållit honom 4,447

st. af de värdefullaste eller värdefullare träden,

ehuru Lundqvist emot tillvägagåendet vid ut

stämplingen protesterat, så bör säljaren, Kap

ten Abelin, godtgöra Herr Lundqvist den för

lust, han genom detta tillvägagående lidit; Och

som denna förlust skäligen kan uppskattas till

det belopp, 23,569 kr. 10 öre, som Herr Lund

qvist fordrat, förpligtas Kapten Abelin, vid

tvång af utmätning, att genast till Herr Lund

qvist utgifva nämnda belopp, Tjugotretusen

femhundra sextionio kronor 1 o öre, jemte derå

löpande sex procents årlig ränta från den 1

sistlidne Juli, tills betalning sker.»

10:0) I anledning af Herr Lundqvists skrift

ligen framstälda fråga, om han »i öfrigt fyllt

sin förbindelse enligt förutnämda kontrakt»?

förklarade Herrarne Werner och Ehrenborg,

att Herr Lundqvist, sedan han betalt de poster,

som kompromissrätten nu ålagt honom att till

Kapten Abelin erlägga, fyllt sina på kontrak

tet grundade förbindelser.

Herr Schillberg deremot förklarade, att han

för sin del ej fann denna Herr Lundqvists

fråga påkalla något besvarande, då han (Schill

berg) ej kunde, såsom kompromissarie, inlåta

sig på andra förhållanden än dem, som för

närvarande voro mellan parterne tvistige.

Parterne blefvo härefter förekallade och un

derrättade om resultatet af kompromissens för

handlingar.

Ut supra.

In fidem:

G. L. N. Jwigstedt.

Justeradt den 5 Mars 1888.

Oscar Werner. O. F. Schillberg.

Helge Ehrenborg.

dålig beskaffenhet, att jag anser de på Öfver

torps skog qvarhållna träden söder om djup

mossen, hafva minst dubbla värdet mot dem

han erhöll.

Östra Ryd Sandkullen 22 Februari 1888.

G. Thutibärg.

Egenhändiga namnteckningen intyga

J. Wallin. C. J. Munter.

(Afskrift.)

Undertecknad, som dels huggit timmer af

träd utstämplade från Björkviks skogar 1886

om hösten till C. Lundqvist och dels varit med

om flottningen af allt timret, får under edlig

förpligtelse intyga, att de träd, som till Lund

qvist utstämplades, voro små qvistiga och krökta

och de träd som qvarstå söder om djupmos

sen, och af Björkvik undantogos vid utstämp

lingen samma år, hafva dubbla värdet mot dem

Lundqvist fick och att utstämplingen gått om

kring den qvarvarande skogen.

Östra Ryd 0. Hålsta den 22 Februari 1888.

C. A. Svan.

Egenhändiga namnteckningen intyga:

J. Wallin. C. J. Munter.

(Afskrift.)

Undertecknade, hemmansegare i Kåkne by,

som hafva våra egor gränsande intill Björkviks

egor och väl känna till Björkviks skogar, få

härmed under edlig förpligtelse intyga, att de

träd, som hösten 1886 utstämplades och till

delades Herr C. Lundqvist på Höfversby från

Björkviks skogar, hade ett betydligt mindre

värde än de träd, som qvarlemnats och qvar

stå på Öfvertorps skog söder om djupmossen,

och att om Herr Lundqvist fått träden på Öf

vertorpsskogen i stället för träden på Öarne i

Höfvern, Näset, Timmersby och Torpställsha

gen, han ovilkorligen fått mycket mera timmer

och virkesmassa än hvad han nu fick; äfven

intyga vi, som sett såväl träden som timmert

deraf, Lundqvist erhöll på Öarne i Höfvern

och på Näset såväl som vid Timmersberg,

Torpställs hage och Långserums hage, före

gående år; att de flesta af dessa träd, som

voro små, korta och qvistiga, lemnade en, högst

två stockar någon gång, hvaremot hvartenda

träd, af de på Öfvertorpsskogen qvarstående,

lemna 3 å 4 stockar, enär den undantagna

skogsparken är den vackraste skog man kan

få se.

Dessutom kunna vi intyga bestämdt, att all

mänt kändt är häromkring i trakten, att Herr

Lundqvist gjort stor förlust genom, att till ho

nom ej utstämplades hela Öfvertorpsskogen

utan att till honom i stället lemnades små och

dålig skog, och detta kunna många flera än

vi intyga.

Kåkne i Östra Ryd den 21 Februari 1888.

Oskar Andersson. P. Larsson,

J. L. Johansson.

Egenhändiga namnteckningarne intyga:

het, samt att Lundqvists ombud Andersson

(i enlighet med en af honom företedd inne

hafven skrifvelse från Lundqvist) lofvade emot

taga och instämpla förenämda 107 träd, om

de af gården kostnadsfritt utkördes på sjön,

hvartill Björkviks ombud dock nekade, men

deremot förklarade sig eller gården villig denna

utforsling verkställa för samma pris pr tolft,

som Herr Lundqvist förut under vintern betalt

för körningen å samma trakt.

Äfvensom att köparens ombud till och med

vid åtskilliga tillfällen användt »förstoringsglas»

för att å träden, som de önskade komma ifrån,

möjligen upptäcka »mikroskopiska» fel, som ej

med obeväpnade ögon kunde upptäckas —

allt detta få vi på förut i »detta mål» aflagd

vittnesed intyga och bekräfta.

Björkvik den 20 Febr. 1888.

A. O. Sandgren, Målstena.

Förestående förhållanden undantagandes an

talet af Björkvik utforslade timmer våren 1885

far undertecknad äfven på aflagd vittnesed in

tyga.

C. W. Gistrand.

C. J. Andersson, Lilla Öfvertorp, försto

ringsglasen kommer jag ej ihåg.

Förutstående 3:ne egenhändiga namnteck

ningar intyga

C. A. Myhrman.

Eda. Andersson.»

Z. P. Larson

i Kåkne.

J. Wallin,

Höfversby.

(Afskrift.)

Undertecknad som varit anstäld såsom Rät

tare under Björkvik i 3V2 år, och noga känner

till skogarne vid Björkvik och hösten 1886

samt påföljande vinter var med örn fällning

och huggning af timmer på Björkviks skogar,

får härmed under edlig förpligtelse intyga att

större delen af de träd som hösten 1886 ut

stämplades på Björkviks skog till C. Lundqvist

voro små, qvistiga och korta, så att de lem

nade endast en stock och stundom 2 af dålig

beskaffenhet, men att de qvarvarande träden

söder örn djupmossen, som äro helt och hållet

utmärkt vackra, lemna 3 å 4 stockar pr träd

och således hafva ett mycket högre värde än

dem Herr Lundqvist fick; samt att väl synes

huru utstämplingen af träd till Lundqvist tagits

i bugter och pä berg rundt omkring de qvar

stående träden.

Nyrödja under Stora Torrsjö i Östra Ryd

den 21 Febr. 1888.

J. A. Johansson.

Egenhändiga namnteckning intyga:

A. Sätterberg. A. L. Andersson.

I ofvanstående intyg af J. A. Johansson in

stämmer jag under edlig förpligtelse, och som

jäg under de sista 4 åren huggit timmer af

träd som utstämplats från Björkviks skogar till

C. Lundqvist på Höfversby och dessutom kän

ner till Björkviks skogar, kan jag fullt och fast

intyga, att större • delen af de träd Lundqvist

fick 1886 om hösten — (och äfven under före

gående år på somliga ställen) — voro af så

»Litt. I.

Undertecknad som dels var Herr Bruks

patron Lundqvist följaktig & tillika med honom

öfversåg skogen Jure köpet samt dels äfven

såsom Herr Lundqvists ombud och sågverks

förvaltare under de första åren emottog och

instämplade första och större delen af andra

årets utsyningar, får härmed på begäran in

tyga:

1:0) Att utsyningen på Herr Lundqvists

egen begäran tog sin början på. Målstena-näs

lilla Målstena samt vid Kinäs och delvis äfven

i O.xhagen utmed sjön för att då vintern var

långt framskriden, få så nära sjö- och flottled

sorn möjligt.

2:0) Att af hela Björkviks med underlydande

egor ansågs vid köpets upprättande Målstena

& Bränstorpaskogarne fram mot Kinäs såsom

den vackraste, grofsta & värderikaste, hvar

före utsyningen äfven här tog sin början, för

att köparen skulle få ett godt renomé eller

s. k. »god stämpel» på sin vara i marknaden,

hvarför han ock anhöll, dels att få slippa taga

de »snabbvuxna» träden (s. k. doppingar, eme

dan de merendels sjunka under flottning), dels

äfven att under de första åren ej behöfva taga

den mindre värdefulla skogen i hagarne, ehuru

kontraktet föreskref, att köparen hvarje år var

skyldig taga hälften i hagarne, hvilken begäran

äfven af säljaren medgafs mot Lundqvists löfte

att under de senare afverkningsåren noga

uppfylla sina kontrakterade åligganden i dessa

fall, liksom att Herr Lundqvist äfven erkände

sig skyldig till samt äfven lofvade taga och

betala de s. k. undersökningsträden, d. v. s.

skadade träd som visade sig innehålla minst

20 kbft virkesmassa.

3:0) Att köpet afsåg & både af Lundqvist

och mig erkändes gälla tagandet & betalandet

af g o,000 styc. friska eller kontraktsenliga

träd för så vidt så många å Egorna förefun

nos & af säljaren ville lemnäs.

4:0) Att Herr Lundqvist genast då sågnin

gen på våren började, utan något medgifvande

af säljaren, försålde och från sågen afforslade.

& levererade det sågade virket.

Allt detta intygas och bekräftas af Stock

holm den 21 Febr. 1888.

J. A. Bonnevier, Jägmästare.

Smålandsgatan 14.

»Litt. M.

Protokoll, fördt vid besigtning och kubering

af virke å skogarne till Björkviks säteri med

underlydande hemman och lägenheter inom

Östra Ryd & Björsäters socknar af Östergöt

lands Län den 28 Febr. samt 2: dra och 3:dje

Mars 1885.

Ofvanstående dagar instälde sig underteck.

nad på grund af uppdrag från egendomens

egare Kaptenen och Riddaren Herr Axel Abelin

för att undersöka och kubera de träd som

köparen Herr Brukspatron Lundqvist vid ut

syningen vintern 1883—1884 på grund af

yttre fel vägrat emottaga och som på särskild

begäran af köparen under förra våren tillfölje

af den långt framskridna årstiden ej då fäldes,

hvilka träd skola af köparen i enlighet med

gällande köpekontrakts 7 § samt kompromiss

domens beslut af den 18 Febr. 1884 punkt

5 o. 6 ovilkorligen emottagas och betalas, för

såvidt felén upphöra 7 fot från rotändan eller

i annat fall 20 kbft frisk virkesmassa erhålles

ur hvarje träd.

Biträdande vid förrättningen voro:

Dervid befunnos (104) Etthundrafyra tallar

6 3:ne granar vara kontraktsenliga & sålunda

böra af köparen mottagas och betalas med

Kronor 5: 50 per furuträd och 4: 40 kronor

per gran enligt gällande kontrakt jämte 20 öre

per träd i fällningskostnad enl. ofvannämnde

kompromissdom.

Sålunda besigtigadt och kuberadt betygas.

Björkvik den 3 Mars 1885.

C. W. Gistrand, Jägmästare.

Undertecknade som vid uppmätning och ku

bering af förut upptagne Etthundrasju (107)

träd biträdt Jägmästaren C. W. Gistrand, få

härmed intyga, att all mätning och kubering

med yttersta noggrannhet och omsorg blifvit

verkstälde.

Björkvik den 3 Mars 1885.

A. O. Sandgren. C. A. Andersson.

Afskrift häraf köparen tillstådd betygar Höf

versby den 4 Mars 1885.

C. W. Gistrand.

Afskrift emottagen erkännes af Höfversby

den 4/8 1885.

Carl Lundqvist

g. A. Rudin.

(Obs. Se Lundqvistens bref af den V12 86

bifogas — och Anderssons vittnesmål 7 Sept.

1889.)

»Litt. N.

Höfversby V12 18S7.

Kaptenen och Riddaren. Herr A. Abelin

Norsholm.

Då Ni icke svarat på mitt sista bref vill jag

härmed göra Eder ett förslag: för att få slut

på tvisten om skogen och leqviden, erbjuder

jag mig att, innan veckans slut eller så fort

Edert svar hinner anlända, i stället 11,915: 30

kr. som Ni fordrar af mig, betala Eder 6,000

kronor och vi derefter äro qvitt; på så sätt

unavika vi båda såväl vidare obehag som kom

promiss och kostnader. Jag beder Eder be

tiänka såväl det ena som det andra af hvadl

som passerat och för hvilka konjunkturer ja g;

råkat ut för, hvilket bäst bevisas af nuvarande

skogspris. Jag anhåller få emotse svar härpå

pr omgående eller sist fredag morgon.

Ödmjukast

C. Lundqvist.

Litt L.

Att vid den tiden, sista dagäftté i Feb .mari

1885, då Herr Lundqvist genom sitt -ombud

nekat taga och afforsla de 107 så kalla .de un

dersökningsträden, som i Januari och F ebruari

samma år fälts, ännu skogsafforsling eg de rum

från Odensgöl skog, som ligger intill den de

len af Björkviks skog der dessa träd ibefinnas,

samt äfven en tid efteråt pågick, b varpå vi

äfven då af Björkviks ombud gjordes uppmärk

samma, äfvensom att Björkviks Eger idom, sorn

då fick återtaga 768 träd, sålunda finge och

kunde utforslas ett vida större antal rimmer

(c:a 50 tolfter) utan någon som

’

nelsi svårig-

Kärandeombudet påkallade derefter vittnes

förhör med Statdrängen Johan August Johans

son i Nyrödjan, Statdrängen Carl Auigust Svan

i Hållstad, Arbetaren Gustaf Tunberg i Sand

kullen, Jägmästaren G. G. W. Gistvand i Hulta,

Stationsinspektoren J. Wallin i H.öfversby och

Nämndemannen Johan Johansson i.Säter, af hvilka

dock endast de tre förstnämde voro vid Rätten

närvarande, ehuru jemväl de öfrirge, enligt före

tedda bevis, blifvit den 26 sistFidne April lag

ligen stämde till vittnen i måhet.

Johansson, Svan och Tur herg fingo alltså

aflägga vittneseden och mc Åtaga varning för

dess missbruk.

Sida 7

Sedan ombudet Stråhle derpå företett i huf

Vudskrifter de här ofvan intagne, af Johansson,

Svan och Tunberg undertecknade attester, samt

kärandeombudet ingifvit en »kopia af skogs

kartan öfver Björkviks egoområde», företogs

vitttnesforhöret, hvarvid vittnena hvart för sig

hördes och berättade:

1:0) Johansson: att vittnet, som visserligen

ej varit rättare under Björkvik men deremot

några år landbo på en mindre, under Björk

vik lydande utgård Kinäs, deltagit i den å

Björkviks egor under hösten 1886 och derpå

följande vinter för svaranden Lundqvists räk

ning verkstälda skogsafverkning, hvilken, såvidt

vittnet dervid biträdt, egt rum å den s. k.

Dal- eller Trinersbergsskogen och på trakter,

belägna intill Djupmossen och vester derom åt

sjön Lången till; att träden på Dals- eller

Trinersbergsskogen, hvarest dock afverkades

allenast omkring femtiotvå träd, varit dåliga,

så att, efter hvad vittnet ville minnas, blott

två af dem haft sådana dimensioner, att de

hvar för sig lemnat tre stockar; att deremot

träden på öfriga här ofvan nämnda trakter

varit vackra och grofva samt, enligt vittnets

förmenande, jemngoda med träden i den söder

om Djupmossen varande s. k. Öfvertorpsskogen;

att vittnet återtoge innehållet i den med vitt

nets namn underskrifna och här ofvan intagne

attest i den mån detta ej öfverensstämde med

hvad vittnet mi berättat; att vittnet, som utom

hvad beträffade dess namn ej kunde skrifva

eller Läsa skrifvet, tecknat namnet under atte

sten, hvilket skett i svaranden Lundqvists bo

stad i Höfversby, dit vittnet kallats; att sedan

svaranden Lundqvist dervid, efter det vittnet

redogjort, för hvad det i saken visste, affattat

en attest, som vittnet dock nekade underskrifva,

Lundqvists dotter uppsatt den sedermera an

vända attesten, hvilken vittnet, utan att någon

uppläsning deraf föregått, underskref i förmodan

att densamma innehölle vittnets »talan» sådan

vittnet efter första attestens kasserande fram

stält sagda talan; att vittnet till svaranden

Lundqvist vid tillfället ej uppgivit andra för

hållanden beträffande skogsafverkningen än de

här ofvan omvittnade, samt att den af ombudet

Stråhle lemnade uppgift om vräkningshot mot

vittnet saknade all grund.

På fråga af kärandeombudet uppgaf vittnet

vidare, att den, så vidt vittnet iakttagit, grofsta

och bästa skogen till Björkviks egendom fun

nits i Målstena och Brånstorp eller Brunstorp

samt vid Sandgölen, å hvilka alla ställen sva

randen Lundqvist under de föregående afverk

ningsåren fått utsyning; och hade de derstädes

fulda träden lemnat hvart för sig två och tre,

stundom äfven fyra stockar.

Slutligen och på fråga af ombudet Stråhle

intygade vittnet, att de år 1886 på Dal

eller Trinersbergsskogen afverkade träden varit

mycket sämre än de i den s. k. Öfvertorps

skogen nu qvarstående.

2:0) Svan: att vittnet, som dels biträdt vid

flottningen af allt det timmer, som svaranden

Lundqvist enligt det i målet åberopade kon

trakt bekommit från kärandens egendom Björk

vik, dels och på vissa trakter deltagit i den

afverkning som vintern 1886—1887 derstädes

för Lundqvists räkning egt rum, intygade, att

af de under nämnda vinter afverkade träd de,

hvilka huggits på det invid sjön Lången be

lägna så kallade Korpberget, varit dåliga och

hvart för sig lemnat i allmänhet blott två stockar,

medan deremot på trakterna vid Djupmossen

varit goda och bra träd, som lemnat två eller

tre stockar för hvarje träd; att vittnet icke

hade någon kännedom om beskaffenheten af

afverkningen i öfrigt under berörda vinter, lika

som vittnet ej heller kunde intyga, att virket

från föregående års afverkningar i allmänhet

varit af underhaltig beskaffenhet; att skogen

pa Korpberget varit sämre än qvarstående så

kallade Öfvertorpsskogen, hvaremot, enligt vitt

nets åsigt, skogen på trakterna vid Djupmossen

varit lika god som sagde Öfvertorpsskog; att

afverkningen i berörda trakter fortgått omkring

fjorton dagar; att vittnet icke kunde vidhålla

den af vittnet undertecknade och i målet före

tedde attest i vidare mån, än som öfverens

stämde med hvad vittnet mi berättat; att nämnde

attest tillkommit på följande sätt: vittnet hade,

på anmodan af svaranden Lundqvist, instält sig

hos denne i Höfversby, hvarvid och sedan

Lundqvist tillfrågat vittnet, huruvida det kunde

lemna något intyg angående beskaffenheten af

den skog, han från käranden inköpt, samt vittnet

med anledning deraf för Lundqvist uppgifvit

detsamma som nu inför Rätten, Lundqvist af

fattat ifrågavarande attest och helt hastigt upp

läst den för vittnet; att vittnet, som något litet

kunde skrifva och läsa skrifvet, jemväl sjelft

»tittat på attesten», men ej kunnat reda dess

innehåll; att vittnet emellertid underskrifvit sitt

namn i förlitan på attestens riktighet, sami att

vid tillfället jemväl till vittne åberopade Tun

berg äfvensom den i attesten omförmälde C. J.

Munter varit tillstädes, hvaremot namnet J.

Wallin under attesten tecknats vid Höfversby

jernvägsstation, dit vittnet och svaranden Lund

qvist sedermera begifvit sig.

På fråga tillkännagaf slutligen vittnet, att det

icke hade sig något bekant om beskaffenheten

af Målstena- samt Brånstorp- eller Brunstorp

skogarne.

3:0) Tunberg: att vittnet, som under hösten

1886 och derpå följande vinter deltagit i af

verkningen af skog för Lundqvists räkning å

egendomen Björkviks område, nämligen i den

så kallade Torpställshagen och den så kallade

Oxhagen, intygade, att träden på förstnämda

ställe varit mindre goda i allmänhet och en

dast lemnat hvar för sig två stockar; att emeller

tid åtskilliga af dem lemnat tre sådana och

blott ett ringa fätal endast en; att träden i

Oxhagen deremot varit bra; att den qvar

.stående så kallade Öfvertorpsskogen syntes

vittnet vara vacker; att vittnet ej deltagit i

afverkningen på trakterna vid Djupmossen samt

endast helt flyktigt tagit i betraktande Målstena

och Brånstorpsskogarne, som dock syntes vittnet

vara vackra; att vid det af föregående vittne

omtalade tillfälle, då detta vittne och Tunberg

tillsammans innevaro hos svaranden Lundqvist,

som skrifvit och uppläst den af Svan då under

tecknade attest, Lundqvist tillfrågat vittnet om

det kunde vitsorda attestens innehåll, hvartill

vittnet svarat nekande men redogjort för hvad

til

vä

nå

då

cir

bä

rä

det eljest visste i saken; att Lundqvist då

affattat en ytterligare attest, nämligen den här

förut intagne och med vittnets namn under

skrifne —■ hvilken attest vittnet undertecknat

utan att sjelft göra sig underrättadt örn dess

innehåll; att vittnet, som endast dåligt kunde

skrifva och läsa skrifvet, ej mindes, om attesten

upplästes af Lundqvist; samt att hvarken J.

Wallin eller C. J. Munter varit närvarande,

då attesten underskrefs af vittnet, lika litet som

vittnet medföljt Lundqvist och vittnet Svan till

Höfversby jernvägsstation.

Utslag.

Målet uppskjutes till Lördagen den 22 in

stundande Juni klockan tio förmiddagen, då

parterna vid laga påföljd skola härstädes inför

Rådstufvurätten åter möta, beredde att sin

talan utföra och styrka.

Ut supra

In fidem:

Edvard Holmström.

(Transsumt.)

Utdrag af domboken i brottmål,

hållen inför Rådstufvurätten i Norr

köping å Rådhuset den 22 Juni 1889.

§ 125. Jemlikt Rådstufvurättens den 18

nästlidne Maj meddelande beslut, antecknadt

under § 104 i då förde dombok, företogs till

förnyad handläggning uppskjutna målet emellan

Herr Kaptenen och Riddaren Axel Abelin

kärande, samt Grosshandlaren Helge Ehren

borg här i staden, Förvaltaren Oskar Werner

i Linköping och Bruksegaren C. Lundqvist å

Höfversby, svarande, angående skadestånd med

mera; 1 — — — - — — — — — —

»Utdrag af domboken i tvistemål, hållen

inför Rådstufvurätten i Norrköping å Rådhuset

den 28 December 1887.

§ j?6. Inspektoren J. Artin på Björkvik

företrädde och anhöll, såsom befullmäktigadt

ombud för Herr Kaptenen, Riddaren Axel

Abelin att enär Bruksegaren C. Lundqvist på

Höfversby genom kontrakt den 14 December

1881 af Abelin tillhandlat sig från Björkviks

egendom med underlydande hemman femtio

tusen stycken träd furu och gran, stående på

rot »från och med minsta diameter 1 o verktum

20 fot från marken till och med största groflek

»att afverkas» under loppet af fem år räknadt

från den 1 Januari 1883 tillden 1 April 1887,

men bemälde Lundqvist ansett att i allmänhet

sämre träd åt honom utsynats och att en kvar

stående park, den så kallade Öfvertorpsskogen,

skulle vara af vida större värde än den utsy

nade skogen, hvadan Lundqvist ärnade vid kom

promissrätt anhängiggöra skadeståndsanspråk

mot Abelin, det måtte tillåtas denne att, till

gendrifvande af Lundqvists påstående, få för

dödsfalls skull såsom vittnen höra vid rätten

närvarande Jägmästaren Carsten Casimir Werner

Gistrand från Hulta Kimstad socken, Skogvak

taren Anders Oskar Sandgren i Målstena Björ

säters socken, Skogstillsyningsmannen Carl Johan

Andersson i L:a Öfvertorp Östr» Ryd socken,

Täckdikningsförmannen Anders Johan Johanson

i Marieberg Ö. Ryd socken, Nämndemannen

Johannes Johansson i Säter Björsäters socken

och Nämndemannen Per August Jonson i Håll

stad Ö. Ryd socken; och inlemnade härvid

sökandeombudet under förklaring, att rätte

gång i saken ej vore anhängig, följande tvenne

intyg:

»Undertecknade, som närvarit under utsy

ningen af virke till Brukspatron Lundqvist från

Björkviks skogar, få härmed under edlig för

pligtelse afgifva följande intyg å utsyningens

gång samt öfriga förhållanden:

1:0) Har Herr Lundqvist erhållit skogen,

sådan den befunnits, och har densamma å flera

ställen varit både gröfre och bättre än den mi

qvarstående, såsom t. ex. å Brånstorp och Mål

stena egor m. fl. äfvensom i delar af Öfver

torpsskogen, der skogen redan är till honom

utstämplad, hvadan påståendet, att den åter

stående skogen är dubbelt värdefull, är full

komligt oriktigt, då den här likasom å alla

andra ställen är långväxt och vacker i dal

gångarne, men kortare och kvistigare å bergiga

marken, som utgör större delen af arealen,

hvarjemte Herr Lundqvist ej förnekats att få

utsynadt resten af sina 50,000 kontraktsenliga

träd, då af de kvarstående 4,447 träden, som

här såsom öfverallt å egorna delvis är öfver

mogen och skadad af svamp och innanröta,

torde blifva öfver föga mera än 1,000 å 1,500

träd af de 60,700 i rundt tal, som å dessa

och öfriga redan afverkade trakter enligt skedd

skogsräkning förefunnits.

2:0) Har Herr Lundqvist flera gånger vägrat

emottaga så stor utsyning, att det räckt till

10,000 friska träd för året, samt särskildt sista

året ej allenast ingalunda begärt fortsatt ut

syning å Öfvertorpsskogen, utan tvärt om sista

utsyningsdagen den 2o:de November nekade

Herr Lundqvists ombud förman Andersson att

mottaga flera träd, då han erhållit 11,000, samt

afbröt utsyningen vid middagstiden och gick

hem, ehuru Björkviks ombud Herr Inspektor

Arén anhöll att utstämplingen skulle få fortgå

till dagens slut, i hvilket fall Herr Lundqvist

nog erhållit cirka 300 träd till af den åter

stående skogen, som mi af honom så högt

värderas (ehuru han under alla åren ej sjelf

någonsin infunnit sig i skogen och sett utsy

ningarne mer än en gång i en utkant vid sjön,

då Herr Lundqvist infann sig under middags

rasten och aflägsnade sig efter en timma).

Efter den dagen, den 2o:de November, har

ingen ytterligare utsyning begärts. Dessutom

hafva Herr Lundqvists ombud flera gånger af

brutit stämplingen, samt ett år vägrat emottaga

cirka 600 träd, som till dem utstämplades, och

hvilka först året efter af dem emottogos och

instämplades (å Bellevare hage).

3:0) Herr Lundqvist har alltid velat taga den

bästa skogen år från år intill dess kompro

missen bestämde, att han i så fall skulle ställa

borgen, då dessa yrkanden upphörde.

4:0) I afverkade trakterna finnas kvar både

10, 11" och skadade gröfre förutom i skogs

räkningen upptagne som såsom undermålige

å en sida kvarlemnats, hvarjemte intygas, att

hela bestånd och trakter innehållande s. k.

girvuxen eller snabbväxt skog, som, ehuru fullt

friska och kontraktsenliga, dock vid utsynin

garne på köparens enträgna begäran kvar

lemnats.

5:0) Finnas i skogen liggande fälde 107

större träd, som undersökts och befunnits inne

hålla 20 kbft friskt virke och derutöfver, hvilka

köparen sålunda både enligt köpekontrakt och

laga kraftvunnen kompromissdom bort emottaga

och betala jämte bestämd ersättning för fäll

ning och undersökning af 20 öre pr träd, men

likväl sådant underlåtit och förvägrat, hvarföre

återstående skadad skog kvarstår och ej kunnat

fällas och undersökas, hvarigenom säljaren för

orsakats stor förlust och skada, äfvensom sko

gen ej kunnat derför fullständigt upprensas och

beredas för ferm återväxt.

6:0) Har oss vetterligt å Öfvertorpsskogen

trakt varit undantagen och å gårdens karta

utsatt för att vid en blifvande skogsförsäljning

för eget behof undantagas, ehuru Herr Lund

qvist dels sista året förut fått denna trakt till

sig utstämplad.

Björkvik den 18 Augusti 1887.

C. W. Gistrand.

Jägmästare och tjenst

görande nämndeman.

A. J. Johansson.

A. O. Sandgren.

Skogvaktare.

Marieberg.

C. J. Andersson.

Da Öfvertorp.

Egenhändiga namnteckningarna intyga:

C. A. Myhrman.

J. M. Danielsson.

Adress: Horn.»

»På begäran af Inspektor J. Arén å Björk

vik instälde sig undertecknade, tjenstgörande

nämndemän, • för besigtnings hållande å såväl

de afverkade trakterna å Björkviks egendom,

som äfven å den trakt, som ännu kvarstår

orörd, vid Björkvik den 16 Augusti 1887.

1:0) Först genomgicks de afverkade trak

terna, dervid förefans förutom skadade större

träd, som delvis vid fällning skulle kunna pre

stera 20 kbft frisk virkesmassa, samt mindre

träd, som vid mätning 20 fot från marken med

samma klafve, som vid utsyningarne till Herr

Lundqvist begagnats, befanns innehålla å en

sida till och med 11 tum och derutöfver, men

å andra sidan knappa 1 o tum och derföre vid

utsyningarne förbigåtts ehuru de, hvilket ock

bläckningen i barken angaf, varit räknade och

i den af Herr Lundqvist åberopade skogvak

tarens lista upptagne. Dessutom förefunnos

såväl enstaka som hela sammanhängande be

stånd af ioo:de tals träd från 10" till gröfre

dimensioner af både tall och gran, hvilka så

som fullt kontraktsenliga borde af köparen

tagas och betalas. Häraf framgår tydligt att

det af A. L. Andersson, C. J. L. Skog afgifna

intyg (Bil. 7) är oriktigt och ej med verkliga

förhållandet öfverensstämmande.

2:0) Besigtigades fälda och till stockar ap

terade träd som enligt påskrift innehöllo 20

kbft och vida mera friskt virke, samt sålunda

bort af köparen emottagas och betalas, men

lika fullt fått kvarligga att förderfvas af sol

och röta, tvärt emot hvad oss förevisade köpe

kontrakt och kompromissdom ålägger köparen,

hvarföre ock en hel del skadade större träd

kvarstå å rot och ej kunnat fällas och under

sökas, genom hvilket allt köparen förorsakat

säljaren stor förlust och skada.

3:0) Besiktigades den kvarstående skogen,

som enligt oss förevisad timmerräkning af den

12 December 1886 innehåller 416 . 10" tall,

534 . 11" tall, 2,590 gröfre tall — 3,540

tallar; 212 . 10" gran, 170 . 11" gran, 525

gröfre gran = 907 granar; eller in summa

4,447 träd, och befanns densamma utgöras

dels af vacker och långväxt skog i dalgångarne

och dels kortväxt och kvistigare sådan å berg

marken, som här utgör kanske största delen

af arealen, hvarföre vi — efter hvad de under

förra året afverkade trakternas beskaffenhet,

kvarstående träds längd samt befintliga stubbar

ange, jämfördt med oss företedd utsyningslista,

samt då köparen enligt köpekontrakt ovilkor

ligen varit skyldig emottaga, såsom skett, intill

hälften af utsyningen i hagmarken, ehuru den

samma enligt förutnämnde utsyningslista af den

2o:de November 1886 utgör 5,014 träd och

sålunda mindre än hälften, hvaremot han å

Öfvertorps skog erhållit 6,055 träd, deraf

610 . 10" tall, 867 . 11" tall, 3,781 gröfre

tall = . 5,258

155 • IO" gran) 120 . 11" gtan,

522 gröfre gran = 797

6,055 träd

hvaraf framgår att köparen vid sista utsyningen

erhållit dels fullt jämngod skog och dels min

dre gran, som enligt köpekontrakt står i 20 °/o

lägre värde, än hvad i den återstående ohuggna

skogen förefinnes — måste anse de af köparen

företedde bevis och intyg vara oriktiga och ej

fotade på fakta och verkliga förhållandet, utan

har köparen fått både »jemndelig» skog och

att rättvis hänsyn tagits till afstånd från flott

led likasom köparen under de föregående åren

erhållit vida gröfre och värdefullare skog å flere

ställen, synnerligast å Brånstorpsskogen, än

som å den nu så högt värderade skogstrakten

förefinnes, hvadan påståendet, att denna har

dubbelt värde än den köparen bekommit, måste

anses »orimligt» och sanningslöst.

4:0) Företeddes oss den af Herr Lundqvist

åberopade af Björkviks skogvaktare upprättade

timmerlista, af hvilken framgick, att å hela

egendomen, förutom de särskildt undantagne

trakterna, förefunnits 60,704 träd, deraf 8,854

tall 10

, 7,474 tall 11"

, 34,766 gröfre tall,

deraf till köparen utstämplats, oberäknadt af

gården ätertagne kasserade träd, 5,596 . 10"

7,096 . 11

" samt 29,596 gröfre tall, hvadan

skulle i skogen återstå: 3,234 . 10"

, 389 . 11"

5,167 gröfre tall eller in summa 8,790 st.

förutom gran och tillväxt under 7 år eller

sedan år 1880, hvaraf skulle framgå, att, om

den orörda skogens timmerantal frånräknas,

endast af tall skulle i den afverkade skogen

kvarstå 2,818 . 10" och 2,577 gröfre tall eller

summa 5,395 talltimmerträd förutom ett min

dre antal grantimmerträd.

Björkvik som ofvan.

Joh:s Johansson.

Säter & Björsäter.

P. A. Jonsson.

Hållstad & Östra Ryd.»

att

llt

Då jäf emot de till vittnen åberopade per

soner ej kunde utrönas, fingo de med veder

börande öppen lemnad jäfsrätt aflägga vittnes

eden, erinrades om dess vigt hördes hvar för

sig och berättade:

1:0) Gistrand att vittnet på Abelius begäran

åt Lundqvist utsynat allt det virke, som denne

af Abelin köpt och erhållit med undantag af

första årets utsyning, att Lundqvist enligt kontrakt

skulle erhålla femtiotusen träd af minst 10"

diameter 2 o fot från marken att afverkas under

loppet af fem år med tiotusen träd om året

nied skyldighet för Lundqvist att, äfven om

han under något år ej gjorde anspråk på att

få sig tillsynadt hela det bestämda trädantalet,

i allt fall betala för år minst en femtedel af

köpesumman; att hela skogstillgången å egen

domen beräknats uppgå till något öfver sextio

niotusen träd af ofvan beskrifna dimensioner,

hvadan Abelin skulle vara berättigad att be

hålla omkring nittontusen träd; att Lundqvist

ännu icke velat afverka alla de af honom in

köpta femtiotusen träden, utan att mellan två

tusen och tretusen träd ännu fattades; att den

utsynade skogen öfver allt varit mycket vacker

och att Lundqvist ej under afverkningen be

gärt att få åt sig utsynadt något virke från

den kvarstående skogsparken å Öfvertorpssko

gen; att den skog som åt Lundqvist utsynats

och jämväl af honom godkänts varit fullkom

ligt kontraktsenlig och öfverhufvud taget lika

värdefull som den i Öfvertorpsskogen kvar

varande; att jämväl i sistnämnde skog stor af

verkning skett, så att derstädes kvarstode all

enast en mindre park, hvilken efter afräkning

af skadade träd och sedan Lundqvist fått full

utsyning, blott utgjorde ettusen å ettusenfem

hundra; att utsyningen slutat den 20 Novem

ber 1886, då Lundqvists förmän Andersson och

Skog vägrade mottaga flera träd och ej ville

att utsyningen skulle fortsättas; att efter den

20 November 1886 vittnet hört Lundqvist säga,

att han ej ville hafva någon ytterligare utsy

ning ur Öfvertorpsskogen, derest han icke er

hölle lägre pris å träden; att en kompromiss

emellan Abelin och Lundqvist redan egt rum,

hvilken befriat Luudqvist ifrån att emottaga

sådana träd som ej 20 fot från marken på

alla sidor innehöllo 10 tums diameter, ehvad

de blifvit räknade eller ej; att det funnits trak

ter å Målstena och Brånstorps egor med bättre

skog än den i Öfvertorpsskogen; att Lundqvist

sjelf fått bestämma, hvarest utsyningen skulle

börja, äfvensom att han sluppit emottaga »gir

vuxna» träd, emedan desamma vid flottning

lätt sjunka; att Lundqvist underlåtit emottaga

de i femte punkten af den utaf Gistrand un

derskrifna attest omförmälde etthundrasju fälde

träd, oaktadt desamma befunnits innehålla 20

kubikfot frisk virkesmassa och derutöfver; att

flera träd ännu stå på rot, hvilka tillfölje af

svampbildningar befarats möjligen ej innehålla

20 kubikfot frisk virkesmassa, men att helt

säkert många af dem innehålla så stor massa

friskt virke, ehuru det icke ansetts lämpligt

att i och för undersökning fälla dem då de

etthundrasju träden ej blifvit af Lundqvist emot

tagna, samt att enligt Abelius beräkning en

skogspark, som utblekats å Öfvertorpsskogen,

innan Lundqvist begärt afverkningen, skulle

ingå i de nittontusen träd, som skulle undan

tagas för gårdens räkning för att framdeles

särskildt försäljas; äfvensom att med desse till

lägg och ändringar vittnet toge på sin ed inne

hållet i den af honom undertecknade attesten.

2:0) Sandgren: att vittnet, såsom skogvak

tare vid Björkvik, närvarit vid utstämplingen af

ifrågavarande virkesparti och på sin ed toge

innehållet af den utaf honom undertecknade

attesten med följande tillägg och förtydligande:

Lördagen den 20 November 1886 yttrade den

hos Lundqvist anställde skogsuppsyningsmannen

Anderson att han ej ville emottaga flera träd

än de då redan utsynade elfvatusen förrän han

fått tala vid Lundqvist, och Inspektoren Arén

yttrade då, på tal örn den återstående delen

af Öfvertorpsskogen, att örn Lundqvist toge ut

de enligt kontraktet honom ytterligare tillkom

mande träd, så ginge Öfvertorpsskogen åt. Under

afverkningen hade en och annan mindre skogs

park blifvit förbigången oaktadt träden haft

tillräckliga dimensioner, hvilket härledde sig

från begäran af Lundqvist, som ansett träden

dåliga, och hade vid utsyningen så vidt vittnet

kunde förstå gått rättvist tillväga samt mycket

tillmötesgående visats Lundqvist. En del af

Öfvertorpsskogen hade varit särskildt afblekad

för att undantagas för gårdens räkning, men

äfven deraf hade Lundqvist fått afverka större

delen.

3:0) Carl Johan Andersson: att han, som

hade dagaflöning af Abelin och närvarit hela

tiden afverkningen fortgått, vitsordade riktig

heten af den utaf honom jemte förut afhörde

vittnena samt vittnet Anders Johan Johansson

undertecknade attesten med de af Sandgren

gjorda tillägg och förtydligande.

4:0) Anders Johan Johansson: att vittnet

hvarken deltagit i afstämplingen af de till

Lundqvist utsynade träden ej heller räknat de

på Öfvertorpsskogen kvarstående träd samt en

dast kunde intyga, att den skog, som Lund

qvist bekommit, varit delvis lika bra, delvis

bättre än den kvarstående skogen; att vissa par

ker med sämre träd äro förbigångna, hvadan

de synts vittnet, som örn Lundqvist af Abelin

blifvit »liberalt» behandlad, samt att de ett

hundrasju träd, som omförmältes uti 5:te punk

ten af den attest, vittnet och förut afbörda

vittnena underskrifvit, enligt uppmätning, hvari

vittnet deltagit, befunnits innehålla hvardera

tjugo kubikfot frisk virkesmassa och derutöfver.

5:0) Johannis Johansson: att vittnet vits

ordade riktigheten af den utaf honom och Per

August Jonsson underskrifna attest med följande

tillägg: att det utaf Andersson oell Skog afgifna

i attestens första moment omförmälda intyg

innehållit, att ej några kontraktsenliga träd fun

nits kvar å ek trakter, der afverkningen gått

öfver; att de i andra momentet omförmälde

träd, som blifvit fälda och i skogen kvarlig

gande, hvarken blifvit räknade eller mätte af

vittnet, hvadan vittnet ej kunde yttra sig om

deras uppgifna antal 107 eller deras kubik

innehåll, men dock antoge, att de innehållit

minst 20 kubikfot friskt virke hvardera, enär

de varit ganska stora, samt sådant framginge

af å dem med rödkrita gjorda påskrifter, hvar-

fä

hå

än

fö

jämte vtttnet iakttagit, att de varit ganska mångå;

att den del af Öfvertorpsskogen, som är orörd,

kallas djupmossen; att efter bedömande af stub

barnes beskaffenhet vittnet ansåge den afver

kade skogen hafva varit lika vacker som Öfver

torpsskogen; att vittnet sett Brånstorpsskogen

medan den växte och funnit den i allmänhet

vara gröfre än den öfriga skogen å Björkviks

egendom, samt slutligen att vittnet ej granskat

de i attesten förekommande siffror, hvilka grun

dade sig å timmerlistor, som förevisats vittnet.

Och 6:0) Per August Jonsson: i fullkomlig

öfverensstämmelse med Johannis Johansson,

utom det att Jonsson ej sett Brånstorpsskogen

medan den stått på rot.

Öfver hvad sålunda förekommit skulle bevis

meddelas genom utdrag if domboken.

Ut supra

In fidem:

T. Zetterstrand.»

Åberopade vittnena fingo alltså aflägga vitt

neseden och mottaga varning för dess miss

bruk, hvarefter de hvart för sig hördes och

berättade:

1:0) Hemmansegaren Oskar Andersson i

Kåknö: att vittnet skrifvit sitt namn under

den i protokollet vid föregående rättegångs

tillfälle intagne med »Litt. R.» betecknade och

för vittnet mi upplästa attest af den 21 Febr.

1888, hvilket skett vid ett tillfälle, då vittnet i

och för kolkörning kommit till Höfversby och

af svaranden Lundqvist tillfrågats, örn vittnet

kunde vittna något angående den i attesten

omförmälda sak; att attesten dervid, färdig

skrifven samt försedd med P. Larssons och

L. J. Johanssons namnteckningar, framtagits af

Lundqvist och upplästs för vittnet, som då

tyckte dess innehåll vara riktigt och dessutom

ej ansåg det vara farligt att »skrifva under»,

alldenstund hans gårdsboar redan fört så gjort;

att vittnet emellertid dels vid uppläsnigen ej

riktigt fattat en del af attestens innehåll och

dels sedermera noggrannare öfvertänkt det

samma, samt att vid sådant förhållande och

då minnet af hvad i attesten omförmäles säker

ligen varit hos vittnet lifligare vid tiden för

attestens utgifvande än mi, vittnet icke kunde

i saken taga på sin ed något mera, än hvad

vittnet nu komme att uppgifva, nämligen att

den år 1886 åt svaranden Lundqvist utstämplade

skog i Öfvertorpshagen samt från Björkviks

näs och Öarne i Höfvern varit enligt vittnets

förmenande sämre än den qvarstående Öfver

torpsskogen, hvilket omdöme vittnet dock, hvad

beträffade näset och Öarne, grundade allenast

på de iakttagelser vittnet kunnat göra, då

vittnet i båt passerat förbi nämnda ställen,

men att det emellertid i Kåknö talats man och

man emellan, hurusom Lundqvist bekommit

dålig skog.

På särskilda, af kärandeombudet framstälda

frågor uppgaf vidare vittnet, att i den åt sva

randen Lundqvist utstämplade delen af Öfver

torpsskogen varit bra skog, men att vittnet ej

kunde göra någon jemförelse mellan denna

och den qvarstående Öfvertorpsskogen; attvittnet

ej kunde minnas, örn Lundqvist, då omför

mälda attesten underskrefs af vittnet, yttrat,

det densamma icke skulle användas vid dom

stol; samt att vittnet icke kunde lemna någon

förtydligande upplysning, hvarthän de i attesten

förekommande orden: »föregående år» rätteligen

skulle referera sig.

2:0) Hemmansegaren Per Larsson i Kåknö:

vittnet hade tecknat sitt namn under den af

föregående vittne omförmälda attest, hvarvid

så tillgått att sedan svaranden Lundqvist den

21 Februari 1888 infunnit sig hos vittnet i

uppgifven afsigt att erhålla intyg örn beskaf

fenheten af den åt honom år 1886 på Björk

vik utstämplade skog samt dervid medhaft och

uppläst nämnde attest, vittnet utan att sjelft

läsa attesten och utan att vidare tänka på

saken underskrifvit sitt namn i förlitan på

attestens riktighet och oaktadt vittnet då icke

visste mera, än hvad vittnet mi ville taga på

sin ed, nämligen: att vittnet af den år 1886

utstämplade skogen kände till endast den å

Öfvertorps-ägorna växande; att de träd, som

der utstämplades i kanterna på bergshöjderna

vid sjön Lången och Kåknö egogräns, varit

sämre än den qvarstående Öfvertorpsskogen,

som i allmänhet vore vacker; att emellertid

äfven der förefunnes bergshöjder, hvarest trä

den vore af mindre god beskaffenhet, samt att

vittnet icke kunde vitsorda attestens innehåll i

öfrigt.

På frågor tilläde vittnet vidare, att vittnet,

som på intet sätt trugats af I,lindqvist att un

derskrifva attesten, ej mindes, om Lundqvist vid

tillfället yttrat, hurusom attesten icke skulle

begagnas vid domstol, lika litet som vittnet

kunde erinra sig, hvem som först underskrifvit

attesten; samt att Lundqvist jemväl vid ett till

fälle före det, då atttesten underskrefs, frågat

vittnet, huruvida det kunde lemna något in

tyg angående den till honom år 1886 ut

stämplade skogen, men erhållit till svar, att

vittnet kände till endast Öfvertorpsskogen.

3:0) Hemmansegaren Johan Ludvig Johans

son i Kåknö: att då vittnet någon dag i bör

jan af år 1888 kom på besök till afbörda

vittnet Per Larsson, vittnet der sammanträffat

med svaranden Lundqvist, sorn medhäde den

af föregående två vittnen omförmälda attest

och ville å densamma hafva underskrifvet af

jemväl närvarande Hemmansegaren Lars Petter

Larsson, hos hvilken vittnet var arrendator;

att denne emellertid vägrat att underskrifva

attesten under yttrande, att vittnet kanske ville

skrifva under, hvartill vittnet genmält: »ja

angående hemtrakterna»; att Lundqvist derpå

uppläst attesten, sorn af vittnet underskrefs,

ehuru vittnet då icke »riktigt begrep» dess inne

håll ; men att vittnet nu efter noggrannare be

sinnande icke kunde taga på vittneseden mera

än följande: vittnet, som icke hade någon till

förlitlig kännedom om de år 1886 afverkade

Sida 8

skogstrakterna, utom hvad beträffade skogen å

Öfvertorpsegorna, intygade, att skogen å desse

egor i trakterna vid sjön Lången och å Långse

rums gärdesbackar samt vid Kåknö egogräns

varit på höjderna sämre än den qvarstående

Öfvertorpsskogen, fastän äfven der funnes å

högre belägna trakter mindre vackra träd, äfven

som att i Kåknö by gått det talet, att Lund

qvist skulle lidit förlust genom att ej hafva

erhållit hela Öfvertorpsskogen.

Vidare förmälde vittnet på fråga af kärande

ombudet, att Lundqvist vid omvittnade tillfället

sagt, hurusom han ej visste, om attesten komme

att användas eller icke, samt på fråga af om

budet Stråhle, att Nämndemannen Per August

Jonsson i Hållstad kort efter den i målet om

förmälda kompromiss besökt vittnet och yttrat,

hurusom »attestutgifvarne skulle få ge ut hela

summan om Kaptenen Abelin ginge åt»; att

Jonsson derpå uppläst den af vittnet under

skrifne attest med anmärkning, att vittnet omöj

ligen kunde vidhålla hela dess innehåll; samt

att vittnet, som dervid funnit attesten vara

oriktig, sagt sig skola ändra den, örn vittnet

stämdes inför domstol.

Utslag.

Målet uppskjutes till Lördagen den 27 in

stundande Juli klockan tio förmiddagen, då

parterna, vid laga påföljd, skola inför Råd

stufvurätten åter möta.

Ut supra

lii fidem:

Edvard Holmström.

(Transsumt.)

Utdrag af Domboken i brottmål, hål

len inför Rådstufvurätten i Norrköping

å Rådhuset den 27 Juli 1889.

»Utdrag af domboken i tvistemål, hållen inför

Rådstufvurätten i Norrköping å Rådhuset den

12 December 1887.

§ jöj. Bruksegaren C. Lundqvist på Höf

versby företrädde och anhöll, att, sedan han,

såsom en af honom nu företedd handling när

mare utvisade, genom kontrakt den 14 Decem

ber 1881 af Herr Kaptenen och Riddaren Axel

Abelin tillhandlat sig från Björkviks Egendom

med underlydande hemman femtiotusen stycken

träd, furu och gran, stående på rot, »från och

med minsta diameter 10 verktum 20 fot från

marken till och med största groflek» att tagas

efter säljarens anvisning i samråd med köparen

och att afverkas »under loppet af fem år, räk

nadt från 1 Januari 1883 till den 1 April

1887, men vid utsyningen af träden för Lund

qvists räkning i allmänhet endast sämre sådana

tagits, och oaktadt Lundqvists ombud deremot

protesterat och oaktadt ännu efter afverknings

tidens slut en stor park utmärkt god och värdefull

skog, den s. k. Öfvertorpsskogen, funnes orörd

å Björkviks egendom kvar, samt genom an

märkta förhållandet tillskyndats Lundqvist be

tydlig skada och förlust, hvarföre han, enligt

bestämmelse i kontraktet, ernade vid kompro

missrätt anhängiggöra skadeståndsanspråk emot

kaptenen Abelin, det måtte Lundqvist tillåtas

att, för dödsfalls skull, till upplysning i saken

nu få såsom vittne afhöra närvarande skogs

arbetaren Lars Johan Skog och Anders Leonard

Andersson i Höfversby, samt Hemmansegaren

Olof Person i Sunne och arbetaren Jan Erik

son i Gunnarsby, särskildt med fästadt afseende

å följande, af dem undertecknade attester:

»Undertecknade som under 4 år varit med

örn utstämpling af skog från Björkvik till C.

Lundqvist få under edlig förpligtelse härmed

intyga, hvad jag i denna sak kan förstå, att

vid jämförelse af de träd som till Lundqvist

utstämplades hösten 1886, omkring elfva tusen

stycken och te träd som kvarstå å Öfvertorps

skogen söder örn djupmossen minst fyratusen,

af de träd som kvarstå hafva ungefär dubbla

värdet mot dem som Lundqvist erhöll i an

seende till dess längd, groflek och fina beskaf

fenhet, som de kvarstående hafva.

L. J. Skog.

Egenhändiga namnteckningar intyga

A. L. Andersson. A. Fröjd.»

»Undertecknade, som hösten 1886 öfvervoro

utstämplingen af träd på Björkviks skog, få

härmed under edlig förpligtelse intyga att ut

stämplingen tillgick på så sätt: att den ej fick

fortgå i sammanhängande följd på skogen,

utan Björkviks ombud bestämde det ena dagen

togs på ett ställe, och den andra dagen bör

jades på annat håll i utkanten af skogen, så

att tydligen deraf framgick, att Björkviks om

bud ville utstämpla åt Lundqvist alla de sämre

träden och för egen räkning af de träd som

möjligen skulle blifva öfver behålla träden af

den bästa skogen. Vid anmäld protest häremot

af mig Anderson svarades härpå af Björkviks

ombud, att alla träd skulle åtgå till Lund

qvists utstämpling och att han, Lundqvist, skulle

få alla träden på Öfvertorpsskogen utstämplade.

Men sedan utstämplingen skett på alla utkanter,

berg, i hagar och på öarna i Höfvern, samt

den sämre delen af Öfvertorpskogen, afslutades

utstämplingen, då Lundqvist fått omkring 11,000

träd och kvarlemnades c:a 4,800 träd af den

bästa skogen på Öfvertorps skog.

Höfversby den 7 Januari 1887.

A. Leon. Andersson. L. J. Skog.

Egenhändiga namnteckningen bevittnas af

A. Sätterberg. J. Wallin.

StationsfBrest&ndare.»

»Undertecknade få härmed under edlig för

pligtelse intyga att med undantag af hvad möj

ligen kan finnas kvar på Syttorps »egoområde»,

å hela Björkviks med underlydande hemman

skog icke nu finnas flera furu och granträd af

storlek 10 tum minsta diameter 20 fot från

marken och större än de som vid utstämplingen

i höstas å Öfvertorps skog söder örn djup

mossen kvarlemnades af bästa skogen c: a

4,000 sjuhundra stycken såvida ej något en

staka träd kvarglömts vid utstämplingarne eller

förbigåtts, dels af glömska eller ock dels för

felaktigheter.

Höfversby den 3 April 1887.

A. L. Andersson. L. J. Skog.

Egenhändiga namnteckningar intyga

A. Sätterberg. J. Wallin.

Stationsföreståndare.»

»Undertecknade som under de fyra sista

åren för C. Lundqvists räkning öfvervarit ut

stämplingen af träd åt honom från Björkviks

med underlydande hemmans skog, få härmed

under edlig förpligtelse intyga, att Björkviks

ombud städse bestämde hvar utstämplingen

skulle tagas och att örn invändningar deremot

gjorts af mig Andersson med begäran att få

utstämpladt på annat håll af skogen för att få

mera jämndelig skog, Björkviks ombud dertill

alltid svant nej och förklarat stämplingen skola

afbrytas örn den ej togs der Björkviks ombud

bestämde e^er att stämplingen skulle fortgå

efter Björkviks ombuds anvisning äfven örn vi

vore frånvarande.

Höfversby den 3 April 1887.

A. L. Andersson. L. J. Skog.

Egenhändiga namnteckningar intyga

A. Sätterberg. J. Wallin.

Stationsföreståndare.»

»Undertecknade ombud för C. Lundqvist vid

utstämpling af skog å Björkvik, få härmed

under edlig förpligtelse intyga, att sedan att

den sämre skogen blifvit utstämplad till Herr

Lundqvist, omkring 11,000 träd, förliden höst,

undertecknad Andersson till Björkviks ombud

Inspektoren Arén framstälde och anhöll att

oaktadt elfvatusen träd vore utstämplade, ut

stämplingen skulle få fortsättas på Öfvertorps

skog, men hvartill Inspektoren Arén svarade

nej.

Höfversby den 3 April 1887.

A. L. Andersson. L. J. Skog.

Egenhändiga namnteckningar intyga

A. Sätterberg. J. Waltin.

Stationsföreståndare.»

»Undertecknade få under edlig förpligtelse

intyga att de skogstrakter Jägmästaren Bror

ström i sitt utlåtande af den 17 Juli 1884 till

Herr Lundqvist betecknades med »trakten mel

lan L:a Öfvertorp och Djupmossen, mellan

kärrdalsmossen Öfvertorps haggärdsgård och

Långserums Öfveräng, samt trakten mellan Djup

mossen, Ottsätersängen och Mossända» med

ett gemensamt namn kallas för Öfvertorps skog.

Höfversby den 3 April 1887.

A. L. Andersson. L. J. Skog.

Egenhändiga namnteckningar intyga

A. Sätterberg. J. Wallin.

Stationsföreståndare.»

»Undertecknade som under 20 års tid varit

hvarje vinter sysselsatt med timmerdrifning och

under den nu gångna vintern utkört timmer

åt C. Lundqvist från Björkviks skog får här

med under edlig förpligtelse intyga: att de

träd som nu kvarstå söder om djupmossen på

Björkviks skog — omkring 4,700 st.

— hafva

inemot dubbla värdet emot de träd som till

Lundqvist utstämplades hösten 1886 och i vin

ter utkörts från Björkviks skog samt att tyd

ligen synes huru utstämplingen åt Lundqvist

tagits på berg och utkanter först för att kringgå

de kvarstående träden hvilka vore de bästa och

vackraste, genom längd, groflek och släthet.

Höfversby den 21 Mars 1887.

Hemmansegaren

Olof Persson. Jan Erikson.

Adress: Gjutaregården Sunne. Gunnarsby Sunne.

Egenhändiga namnteckningar intyga

A. Sätterberg. f Wallin.

5:0) Skog: att vittnet toge på sin aflagda

ed innehållet i samtlige, med vittnets namn

undertecknade attester, hvilka funnits införda

i det här ofvan intagna vittnesförhörsproto

kollet och inför vittnet upplästes, äfvensom sin

i nämnda protokoll innefattade vittnesberättelse

i öfrigt; allenast med följande ändring och

förtydligande i den tredje attesten borde efter

ordet Syttorps egoområde tilläggas; samt ett

bestånd vid den s. k. »Plantskolan på Målstena

eller Kinäs-skogen» och i sjelfva vittnesbe

rättelsen afsågs med orden oafbrutet under

skogsutsyningarne »endast utsyningarne sista

afverkningsåret, att vittnet såsom svarande Lund

qvists ombud närvarit vid alla årens skogsut

syningar och kände till samtliga skogstrakter

å Björkviks egendom; att den skog som vintren

1886—87 afverkats varit till allra största delen

af sämre beskaffenhet än den kvarstående

Öfvertorpsskogen, hvilken vore utmärkt vacker

och enligt vittnets förmenande skulle i medel

tal lemna pr styck tre stockar af prima virke;

att afverkningen 1886—1887, i genomsnitt

gifvit två och en fjerdedels stockar af hvarje

träd, i det visserligen ett fåtal träd lemnat

flera stockar, men en stor del lemnat blott en

eller två; att efter vittnets uppfattning fyra tusen

af de i Öfvertorpsskogen nu kvarstående träden

hade mera än dubbelt värde mot ett lika stort

antal af de sämsta 1886—1887 tillsvaranden

Lundqvist utstämplade träden; att deremot

under de fyra första åren bättre skog utstämplats

till Lundqvist och deribland åtskilliga bestånd,

hvilka varit till beskaffenheten lika goda som

den kvarstående Öfvertorpsskogen; att vid af

verkningens början å Lundqvists sida fram

stälts begäran att under de första åren få ut

synad bästa skogen i och för erhållande af ett

godt märke; att träden i den kvarstående Öfver

torpsskogen till det yttre se friska ut, hvadan

vittnet antoge att åtminstone fyratusen stycken

af dem vore kontraktsenliga; att vittnet vid

utsyningarne afvetat, att spångranar skulle un

dantagas ; att vittnet under afverkningsåren

mottagit träd, som synts vara kontraktsenliga,

men efter skedd undersökning befunnos icke

vara det; att under sista afverkningsåret käran

den kört mycket skog åt svaranden Lundqvist;

att vittnet under aderton år sysslat med skogs

arbete ; att det icke vore möjligt att efter kvar

stående stubbar beräkna värdet af de träd,

efter hvilka stubbarne kvarstodo; att vittnet

sjelf skrifvit och författat ofvan intagna med

vittnets namn undertecknade attester; att det

mellan käranden och svaranden Lundqvist af

slutade skogsafverkningskontraktet en gång

genomlästs af vittnet och en gång upplästs för

vittnet af Lundqvist samt att vittnet haft till

gång till kontraktet när som helst hos Lund

qvist — — — — — — — — — — —

Stationsföreståndare.»

Sedan antecknats, att rättegång ej vore i

i saken anhängig, fann Rådstufvurätten skäligt

tillåta det begärda vittnesförhöret, i anledning

hvaraf, och då jäf mot ofvanbemälde, till vitt

nen åberopade personer ej kunde utrönas, desse

fingo med öppen lemnad jäfsrätt för den eller

dem, som saken, i händelse af tvist, framdeles

kunde komma att angå, aflägga vittneseden,

hvarefter de erinrades om edens vigt och vid

särskilda med dem anstälda förhör berättade:

1:0) Skog: att vittnet toge på sin aflagda

ed innehållet i ofvan intagna, med vittnets

namn undertecknade attester, men att vittnet

dock ville till dem göra följande förtydligande

och tillägg: oafbrutet under skogsutsyningarne

hade endast de mindre värdefulla träden ut

stämplats för köparens räkning; visserligen

hade från dennes sida protesterats deremot

med påstående, att utstämplingen måtte ega

rum äfven å den ännu kvarstående Öfvertorps

skogen, hvilket påstående dock Inspektor J.

Arén och Jägmästare Gistrand, som förde säl

jarens talan, alltid bemött dermed, att i sinom

tid äfven Öfvertorpsskogen skulle åtgå för upp

fyllande af kontraktet å säljarens sida, när

emellertid slutligen köparens ombud fordrade

utsyning å nämnda skog hade Inspektor Arén

sagt sig sakna tid för tillfället, hvarefter ingen

vidare utsyning blifvit af. Genom nu omvitt

nade förfarande hade stor förlust tillskyndats

köparen, jemväl med afseende på Öfvertorps

skogens för flottning lämpliga läge i förhållande

till belägenheten af den skog, som åt köparen

anvisats.

2:0) Andersson: toge på sin aflagda ed inne

hållet i de härofvan intagne, med vittnets

namn undertecknade attester med förtydligande

och tillägg, som fullkomligt öfverensstämde med

de af vittnet Skog gjorda; anseende vittnet

den nu kvarstående Öfvértorpsskogen vara af

så öfverlägsen beskaffenhet i förhållande till

den skog, som åt köparen lemnats, att vittnet,

örn vittnet haft att bestämma platsen för ut

syningarne, ovilkorligen skulle börjat desse just

å Öfvertorpsskogen.

3:0) Persson och

4:0) Erikson: att vittnena vitsordade riktig

heten' af den med deras namn undertecknade

här ofvan intagna attest med tillkännagifvande,

dels att den deri omförmälda och ännu kvar

stående skog vore den så kallade Öfvertorps

skogen, dels ock att antalet der befintliga

kontraktsenliga träd af vittnena anslogos till

allra minst 3,000 stycken.

Berättelserna, upprepade, vidhöllos af vittnena.

Öfver hvad sålunda förekommit skulle bevis

meddelas genom protokollsutdrag.

Ut supra

In fidem

Edvard Holmström.

Utslag.

Målet uppskjutes till Lördagen den 7 instun

dande September klockan 10 förmiddagen, då

parterna, vid laga påföljd, skola härstädes åter

möta, hvar för sig försedde med den bevisning,

hvaraf de vilja yttterligare sig begagna.

Ut supra

In fidem

Edvard Hohnström.

( Transsumt.)

Utdrag af Domboken i brottmål,

hållen inför Rådstuvurätten i Norr

köping å Rådhuset den 7 September

1889.

På ombudet Uddenbergs fråga medgaf om

budet Stråhle mi, att svaranden Lundqvist ut

färdat den vid förra rättegångstillfället af Ud

denberg ingifna, den 13 Maj 1887 dagteck

nade handling, angående det med kärandens

dragare vintern 1887 utkörda timmer, hvar

emot den andra af Uddenberg i sammanhang

dermed företedda handling enligt Stråhles nu

lemnade uppgift, visserligen äfven vore af Lund

qvist skrifven, men icke kunde betraktas annor

lundare än såsom en af Lundqvist gjord min

nesanteckning.

Ombudet Uddenberg och Stråhle anhöllo om

vittnesförhör, Uddenberg med t. f. Jägmästaren

Gustaf Osvald Westin, Nämdemannen Filip Jo

hansson i Hållstad, Östra Ryd, och Sågför

mannen Anders Leonard Andersson i Smedje

backen.

3:0) Anders Leonard Andersson:

Att vittnet från och med år 1884, troligen

på hösten till slutet af svarandens Lundqvists

afverkning för hans räkning varit med på alla

utsyningar af skog från Björkviks till honom,

att under hela denna tiden i målet afhörde

förmannen Lars Johan Skog jemväl deltagit i

desamma och skall äfven förut varit med örn

skedda utsyningar derstädes; att vittnet icke

hade kännedom om innehållet af det mellan

käranden och svaranden Lundqvist upprättade

kontrakt örn afverkningen; men af Lundqvist

erhållit af vittnet nu upprepade och med kon

traktbestämmelser öfverensstämmande förhåll

ningsreglor i afseende å de träd, som af vitt

net skulle för Lundqvists räkning mottagas;

att å qvarstående Öfvertorpsskogen, örn den

utsynats, säkerligen skolat finnas såväl åtskilliga

granar, lämplige till spånvirke, som ock träd,

som vittnet ej skulle till mottagande godkänt,

såsom icke öfverensstämmande med kontraktet;

men att Öfvertorpsskogen öfverhufvud taget

föreföll vittnet vackrare än den skog, som af

verkats under sista året af kontraktstiden, hvar

emot under derförutgående årens afverkningar

på flere ställen och särskildt å Brunstorpspar

ken funnits lika vacker skog som den qvar

stående Öfvertorpsskogen; att emellertid oin

vittnet haft afverkningsrätt till vist antal tim

merträd å Björkviks skog och egt rätt att vid

tiden, då kontraktet upprättades, utvälja en

viss skogspark, vittnet utan tvivel först och

främst skulle utvalt Öfvertorpsskogen; att vitt

net, som icke tilltrodde sig kunna värdera den

qvarstående Öfvertorpsskogen, icke heller kunde

beräkna, huru många stockar i medeltal firm

merträden i den qvarstående Öfvertorpsskogen

kunde lemna, då det visserligen funnes en

mängd som borde gifva hvart och ett tre, men

åter andra som endast lemnade en stock; hvar

jemte, om träden fäldes, åtskilliga nu till ut

seendet friska träd kunde befinnas inuti ruttna;

att vittnet ej kunde bedomina om den qvar

stående Öfvertorpsskogen läge beqvämare till

flottning än den sista afverkningsåret utsynade

skogen; då en del af den sednare varit be

lägen långt ifrån vattenled, men en annan del

deremot alldeles derintill, dock föreföll det

vittnet, att skilnaden, om sådan i medeltal fun

nes, ej kunde vara af någon betydenhet; att

vittnet ej visste huru mycket timmer käranden

kört åt svaranden Lundqvist i hagarne; att

vittnet beträffande de så kallade undersöknings

träden eller sådana träd, om hvilka tvifvel före

funnits huruvida de innehöllo tjugo kbft friskt

virke, lemnat det besked, som vittnet fått i

uppdrag af svaranden Lundqvist att gifva en

ligt af vittnet företedda, här efteråt intagna

bref, hvilket antagligen vore skrifvet år 1885

eller 1886; att vid utsyningarne till svaranden

Lundqvist i allmänhet tagits alla träd, som varit

dugliga i dalar och på höjder och endast lem

nats sådana efter utseendet fullgoda träd, som

stått i ungskog, för att undgå att skada denna,

jemte af förbiseende ett och annat träd; att

sålunda, men endast af dessa anledningar, nu

funnes qvar å Björkviks skog, Öfvertorpsskogen

ej inberäknad, tio eller elfva tums eller ännu

gröfre träd, särskildt som vid utsyningarne för

bigåtts de träd, som på en linie när varit af

stadgad tjocklek; men nu antagligen tillväxt;

att beträffande de af vittnet jemte förman Lars

Johan Skog undertecknade attester som vid

vittnesförhör här inför Rådstuvurätten den 12

December 1887 ingifvits enligt det deröfver förda

protokoll, intaget i Domboken härofvan under

§ 156, vittnet kunde intyga, att samma attester,

hvilka vittnet nu fick i hufvudskrift granska,

renskrifvits, med undantag för den sista i ord

ningen af Skog eller vittnet efter de af sva

randen Lundqvist till attesterna uppsatta con

cept; att vittnet sålunda skrifvit attesten af den

7 Januari 1887 samt den tredje i ordningen

utaf de den 3 April samma år dagtecknade,

hvaremot Skog skrifvit de öfriga af detta sed

nare datum, utom den sista, om hvilken vittnet

ej visste hvem som skrifvit den; att vittnet dock

icke sett när Skog skrifvit attesterna; att atte

sten af den 7 Januari 1887 så till vida vore

felaktig, att på de ställen, der utsyningen år

1886 egde rum till svaranden Lundqvist, togs

jemt och allt och Öfvertorpsskogen förbigicks

endast i den förhoppning, att Lundqvist skulle

få den till sist, såsom kärandens ombud vid

utsyningen uppgaf; att i andra attesten af den

3 April 1887 gjordes den ändring, att vittnet

och icke Björkviks ombud yttrat, att utstämp

lingen skulle afbrytas, hvadan sista meningen

af attesten från »och förklarat» ej vore riktig;

att beträffande nästföljande attest densamma

besigtigades sålunda, att, när vittnet velat fort

sätta utstämplingen, vittnet fått det svar »örn

vi vill hafva någon skog, så kan ni icke få

örn måndag och tisdag; hvarför, såsom vittnet

ville minnas, husförhör uppgifvits såsom or

sak, samt att vittnets begäran örn fortsatt

utstämpling berott derpå, att vittnet af svaran

den Lundqvist haft tillåtelse att utöfver kon

traktsenliga antalet få taga emot mera intill

ett sammanlagdt belopp af sextontusen träd;

varande det af vittnet ingifna bref, i hvilket

ordet »lumpen» af vittnet uppgafs betyda affall,

utaf denna lydelse:

Min Kära Lennart.

Som sagdt var, så tag«r jag ej undersök

ningsträden som stå qvar på förra årens hugg

ningar, då jag dels fått mina 10 tusen för

året och dels derför att de så sent utstämp

lats, detta säger Lennart sedan återsyn är slut

som vi talades vid om.

Men säg Kapten Abelins ombud, att om

Björkvik kör ned på sjön såväl träden som

lumpen som falla på min del af de träd som

undersökts utan att jag derföre behöfver be

tala någon forlön så skall jag taga dem och

i fall ombudet ingår härpå, så stämpla in

träden och lumpen åt mig, men ej annars,

kom ihåg det?

Att stämpla in dem i skogen, oaktadt de

lofva köra ner dem till sjön, torde ej vara

rådligt emedan de sedan ej kanske blifva ned

körda — och har jag en gång stämplat dem

till mig, får jag nog sedan taga dem. Der

före stämpla ej in undersökningsträden förr än

de kommit på sjön och Lennart sett att lump

och ruttet som tillhör träden hvilket håller 20

k:f friskt och jag skall hafva, äfven finnes på

sjön. Lennart förstår väl nu huru jag menar:

Tag ej träden förr än de äro på sjön icke

annars utan så fort återsyn är slut så kom

(Transsumt.)

Utdrag af Domboken i brottmål

hållen inför Rådstufvurätten i Norr

köping å Rådhuset den 16 Nov. 1889.

Ombudet Uddenberg påkallade vittnesförhör

med dels — — — Grosshandlaren

Per Magnus Wikström m. fl. från Stockholm

4:0) Wikström: På frågan af ombudet Ud

denberg, att vittnet köpt åtskilligt försågadt

virke af svaranden Lundqvist, hvilket virke le

vererats från Höfversby såg, utan att vittnet

dock visste, från hvilka skogar det ledde sitt

ursprung; att hvarken svaranden Ehrenborg

eller svaranden Werner förmedlat detta köp

eller på detsamma haft någon provision af

vare sig vittnet eller, vittnet veterligt, af andra;

samt på frågan af ombudet Stråhle — dels

att det i kontraktet mellan käranden och sva

randen Lundqvist bestämda pris för hvarje

träd varit så högt, att kontraktet antagligen måste

anses hafva afsetts rättighet att taga de allra

största träden, dels ock att ett växande furu

träd af tio tums diameter aderton fot från

marken samt befintligt på platsen, motsvarig

skogars å Björkviks läge, af vittnet betalts med

omkring en krona 75 öre.

Med bifall härtill utstälde Rådstufvurätten

målet att åter förekomma Lördagen den 21

instundande December klockan tio förmiddagen,

då parterne vid laga påföljd skola härstädes

inför Rådstufvurätten åter möta, käranden be

redd att sin talan slutligen utföra.

Ut supra.

In fidem:

Edvard Holmström.

Vänligen

C. Lundqvist.

Med anledning af vittnesmålet företrädde af

hörde extra Jägmästaren Gistrand och anhöll

få på aflagd vittnesed upplysa att det, att full

måliga träd i ungskogen undantagits, hufvud

sakligen berott derpå, att de varit så »gier

vuxna» eller snabbvuxna träd med stora års

ringar, hvilka träd svaranden Lundqvist velat

undgå mottaga, emedan de vid flottning lätt

sjunka, och det för omgifvande ungskogens

skull varit käranden förmånligt, att de lemnats,

samt att det år husförhöret skulle hindrat ut

stämplingen varit 1885.

Vittnet Andersson medgaf att omförmälda

träden, växande ibland ungskogen, varit »gier

vuxna» och derföre fördelaktigt att slippa mot

taga dem.

Rådstuvurätten utstälde målet att åter före

komma lördagen den 19 nästkommande ok

tober klockan tio förmiddagen, då parterne,

vid laga påföljd, skulle inställa sig, käranden

med all sin bevisning försedd, vid äfventyr att

underlåtenhet deraf ej hindrade målets afgö

rande.

Ut supra.

In fidem

Gust. Korsell.

Till Rådstufvurätten i Norrköping.

I målet mellan mig, å ena, samt Bruks

egaren C. Lundqvist å Höfversby, Förval

taren Oskar Werner i Linköping och Gross

handlanden Helge Ehrenborg i Norrköping,

å andra sidan, får jag härmed till slutligt

utförande af min talan vördsamt anföra föl

jande:

»Till en början torde jag få förutskicka

den anmärkningen, att ehuru visserligen

det penningebelopp, som genom ifrågava

rande s. k. kompromissdom blifvit mig af

händt, må vara afsevärdt nog, i synnerhet

då utgiften enligt min tanke drabbat mig

utan hvarje lagligt skäl, det i allt fall icke

är denna förlust, hvilken jag mycket väl

skulle kunna bära, som i och för sig ut

gjort den egentliga orsaken för mig till

detta mål. Härtill har jag i främsta rum

met funnit mig nödgad af det rättskrän

kande i det sätt, hvarpå svarandena Wer

ner och Ehrenborg ansett sig berättigade

att utföra ett åtagande, vid hvars utförande

i allmänhet åtminstone lika omsorg plägar

att egnas såväl den ena som den andra

partens rätt, och hvarvid partiskhet och

godtycke icke få utöfva inflytande på ut

gången, äfvensom af angelägenheten för

mig att då rätten till bevisning inför kom

promissen blifvit mig betagen, söka inför

ett annat forum vederlägga svaranden Lund

qvists osanna beskyllningar, som för mig

gått å heder och ära. Äfven örn jag också

icke, tilläfventyrs af formella skäl, skulle

erhålla de af bemälda begge kompromis

sarier fattade domslut underkastade sådan

Rättens pröfning, som jag med detta mål

afser, »å är jag likväl öfvertygad derom,

att den utredning jag haft tillfälle att i

målet framlägga för domstolen, skall gifva

dennes ledamöter en klar uppfattning af

de förhållanden, som uppenbarligen bort

hafva föranledt ett helt annat utslag äfven

af kompromissen. Jag har dermed också

lyckats att inför en lagligen sammansatt

svensk domstol klarligen visa grundlöshe

ten och ohållbarheten af de af bemälde

kompromissarier åberopade domskäl för

såväl svaranden Lundqvists befriande från

uppfyllande af ett klart och tydligt kon

trakt som mitt ådömande af betalningsskyl

dighet till ett godtyckligt belopp, samt åt

minstone haft tillfälle att offentligt ådaga

lägga, att svaranden Lundqvist, hvilken

icke blott inför kompromissen utan äfven

i tal och tryck på allehanda sätt utspridt

för mig ärekränkande beskyllningar örn det

enligt hans påstående svikna förfarande,

hvartill jag vid utstämplingarna skulle gjort

mig skyldig, farit med osanning och der

jemte inför kompromissen begagnat intyg,

örn hvilkas oriktiga innehåll han måste

hafva varit så mycket mera medveten, som

han sjelf författat dem och derefter för

mått okunniga personer att underskrifva

dem, hvilka enligt hvad de sjelfve under

målet måst medgifva icke fattat eller kun

nat fatta innehållet. Emedan de exekutiva

myndigheterna icke kunnat undgå att lemna

handräckning till kompromissdomens verk

ställighet måste jag hos domstolen söka

upprättelse för den mig tillfogade rätts

kränkningen genom att söka hindra sva

randena till skadeståndsskyldighet en hvar

för hvad honom ligger till last.»

Enligt det emellan mig och Lundqvist

upprättade kontraktet den 14 December

1882 samt det på begge kontrahenternas

begäran för kontraktets rätta tydning till

komna kompromissutlåtande den 18 Fe

bruari 1884, hvilket senare ock under samt

liga derefter skedda utstämplingar å ömse

sidor åberopats och ländt till efterrättelse,

hade jag till Lundqvist från Björkviks egen

dom med underlydande försålt 50,000 styc

ken träd furu och gran stående på rot från

och med minsta diametern tio verktum

tjugu fot från marken till och med största

groflek mot ett pris af 5 kr. 50 öre för

stycket af furu och tjugu procent lägre

för stycket af granträd, för såvidt träden

vore af den beskaffenhet, som kontraktet

föreskref med den tolkning förra kompro

missen i sådant afseende gifvit åt kontrak

' tet. Skogen skulle af köparen afverkas

under fem år, men kunde ett års prolonga-

Sida 9

tion för afverkningen medgifvas. Betal

ningen skulle erläggas för hvarje års af

verkning och minst för en femtedel årligen

med halfva beloppet före afverkningens bör

jan och återstoden å bestämda tider der

efter. Träden skulle tagas efter säljarens

anvisning i samråd med köparen. Årliga

afverkningar skulle ske till hälften (= 5,000

st.) i hagmarken och till hälften i den egent

liga skogsmarken, det senare örn köparen

så påfordrade, samt på det sätt att de ut

synade träden skulle tagas »jämt med sig»

såväl på höjder som i dalar. Köparen var

sålunda skyldig att mottaga 50,000 kon

traktsenliga träd för såvidt åtminstone säl

jaren ville utsyna detta antal åt honom,

men var ej berättigad att först erhålla till

sig utsynad den bästa skogen eller att åt

sig utplocka och instämpla endast de gröfre

träden. Deremot var han icke skyldig att

mottaga träd som voro så skadade att de

icke innehöllo 20 kubikfot friskt virke på

det sätt som närmare bestämts af första

kompromissens tolkning. Dessa senare

träd som efter fällningen skulle undersökas

måste alltså först utstämplas, och torde

vara alltför uppenbart för vanligt förstånd

att nya träd såsom en följd häraf enligt

aftalet skulle i de kasserade och återlem

nades ställe utstämplas till dess att köpa

ren bekommit sitt fulla antal samt att lika

som försäljningen af 50,000 träd tillförband

säljaren att låta utstämpla och fälla örn så

behöfdes ett större antal träd för att kö

paren skulle kunna erhålla 50,000 stycken

kontraktsenliga träd, så var också köparen

genom köpet af 50,000 kontraktsenliga

träd förpligtad att mottaga samma antal

om säljaren sådant påfordrade, oafsedt huru

vida för deras erhållande erfordrats utstämp

ling oell fällning af ett större antal träd,

af hvilka säljaren ju vore pligtig att behålla

de icke kontraktsenliga eller öfverskjutande.

Säljarens förbehåll att för gårdens räkning

af hela trädantalet, som före kontraktets

upprättande beräknats till 69,000 träd, be

hålla 19,000 stycken utgjorde en rätt för

säljaren, men kunde icke utgöra grund för

köparen att anse sig icke hafva högst

50.000 stycken träd, allra minst som någon

viss beskaffenhet icke var bestämd för dessa

19.000 träd och undantaget endast före

trädesvis gällde vissa trakter.

På sätt emellertid är i målet upplyst be

gärde Lundqvist att första afverkningsåren

erhålla utsyning af den bättre skogen och

slippa taga skog i hagarne för att erhålla

en god stämpel å sin vara, till följd hvaraf

ock utstämplingen enligt hans egen be

gäran började med Målstena och Brånstorps

skogarne, hvilka enligt en 1880 upprättad

skogsräkning, af hvilken Lundqvist erhållit

del, utgjorde den bästa skogen; och fort

gick utstämplingen de följande åren efter

Lundqvists önskan så att för sista året

1886—1887 återstodö de delar af skogen,

som benämndes Björkviks näs, Öarne i

Höfvern, Öfvertorps skog, Dala backe,

Dalaskogen, Timmerbergs hage, Torpställs

liagen, Oxhagen samt några med särskilda

namn betecknade ställen vid Öfvertorp. Af

dessa hade Lundqvist de föregående åren

sökt att undgå utsyning å Björkviks näs,

Öarne och hagarne, hvarest skogen i all

mänhet var sämre, och i stället fått bättre

skog, hvarför det väl, enligt vanligt sätt

att bedöma, syntes vara en gifven sak, att

eftersom denna skog blifvit sparad till sist

o*h han föregående år undgått att enligt

sin skyldighet taga hälften i hagmark,

denna sämre nu borde ifrågakomma jämte

Öfvertorpsskogen, ehuru uppenbart var att,

för att Lundqvist skulle erhålla återstoden

af kontrakterade antalet 50,000 st., Öfver

torpsskogen, som af de då återstående icke

afverkade trakterna innehöll den bästa sko

gen, skulle i det allra närmaste åtgå, i en

lighet hvarmed ock min Inspektor Arén

yttrade sig på ett sätt som nogsamt utvi

sade, att det alls icke var min mening att

undanhålla Lundqvist erforderlig del af

denna skog. Enligt hvad är ostridigt hade

den 20 Nov. 1886, då utstämplingen afstan

nade, Lundqvist erhållit åt sig utstämplade

tillhopa 52,421 träd, af hvilka han motta

git 47,639 träd såsom kontraktsenliga och

jag yrkat att han skulle mottaga fällda och

undersökta 107 träd, som han dock fort

farande nekat, hvadan felande antalet för

Lundqvist utgjorde 2,361 stycken.

Sista årets utstämpling af tillhopa 11,069

träd omfattade 6,055 stycken i Öfvertorps

skogen, af hvilka Lundqvist behållit 5,575

stycken, hvaremot hälften af utstämplingen

som enligt kontraktet skulle få tagas i

skogsmark skulle utgjort endast 5,014 träd.

Återstående skogshumpen i Öfvertorpssko

gen, som innehöll de ofta berörda 4,447

träden, hade ock till största delen blifvit

utstämplad, örn utstämplingen fått fortgå.

Anmärkas bör derjämte, att Lundqvist 1886

såväl som föregående år erhållit utstämp

ling utan att hafva i rätt tid erlagt den

betalning af 25,000 kronor, som han enligt

kontraktet skulle hafva inbetalt före den 1

December. På sätt hans bref bestyrka, in

sände han till den 1 December endast

15.000 kronor, hvaremot återstoden erlades

först i påföljande Februari, hvarför honom

så mycket mindre kunnat ske någon orätt

vid utstämplingen, som han icke ens upp

fyllt hvad honom ålegat för att erhålla nå

gon som hälst sådan.

Såsom af handlingarne kan inhemtas, full

gjorde Lundqvist icke heller den honom

den 1 Juli 1887 åliggande betalningsskyl

dighet, utan nödgades jag för utsökande

af min återstående fordran för sista ut

stämplingen att vända mig till Konungens

Befallningshafvande. Hurusom Lundqvist

derstädes angaf sig ega en fordran hos

mig till belopp af endast 17,249 kronor,

hvilken han sedermera i skrifvelsen den 12

December, som finnes bland kompromiss

handlingarne, nedsatte till kr. 5,915: 30,

är redan i stämningen anfördt.

Inför kompromissen formulerade Lund

qvist sitt påstående sålunda, att som jag

skulle tillfogat honom förlust derigenom att

jag skulle för egen räkning behållit de

värdefullaste träden och sålunda undanhål

lit Lundqvist hans rätt att taga alla träd

f. o. m. största groflek, samt denna förlust

ej kunde beräknas efter annan norm än

det pris pr träd, Lundqvist betalat mig,

eller enligt hans uträkning kr. 5: 30 pr

träd i medeltal, men de qvarstående träden

antogos hafva dubbla detta värde, så skulle

jag betala honom skilnaden mellan det fin

gerade värdet af dessa träd och det be

lopp han för desamma icke betalat men i

medeltal skulle erlagt för de bekomna

träden.

Att detta påstående var blottadt på allt

logiskt och juridiskt sammanhang, borde

hafva varit tämligen tydligt örn icke annat

af de omständigheter att Lundqvist ju sjelf

å ena sidan medgaf att han vore skyldig

»fullfölja utstämplingen eller köpet intill

50,000 träd», men på samma gång påstod

att han icke vore skyldig instämpla åt sig

mer än 10,000 årligen, och att instämplin

gen redan omfattade 52,421 träd, af hvilka

han dock blott mottagit 47,639 träd, hvaraf

framgick att Lundqvist på samma gång

klagade öfver, att han icke fått viss skog,

men likväl nekade att mottaga just den

samma.

Icke desto mindre hafva Werner och

Ehrenborg ansett stg kunna bifalla Lund

qvists yrkanden; men derförinnan och för

att än mera öka de begångna olaglighe

terna, hafva de förnekat mig uppskof för

bevisning i saken. De derför åberopade

skälen att »tvisten mellan parterna gällde

endast senaste afverkningsåret, samt att

alla bevis som kunde hafva någon vigt och

värde redan förefunnes» äro tillräckligt be

tecknande för dessa kompromissariers till

vägagående. Då de redan inför kompro

missen af mig företedda skäl och bevis en

ligt min tanke bort hafva varit alldeles till

fyllestgörande för att Werner och Ehren

borg skolat inse det orättmätiga i Lund

qvists påstående och riktigheten af mitt

yrkande örn hans åläggande att mottaga

och betala det felande af skogen, har jag

visst icke ansett det ovilkorligen nödvän

digt för mig att förete den motbevisning,

som jag inför kompromissen hindrats att

anskaffa; men af ofvan först nämnda skäl

och för att så mycket klarare ådagalägga

Werners och Ehrenborgs godtyckliga be

teende, har jag i detta mål fullständigt

framdragit all den bevisning, från hvilken

jag förhindrats genom berörda beslut. Jag

skall här nedan dertill återkomma, men

vill derförinnan anställa en granskning af

Werners och Ehrenborgs beslut i jämfö

relse med de förhållanden, som voro för

kompromissarierne upplysta eller hvilka

framgå ur de vid kompromissen tillgängliga

handlingar och bevis.

Som kompromissarierne först besvarat

mitt yrkande örn åläggande för Lundqvist

att mottaga och betala felande träd i an

talet 50,000, torde jag dermed få göra bör

jan. I afseende å denna fråga motiverar

Werner sitt yttrande sålunda:

»då säljaren Herr Kapten Abelin år

1880 uppräknat sig ega 69,000 träd, af

hvilka lian vid skogsförsäljningen den 14

December 1882 förbehållit sig 19,000 träd

å angifna platser, hvilka ej berörts vid af

verkningen, samt försålt till Herr Lund

qvist resterande 50,000 »stående å rot»,

måste blifvande utstämplingen af 50,000

st. träd anses hafva legat till grund för

köpet, af hvilka 50,000 träd alla skadade

eller ruttna enligt förbehåll skulle återlem

nas, och då äfven säljaren måste ansett

detta vara riktigt, enär han vid sin lagsök

ning af köparen yrkat slutliqvid med 11,915

kronor 30 öre, ogillas yrkandet örn skyl

dighet för Herr Lundqvist att af Kapten

Abelin emottaga flera träd.

Detta till anförda motiven fullkomligt

obegripliga yttrande har Ehrenborg trott

sig böra upphjelpa under anförande:

»alldenstund utstämplingen enligt vanlig

praxis måste vara det som afses då i köpe

kontraktet trädantalet bestämmes, alltså och

på grund af den i samma kontrakt gjorda,

af Herr Werner omnämnda kalkyl angå

ende trädens antal samt med hänsyn jäm

väl dertill att Kapten Abelin efter första

årets afverkning då 9,989 träd blifvit ut

stämplade erkänt sig hafva för det året

bekommit slutliqvid, äfvensom att Kapten

Abelin erkänt sig hafva för sista årets af

verkning erhållit slutliqvid med det belopp

han efter lagsökning hos Konungens Be

fallningshafvande bekommit, instämmer jag

i det slut, hvartill Herr Werner i denna

punkt kommit.»

Herr Ehrenborg, som enligt eget ytt

rande egentligen ingått i kompromissen för

att »lära», synes redan af den korta hand

läggningen hafva lärt sig en juridisk fras,

som han tillämpat genom instämmande i

Herr Werners »slut»; men dock ansett nö

digt att göra en omkrifning af dennes

domskäl, hvilken likväl icke synes hafva

vunnit något i tankeklarhet och följdrik

tighet.

Af kontraktet och de enligt protokollet

tillgängliga handlingarne i föregående kom

promissen samt af de vittnesintyg, som jag

låtit beediga inför denna R.

-R., visste dock

Werner och Ehrenborg

att köpet omfattade 50,000 kontraktsen

liga träd, enligt kontraktets ordalydelse;

att de skadade träden kunde och enligt

kompromissdomen skulle först efter ut

stämplingen undersökas;

att af den föregående kompromissen, som

hade till uppgift att med för parterne bin

dande verkan gifva rätt tydning åt kon

traktet, redan förklarats att Lundqvist vore

skyldig att mottaga all den till honom

bortslutade skogen, såvida träden voro så

beskaffade som kontraktets 3:e och p.e.

punkter med af kompromissen gjord tolk

ning bestämde, samt alla skadade träd

som innehöllo 20 kubikfot friskt virke, äf

vensom att betala hela köpesumman, så¬

vida utstämplingen vederbörligen skett och

tillgången af träd ansåges räcka till det

antal af 50,000 stycken hvarom köpeaftalet

skett — d. v. s. att redan af behörig kom

promiss var bestämdt, att kontraktet inne

hölle att det vore tillgången på kontrakts

enliga träd intill kontrakterade antalet som

bestämde detta, men icke den af Werner

och Ehrenborg i strid dermed antagna »ut

stämplingen» eller den omständighet att

utstämplingen ännu icke omfattat fulla an

talet kontraktsenliga träd, då ju det fe

lande antalet kunde när som helst ut

stämplas;

att af Jägmästaren Bonnevier, hvilken

varit med såsom Lundqvists medhjelpare

vid besigtning före köpet och hade känne

dom örn kontraktets betydelse, intygats, att

köpet afsåg både tagandet och betalandet

af 50,000 friska, kontraktsenliga träd, för

såvidt så många funnos å egorna;

och att utstämplingen den 20 Nov. 1886

afstannat till följd deraf att Lundqvists om

bud Andersson, emot Arens yrkande på

stämplingens fortgång hela dagen, vägrat

att mottaga flera träd.

Härtill kommer ofvan anförda yttrande

af Lundqvist sjelf å ett ställe i hans skrif

ter till kompromissen, att den borgen han

haft att lemna »skulle vara säkerhet för

att han fullföljde utstämplingen eller köpet

intill 50,000 träd, hvilket alltså innefattar

uttryckligt medgifvande från hans sida att

köpet verkligen afsåg 50,000 träd.

Alltför uppenbart är, att kompromissa

rierne icke egt befogenhet att tolka kon

traktet på sätt som upphäfde den redan

mellan parterna tillämpade tydning af det

samma, som gifvits i förra kompromissens

utlåtande; och utgör i öfrigt Werners och

Ehrenborgs tolkning i denna del såväl

som motiven derför endast ett ömkligt

återljud af Lundqvists advokatyr i hans

skrifter. I hvilken mån Lundqvist må an

ses deri vara i god tro framgår bäst af

And. Leonard Anderssons i detta mål lem

nade upplysning, att han innehade Lund

qvists uppdrag att mottaga till och med

större antal träd än de felande i 50,000.

Ett kardinalskäl tro både Werner och Ehren

borg sig hafva funnit i det mig tillagda

uttrycket »slutliqvid»; men äfven örn jag

skulle användt det beträffande uppgörelsen

för första årets afverkning — som de för

öfrigt ju förklarat icke utgöra föremål för

tvisten (!) — eller hos K. B. angående sista

årets utstämpling, så kan jag icke finna

huru jag dermed kan hafva afsagt mig an

språk mot Lundqvist på att han måtte taga

och betala de felande träden. Att Lund

qvist icke verkställde sina inbetalningar till

mig på det i kontraktet bestämda sätt utan

i småposter, var beklagligt nog förhållan

det, och en naturlig benämning på den

sista posten i hvarje af de enligt kontrak

tet bestämda summor torde också vara

»slutliqvid», likasom detta uttryck hos K.

B. afsåg hvad jag hade att fordra på de af

Lundqvist mottagna träden.

Beträffande härefter de s. k. 107 under

sökningsträden, så hade förra kompromis

sen noga bestämt förfarandet med dem,

och egde Werner och Ehrenborg icke nå

gon befogenhet att deri meddela ändring

i strid mot kontraktet. Uppgiften att trä

den blifvit fälda och undersökta först då

när all snön var borta har Lundqvist, som

väl bevisskyldigheten skulle ålegat, icke i

ringaste mån kunnat styrka; tvärtom har

jag med intyg af A. O. Sandgren, C. W.

Gistrand och C. J. Andersson styrkt ett

motsatt förhållande.

Slutligen hafva Werner och Ehrenborg

i fråga örn Lundqvists anspråk på ersätt

ning af mig i ofvan angifna afseende för

enat sig i beslut, så lydande:

»Då Herr Lundqvist i kontraktets tredje

punkt berättigas att erhålla alla tråd från

och vied största groflek till och med 10

verktum 20 fot från marken och säljaren

det oaktadt från just den skog, som i

främsta rummet förevisats Herr Lundqvist

såsom ingående i köpet, undanhållit honom

4,447 st. af de värdefullaste eller värde

fullare träden, ehuru Lundqvist emot till

vägagåendet vid utstämplingen protesterat,

så bör säljaren, Kapten Abelin, godtgöra

Herr Lundqvist den förlust, han genom

detta tillvägagående lidit, och som denna

förlust skäligen kan uppskattas till det be

lopp 23,569 kr. 10 öre som Herr Lund

qvist fordrat, förpligtas Kapten Abelin, vid

tvång af utmätning, att genast till Herr

Lundqvist utgifva nämnda belopp Tjugotre

tusen femhundrasextionio kronor lo öre

jämte derå löpande sex procents årlig ränta

från den 1 sistlidne Juli tills betalning

sker.»

Vid föregående punkt angående mitt yr

kande örn förpligtande för Lundqvist att

mot betalning taga alla träd intill ett an

tal af 50,000, ansågo Werner och Ehren

borg deremot, att Lundqvist icke var skyl

dig att mottaga de i nämnda antal felande

2,366 stycken, emedan »utstämplingen af

50,000 träd legat till grund för köpet, af

hvilka 50,000 alla skadade eller ruttna en

ligt förbehåll skulle återlemnas» samt »all

denstund utstämplingen enligt vanlig praxis

måste vara det som afses, då i köpekon

traktet trädantalet bestämmes». Med till

lämpning af alldeles samma kontrakt funno

emellertid nu Werner och Ehrenborg, då

fråga var örn ersättning till Lundqvist att

»denne i kontraktets tredje punkt berättigas

att erhålla alla träd från och med största

groflek (understruket) till och med 10 verktum

20 fot från marken. Man kan näppeligen

tänka sig ett större hån mot ali logisk

konseqvens och juridisk följdriktighet vid

bedömandet af tvenne parters anspråk på

lika behandling inför en och samma dom

stol i en och samma sak. Enligt ett och

samma kontrakt anses ena gången, då det

gällde mitt yrkande, att köpet icke omfat

tade de 2,361 träd, som erfordrades till

fyllnad i det i kontraktet angifna antalet

50,000, och andra gången, då fråga var

örn Lundqvists påstående, att köpet om

fattade icke allenast nämnda antal utan oaf

sedt att utstämpling deraf icke skett alla

återstående träd i skogen af angifna di

mensioner. För att komplettera denna

dråpliga motivering fortsätta Werner och

Ehrenborg: »och som säljaren det oaktadt

från just den skog, Öfvertorpsskogen, som

i främsta rummet förevisats Herr Lund

qvist såsom ingående i köpet undanhållit

honom 4,447 st. af de värdefullaste eller

värdefullare träden — — — — — Man

föranlåtes här genast till frågan, huru veta

Werner och Ehrenborg, att Öfvertorpssko

gen i främsta rummet förevisats såsom

ingående i köpet? Detta är ett påstående,

hvarmed icke ens Lundqvist vågat fram

komma. Väl har han påstått, att Sandgren

visade Lundqvist, då han var vid Björkvik

för att bese skogen, först (icke främst) af

allt den skogspark, som Lundqvist påstått

mig hafva undantagit; men detta påstående

var vederlagdt af Sandgren i hans vid kom

promissen företedda attest, som numera be

edigats. Likaledes hade Jägmästaren Bon

nevier upplyst att vid nämnda tillfälle »öf

versågs hela skogen samt att Målstena och

Brånstorpsskogarne vid köpets upprättande

ansågos såsom den vackraste, grofsta och

värderikaste delen. Men huruledes, äfven

örn jag icke velat medgifva Lundqvist ut

stämpling å den qvarvarande Öfvertorps

skogen, jag derigenom kunnat undanhålla

honom 4,447 st. af de värdefullaste eller

värdefullare träden, har jag lika svårt att

fatta, då för Lundqvist ju endast återstod

enligt kontrakt och utstämpling, som han

mottagit och godkänt, 2,361 träd, och

ifrågavarande skogspark, på sätt jag sedan

visat, jämväl innehöll en stor del spångra

nar, hvilka i kontraktet äro undantagne.

Likaså var påståendet, att Lundqvist skulle

hafva vid utstämplingarne »protesterat», helt

och hållet obestyrkt, och enligt hvad se

nare jämväl blifvit upplyst, har han alls

icke yttrat missnöje nied utstämplingarne

och ej heller begärt någon utstämpling i

Öfvertorpsskogen.

Förut är påpekadt, hurusom det icke var

mitt ombud Herr Arén, som den 20 No

vember 1886 afbröt utstämplingen, utan

Lundqvists ombud, och var vidare styrkt

att jag derefter genom Jägmästar Gi

strand erbjudit Lundqvist att taga sina fe

lande träd i Öfvertorpsskogen. Inför kom

promissen har jag dessutom just yrkat för

pligtande för Lundqvist att taga de felande

träden och vid begge sammanträdena af

kompromissen skriftligen erbjudit honom

desamma i Öfvertorpsskogen, hvilken jag

äfven till hela densammas återstående del

»ställt till hans förfogande» efter kontrahe

rade priset. Huru jag under sådana förhållan

den kunnat anses hafva undanhållit Lundqvist

dessa 4,447 träd, lära endast svarandene

Werner och Ehrenborg kunna upplysa.

Mig symes det likväl snarare, som örn det

varit Werner och Ehrenborg, hvilka ge

nom sitt beslut att utstämplingen »legat

till grund för köpet och måste vara det

som afses då trädantalet bestämmes» föran

ledt, att Lundqvist icke enligt Häradshöf

ding Schillbergs votum kunde tillförbindas

att mottaga till ett så billigt pris som det

kontraherade de af Lundqvist likväl till

dubbla värdet skattade och af Werner och

Lundqvist dertill »skäligen ansedde» felande

2,361 träden. Hade Lundqvist godvilligt

antagit mitt tillbud, så hade han för samma

pris förvärfvat sig jämväl de öfriga af de

4,447, som jag enligt Werner och Ehren

borg skulle »undanhållit» honom. Det

kunde väl under intet förhållande varit me

ningen, att Lundqvist skulle bekommit dem

till skänks, och Lundqvist sjelf har ju en

dast yrkat ersättning för »öfverskottsvär

det» d. v. s. hälften af dubbla kontrakts

priset, hvaremot den andra hälften skulle

få tänkas såsom mig godtgjord.

Detta dråpliga beslut innehåller visser

ligen i sig sjelft sin egen dom, ty huru en

domstol kan på samma gång befria en part

från mottagande af en vara som den andre

parten yrkar att han skall mottaga och er

bjuder honom, och på samma gång tillägga

honom ersättning för att varan skulle un

danhållits honom, måste förblifva en obe

griplighet; men för såvidt man får förut

sätta, att kompromissarierne såsom en van

lig domstol haft skyldighet att fästa något

afseende vid kontraktet och utredningen i

saken, måste såsom för Werners och Ehren

borgs oväld såsom domare anses särdeles

graverande, att de jämväl lemnat utan

hvarje afseende de för kompromissarierne

utredda förhållanden, bland hvilka kan på

pekas :

att kontraktet icke innehöll någon rätt

för Lundqvist till utstämpling i Öfvertorps

skogen framför annan del af skogen;

att genom förra kompromissens förkla

ring redan bestämts, att utstämplingen (n. b.

af 50,000 träd) skulle omfatta möjligast

jämngod afverkning;

att på sätt Bonnevier, Gistrand, Sand

gren m. fl. intygat, de senare på då redan

aflagd ed, afverkningen på Lundqvists egen

begäran börjat med Målstena och Bråns

torpsskogarne, hvilka vid köpets afslutande

ansågos innehålla de bästa och värdeful

laste träden;

att, såsom desamme upplyst, Lundqvist

begärt att första åren ej behöfva taga de

snabbvuxna träden och skogen i hagarne

mot löfte att under senare åren noga upp

fylla sina skyldigheter i detta afseende;

att det till följd deraf varit helt natur

ligt att Öfvertorpsskogen ej kunnat i främsta

rummet sista året utstämplas;

att nämnde vittnen intygat, att Lund

qvist under hela utstämplingen erhållit sko

gen sådan den befunnits, samt att påståen

det, att återstående Öfvertorpsskogen vore

dubbelt så mycket värd som den Lund

qvist bekommit, vore fullkomligt oriktigt

och osannt; samt

att de jämväl intygat att Lundqvist icke

förnekats att erhålla återstoden af sina

50,000 träd utstämplade af de 4,447 i Öf

vertorpsskogen.

Genom den bevisning, jag företett i detta

mål utöfver den, som redan funnits till

gänglig för kompromissen, har jag ådaga

lagt en mängd omständigheter, hvilkas in

flytande på saken kompromissarierne hade

kunnat komma att bedöma, såvida icke

svarandene Werner och Ehrenborg föran

ledt, att jag förmenats uppskof för vidare

bevisning och utredning. Af dessa om

ständigheter vill jag framhålla följande.

Genom Jägmästaren Gisirands vittnes

mål har blifvit intygadt, att den skog, sorn

utsynats åt Lundqvist, varit fullkomligt kon

traktsenlig och öfverhufvud taget lika värde

full som den i Öfvertorpsskogen qvarlem

nade, att Gistrand efter den 20 November

1886 hört Lundqvist säga att han ej ville

hafva någon ytterligare utsyning i Öfver

torpsskogen, derest han ej erhölle lägre

pris på träden, som han ej ville betala med

mer än kr. 3: 75 pr stycket.

Skogvaktaren Sandgren har intygat att

Andersson den 20 Nov. 1886, sedan han

bekommit 11,000 träd, förklarat sig icke

vilja mottaga flera förr än han fått tala

vid Lundqvist och att Lundqvist sökt att

af Sandgren mot sanna förhållandet erhålla

intyg derpå, att vid Lundqvists besök för

skogens beseende före köpet endast skulle

förevisats honom Öfvertorpsskogen.

Vid af mig verkställd utsyning den 1 x

—14 Juni 1888 af 2,361 träd i Öfvertorps

skogen för Lundqvists räkning och der

öfver af Jägmästaren G. O. Westin, Gi

strand, P. A. Jonsson, Joli. Johansson,

Philip Johansson, Sandgren och C. J.

Andersson upprättadt protokoll har inty

gats, att qvarstående skogen i intet afse

ende vore bättre och värdefullare än förra

årens utsyningar; hvarjämte Gistrand, Sand

gren och C. J. Andersson i likaledes be

svuren attest upplyst, att jag aldrig gifvit

några som hälst föreskrifter under hela ut

syningens gång utan öfverlåtit åt förrätt

ningsmännen att dervid förfara i enlighet

med upprättadt kontrakt, billighet och rätt

visa, att ingen del af skogen undantagits

utan ansetts, att örn köparen uttoge sina

kontrakterade 50,000 friska och kontrakts

enliga träd, hela skogen skulle i det när

maste åtgå, och att de af Kåknöbönderna

m. fl. af Lundqvist åberopade personer lem

nade uppgifter örn stockantal vore oriktiga

och osanna.

Genom beedigade skogsräkningsutdrag,

utsyningslista samt räknings- och stämp

lingsprotokoll har utredning lemnats om

resultatet af den räkning, som företogs före

kontraktet, hela utsyningens förlopp och

beskaffenhet, qvarstående Öfvertorpsskogens

trädantal och beskaffenhet samt sista årets

utstämpling, hvarjämte jag låtit af sakkun

nige Gistrand, Sandgren, C. J. Andersson,

P. A. Jonsson, Philip Johansson, Nils Pet

tersson, Joh:s Johansson, K. F. Jansson och

Oskar Pettersson upptaxera och uppmäta

de i Öfvertorpsskogen qvarstående träden,

hvilka ansetts ega ett värde af 6 kr. för

tall och 20 proc. mindre för gran eller i

virkesmassa på rot 18 öre kubikfoten. Till

och med Lundqvists f. d. förman Anders

son har ej kunnat skatta de bästa af dessa

träd högre än 7 kronor 50 öre.

Carl And. Larsson, And. Joli. Johans

son, Carl Joli. Andersson hafva intygat

hvar för sig, att den bekomna skogen varit

»likare» än den qvarstående i Öfvertorps

skogen eller att 1886 års utstämpling i

medeltal lemnat 2V2 stockar pr träd med

en medellängd af 16—17 fot.

Mångå vittnen hafva intygat, att den

skog Lundqvist under de föregående åren

bekommit varit bättre än qvarlemnade Öf

vertorpsskogen.

Slutligen har det genom inkallande af

de personer Skog, And. Leonard Anders

son, J. A. Johansson, Thunbeug, C. A.

Svan och Kåknö byamän, af hvilka per

soner Lundqvist åberopat skriftliga attester,

hvilka utgjort så att säga hans hufvudsak

liga eller åtminstone enda bevisning inför

kompromissen, lyckats mig att få dessa att

antingen helt och hållet eller i väsendtliga

delar återkalla innehållet af sina attester

eller förut lemnade utsagor. Af dessa

måste J. A. Johansson medgifva, att han

hvarken varit rättare under Björkvik eller

kände till någon annan trakt af skogen

än Timmersbergsskogen, hvarest dock en

dast afverkats 52 träd, Svan att han en

dast egt kännedom örn afverkningen på

Korpberget, Thunberg att han endast del

tagit i afverkningen i Torpställshagen och

Oxhagen. Samtlige hade de, tillkallade af

Lundqvist, för honom icke uppgifvit mera

eller annat än de verkligen visste, men för

måtts att underskrifva de af Lundqvist sjelf

uppsatta attesterna, den ena »utan att at

testen blifvit uppläst i förmodan att den

innehölle vittnets talan», den andra efter

så hastigt uppläsande att vittnet »ej kunnat

reda innehållet» men *i förlitani på at

testens riktighet, och den tredje, sedan

vittnet först nekat att underskrifva en

attest såsom oriktig, »utan att sjelft göra

sig underrättadt» örn den nya attestens

innehåll; hvarför dessa attester icke kunde

af vittnena beedigas. Enahanda visade sig

vara förhållandet med de tre böndernas

från Kåknö attest: Oskar Andersson hade

påskrifvit, derför att han ej »ansåg farligt

att skrifva under», Per Larsson utan att

sjelf läsa attesten och utan att »vidare tänka

på saken» och Johan Ludv. Johansson

utan att vittnet då »riktigt begrep saken»,

hvarför samtliga till hufvudsaklig del åter

kallade attestens innehåll. Härmed har

visserligen den bevisning till stöd för Lund

qvists talan inför kompromissen, som skulle

utgöras af dessa attester, hvilka i afskrift

bifogats kompromissutlåtandet, och på hvilka

det följaktligen måste anses grundadt, för

fallit; men domen har derför icke kunnat

ändras, utan verkställighet är meddelad så

som för laga kraft vunnen dom. Denna

svåra belägenhet att se sin dom blottad på

Sida 10

den skenbara bevisning, hvarå den skulle

anses grundad, men domen icke desto min

dre oåterkalleligen verkställd mot mig, hade

Werner och Ehrenborg kunnat bespara sig,

om de icke varit så ferme att anse »alla

de bevis redan förefinnas som kunde för

kompromissrätten hafva någon vigt och

värde», utan i stället hade jämlikt svensk

lag och rättegångsordning tillåtit mig att

förete min motbevisning. Det är följakt

ligen uppenbart att Werner och Ehren

borg icke blott genom det godtyckliga

och lagstridiga innehållet af deras beslut i

sjelfva saken utan ock genom sin åtgärd

att betaga mig rätten att söka inför kom

promissen förtaga verkan af dessa värde

fulla bevis vid sig sjelfve bundit skyldig

heten till skadestånd i denna sak. Att de

handlat öfvcrlagdt, och att besluten icke

ens kunna anses tillkomna af obetänksam

het eller oförstånd, derför tala alltför uppen

bart deras misslyckade försök att mot allt

sundt förstånd motivera besluten, hvartill

kommer att de icke saknat den varnande

röst som de hade i tredje ledamotens Herr

Schillbergs skiljaktiga votum, hvilket för

Werner och Ehrenborg boede varit af så

mycket större betydelse som Herr Schill

berg var den ende af kompromissarierne

som egde juridisk bildning. Men han öf

verröstades; ty för att använda Werners

eget uttryck »här hjelpte hvarken lagboken

eller den skicklige juristen, ty de dömde

såsom de tyckte».

Beträffande särskildt svaranden Lund

qvist, så hafva de i detta mål utredda om

ständigheterna vid dessa attesters tillkomst

tydligen ådagalagt, att Lundqvist, ehuru

medveten derom att de förhållanden, sorn

skulle intygas genom attesterna, icke vore

med verkliga förhållandet öfverensstäm

mande, begagnat sig af okunnigt folks lätt

trogenhet och vana att vara mindre nog

räknade i dylika fall, så snart åtminstone

ännu icke fråga vore örn edgång, till att

förmå dessa personer att åt sig under

skrifva attesterna, fastän Lundqvist tvifvels

utan bör hafva förmärkt att de, samtlige

på en lägre bildningsgrad, icke varit i stånd

att bedöma huruvida innehållet varit rätt

uppfattadt. Han har sedermera också i af

sigt att dermed gagna sin talan inför kom

promissen, såsom han ock utan tvifvel synes

hafva lyckats, ingifvit och åberopat samma

attester till kompromissen med den hög

tidliga förklaring derjämte, att de voro

Rundade på verkliga förhållanden, och

detta i kompromissens elfte timme, så att

då uppskof i enlighet med hans yrkande

nekades mig, det dermed också biet mig

omöjligt att inför kompromissen ådagalägga

attesternas osanna innebörd. Jag anser att

Lundqvist härigenom gjort sig skyldig till

ett förfarande som hvad namn deråt än må

gifvas är af brottslig beskaffenhet, för hvil

ket jag å Lundqvist yrkar straff enligt lag.

För min del kan jag icke finna annat än

att detta förfarande varit i hög grad svik

ligt, men öfverlemnar åt domstolen att ru

bricera brottets beskaffenhet. Det svikliga

i Lundqvists förfärande framgår bland annat

uppenbarligen deraf, att han beropat sig på

attester innehållande uppgiften att utstämp

lingen på angifna platser endast lemnat en,

högst två stockar någon gång, under det

att Lundqvist genom hans egen räkning

öfver af mig verkstälda körslor måste an

ses öfvertygad örn medvetandet af ett helt

annat förhållande. Som Lundqvist här

jämte genom en brottslig handling beredt

sig tillfälle till erhållande af ifrågavarande

kompromissdom, hvarigenom mig afhändts

en större penningesumma till Lundqvists

förmån eller han genom sin berörda brotts

liga åtgärd åtminstone främjat kompromiss

målets utgång till egen fördel, bör äfven

han vara skyldig att hålla mig skadeslös

för hvad jag i och genom den orättmätiga

domen nödgats utgifva.

Jag yrkar följaktligen, under åberopande

af stämningsansökningen och hvad i saken

förekommit, att svarandena Werner, Ehren

borg och Lundqvist måtte förpligtas, en

för alla och alla för en eller hvilkendera

hälst gälda gitter, att till mig genast ut

gifva eller återbetala det belopp i kapital

och ränta, som jag nödgats utgifva på

grund af kompromissdomen, äfvensom 6

proc. årlig ränta derå från stämningsdagen.

Härförutom fordrar jag ersättning för

min rättegångskostnad enligt särskild räk

ning.

Norsholm den 21 December 1889.

Axel Abelin

enligt fullmakt genom

Ernst Uddenberg.

(Transsumt.)

Utdrag af Domboken i brottmål

hållen inför Rådstufvurätten i Norr

köping å Rådhuset den 1 Febr. 1890.

»Vid ett tillfälle på hösten 1887 då A. J.

Johansson i Nyrödjan och jag odlade i Björk

viks storäng sade Johansson för mig att kap

ten Abelins Inspektor Arén varit mycket för

argad på Johansson för det han gifvit Lund

qvist vid Höfversby intyg om att Lundqvist

fått dålig skog utstämplad sista året och att

Arén hotat Johansson med att stugan han hade

stående på Björkviks mark skulle bortrifvas

örn ej intyget återtogs och äfven fruktträden

som vore planterade vid stugan skulle afhuggas,

detta får jag pä förut aflagd ed intyga.

Linberga den 16 Januari 1890.

Jonas Månsson.

l’å en gång närvarande vittnen:

Axel Pettersson, Viktor Nilsson.

-»

Höfversby.

3:0) Mänsson: att vittnet vidhölle ofvan in

tagna och med vittnets namn undertecknade

attest; att vittnet icke kunde närmare än i

attesten skett uppgifva tiden för omvittnade

samtalet, som emellertid egt rum under på

gående odlingsarbete, hvilket det året egt rum

till jultiden; samt att vid samtalet tredje per

son ej närvarit.

Obs. Lundqvist erhöll Johanssons påskrift

först den 21 Febr. 1888, huru kan han då

yttrat sig om kompromissen på hösten 87.

Utslag.

I öfrigt varder målet uppskjutet och utstäldt

att härstädes åter förekomma Lördagen den

i5:de nästinstundande Mars klockan tio för

middagen, då parterna vid laga påföljd skola

inför Rådstufvurätten sig infinna, svaranden

beredde att sin talan slutligen utföra, vid äfven

tyr att målet i allt fall afgöres.

Ut supra.

In fidem:

Edvard Holmström.

Till Rådstufvurätten i Norrköping.

Till hvad jag redan anfört i målet mellan

mig, å ena, samt Grosshandlaren Helge

Ehrenborg, Förvaltaren Oskar Werner och

Bruksegaren C. Lundqvist, å andra sidan,

anhåller jag härmed vördsamt att få göra

följande tillägg.

Till en början torde jag få rätta ett i

min vid senaste rättegångstillfälle ingifna

skrift förekommande skriffel. På ett ställe

förekommer nämligen uttrycket »de af Lund

qvist likväl till dubbla värdet skattade af och

af Werner och Lundqvist dertill» skäligen

ansedda »felande 2,361 träden», hvilket

naturligtvis skulle lyda »de af... Werner

och Ehrenborg dertill »skäligen ansedda»

etc. Jämväl torde det tillåtas mig att vid

den på annat ställe i samma skrift före

kommande mening af lydelse att påståen

det att Lundqvist skulle hafva vid utstämp

lingarne »protesterat» vore obestyrkt, samt

att han icke alls yttrat missnöje med ut

stämplingarne och ej heller begärt någon

utstämpling i Öfvertorpsskogen, få lemna

den förklaring, att jag afsett framhålla dels

att Lundqvists ombud Leonard Andersson

och Skog med Lundqvists egen stämpelyxa

instämplat den utsynade skogen såsom kon

traktsenlig, dels att Lundqvist sjelf, örn han

varit missnöjd med utstämplingarna, hade

bort söka rättelse på det i kontraktet be

stämda sätt eller genom påkallande af kom

promiss för utstämplingarnas bedömande, i

stället för att han med dem lät sig nöja

och mottog skogen utom förut berörda un

dantag, samt dels att sedan Lundqvist er

hållit en utstämpling i Öfvertorpsskogen

och utstämplingen af honom afbrutits, han

icke begärt någon vidare utstämpling i

samma skog utan tvärtom afslagit mina an

bud såväl att der taga de felande träden

som hela nämnda skog efter kontraherade

priset, dervid han i stället erbjudit Gistrand

Kr. 3,75 per träd.

Beträffande sjelfva saken har jag i min

förra skrift sökt visa komprissbeslutens rätts

vidrighet och de motsägelser desamma inne

hålla; men, på sätt jag redan i min stäm

ningsansökan framhållit, är det ur hufvud

sakligen tre synpunkter sedt som Werner

och Ehrenborg måste anses ansvarige för

sina beslut såsom rättsstridiga. Den första,

att jag mot svensk rättegångsordning och

rättsbruk blifvit förmenad nödigt upp

skof för att inför kompromissen förete min

bevisning. Den andra, att bemälde kom

promissarier, hvilka enligt kontraktet skulle

haft till befogenhet att afgöra tvistigheter

eller ersättningspåståenden, som kontraktet

kunde

'föranleda, företagit sig att afgöra

såväl mina påståenden örn förpligtande för

Lundqvist att mottaga och betala ännu i

kontraherade antalet felande 2,361 träd,

deri jämväl inbegripna de 107 undersök

ningsträden, som Lundqvists yrkande örn

ersättning af mig för sin förmenta förlust

på sista årets utstämpling på ett sätt som

är uppenbart stridande mot hvarje rimlig

tolkning af kontraktet och ett sundt be

dömande af de förhållanden, som voro för

kompromissarierna kända eller upplysta.

Den tredje att dessa kompromissarier vid

sin dom lemnat helt och hållet utan af

seende den tolkning af kontraktet och de

beslut i afseende pä dess tillämpning, som

förut meddelats af en mellan parterna till

satt kompromiss, hvilkens för kompromis

sarierne tillhandahållna utlåtande var för

parterne bindande och jämväl hade dem

emellan tillämpats vid utstämplingarne samt

hvilket utlåtande kompromissarierne icke

hade befogenhet att upphäfva.

Såsom illustrerande den godtycklighet,

med hvilken Werner och Ehrenborg an

sågo sig berättigade att förfara i sitt upp

drag må anföras tionde punkten i kompro

missdomen, hvarigenom förklaras att sedan

Lundqvist betalt de poster örn tillhopa Kr.

150,10, som kompromissrätten ålagt honom

att till mig erlägga, han skulle fyllt sina

på kontraktet grundade förbindelser. Nämn

da begge ledamöter i kompromisssn an

sågo sig alltså kunna, innan fråga blifvit

väckt örn, huruvida Lundqvist i andra af

seenden än dem, som förevarit inför kom

promissen, brustit i sina skyldigheter gent

emot mig, och ehuru jag för tillfället en

dast frånträdt mina väckta anspråk på er

sättning för nekad timmerkörning samt för

lust i följd af hindrad återväxt och å

, de

gröfre träden med förbehållen rätt att fram

deles anhängiggöra talan derom antingen

inför kompromissrätt eller vid vederbörlig

allmän domstol; alltså redan på förhand

gifva Lundqvist full decharge. Detta visser

ligen temligen oskadliga beslut, som i hän

delse af senare tvist icke torde binda vare

sig domstol eller kompromiss, visar tydligt

nied hvilken maktfullkomlighet Werner och

Ehrenborg ansågo sig kunna förfara. Ett

annat bevis på godtycke förefinnes i be

mälde kompromissariers beslut att ålägga

mig att till Lundqvist icke allenast betala

det såsom »skäligt» ansedda beloppet utan

jämväl att derå gälda ränta efter 6 °/o från

den 1 Juli 1887, för hvilken bestämmelse

om tiden för räntans beräkning saknas hvarje

laglig grund eller rimligt skäl.

Werner och Ehrenborg hafva, på sätt

redan blifvit anmärkt, genom sitt förfarande

att betaga mig rätten till försvar och de

uppenbart rättsvidriga beslut, de inom kom

promissen bestämt, ådragit sig ersättnings

skyldighet till mig för hvad jag genom den

rättsvidriga domen, och dess verkställighet,

nödgats utgifva.

Hvad särskildt beträffar Lundqvist, så

har jag sökt visa, hurusom honom ligger

till last att med svikliga medel hafva bi

dragit till den rättsstridiga kompromiss

domen, och att derefter hafva bragt den

samma till verkställighet mot mig. Såsom

jag redan anfört, har jag bevisat i detta

mål, att Lundqvist författat och utskrifvit

eller låtit utskrifva de vittnesattester, som

han till stöd för sina uppgifter ingifvit till

kompromissen, och på hvilka jämte de af

kompromissarierna anförda skälen domen är

grundad. I hvilka afseenden dessa attester

äro af falskt innehåll är genom vittnesför

hör utredt, och ligger det Lundqvist till

last att hafva begagnat dem, ehuru han

varit medveten, att de i attesterna lemnade

uppgifter vore antingen alldeles icke eller

endast i ringare mån öfverensstämmande

med verkliga förhållanden, och oaktadt han,

enligt vittnenas utsagor, visste dem hafva

lemnat muntliga uppgifter af annat inne

håll men i god tro eller af vårdslöshet un

derskrifvit de dem förelagda attesterna.

Lundqvist har alltså handlat mot bättre

vetande och svikligt. Han har således jäm

väl under svikliga förutsättningar mot mig

verkstält kompromissdomen och är följden

deraf, att han måste vara skyldig att er

sätta mig skadan eller till mig återbära upp

burna beloppet i kapital och ränta jämte

6 procent årlig ränta derå från betalnings

dagen till dess återbäring och liqvid eger

rum.

Äfven örn man betraktar saken såvidt

den rörer Lundqvist på ett något olika

sätt, kommer man likväl till samma resul

tat. Såsom rättsgrund för svarandene W'

ners och Ehrenborgs ersättningsskyldighet

måste visserligen den rättsvidriga kompro

missdomen betraktas såsom hafvande åstad

kommit ett fullbordadt faktum, som icke

kan återgå, till följd hvaraf ock påföljden

för nämnde begge svarandene är den civila

ersättningsskyldigheten till mig. Men så

vidt målet rörer Lundqvist skulle man näm

ligen kunna betrakta saken sålunda, att som

han genom svikliga medel förskaffat sig

ifrågavarande rättsvidriga kompromissdom,

denna, såsom beroende på falska förutsätt

ningar och tillkommen på grund af ett brotts

ligt förhållande, bör anses såsom en nulli

tet och till följd deraf förklaras skola åter

gå eller vara utan verkan; men sorn den

redan blifvit verkställd och annat sätt för

återgång följaktligen ej gifves, kommer man,

såsom nämndt, till enahanda slut, eller att

Lundqvist är skyldig återbetala det upp

burna jämte ränta.

På de grunder, jag såväl förut som här

ofvan utvecklat, yrkar jag fortfarande, det

svarandene Ehrenborg, Werner och Lund

qvist måtte förpligtas att hvilkendera hälst

gälda gitter genast till mig utgifva eller

återbära det belopp å kapital och ränta,

som af Lundqvist pä grund af ifrågavarande

kompromissdom hos mig uttagits jämte

fordrad ränta derå, till dess att full liqvid

sker, samt att ersätta mig rättegångskost

naden i detta mål i enlighet med hvad re

dan uppgifvits.

Norrköping den 1 Februari 1890.

Ax. Abelin,

genom

Ernst Uddenberg.

(Transsumt.)

Utdrag af Domboken i brottmål,

hållen inför Rådstufvurätten i Norr

köping å Rådhuset den 15 Mars 1890.

Med anledning af hvad å svarandesidan så

lunda anförts yttrade kärandeombudet: att den

i svaranden Lundqvists ofvan intagna skriftliga

anförande gjorda framställning af sjelfva sak

förhållandena vore ensidig och otillfredsstäl

lande samt redan förut under målets gång af

käranden vederlagd; att det vid jemförelse

mellan innehållet i de af svaranden Lundqvist

inför kompromissen åberopade attester och at

testutgifvarnes vid Rådstufvurätten aflagda vitt

nesmål nogsamt framginge, i hvilken mån

attesternas innehåll varit sanningslöst; att det

svårligen kunde antagas det svaranden Lund

qvist ej afvetat det vilseledande i attesternas

uppställning, särskildt i det afseende att atte

sterna synts afse alla de under vintern 1886

—1887 afverkade skogstrakterna, något som

dock icke varit attestutgifvarnes mening; att

svaranden Lundqvist under denna rättegång

låtit beslå sig med att hafva afvetat sannings

lösheten af åtminstone en till kompromissen

lemnad uppgift, nämligen uppgiften örn med

delandet af de stockar, som hvarje under

afverkningsåret 1886—1887 afverkade träd

lemnat; att då svaranden Lundqvist åberopat

sig på att i denna sak städse hafva handlat i

god tro, han väl ville under denna goda tro

hänföra äfven åberopandet af vittnet Månsson

vid senaste rättegångstillfälle ingifna attest, en

ligt hvilken Månsson redan hösten 1887 skulle

samtalat med A. J. Johansson i Nyrödjan örn

dennes till svaranden Lundqvist lemnade in

tyg, som dock vore utfärdadt först den 21 Febr.

1888; att ombudet, i anledning af hvad som

förekommit i målet, bestrede såväl bemälde

Månssons vittnesberättelse som äfven de vitt

nesmål, hvilka afgifvits af svaranden Lundqvists

öfriga vittnen; att hvad beträffar svarandérne

Werners och Ehrenborgs ofvanstående anförande

ombudet åberopade, hvad förut blifvit å kä

randesidan anfördt, samt, då svaranden Ehren

borg illa upptagit hvad käranden anfört derom,

att Ehrenborg ingått i kompromissen för att

lära, anhölle få fästa följande, i tvisten an

gående kompromissdomens verkställighet inför

Konungens Befallningshafvande åberopade in

tyg:

»Att Herr Helge Ehrenborg, som är mig

bekant sedan yngre år, sedan 15 å 16 år till

baka sysselsatt sig med skogsköp, skogsaf

verkningar och trävaruhandel, får jag på hans

begäran intyga.

Norrköping den 15 Maj 1888.

Carl Grönlund,

Kronofogde, v. Häradshöfding.

Från här förvarade handlingar i målet Afs.

484 s. d. år 1888 rätt afskrifvet; betygar Lin

köpings slott i Landskansliet den 3 April

1889.

Ex officio

Carl Arpi.»

Då mera ej förekom att anteckna tillkänna

gafs, att utslag i målet skulle meddelas Lör

dagen den 3 instundande Maj kl. tolf på

dagen.

Ut supra.

In fidem:

Edvard Holmström.

Utslag

afkunnadt den 3 Maj 1890.

Beträffande kärandens påstående om åläg

gande för svarandena Ehrenborg och Wer

ner att till käranden utgifva skadestånd för

det de, som jemte en tredje person varit

utsedde till gode män för afgörande af åt

skilliga emellan käranden och svaranden

Lundqvist uppkomna tvister i anledning af

ett den 14 December 1882 upprättadt

kontrakt rörande skogsafverkning, vid pröf

ning af dessa tvister origtigt förfarit, hvar

igenom förlust käranden tillskyndats, så,

enär icke visadt blifvit att Ehrenborg och

Werner i ifrågavarande hänseende gjort sig

skyldiga till något sådant förfarande att de

lagligen kunna anses pligtiga att utgifva

skadestånd, varder käromålet i denna del

af rådhusrätten ogilladt,och förpligtas käran

den att ersätta Ehrenborg och Werner

deras kostnader i målet med fordrade 752

kr. 35 öre, jemte hvad som åtgår till lösen

af ett exemplar af rådhusrättens protokoll

i målet for den 15 Mars jemte detta utslag.

Hvad slutligen angår kärandens mot sva

randen Lundqvist förda talan, så, enär det

icke, mot Lundqvists bestridande, blifvit

visadt att han hos gode männen svikligen

beropat sig å handlingar, dem han vetat

vara origtiga, finner rådhusrätten kärandens

berörda talan icke kunna bifallas, men med

afseende å i målet förekomna omständig

heter ogillas Lundqvists anspråk på ersätt

ning för rättegångskostnaderna.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Göta Hofrätt.

Till utveckling af de besvär, jag anfört

mot Rådstufvurättens i Norrköping utslag

den 3 Maj 1890 i mål mellan mig, kärande,

samt Bruksegaren Carl Lundqvist å Höf

versby, Grosshandlaren Helge Ehrenborg

i Norrköping och Förvaltaren Oskar Werner

i Linköping angående å den förstnämnde

yrkadt ansvar för svikligt förfarande inför

kompromissdomstol och af samtlige svaran

dene ersättning, får jag härmed vördsamt

anföra följande.

Jag åberopar till en början hufvudsakligen

hvad blifvit anfördt i en af mig till R.

-R:n

genom ombud ingifven skrift af den 21

December sistlidna år. Som jag emellertid

vid R.

-R:n icke fick tillfälle att besvara

svarandenas i allra sista stund ingifna skrift

liga svaromål och i dessa förekommande

oriktiga uppgifter och vilseledande slutsatser,

hvilka skrifter svarandene till och med varit

nog oförsynte att låta mot betalning såsom

för annons i tryck åtfölja en i länet utkom

mande daglig tidning, så nödgas jag att

här jämväl till bemötande upptaga nämnda

skrifters innehåll i den mån sådant må anses

erforderligt. Derför måste jag också först

göra en sammanfattning, så kort som möj

ligt, af de verkliga sakförhållandena i målet,

äfven med fara att göra mig för K. H.

-R:n

skyldig till ett upprepande af hvad redan

förut kan vara sagdt.

Genom kontrakt den 14 December 1882

sålde jag till Hr Lundqvist, såsom ordalagen

i kontraktet lyda, från Björkviks egendom

med underlydande hemman i Linköpings

län jo, 000 stycken träd furu och gran stå

ende på rot och med minsta diametern tio

verktum tjugu fot från marken till och

med största groflek emot ett pris a j kr.

jo öre för styck af furu och tjugo procent

lägre för styck af granträd», att afverkas

under loppet af fem år, räknadt från den

1 Januari 1883 till den 1 April 1887 med

ett års förlängning i händelse af behof, till

en femtedel årligen. Bland öfriga kontrakts

vilkor må här endast omnämnas, att betal

ning skulle erläggas för hvarje års afverk

ning och minst en femtedel årligen med

halfva beloppet före afverkningens början

och återstoden å bestämda tider derefter,

att köparen tillförbands att aflemna borgens

förbindelse att liqviden »på rätt tid och

i sin helhet erlades, att träden skulle tagas

efter säljarens anvisning i samråd med

köparen till hälften i Ilag- och till hälften

i skogsmarker, att de utsynade träden skulle

af köparen »tagas jämt med sig» på såväl

höjder som i dalar», och jämväl träd be

häftade nied röta, rotved eller synbara fel

såvida icke felén upphörde inom sju fot från

rotändan eller vid fällning befunnes att icke

20 kubikfot frisk virkesmassa erhölles, att

som egendomens hela skog beräknats till

69,000 stycken träd, säljaren förbehöll sig

rätt att från det »beräknade» antalet undan

taga 19,000 stycken hufvudsakligen på vissa

angifna ställen deri inräknade granträd tjen

liga till spånklyfning, hvilka säljaren kunde

undantaga hvarhälst i skogen sådana funnes,

samt slutligen att alla tvistigheter eller er

sättningsanspråk som kontraktet kunde för

anleda skulle, örn öfverenskommelse ej i

godo kunde ske, afgöras genom kompro

miss, bestående af tre sakkunnige män, af

hvilka säljare och köpare skulle utse en hvar

och desse den tredje.

Så lyda kontraktets bestämmelser. Då

emellertid utsyningen skulle börja för första

årets afverkning, begärde Hr Lundqvist sjelf

att de s. k. Målstena- och Brånstorps-sko

garne måtte åt honom utsynas. Anled

ningen härtill var den, att dessa skogar eller

delar af skogsmarken i den beräkning som

på mitt föranstaltande upprättats före för

säljningen upptagits såsom innehållande de

bästa och jämnaste bestånden eller alltså

den bästa skogen, och att Hr Lundqvist

såsom han sjelf angaf önskade att genom

att först i marknaden utsläppa den bästa

varan erhålla godt rykte för sin stämpel.

För samma ändamål begärde han också att

första året slippa att taga af skogen i

hagarne, hvarest denna var sämre än å den

egentliga skogsmarken. Ehuru jag enligt

kontraktet egde att bestämma hvarest träden

skulle tagas jämväl första året samt kunde

såsom en rätt för mig hafva hållit på att hälften

af utsyningen skulle ske i hagarne, biföll

jag dessa Hr Lundqvists önskningar och

blef följden deraf att han första året bekom

de nämnda Målstena- och Brånstorps-sko

garne. Då Hr Lundqvist såväl inför kom

promissen som i denna rättegång icke velat

medgifva, att afverkningen sålunda börjat

och företagits första året på hans egen ut

tryckliga begäran, har jag nödgats att i

rättegången bevisa detta förhållande genom

en mängd af vittnen, hvilka intygat det

samma; och är jag derjämte i tillfälle att

till bestyrkande deraf kunna åberopa Hr

Lundqvists egna skrifvelser till mig, som

här nedan bifogas i styrkta afskrifter.

Det är emellertid vanligen så med vissa

menniskor, att ju mera de röna tillmötes

gående, desto större blifva deras fordringar;

och att så var förhållandet med Hr Lund

qvist, visade sig redan andra året, då mina

ombud ej längre kunde medgifva att all

enast den bästa skogen till honom utsynades

utan ville hålla sig till kontraktets föreskrift,

att köparen skulle taga skogen »jämt nied

sig», och att i utsyningen skulle ingå jäm

väl skogen i hagarne och sådana träd, som,

ehuru behäftade med synbara fel, ändock

voro kontraktsenliga. Jag påkallade då

kompromiss, hvilken sammanträdde den 18

Februari 1884 å hotell Göta vid Norsholm

för att meddela tolkning af kontraktets be

stämmelser i afseende på utsyningen. Denna

kompromiss förklarade:

att ingen bestämd föreskrift funnes i

kontraktet örn i hvilken trakt af skogen af

verkningen skulle börja;

att utstämplingen skulle, såvidt ske kunde,

omfatta möjligast jämngod afverkning, så

nära lika som möjligt det ena året som det

andra;

att köparen icke var berättigad att först

erhålla utsyning af bästa träden och i tjen

ligaste trakterna;

att köparen vore skyldig att mottaga all

den enligt kontraktet till honom bortslutade

skogen, såvidt träden voro så beskaffade,

som kontraktet innehöll med den af kom

promissen gjorda tolkning beträffande de

felaktiga, eller att med 20 kubikfot frisk

virkesmassa menades sådan förekommande

i sammanhang af minst 12 fots längd;

att köparen vare skyldig mottaga alla

träd som enligt kompromissens bestäm

mande vore kontraksenliga; och

att köparen borde betala hela köpesum

man på fem år och sålunda en femtedel

hvarje år, såvida den i kontraktet föreskrifna

utstämpling vederbörligen skett, och till

gången af träd ansågs räcka »till det antal

af jo.poo st. hvarom köpeaftalet skett».

Dessa bestämmelser hafva också under

den fortsatta utsyningen iakttagits såsom

mellan säljare och köpare ostridigt mod

kompromissdoms kraft gällande, med undan

tag deraf att det icke lyckats mig förmå

Hr Lundqvist att mottaga och betala 107

af de s. k. undersökningsträden. För hvar

och en opartisk, som förmår att uppfatta,

äro alltså kontraktets af kompromiss så

lunda tolkade bestämmelser fullt klara och

tydliga. Lundqvist godkände också under

de följande 2:a, 3:e och 4:e åren den i öf

verensstämmelse med dessa föreskrifterverk

ställda utstämplingen sålunda, att han utan

att vädja till kompromiss mottog densamma.

Kom så emellertid utsyningen för femte

eller sista årets afverkning. Det synes hafva

bort vara en gifven följd af mitt första året

gjorda medgifvande, till följd hvaraf Jfr

Lundqvist då bekom uteslutande af den

bättre skogen, att om utstämplingen för

femte afverkningsåret skulle varit i någon

mån sämre än de tre näst föregående årens,

så hade Hr Lundqvist att tåla detta i samma

mån som utstämplingen för första årets varit

bättre. Någon klagan öfver sista årets ut

stämpling förmärktes emellertid icke vare

sig från Hr Lundqvist eller hans folk, och

Hr Lundqvist, som utan tvifvel sjelf insett

att på sista året nödvändigtvis måste falla

de hagar och sämre delar af skogen som

han under föregående tid undgått — efter

som afverkningen ju skulle omfatta hela

skogen med undantag af särskildt egen

domen förbehållna trakter —hade ju också

derför uppdragit åt sin förman Andersson,

på sätt blifvit af denne upplyst, att mottaga

icke allenast dc i fulla antalet 50,000 st.

felande träden, ulan derutöfver så att sista

utstämplingen skulle få uppgå ända till

16,000 träd, blott den då qvarstående delen

af Öfvertorps skog komme att deruti ingå.

Att anmärka härvid är, att då utstämplingen

den 20 November 1886 måste afbrytas till

följd deraf att Hr Lundqvists ombud Anders

son derifrån aflägsnade sig, blifvit till Hr

Lundqvist alltifrån första början af utstämp

lingarne utsynade tillhopa 52,421 träd, af

hvilka såsom kontraktsenliga af honom mot

tagits 47,639 träd. Det är alltså lippen-

Sida 11

bart, att Herr Lundqvist då åtminstone

ännu icke kommit på annan tanke, än att

det var antalet kontraktscnliga träd, på sätt

ock förra kompromissen bestämt, som skulle

utstämplas till 50,000 stycken; ty annars

hade han väl cj redan deltagit i utstämp

ling af större antal, inbegripna de icke mot

tagna. Den redan verkställda utstämplingen

hade också omfattat 6,05 5 träd i Öfvertorps

skogen, af hvilka hr Lundqvist mottagit

såsom kontraktsenliga 5,575 stycken. Det

är således lika uppenbart, att Hr Lundqvist

åtminstone före nämnda dag, äfven örn han

sjelf då förordnat om att Andersson skulle

undandraga sig utstämplingens fortsättning

icke haft annan uppfattning än att han vore

skyldig mottaga det i 50,000 felande an

talet 2,361 stycken, som ögonskenligt att

han då åtminstone saknade anledning an

taga, att den återstående skogshumpen i

Öfvertorpsskogen, hvilken bestod af 4,447

träd, icke skulle komma honom tillgodo

först och främst till fyllande af felande an

talet 2,361 träd och derefter, örn han så

önskade, till öfverskjutande antalet. Rätta

motivet till hans handlingssätt framgick

emellertid sedermera, då han å mina vägnar

af Jägmästaren Gistrand och min Inspektor

Arén erbjöds icke blott felande 2,361 träd

just af den qvarstående Öfvertorpsskogen

utan äfven att erhålla resten deraf mot

kontraktsenligt pris, i det han förmälde sig

icke vilja mottaga flera träd än dem han

bekommit och således icke ens de felande,

med mindre än han erhölle dem för 3 kro

nor 75 öre stycket. Da man besinnar, att

han inför kompromissen värderat dessa träd,

örn hvilka han påstått sig hafva gatt i mist

ning, till minst dubbla kontraktspriset eller

i medeltal 10 kronor 60 öre stycket, torde

deraf lätt framgå, i hvilken man Hr Lund

qvist i sitt påstående att hafva genom mitt

åtgörande tillskyndats förlust, kan anses

hafva varit i god tro.

Då Hr Lundqvist, som sällan punktligt

uppfyllde sin betalningsskyldighet enligt

kontraktet, icke inbetalade min fordran för

den då verkstälda utstämplingen Kronor

11,915: 30, måste jag härför lagsöka honom.

Han förklarade sig då väl godkänna denna

min fordran, men som han skulle ega mot

fordran till då uppgifvet belopp af 17,249

kronor, skulle det således vara harn som

hos mig egde motfordran till öfverskjutande

belopp af 5,333 kronor 70 öre. Icke desto

mindre dömdes han att betala hvad som

utgjorde min fordran. Sedan han derefter

i bref erbjudit mig 6,000 kronor, mot dej

att vi vore »qvitt», men jag ej velat derpå

ingå utan i stället uttagit min fordran af

honom, påkallades af Hr Lundqvist den nu

ifrågavarande kompromissen, inför hvilken

han ökade sitt förut nämnda anspråk till

23,569 kronor 10 öre, hvilket ock af Her

rar Ehrenborg och Werner tillerkändes ho

nom jämte ränta.

Af hvad ofvan blifvit anfördt framgår

nogsamt i huru hög grad obefogad Hr

Lundqvists beskyllning är, att jag skulle

hafva »undanhållit» honom den bättre de

len af skogen och i stället tilldelat honom

endast den sämre. Hr Lundqvist lärer

svårligen kunna förneka, att förhållandet

med första årens utstämpling varit helt och

hållet motsatt, liksom han sjelf medgifvit,

att den utstämpling han erhöll de fyra för

sta åren varit »tämligen jämndelig». För

att emellertid kringgå dessa ovedersägliga

förhållanden söker han att stödja sitt på

stående att hafva blifvit lidande på sista

årets utstämpling icke på jämförelse med

de föregående årens utstämplingar i genom

snitt, örn hvilka han i detta mål också för

klarat alls icke vara fråga, utan på den

förmenta omständighet, att den qvarstående

skogsparken i Öfvertorpsskogen örn 4,447

träd skulle vara bättre än de träd han sista

året bekommit i hagarne och på Öarne i

sjön Höfvern. Men huru föga grundadt

hans påstående är, framgår bäst af det re

dan upplysta förhållande, att han på egen

begäran första åren bekommit den bästa

skogen och undgått att då taga af den

sämre i hagarne, samt deraf att han, ehuru

enligt kontraktet skyldig att mottaga ytter

ligare 2,361 träd, som erbjudits honom af

de i nämda skogspark qvarstående, vägrat

att mottaga dessa, såvida de ej bekommes

för ett oskäligt lågt pris. Härjämte är

med en mängd vittnen styrkt, att 1886 års

utstämpling alls icke var i någon mån

sämre än de föregående årens med undan

tag af den i Målstena och Brånstorp-sko

garne, att dessa voro fullt ut lika goda

som den qvarstående skogsparken vid Öf

vertorp, samt att den utstämpling af 5,575

träd, som Lundqvist före afstämplingens af

brytande 1886 bekom i Öfvertorpskogen,

icke heller varit sämre än de qvarstående

träden.

Hr Lundqvists yrkande inför kompromis

sen var af denna egendomliga lydelse, att

som han skulle gått miste örn de i Öfver

torpskogen qvarstående 4,447 träden och

dessa vore värda minst dubbelt så mycket

som medelpriset enligt kontraktet, 5 kr. 30

öre, eller enligt hans förmenande 10 kr.

60 öre, så skulle för dessa 4,447 träd upp

stå ett öfverskottsvärde, hvarpå han skulle

blifvit lidande, eller 5 kronor 30 öre för

hvart träd, utgörande tillhopa 23,569 kro

nor 10 öre, med hvilket belopp jag skulle

riktat mig på hans bekostnad, och hvilket

han följaktligen yrkade att af mig bekomma

jämte ränta.

I hvilken mån han sjelf varit medveten

örn ett sådant yrkandes brister framgår

bäst af försvaret derför, hvari framhålles,

att äfven örn påståendet i sig sjelf var orim

ligt, det dock skulle utgjort uttryck för Hr

Lundqvists »

öfvertygelse», samt att i allt fall

kompromissarierne icke hade behöft att låta

sig deraf missledas. Men olyckligtvis för

Hr Lundqvist återstår ännu en annan sida

af saken, som för honom är icke mindre

graverande: det sätt hvarpå han sökt att

inför kompromissen med bevis stödja sin

orättmätiga talan, eller de sorgliga i denna

rättegång afslöjade förhållanden, örn hvilka

Hr Lundqvist sjelf i sin genom ombudet

Stråhle ingifna skrift säger, att de onek

ligen för mig varit »en ganska stark

trumf på hand». Jag har nämligen att på¬

visa, hurusom just de personer, af hvilka

Hr Lundqvist inför kompromissen åberopat

skriftliga attester äfvensom hans egen för

man Andersson, af mig hörda såsom vitt

nen i detta mål, nödgats de förra helt och

hållet samt den senare i väsendtliga delar

återkalla eller rätta sina förut gjorda ut

sagor, i motsatt till förhållandet med de af

mig afbörda vittnen, hvilka samtliga i sina

vitnesmål yttrat sig med säkerhet och be

stämdhet utan att behöfva vid förnyade för

hör något återkalla.

Visserligen har Rådstufvurätten i öfver

klagade utslaget ansett det icke vara »mot

Hr Lundqvists bestridande visadt», att han

hos kompromissen svikligen beropat sig å

handlingar dem han vetat vara oriktiga, och

på sådan grund förklarat Hr Lundqvist icke

kunna åt saken fällas; men detta med det

för Hr Lundqvists anseende i sanning alls

icke smickrande omdöme som ligger i det

tillika meddelade beslutet i afseende på Hr

Lundqvists yrkande örn ersättning för sin

rättegångskostnad, eller att detta anspråk

ogillades »med afseende på i målet före

komna omständigheter». R. R:n medgifver

således i allt fall att så beskaffade omstän

digheter i målet förekommit, som åtminstone

göra densamma för Hr Lundqvist tvifvelaktig.

Jag skall emellertid söka visa att dessa

omständigheter» just äro sådana, att Hr

Lundqvist i trots af sitt nekande hade bort

på grund af desamma anses öfvertygad örn

svikligt förfarande. Jag ber dervid att först

till bemötande af Hr Lundqvists invändning,

att man ej skulle kunna veta på hvilka be

vis Herrar Ehrenborg och Werner grun

dat sin dom, få påpeka, hurusom de hvilka

sitt handlande sökt efterlikna domstol i

allt utom att för sin dom anföra förnuftiga

skäl, i likhet med förfaringssättet för utgif

vande af Konungens Befallningshafvandes

utslag, till hvilka i afskrift plägar fogas de

fordringshandlingar på hvilka utslaget grun

das, vid sitt protokoll, som innehåller deras

utslag, fogat afskrift just af de af Hr Lund

qvist till kompromissen i elfte timmen in

gifna attester, mot hvilka jag förmenats att

förete motbevisning, och hvilka också

uppenbarligen af Hr Werner åsyftats med

förklaringen vid meddelande af afslag å

min uppskofsbegäran, att »alla de skäl och

bevis som för kompromissrätten hade nå

gon vigt och värde då förefunnos».

Jag vill nu genomgå dessa »vigtiga» och

värdefulla» bevis, dervid på samma gång

jämförande innehållet med det utlåtande,

som attestutgifvarne, sedan det i denna

rättegång lyckats mig att få afhöra desse

på ed, inför domstolen afgifvit.

1:0) f. A. Johansson i Nyrödjan.

Denne hade i sin attest förklarat, att han

varit »rättare» under Björkvik år; att

han noga kände till »skogarne» vid Björk

vik; att han hösten 1886 och påföljande

vinter varit med örn fällning och huggning

af timmer på Björkviks »skogar»; att af de

träd som hösten 1886 utstämplades på

Björkviks skog till Hr Lundqvist »större

delen» varit små, qvistiga och korta, så att

de lemnat endast en stock och stundom två

af dålig beskaffenhet; och att de qvarva

rande träden söder örn Djupmossen, som

äro »helt och hållet utmärkt vackra», skulle

lemna 3 å 4 stockar pr träd och således

hafva ett mycket högre värde än dem Hr

Lundqvist fick.

Hörd på ed rättade sig Johansson så

unda: att han icke varit rättare under Björk

vik; att han endast biträdt med afverknin

gen å den s. k. Dal- eller Timmersbergs

skogen och på trakter belägna intill Djup

mossen och vester derom åt sjön Lången

till; att det följaktligen varit »endast» på

Dals- eller Timmersbergsskogen, hvarest

dock afverkats allenast 52 träd, som träden

varit dåliga; att deremot träden på öfriga

trakter varit vackra och grofva samt jämn

goda med den söder örn Djupmossen be

lägna s. k. Öfvertorpsskogen; samt att vitt

net »återtoge» innehållet af sin attest i den

mån detta ej öfverensstämde med hvad vitt

net nu berättat.

I afseende på tillkomsten af sin attest

berättade Johansson: att vittnet, som utom

hvad beträffade dess namn ej kunde läsa

skrifvet, tecknat namnet under attesten,

hvilket skett i Hr Lundqvists bostad vid

Höfversby, dit vittnet kallats; att sedan der

vid Hr Lundqvist först affattat en attest,

som vittnet dock nekat underskrifva, Hr

Lundqvists dotter uppsatt den sedermera

använda attesten, hvilken vittnet, »utan att

någon uppläsning deraf föregått», under

skrifvit »i förmodan», att densamma inne

hölle vittnets »talan», sådan vittnet efter

första attestens kasserande framställt den

samma; samt att vittnet till Hr Lundqvist

vid tillfället »ej uppgifvit andra förhållan

den beträffande skogsafverkningen än de

omvittnade».

2:0) G. Thunberg i Sandkullen hade

genom skriftlig påtkrift instämt i Johans

sons intyg och derjämte förklarat, att han

som under de fyra sista åren huggit tim

mer af träd, som utstämplats från Björkviks

»skogar» till Hr Lundqvist, kunde »fullt in

tyga», att »större delen» af de träd Hr

Lundqvist fick 1886 örn hösten, voro af så

dålig beskaffenhet, att han ansåg de på

Öfvertorps skog »qvarhållna» träden söder

örn Djupmossen hafva minst dubbla värdet

mot dem han erhöll.

Efter aflagd ed yttrade sig Thunberg:

att han hösten 1886 deltagit i afverkning

af skog för Hr Lundqvists räkning å egen

domen Björkviks område »endast» i s. k.

Torpställshagen och Oxhagen; att träden

å förstnämnda ställe varit mindre goda i

allmänhet och endast lemnat hvar för sig

två stockar; att emellertid åtskilliga af dem

lemnat tre sådana och blott ett ringa »fåtal»

endast en; att träden i Oxhagen deremot

varit bra; samt beträffande attestens till

komst, att Hr Lundqvist i Johanssons när

varo tillfrågat vittnet örn det kunde vits

orda innehållet af en först uppläst attest,

hvartill vittnet svarat nekande men redo

gjort för hvåd det eljest visste i saken; att

Hr Lundqvist då affattat en ytterligare attest,

nämligen den med vittnets namn under

skrifna, hvilken attest vittnet undertecknat

*utan att göra sig underrättadt örn dess

innehåll», och att vittnet endast dåligt kunde

skrifva och läsa skrifvet.

3:0) C. A. Svan i Hållsta. Dennes attest

innehöll, att de träd som hösten 1886 ut

stämplades till Hr Lundqvist voro »små,

qvistiga och krökta» och att de träd, som

qvarstå söder örn Djupmossen och af Björk

vik skulle »undantagits» vid utstämplingen

samma år, hade dubbla värdet mot dem

Hr L. fick.

Efter aflagd ed åter förklarade Svan, att

vittnet endast på vissa trakter deltagit i af

verkningen vintern 1886 och 1887; att de

träd som huggits på Korpberget varit då

liga; att vittnet icke hade någon kännedom

örn beskaffenheten af afverkningen i öfrigt

under nämnda vinter; a//vittnet »icke kunde

vidhålla» sin attest i vidare mån än som

öfverensstämde med vittnets på eden af

lagda berättelse; samt att attesten tillkom

mit på det sätt, att vittnet på anmodan af

Hr L. inställt sig hos denne, dervid och

»sedan vittnet uppgifvit hvad det inför

Rätten upplyst», Hr L. affattat ifrågavarande

attest och »helt hastigt uppläst den för

vittnet», och att vittnet som »något litet»

kunde skrifva och läsa skrifvet, jämväl sjelft

»tittat på atte slett», men »ej kunnat reda

dess innehåll» utan underskrifvit sitt namn

»i förlitande på» attestens riktighet.

4:0) Hemmansegarne Oskar Andersson,

P. Larsson och J. L. Johansson i Kåknö

by hade underskrifvit ett gemensamt intyg,

hvari intygats att de träd hösten 1886 till

delades Hr L. från Björkviks »skogar»,

hade betydligt mindre värde än de träd,

som qvarlemnats och qvarstå på Öfvertorps

skog söder örn Djupmossen, samt att attest

utgifvarne, hvilka skulle sett såväl träden

som det timmer deraf som hr L. erhöll på

»Öarne i Höfvern» samt vid »Timmers

berg, Torpställshagen och Långerums hage»

kunde intyga, att de flesta af dessa träd

lemnade en, högst två stockar, någon gång,

hvaremot »livartenda» träd af de på Öf

vertorpsskogen qvarstående skulle lemna

3 å 4 stockar.

Icke heller dessa vittnen kunde, då de

af mig på ed i detta mål afhördes, vid

blifva hvad de underskrifvit.

Andersson förklarade, att då han sett

attesten förut vara underskrifven af Lars

son, han »tyckt» dess innehåll vara riktigt,

och dessutom ej ansett det vara »farligt»

att skrifva under; men att han emellertid

vid L:s uppläsning deraf »ej riktigt fattat»

en del af innehållet.

Larsson uppgaf att Hr L. infunnit sig

hos honom och anmodat honom att under

skrifva attesten, som Hr L. dervid med

haft och uppläst, att vittnet »utan att sjelft

läsa attesten och utan att vidare tänka på

saken» underskrifvit sitt namn »iförlitande

på attestens riktighet och oaktadt vittnet

då icke visste mera än hvad vtttnet ville

taga på sin ed», nämligen att vittnet af den

1886 utstämplade skogen kände till endast

den å Öfvertorpsskogen växande, som i

allmänhet var vacker, men att äfven der

funnos bergshöjder hvarest träden voro af

mindre god beskaffenhet, hvarför vittnet

»icke kunde vitsorda attestens innehåll 1

öfrigt».

Johansson säde sig vid besök hos Lars

son hafva sammanträffat med Hr L., som

ville hafva »ännu ett namn under» den

redan af de två förutnämnde underskrifna

attesten; att vittnet på förfrågan, huruvida

det ville underskrifva svarat: »ja angående

hemtrakterna» och derefter underskrifvit,

ehuru vittnet då »icke riktigt begrep» inne

hållet; men att vittnet efter närmare be

sinnande icke kunde taga på vittneseden

mer än att skogen å » Ojv entorp segonia»

vid sjön Lången och »Långserums gärdes

backe» samt vid »Kåknö egogräns» varit

på höjderna sämre än den qvarstående

skogen.

Dessa vittnesintyg hafva sålunda samt

liga blifvit återkallade och detta till den

grad, att af hvad genom desamma skulle

bevisas ingenting alls qvarstår. Det är

likaledes utredt, att det varit Hr L., som

författat eller låtit uppsätta attesterna och

förmått vittnena att underskrifva dem, ehuru

de dervid afgifvit förklaringar, som antingen

alls icke öfverensstämt med attesternas

innehåll eller åtminstone i ringa mån, och

ehuru uppenbart är för en och hvar som

läser vittnesberättelserna att attestutgifvarne

blifvit genom det sätt, hvarpå Hr L. sökte

vinna deras underskrift, särskildt det ha

stiga uppläsandet som vållade, att de ej

fattade attesternas innehåll, förledde att i

god tro och framför allt i föreställning att

det icke var så farligt eller noga, lemna

sina namn. Om Hr L. också skulle lyckas

att bibringa sig sjelf »öfv enty

gelsen» att

det härvid gått riktigt till, så lärer han

likväl få svårt att derom öfvertyga den,

som har någon vana vid huru vid dylika

tillfällen plägar att tillgå. En särdeles stor

otur för Hr L. måste det också vara, att

alldeles samma förhållande inträffat med

samtliga attestutgifvarne, oeh att de nu

samtlige återkallat sina intyg. Men en

sådan förveckling var enligt Hr L:s me

ning icke att befara, då något beedigande

inför kompromissen ju ej kunde förekomma

och det jämväl lyckades Hr L. att för

hindra att jag erhöll tillfälle att före kom

promissdomens meddelande afhöra vittnena.

Att Hr Lundqvist i afseende å dessa intygs

innehåll omöjligen kunnat vid deras åbe

ropande vara i god tro framgår deraf, att

de i desamma förekommande uppgifterna örn

stockantalet från hagarne, Näset Oell Öarne

i Höfvern motsägas af Hr Lundqvists skrift¬

liga afräkning öfver af mig verkställda

körslor af det å dessa trakter fällda timret,

som utvisar att han derför godtgjort mig

per tolft efter ett stockantal som lemnar

vida högre medelsiffra. Han är härvidlag

således beslagen med sina egna handlingar.

Äfven Hr Lundqvists arbetsförman An

ders Leonard Andersson, som blifvit af Hr

Lundqvist för dödsfalls skull såsom vittne

afhörd och hvilkens vittnesberättelse af Hr

Lundqvist åberopats inför kompromissen,

har af mig, i detta mål afhörd såsom vittne,

måst i högst väsendtliga afseenden rätta inne

hållet af de af honom förut underskrifna

intyg. Sålunda innehålla Anderssons intyg

bland annat, att det skulle varit min in

spektor Arén som den 20 November 1886

skulle afbrutit utstämplingen och på An

derssons begäran örn densammas fortsättande

Arén skulle svarat nej. I detta mål har

Andersson nödgats medgifva att det var

han sjelf, som aflägsnat sig från utstämp

lingen och sedermera icke begärt fortsätt

ning af densamma. Det är äfven upplyst

af Andersson, att Hr Lundqvist författat

koncepten till de intyg, Andersson jämte en

annan person vid namn Skog underskrifvit.

Då emellertid Hr Lundqvist utan tvifvel

sjelf insett att han skall få svårt att vinna

någon tilltro till sin föreburna goda öfver

tygelse, håller han sig icke för god att

genom sitt ombud, vice Häradshöfdingen

Stråhle i sin slutförklaring tillgripa en in

vändning af den beskaffenhet att den tillika

kan betecknas såsom så att säga en be

kännelse. Han invänder nämligen: »hade

jag i svekfull afsigt lemnat kompromissen

aldrig så många osanna uppgifter och för

densamma företett aldrig så många orik

tiga intyg, förelåge i allt fall intet bedrä

geribrott, derest icke just iföljd af ett så

dant handlingssätt från min sida, kompro

missen tilldömt mig penningar eller för

orsakat Hr Abelin förlust, enär bedrä

geribrottet karakteriseras deraf att man ge

nom svikligt förfarande bedrager sig till

gods och penningar eller tillskyndar annan

förlust häraf; bedrägeriet måste vara full

bordadt för att vara straffbart, och örn

jag i afsigt att bereda mig fördel eller Hr

Abelin förlust talat och handlat svikligt in

för kompromissen utan att dess döm ba

serats på detta mitt svikliga förfaringssätt,

vore sådant att anse såsom försök till be

drägeri och ej straffbart.» Jag vill lämna

derhän i hvilken mån det kan hafva lyc

kats Hr L:s ombud, som författat detta

dråpliga försvar, att dermed fria honom in

för domstolen; men det vågar jag påstå,

att en tilltalad som frikännes på grund af

ett dylikt försvar i allmänhet åtminstone

icke oaktadt sitt frikännande framstår ren

i det allmänna omdömet. Blotta tillflykten

till ett sådant försvar synes mig vara till

räcklig rättvisa för min sak.

För att nu emellertid, såsom man säger,

slå blå dunster i ögonen på ej mindre dom

stolen än äfven allmänheten söker Hr Lund

qvist i sin svarsskrift i främsta rummet fram

hålla, att han skulle enligt kontraktet varit

tillförsäkrad att först och främst erhålla

träden af de grofsta dimensioner, sedan de

gröfre och så fyllnaden i de mindre. Att

så icke varit förhållandet, utan att Hr Lund

qvist tvärt om var skyldig att taga träden

jämt af samt hälften i hag- och hälften 1

skogsmark är ofvan visadt. Men icke desto

mindre förklarar Hr Lundqvist det vara

»så uppenbart att det icke kan bortförkla

ras», att han varit berättigad att först taga

de grofsta och gröfre träden. Till stöd

derför åberopar han en mening i kontrak

tet, som innehåller att träden skulle tagas

»från och med största groflek till och med

tio verktum tjugu fot från marken». På

ståendet grundas alltså derpå att uttrycket

»största groflek» nämnes först och derpå

minsta dimensioner tio verktum; men huru

pass ärligt Hr Lundqvist citerar kontraktet

framgår bäst, då man tager i betraktande

den af mig ofvan anförda ingressen, hvari

ordställningen är omvänd sålunda, att jag

till Hr Lundqvist förklarar mig sälja träden

»från och med minsta diameter tio verk

tum tjugu fot från marken till och med

största groflek». Med Hr Lundqvists tolk

ning skulle jag alltså hafva jämnt lika godt

skäl att på grund af ordställning i kontrak

tet anse, att Hr Lundqvist varit skyldig att

i främsta rummet taga de minsta och min

dre träden af sålda dimensioner och först

derefter berättigad till de gröfre. Pa ena

handa sätt förfar han i fortsättningen af sin

vidlyftiga skrift: han upptager sålunda till

bemötande en del påståenden, som jag al

drig haft, och ehuru jag styrkt att jag låtit

erbjuda honom hela den omordade skogs

parken till kontraktsenligt pris, fortsätter

han ändå sitt obefogade påstående att jag

skulle hafva »beröfvat honom den». Så

lunda framhållas också vittnesmålen på ett

ensidigt och skeft sätt, så att örn man finge

tro Hr Lundqvist skulle han hafva öfver

bevisat mig örn att hafva farit med osan

ning och icke förhållandet vara tvärtom.

I sin ifver förföljes han emellertid af sin

gamla otur i afseende å skriftliga intyg; ty

enligt ett åberopadt vittnes intyg af Jonas

Månsson i Lillberga af innehåll att stat

drängen Johan August Johansson, hvilken

enligt Hr Lundqvists påstående skulle af

min inspektor Arén genom hot hafva för

ledts att återkalla det intyg, som Hr Lund

qvist förmått honom att underskrifva, skulle

vid ett tillfälle på hösten 1887 hafva lör

Månsson berättat detta Aréns förfarande.

Oaktadt uppmanad att noga eftertänka tiden

för denna tilldragelse vidblef Månsson sin

uppgift äfven sedan han aflagt vittnesed;

men olyckligtvis råkar Johan August Johans

sons attest att vara skrifven och dagteck

nad först den 21 Februari /888, hvaraf

uppenbarligen följer, att han icke kan hafva

hösten 1887 omtalat, att han blifvit öfver

talad att återkalla den. Detta är ju dock

uppenbara förhållanden, som både Hr Lund

qvist och hans ombud Hr Stråhle hade bort

finna, innan de framkommit med en för¬

;

ment bevisning af sådant slag till bestyr

kande af en beskyllning, som drabbar på

samma gång vittnet och Hr Arén. Verkan

af en så kolossal vårdslöshet, som åbero

pande af ett dylikt vittnesmål, kan natur

ligtvis icke annat än återfalla på Hr Lund

qvist och hans ombud, hvilka dermed visat

att de icke skytt några som helst medel;

och ehuru inför domstolen härpå uppmärk

samgjord har Hr Lundqvist ändå icke kun

nat afhålla sig från att i allmän tidning in

föra en skrift af så betänkligt innehåll, i

afsigt att dermed vilseleda allmänheten, som

han naturligtvis icke upplyst örn rätta be

skaffenheten af det åberopade intyget. Men

jag vill ej längre trötta K. H.

-R:n nied att

framhålla allt det vrängda och ohållbara i

Hr Lundqvists försvar, utan torde få öfvergå

till den del af målet, som angår Hrr Ehren

borg och Werner.

Genom kontraktet hade jag ju uttryck

ligen sålt 50,000 träd. Detsamma bade

förra kompromissen uttryckligen fastställt

jämte det att den förklarat Hr Lundqvist

skyldig att mottaga och betala samma an

tal träd, för såvidt tillgång dertill funnes.

I målet är upplyst, att till Hr Lundqvist,

då utstämplingen afbröts, redan utstämplats

52,421 träd, att lian deraf mottagit 47,639

träd, och att i Ofvertorpsparken ännu fun

nos 4,447 träd, som honom erbjudits. Icke

desto mindre förklara Hrr Ehrenborg och

Werner Hr Lundqvist icke skyldig att mot

taga felande 2,361 träd; och på Hr Lund

qvists grundlösa yrkande, sedan jag för

menats att förete motbevisning mot hans

sanningslösa intyg, förpligtas jag att för de

träd Hr Lundqvist vägrat att mottaga

betala 23,569 kronor 10 öre. Jag hade

visserligen haft den oturen att emot mitt

bestridande af Hr Ehrenborgs behörighet

såsom kompromissarie och att underkasta

mig kompromissens domslut, få min sak till

pröfning upptagen af s. k. gode män, af

hvilka Hr Werner köpt virket af Hr Lund

qvist och Hr Ehrenborg varit begges kom

missionär. Icke desto mindre var jag nog

förmäten att föreställa mig, att för denna

kompromiss borde få gälla i första rummet

kontraktet och i det andra föregående kom

promissdom samt derjämte laga rättegångs

ordning. Men denna åsigt var ingalunda

Hrr Ehrenborgs och Werners. De ansågo

sig i stället kunna döma »såsom de tyckte»;

och den dom de afkunnat är lika stridande

mot både kontrakt och föregående kom

promissdom som orimlig till domskäl och

domslut. Icke desto mindre har den af

exekutiva myndigheterna måst behandlas

så som laga kraftvunnen domstols dom, och

utdömda beloppet har af mig uttagits. Som

enligt mitt förmenande kompromissarier,

som mottaga ett förtroendeuppdrag af ifråga

varande slag, icke ega handla godtyckligt,

äro Hrr Ehrenborg och Werner mig der

för ansvarige och således skyldige att hålla

mig skadeslös för det belopp jämte ränta,

som de obehörigen frånkänt mig.

I motsats till Hr Lundqvist, som vidlyf

tigt sökt att försvara sig med alla möjliga

och omöjliga skäl och bevismedel, undan

draga sig emellertid Hrr Ehrenborg och

Werner att »ingå i svaromål beträffande

den civila tvisten, hvilken är oåterkalleligen

afgjord». Detta är nu onekligen mycket

beqvämt såväl för Hrr Ehrenborg och Wer

ner sjelfve som deras använda rättegångs

ombud vice Häradshöfdingen, Juris kandi

daten Lindholm. Det hade emellertid varit

väl för Hrr Ehrenborg och Werner ifall de

iakttagit samma försigtighet redan såsom

ledamöter i kompromissen vid sjelfva dö

mandet, ty då hade de säkerligen under

låtit att motivera sina domslut och i stället

sagt endast: så döma (= så tycka) vi! Men

nu hafva de försökt- sig på att gifva skäl

för sina orimliga domslut och dermed sjelfve

gifvit dem till pris åt kritiken.

Hrr Ehrenborgs och Werners andra för

svarsgrund utgöres af invändningen att »en

lag härom (n. b. örn skadeståndsskyldighet

för kompromissarier) dem veterligen ej ut

kommit, och att käranden säkerligen torde

förgäfves få vänta på densamma». Det

eger nog sin riktighet, att någon särskild

lag icke finnes, som förpligtar kompromis

sarier att ersätta hvad de genom vrång

dom afhända endera af tvenne parter, som

med förtroende öfverlemnat sin sak åt deras

bedömande. Men för min del föreställer

jag mig, att den allmänna grund äfven här

vidlag får gälla, att den som genom för

sumlighet, godtycklighet eller vrånghet i

utförande af ett uppdrag af ifrågavarande

slag åsamkar annan förlust, är derför an

svarig, lika väl som försummelse, vanvård

nad eller handlande emot ingånget aftal vid

andra uppdrags utförande medföra så be

skaffad ansvarsskyldighet.

Det är denna fråga, jag söker att erhålla

besvarad i detta mål, och äfven örn det

icke skulle lyckas mig, så hoppas jag dock

att med denna rättegång uträtta så mycket,

att allmänheten må inse att den bör akta

sig för att i kontraktet lättsinnigt inrycka

bestämmelsen om kompromiss, hvarigenom

en kontrahent synes kunna blifva både for

melt och materielt rättslös. Tilläfventyrs

skall, då detta mål redan ådragit sig en

sorglig ryktbarhet, också statsmakterna slut

ligen komma att inse att något behöfver

göras eller föreskrifvas, för att af kompro

missdomstol må vara att påräkna en mate

rielt lika rättvis dom, som af domstolarne.

Staten fordrar ju i sådant afseende af nämn

der och jury i vissa mål edgång innehål

lande förpligtelse för ledamöterne att döma

efter förstånd och samvete, hvarför det icke

synes obilligt örn ledamot i kompromissrätt

på enahanda sätt förpligtades att döma efter

parternes aftal. Hafva vi ingen lag såsom

Hrr Ehrenborg och Werner förmena, så

visar åtminstone detta mål att en sådan

behöfver stiftas.

Slutligen vill jag påpeka, hurusom en

viss öfverensstämmelse i allt fall synes råda

mellan mig samt Hrr Ehrenborg och Wer

ner, så till vida nämligen, som de uttryck-

Sida 12

ligen förklara, att om deras dom är stri

dande mot föregående kompromissbeslut,

den skulle vara att anse såsom ogill, äfven

örn talan mot densamma ej blifvit förd.

Detta är mycket möjligt; men har det i

målet

lyckats mig att visa att domen, på

sätt jag ock i målet påstått, är ogin, så

bör jag ock vara berättigad att erhålla

domstolens förklaring att så är förhållandet,

och dermed jämväl pröfvadt, i hvilken mån

en hvar af svarandena äro ansvarige för

det penningebelopp, som blifvit mig genom

den ogilla domens verkställighet afhändt.

Under åberopande af hvad ofvan blifvit

anfördt och hvad vid R.

-R:n i målet före

kommit, äfvensom bifogade intyg af Jäg

mästaren Gistrand, J. P. Hansson och K. F.

Jansson, yrkar jag vördsamt att K. H.

-R:n

med ändring af öfverklagade utslaget måtte

bifalla mina mot svarandena förda påstå

enden sådana de blifvit under målet utveck

lade, såväl i sjelfva saken som i fråga örn

rättegångskostnaden; och då i sistnämnda

afseende laglig grund icke synes mig för

-R:n hafva förefunnits att tillägga sva

randena Ehrenborg och Werner ersättning

för deras rättegångskostnad vågar jag vörd

samt i hvarje fall under åberopande huru

som af motiveringen till deras utslag dessas

orättmätighet alltför tydligt framgår, an

hålla att varda befriad från utgifvande af

dem tillerkända belopp.

Norsholm den 7 Juni 1890.

Axel Abelin

genom G. A. Westberg

enligt fullmakt.

gjordt anmärkning vid stämplingen, är jag na

turligtvis skyldig nu betala dem, hvilket ock

sker; — — — — — — — — — —

Ödmjukast

C. Lundqvist.

Upsala den 1 Dec. 1883.

Kaptenen och Riddaren Herr A. Abelin

Norsholm.

Jag innesluter häri en postremissvexel å tjugu

tusen kronor såsom afbetalning å fällningen

för nästa år, och anhåller örn erkännande

derpå.

— Återstoden skall jag sedan insända

och hoppas att dermed ej länge skall dröja.

Jag begär icke annat, än att utstämplingen

får fortsättas enl. öfverenskommelse, och då

skulle resten tagas på skogen åt Brånstorp till.

Jag beder Herr Kapten att så ock måtte ske,

ty jag får i annat fall hvarken den proportion

af träd jag skall ha’

, ej eller sådana, att den

sågning, som deraf faller, blifver så sorterad

att den kan säljas.

Ödmjukast

C. Lundqvist.

Upsala den 18 Dec. 1883.

Herr Kaptenen och Riddaren Axel Abelin

Norsholm.

Upsala 4/« 84.

Kaptenen och Riddaren Herr A. Abelin

Norsholm.

Då olyckligtvis så mycket är ruttet af skogen,

kan väl icke någon af oss tro det fulla antalet

50 tusen träd kommer att finnas för min del,

och då jag årligen betalar hvad jag får ut

stämpladt, kan jag icke gerna tänka mig vara

skyldig för det jag icke fått.

Ödmjukligen

C. Lundqvist.

Höfversby 6/12 86.

( Transsiiml.j

Upsala den 30 Juni 1883.

Herr Kaptenen och Riddaren Ax. Abelin

Norsholm.

Enligt bifogade upgift på utstämplade träd

under förliden vinter, har jag att nu betala

17,819,10 kronor, hvilka härjemte inneslutas i

form af postremissvexel, och anhåller jag få

emotse qvitto derå.

Af nämnda uppgift synes, att af de träd

som till mig afstämplats, befinnes 47 st. furu

och 14 gran, hvilka kontraktsenligt icke bordt

af mig emottagas, men då jag icke derom

Rätte Iser:

Å 6:te sidan 5:te spalten 28:de raden nedifrån står tre;

skall vara fyra.

Å 6:te sidan 5:te spalten 2Ö:te raden nedifrån står årets;

skall vara årens.

Trots öfverenskommelsen att utstämplingen

skulle börja med Målstena-skogen och foYtgå

vidare, och trots löften örn tillmötesgående

m. m. i den vägen, vet Ni huru det hittills

tillgått.

Ödmjukast

C. Lundqvist.

Upsala 31 December 1883.

Kaptenen och Riddaren Herr Axel Abelin

På samma gång anhåller jag få bekräftelse

på, att vårt aftal vid kontraktupgörelsen, det

Kaptenen och Riddaren Herr A. Abelin

Norsholm.

Innan Februari månads slut skola de tio

tusen erläggas.

Det tillgodohafvande Ni omnämner jag skulle

erlägga, förmodar jag skulle vara liqvid för de

100 träd som i början af Maj förra året ut

sagos af kasserade träd vara så beskaffade, att

Ni ansåg jag skulle taga emot dem; hade på

stående derom gjorts under vintern då jag

kunnat utköra dem, hade jag deremot ej gjort

någon invändning, men att fälla träden och

vilja att jag skall taga dem den årstiden, sedan

det för året år omöjligt köra ut dem, ty qvar

liggande i skogen under sommaren, skadas de

naturligtvis genom blånad och sprickor, så att

de ej hafva stort värde, hoppas jag Ni inser

vara obilligt. Hade Edert ombud vid utstämp

lingen på vintern sagt, att de af undersöknings

träden, som voro kontraktsenliga skulle tagas,

och då visat ut dem, hade och kunde ej in

vändning deremot gjorts, ty jag hade då kun

nat få dem utkörda och användt dem innan

de skadats.

Ödmjukast

C. Lundqvist.

Rätt transsumeradt; betyga

John Olsson. J. Pfeiffer.

(Afskrifter.)

Undertecknad, som såsom Kompromissarie

i den på Hotell Göta vid Norsholm den i8:de

FebruaH l8'g4 sammanträdde kompromiss, som

det ålåg »tolka» det mellan Herr kapiten Axel

Abelin å Norsholm, säljare, och Herr Bruks

patron Carl Lundqvist å Höfversby, köpare,

den 14 December 1882 upprättade Kontrakt

örn skogsköp, hvilken tolkning sedermera skulle

poea vorsom en i

utstämplingen skulle börja på Målstena-skogen FebruaH l8'g4 sammanträdde kompromiss,

och derifrån vidare fortgå, står fast. det ålå»tolka» dt llHki

Ödmjukligen

C. Lundqvist.

oåterkalleligen gälla vid kontraktets tillämpning

såväl vid utsyningen de särskilte afverknings

åren, som vid det utsynade virkets emottag

ning och betalning af Köparen med flere för

hållanden, får härmed, då denna kompromiss

dom af Herr Lundqvist tydes på oriktigt sätt,

på i målet mellan Herr Kapiten Axel Abelin

å ena sidan och Herrar Carl Lundqvist, Oscar

Werner och Helge Ehrenborg å andra sidan

inför Norrköpings Rådstufvurätt aflagda vitt

nesed intyga:

»Att Kompromissen ovilkorligen Hlade Herr

Lundqvist taga och betala (po,000) Femtio

tusen kontraktsenliga träd, om visas kunde

att så många å Egendomen Björkviks med

underlydande egor förefunnes, samt dervid taga

jemnt med sig, på så väl höjder som i dalar,

såväl 10

och n" som gröfre träd 20 fot från

marken räknadt;» samt

■

»Att Köparen likaledes ålåg taga intill hälf

ten af årliga utsyningen å Hagmarken» —

allt i enlighet med kompromissens uppfattning

af det mellan parterna upprättade köpekon

traktet.

Vidare bestämde Kompromissen:

»Att det ålåg säljaren Kapiten Abelin att

emot en ersättning af 20 öre per träd fälla

de skadade träden och visa att dessa inne

höllo minst 20 kubikfot friskt virke i sågläng

der af minst 12 fot, i hvilket fall köparen,

Herr Lundqvist, vore skyldig dan taga och

betala.»

Hulta, Norsholm den i6:de Maj 1890.

C. IV. Gistrand.

Undertecknad, sjelf sågverksegare och som

i en följd af år köpt, försågat och sålt virke

och derföre väl känner till trävaruhandtering,

får härmed efter att noga hafva tagit den

kvarstående omtvistade skogshumpen å Öfver

torp i skärskådande samt dessutom, såsom

uppfödd i orten och hår egor intill Björkviks,

noga känner till den på Björkvik förut af Herr

Lundqvist afverkade skogen, får härmed under

edlig förpligtelse intyga såväl att ifrågavarande

skogshump, såsom innehållande mycken öfver

mogen och skadad skog ingalunda är bättre

än den, som Herr Lundqvist förut i medeltal

räknadt bekommit samt alldeles intet har det

värde, sorn Herr Lundqvist velat tillägga den,

då jag ej kan uppskatta densamma högre än

till cirka fem (5) kronor högst i medeltal pr

träd från och med 10 svenska verktum 20 fot

från marken räknadt till och med största

groflek, hvadan ådömda beloppet är obefo

gadt.

Hemsjö ångsåg den 16 Maj 1890.

J. P. Hansson.

Egenhändiga namnteckningen intyga på en

gång närvarande vittnen:

C. W. Gistrand. F. A. Danielsson.

Hulta, Norsholm. Björkvik, Höfversby.

Undertecknad, som förra året genomgick

den qvarstående skogen å Öfvertorp, hvarom

tvist uppstått, och dervid på det noggrannaste

uppskattat såväl de kontraktsenlige befunne

träden med särskild hänsyn tagen till olika

längder och stockantal äfvensom trädens olika

kubikinnehåll, dervid dessa af mig värderats

till fem kronor och trettiåtta ören per träd i

medeltal för saväl furu som gran, hvarvid

äfven beräknats utkörnings

, flottnings- och

forslingskostnader, som jag noga känner till,

då jag sjelf haft timmerafverkning å samma

trakt, derjemte uppräknades särskilt de af

Egaren Herr Kapten Abelin enligt kontraktet

från köpet undantagna spångranar äfvensom

alla skadade och ej kontraktsenliga träd, hvarom

allt jag förut vittnat inför Norrköpings Råd

stufvurätt, och får jag härmed på dessa grun

der å förut i målet aflagd ed intyga:

Att Herr Kapten Abelin vid det honom af

den sednaste kompromissen ådömde ersätt

ningsbelopp fått betala sina egna spångranar

äfvensom de såsom varande skadade af svamp

och röta ej kontraktsenlige träden nied fem

kronor och trettio öre per st., hvilka träd,

hvars antal i mitt afgifna vittnesmål är när

mare angifvet, ej ingått i köpet, samt dess

utom värderat de återstående kontraktsenlige

befunne träden till dubbla värdet mot dem,

som han sista afverkningsåret bekommit och

betalt med fem kronor och trettio ören pr st.,

hvadan dessa kommit i det orimliga värdet af

tio kronor och sextio öre; hvarför jag upp

skattar den skada. Herr Kapten Axel Abelin

genom detta tillvägagående lidit, till minst det

ådömda beloppet 23,569 kronor och 10 öre.

Svertinge & Norrköping den 16 Maj 1890.

K. T. Jansson,

Skogshandlare.

Egenhändiga namnteckningen intyga, på en

gång närvarande vittnen:

C. W. Gistrand. C. f Andersson.

Hulta, Norsholm. Lilla Öhrtorp.

Vidimeras

Pontus Norén. G. A. Westberg.

Norrköpings Tidningar Fredagen den 31 Oktober 1890

Maskininläst version av Norrköpings Tidningar - Fredagen den 31 Oktober 1890

Sida 1

Sida 2

Sida 3

Sida 4

Sida 5

Sida 6

Sida 7

Sida 8

Sida 9

Sida 10

Sida 11

Sida 12